Fridlyst tjuv!!
Våra hönor hade celebert - men oönskat - besök i morse
Tjingalong fridlyst berguv
och vi gick och vi gick.....
Kolla tocket långt prickat streck det blev på GPS-kartan. Och bara för att skrida till ytterligare bevis:
En promenad på 9,1 km (det suger fett på en lite "övermusklad" tant.....) och tiden, 3:39:56. Inget att skryta med på ett VM precis. Medelhastighet 2 km/tim. Till Marias och min ursäkt måste sägas, att det faktiskt ingår en halvtimmes fikapaus, så medelhastigheten blir liiiiite högre i alla fall. Men en fin promenad hade vi och både vi och hundarna sken ikapp med höstsolen. 
Snacka om att det var blå himmel!
Men efter lite letande hittade vi ett litet pyttemoln i alla fall - en liten bomullstuss på himlapällen
Maria och jag hade bestämt att vi skulle gå ut i tisdags på hundpromenad - men blev överraskade av att det faktiskt INTE var fint väder när vi vaknade. Snopet. Men efter diverse kontrollerande på alla upptänkliga vädersidor på internet fann vi, att på onsdagen skulle det bli sol och varmt. Varför då ge sig ut i snålblåst och regn bara för att det råkar vara tisdag?
Och onsdagen kom med det utlovade vädret. Så "Missibischin" lastades med ryggsäck för fika m m och två svansviftare. Svansviftarnas antal fylldes sedan på hos Maria med en stor lurvig varg(-hund). Jinnie-Pinnie-James-syster skulle med och promenera.
Vi drar iväg mot Alsterstjärnarna. Och vem drar lasset om inte den minsta. Tasselina-Bråkstake vill inte gärna bli omsprungen. 
Det är Maria, som har tagit de flesta bilderna - därför är det inga kort av Super Diva Fisförnäma denna dag. Maria tycker att det är lite snedfördelning beträffande fotograferandet hos skogstassematte. Mest är det stövare på längden och bredden och upp-och-ner i soffor m m. Så nu var det Tasselinas tur!
Här bär det ner i en av Kittelfältets dödisgropar. Kittelfältets dödisgropar ute på Brattforsheden är lite unika, de är nämligen helt torrlagda så att man kan promenera genom dem.
Våren är underbar - men hösten går inte av för hackor den heller! Visserligen är det bara skrikiga tranor och tjoande gäss som hörs plus en och annan hackspett som låter, men FÄRGERNA!
Men även en vacker och lång promenad har sitt slut. Jag vill inte påstå att varken vi eller hundarna hade något emot att se skogen öppna sig och skåda Marias och Christers hus efter mer än 3,5 tim i buschen och höra grannens hela hög med biffkor ropa en bit bort.
Tack Maria för en skön dag och fler promenader blir det säkert ute på heden.
Tjingalong tallsäsong!
Tjatmostrar
Men det här har alltså skapat lite vanor hos Super Divan och Tasselina Bråkstake. Skogstassematte har, när husse är bortrest, alltid väldigt bestämda morgonvanor. Upp vid sextiden, mata de hemmavarande husdjuren, sätta på datorn och morgonte, ta ut dagens fem sudokon från http://www.korsord.se och sedan krypa tillbaka i sängen igen med frukost och sudokon och fyrbenta sängkamrater. Alltid samma vana, sedan flera år tillbaka. Hundarna kan rutinen. Men det har tillkommit en rutin. Matte ska inte lösa alla sudokon utan efter en stund, när frukostmackan kamratligt delats på tre, ska matte gå upp ur sängen, ta på sig skogskläderna, ta fram pejlen och godiset, som ska vara i jackfickan, kliva i sina kängor och ta ner koppel och bilnyckel och försvinna hemifrån med två ystra jyckar. Ibland vill jag faktiskt inte lämna sängen för att vara i skogen klockan 07.00, utan jag vill lösa ALLA sudokon, kanske t o m ta en liten "power-nap" igen. Men sådana ovanor bestraffas - två tjatmostrar drar igång. De är helt underbara i sina försök (som till 300 % lyckas) att få upp matte ur sängen. Tasselina Bråkståke börjar ljudligt klaga - hon gråter, piper, smågläfser, hoppar upp och ned mellan sängen och golvet och tar några "tokrus" så mattan far iväg över sovrumsgolvet. Super Divan är betydligt mer hårdhänt i sin uppvaktning. Om matte inte begriper Tasselinaspråket så hjälper Divan till med att knuffa matte i ansiktet. DET GÖR ONT. En hundnos som trycks vänligt men bestämt mot ditt ansikte kanske inte alltid upplevs som "vänlig".
Jag gav upp klockan åtta i morse. Tjatmostrarna fick som de ville - IGEN. Har man börjat att gå ut i skogen varje morgon för att matte har semester, så ska inte den trevliga vanan brytas. Blir det inte ösregn snart kommer mina skogskängor att vara utslitna, när jag ska börja jobba igen den 28:e ds. För i ÖSregn, lär de inte kunna lura ut mig. Förresten så går Tasselina Bråkstake inte ut när det regnar. Hon tittar ut försiktigt bara för att vända i dörren. Sådan är hon!
Det var när tjatmostrarna misshandlade matte som värst, som jag helt plötsligt, från ingenstans som vanligt, hörde mormors röst. Och de gamla orden dök upp igen. Jag sa ju att jag börjat samla på dem, de gamla orden alltså. Hur många av er har hört "sarja (sarga?) inte så hemskt". Eller "tjälta inte!" Så sa min mormor till mig, när hon tyckte att jag var lite väl tjatig. Och nu tycker jag faktiskt att mina voffsingar är lite väl sarjiga och tjältiga. Kul vá, men så synd att ord försvinner. Men språket är ju i ständig utveckling. Den gode Gustav Wasa skulle inte begripa ett smack vad vi pratar om. Förresten så begriper inte jag heller alltid vad jag pratar om - suck.
Nu har i alla fall "tjältmostrarna" lagt sig till ro i TV-soffan. De brukar sova snällt till sextontiden, då de börjar sitt tjat igen - MATEN ska ställas ned! Så har jag det. Dessemellan far jag fortfarande fram med skurmoppar, dammsugare, fönsterskrapa m m. Det är som att ha bäbis, man får passa på när de sover!
Tjingalong tjatkalsong
FROST och ord
När jag inte lyssnar på hackspettar, hukar för arga tallefjantar, hälsar på tranorna som kommer flygande precis ovanför trädkronorna på morgonen eller skäller på Tasselina Bråkstake, som gör sitt yttersta för att försöka välta matte i blåbärsriset (genom att fungera som snubbeltråd), så tänker jag. Okey, det kan låta lite förmätet, men jag tror faktiskt att jag tänker. Inte speciellt djupa tankar, men tankar i alla fall. Några världsgåtor vill jag inte påstå att jag fixar (fast visst händer det att man skulle vilja ge Obama m fl lite visa råd........), men idag dök det bara upp ett ord, som jag inte använt sedan tonåren. Och så gör det titt och tätt - dyker upp ord, som jag nästan trodde jag glömt. Dialektala ord, som jag inte använt sedan i början av sjuttiotalet - medeltiden enligt mina ungar. Inte vet väl en värmlänning vad man gör, när man kartar i trän?? Nä, trodde väl det. Och inte vet jag varför jag plötsligt fick lust att "karta i trän", när jag strövade i morse. Jag har inte ägnat mig åt något dylikt sedan jag var liten unge med blåslagna knän med gamla sårskorpor på. Att "karta" i trän gör sörmlänningen och till viss del även västmanlänningar, när de ägnar sig åt att bestiga trädtoppar för att bygga trädkojor, typ. I "Värmland Du Sköna" ägnar man sig åt att "klättre i träa". Och klättrar, är väl vad man gör i resten av Svea Rike oxå. Men "hemma på min gata i stan", där "kartar" man. Och sen dyker det ena ordet efter det andra upp, som jag inte har hört sedan mormor och morfar sa dem. Mormor och morfar, som hade sina rötter i Lista, strax väster om Eskilstuna, hade många ord, som bara folk från den trakten använde. "Hänasse, dänasse, nunasse". ???? Ja, det betyder helt enkelt, här, därborta och nu. Plättlätt. Och min älskade lilla farmor, som alltid "runkade iväg" på bio. Dä ni! Det skulle ni inte kunna tro, eller hur? Men "runka iväg" betydde helt enkelt att gå, men lite mödosamt p g a ålder och stelhet. Jag var nog i 20-årsåldern innan jag över huvud taget insåg att det ordet inte var riktigt rumsrent utanför E-tunas stadsgräns och gravt kunde missförstås om det användes i andra landsändar! Och här i Värmland "schuver" man igång bilen. Eller så kan man få sladd med samma fordon, för att det är "glint". Hmmm. För att inte tala om att detta fyrhjulade fordon dessutom kan vara ordentligt "dretigt", för att det var lera på vägen.
Men roligast är faktiskt de där "gamla orden" som dyker upp i minnet. De där som man ler vänligt välkomnande åt - "vart har du hållit hus de senaste trettio åren?"
Känns som om jag skulle behöva börja samla på de där gamla godingarna. Tror jag börjar med "att karta".
Jag har några gamla vänner kvar i hemstaden. Några som blivit densamma trogen genom åren. Och när jag pratar med dessa vänner, brukar det ständigt dyka upp härliga gamla ord. De ska sparas! Man får så härliga flash backs av dem. Ergo - ny hobby - samla ihop barndomsorden!
Tjingeling isskrapa!
Kyrkobesök
Så var det dax igen. Jag är ingen duktig kyrkobesökare. Senast jag var i kyrkan (ja, förutom "min" kyrka, skogen), var för sisådär fem år sedan, när Filip skulle döpas. Dessförinnan var det Carl som skulle döpas (och eftersom det skiljer ca tre månader på killarna, så blev det lite tätt på given där.....) och dessförinnan var det lilla Elvira som skulle döpas - åsså var det visst något bröllop oxå. Så jag sliter inte ut golvet i kyrkorna precis. Och inte kyrkbänkarna heller. Undrar om Vår Herre känner igen mig över huvud taget? Fast jag är ju duktig på att tjata på honom, när jag är i knipa, så han hinner kanske inte glömma mig emellan varven ändå. För knipa är jag i lite då och då. Förutom att i dessa lägen svära en ramsa och försöka reda ut problemen så brukar jag skicka en hälsning uppåt oxå - iFALL ATT han skulle höra och kanske skynda på det positiva förloppet lite. Hmmm, praktisk tro, eller hur? Inga krav på undertecknad - bara på Vår Herre. Han har säkert tröttnat på mig för länge sedan.
Men nu har jag alltså besökt kyrkan igen. Lars ERIK och ALVA Victoria döptes idag i Forshaga kyrka och hela tjocka släkten ( och den magra oxå för den delen) följde den fina dopakten i kyrkan och träffades sedan i församlingshemmet för en gemensam stund. Och familjen var samlad - Andreas var med och orkade med både resan till Forshaga, dopakten och kaffestunden efteråt.
Dopfunten fylls med vatten från "släktgården" i Horrsjön, norr om Filipstad
Gudfar Kjell - farbror till barnen
Titta Erik, plaskiliplask
Hej lilla Alva, så gla´och go´!
Välsignelsen
Tillsammans med gudföräldrarna, Kjell och Eva
Och idag, lixom igår, fortsätter sensommarsolen att skina över onda och goda och hösten får vänta lite. En klarblå himmel och varmt och gott. Blir nog lite förmiddagsfika om en stund på utsidan huset. De hemmavarande hundarna, Skogstassens Super Diva Fisförnäma och lilla Tasselina Bråkstake, ligger ute på trappan i solgasset och lapar sol och sover och försöker att totalt ignorera matte som far omkring med skurmoppar och fönstertrasor i huset, nu när husse har tagit höstsemester med övriga tre vovvar, långt upp i de lappländska skogarna. Matte har oxå tagit semester - fjorton dagar med att röja i huset när det är nästan tomt, gå i skogen med Super Divan och kanske åka på någon utflykt, vem vet?
Tjingalong höstsäsong, eller?
Karusellsnurr
Det finns saker jag bara inte klarar. Karuseller är en av dem (klappa ormar, äta grodor är några andra). Karuseller går alldeles för fort, för ofta och allltid åt fel håll. Här finns några som bara ÄLSKAR karuseller;
Ninas kottar, Carl t v och Elvira, längst t h, har motionerat mormor och mamma på Nysäters Marknad idag. Det är skojsigt med kottar - de har alltid något att tjata om! Trots pedagogiskt upplägg INNAN man anländer till den stora tilldragelsen, så hjälper det lixom inte riktigt hela vägen fram. NÄR öppnar tivolit mamma???? Ja, så öppnar då tivolit och det stora hysteriska åkandet börjar och tar förstås slut. Då är mamma och mormor hungriga. Ve och fasa - hur ska de små stå ut med att vänta på nästa begivenhet. leksaksinköp! NÄR ska vi köpa leksaker, mamma??? NÄR ska vi köpa spunnet socker, mamma???
Gissa om jag har glömt hur det är att vara småbarnsförälder. Hundvalpar är lite lättare att hantera......... dom behöver man ju inte "göra folk" av.
Förresten fick mormor syn på en hamiltonstövare, som förirrat sig på marknad. Det visade sig vara en släkting till Super Diva Fisförnäma, de har samma anmoder, Daldansens Zenta, som var mormor till killen vi träffade och farmor till Super Divan. Kul att träffa på "tjocka släkten" bort i obygderna.
Nu är det lördag afton, solen öser ner fortfarande och husse och Jonta Ponta Ridgenose är i skogen och tränar på hur haren luktar. Matte och resten av packet ska snart äta kvällsmat och sedan kolla på TV. D v s vi snarkar nog ikapp i tv-soffan, jag och tre stövare och en liten taxmadam.
Tjiingalong karusellsäsong
AJAJAJ
När man lugnt och stilla står och pratar med folk ska man inte bli bombad med tallkottar von oben! Men det var vad som hände - först kom några kottar farande som missade målet, men sen fick tallefjanten in snitsen och kotten kom farande i 900 km/tim, minst, och Nilsson nästan däckade. TUR DET INTE VAR MIN VÄRLDSMÄSTARHUND SOM TRÄFFADES!! Matte är det egentligen inte så noga med - hon ska inte på skönhetsutställning. Så en bula i huvudet är inte speciellt missklädsam egentligen. Men nu börjar jag tycka att det är jobbigt att inte kunna borsta håret utan att ta en Treo förstOh .......
Idag har jag varit till metropolen Åmål igen. Inhandlat ett stycke pejl till Super Divan - som vägrar dela pejl med sina syskon............Man kan få pojkbaciller, om man delar pejl med Lillebror. Så nu har hon fått en egen Astro Nordic. Matte gillar inte att bli koppelbunden bara för att husse tar med sig "sina" stövare och åker till Norrland, eller för all del väljer att jaga på något annat ställe, när matte oxå vill komma till skogs. Så nu är problemet löst. Super Divan vill dessutom ha lite bling bling på sin pejl...... Guld och ädla stenar, kantänka.
Tjingalong tallefjantsvarning
TALLÖRT, TALLÖRT OCH INGET ANNAT
Äntligen "skogshund" igen!!
FUSKSKOG!!!! Det är nät runt den och en trevlig entré med välkomnande stövare och hare ovanför grinden! Jo, lekkamraten och skogstassematte har varit till ett harhägn, garanterat VARGFRITT och likaså bilfritt. Och dessutom - med tillgång till Jösse Hare, också garanterat. Två harpojkar som snällt springer undan lagom långt för att jyckarna ska få känna sig märkvärdiga.
Hmmm, vart har jag kommit nu? Ser inte ut som hemmaskogen,
och stiligt jobbat tanter - här finns ju en grillplats att stanna vid! Va´ mycket gott människor
kan göra för en liten hungrig stövare
Först fika, så är det. Pantertanter reser inte alltför många mil utan att direkt starta upp med fika. Super Diva Fisförnäma är inte heller dum - hon kan rutinerna! Först fika - sedan eventuellt en hare.
Och haren kom, som på beställning. Exakt där han skulle komma enligt hägnets ägare. Snäll harpojke, som också följer rutinerna. Och Super Divan hade roligt en lång stund - ända tills näsan tog stopp. Kvalster! Stackars Divan kom tillbaka och snörvlade och snörvlade och talade med all önskvärd tydlighet om att det inte gick att driva längre. Så nu blir det medicin före nästa släpp. D v s akutmedicin redan ikväll tillsammans med hela hundpacket på 2 ha Solberg.
Men enligt Astron har Super Divan utforskat hela hägnet. Långa steg och många och 10 ha hägn är snart undersökt.
Och långt där nere i backen står fru Anderson och spanar efter haren
Önskan till liv är stor! Den kullfallna stammen är full av rättuppstående "små buskar" av nya skott.
Sorry Ingrid, glömde ihåg vad denna skapelse heter trots att du undervisade mig.
Efter sköna timmar i hägnet återvände vi till verkligheten, med trött snörvlande hund och med plats för en Mc Donalds i Säffle.
Tingalong harsäsong (snart)
Annat var det förr
Men det var inte de traumatiska minnena från förr, jag tänkte berätta. Jo, förresten, till viss del, eftersom jag de senaste sex månaderna fått all anledning i världen att tvätta bort de obehagliga minnena och ersätta dem med betydligt trivsammare minnen.
Jag har tillbringat en stor del av eftermiddagen idag hos Ante. Vi var ute och gick lite, köpte stryktips, fikade på cafeterian och hade allmänt småmysigt. Väl uppkomna på rummet möts vi av syster Christina, som frågar "Hörru Andreas, ska du vara med på pizza i kväll? Vi ska köpa på pizzerian på stan, vill du vara med?"
Jag måste ha sett ut som en fågelholk! Sjuksyster på avdelningen och hennes övriga personal, frågar om patienterna vill vara med och köpa pizza och "mysa lördag"! Jag saknar ord för dessa underbara människor som tar hand om Andreas, som den ungdom han är, med de "pizzaönskningar och hamburgerönskningar" han har emellanåt. De flesta patienterna på avdelningen är 60 +, så personalen kanske tycker det är kul att ha en ung kille med i gruppen! En kille som de själva sett göra en fantastiskt resa under tiden hos dem.
Tack all underbar personal!
Jag har fotat Lars Lerin! sa Ingrid
- Alma Löv var en helt vanlig kvinna som levde på Åland. Vi tyckte det var ett så vackert namn, förklarar Marc och Karin Broos.
Tänk att jag inte kunnat gissa det!
Den här upplevelsen kan man inte skriva om egentligen. Vet inte ens om jag vill försöka. För första gången blev jag "lite ställd" - och det var när jag mötte Karin Broos konst (och henne själv livsens levande oxå, för den delen). Jag har tyvärr mött en konstnär som fick mig att gå ut från Rackstadsmuseet i Arvika med ångest, så jag är lite försiktig och lite skeptisk till allt nytt. Det kan skrämmas!!!
Men den här entrén såg inte speciellt skrämmande ut, inte ens för en skogstassematte med fötterna fast förankrade i den egna myllan. Det här såg vänligt ut - gör nog ett försök med ett besök! Dessutom talade skylten i entrén om, att öppettiderna var mellan 12- - och nåt mer, som jag inte kommer ihåg. Men egentligen spelade det inget roll för på skylten stod oxå att "vi öppnar när vi vaknar". Helt i min smak! Så himla opretentiöst.
Och ett sånt här stort och rött och varmt gammalt skolhus kan väl inte innehålla något läskigt?
Här bor och verkar Karin och Marc Broos sedan många år tillbaka. Blivna värmlänningar.
Och kolla! På von Echstedtska gården i Säffle hade de Sveriges absolut vackraste dass, men det här går väl inte
heller av för s k hackor! Det här är dessutom i bruk, om man nu skulle behöva en stund för sig själv och sin mage
Ja, sen var det alltså det hände - det som dagens bloggrubrik syftar på. Vi (nåja, egentligen inte jag, för jag ser inte mindre saker än giraffer) mötte LARS LERIN. Jag fick naturligtvis en knuff i sidan av Ingrid, för att jag skulle uppmärksamma att jag kontronterades med "kändisvärlden".
Det vore ju inte rättvist, att bara utnämna Lars till "kändis", Karin och Marc fanns ju oxå i rummet, tyvärr fastnade inte Karin på kort - hon lyckades hålla sig skymd av maken
Ja, det är Marc som står med sitt barnbarn i famnen och pratar med en besökare, Karin sitter skymd vid kassan.
Ja, nu har väl alla "kändisar" presenterats. Är du mer intresserad av vad de gjort och varför, så får du göra som undertecknad - kör en vals på "gåggel"
Jag försälskade mig totalt i Karin Broos konst - det är målning - fast foto - fast målning - fast foto --- jag fick ingen riktig ordning på det där! Helt fantastiskt måleri på ett för mig alldeles nytt sätt. Och inte fanken gjorde det något att hon dessutom målar en massa jyckar! Och i huset och trädgården strosade två hundar runt och hälsade på allt och alla, en långhårig schäfer och en vit herdehund (??). Hundarna förekommer flitigt på bilderna, liksom parets tre döttrar.
Jaha, det var ett axplock.. Sedan vidtog trädgårdsvandringen mellan museets 16 (tror jag) olika paviljonger. Med div. konst - konstigheter. Jag har alltid undrat hur det är ställt i en del hjärnkontor (inkl. mitt eget) och efter dagen har inte tvivlen blivit färre, om man säger så! Vissa saker ska upplevas - jag lovar.
Och kolla här - varning, eller? Vad menade konstnären med att dessutom kasta kniv?
Impatiens glandulifera Royle, så heter de på latin och så här står det om dem i floran;
Släktnamnet Impatiens är latin och betyder ömtålig eller otålig, vilket kan syfta på att örterna är sköra och lätt bryts av eller på de ömtåliga kapslarna som 'exploderar' när man rör vid dem.
Det här med att "explodera" är så sant. På 2 ha Solberg har vi försökt att plantera in balsaminerna, som växer som värsta ogräset runt omkring på andra tomter i vår närhet. Husse skulle därför samla frö i ett dike, helt översållat med den vackra blomman, när det visade sig att fröställningen "exploderade", när han närmade sig med handen. Men man får inte låta sig överlistas av en blomma, om än aldrig så vacker. Husse smög sig på fröhusen, slängde en påse kvickt som attan över, och så kom explosionen till nytta. Men det hjälpte in mycket. Jättebalsaminen trivdes inget vidare på 2 ha Solberg. I alla fall inte där vi satte fröna. Nu, flera år senare, växer de på ett helt annat ställe. Vilket inte är förvånande, för det gör en hel del andra blommor här oxå. De tenderar att rymma ut ur rabatterna och sätta sig där de själva vill! Så ock alltså balsaminerna. Men på Alma Löv växte de snällt. Fast jag vet ju förstås inte om de växte där de blivit satta.......
Det syns att vi inte vandrade omkring i världens bästa väder, eller hur. Det regnade och regnade och så kom det en skur dessemellan.
Detta hade Malin Bogholt bidragit med
Vet du vad en murvärmare är? Det är en sådan här (fast i min värld borde det heta trädkramare)
Karin Broos målar många, många hundar
Och det här är en bild till Elvira - det fanns en alldeles vanlig, livs levande ponnyhäst mitt bland alla murvärmare och andra konstiga installationer
Huvudet höll på att spricka - alldeles för mycket bilder - så vi avslutade med en god havsabborre på Solbackens Värdshus. Inte så fel! Därefter hittade vi i vanlig ordning något som liknade en kostig och som ledde ner till Kil för vidare befordran till 2 ha Solberg och Åsbacken.
Tjingalong konstsalong
Glädjedag
Ante får hjälp av "sin" sjuksyrra Christina, t h, och av sin sjukgymnast Lena, t v. Lena har jobbat med Andreas från dag 1 på avd 22. Hennes - i mina ögon så fruktlösa försök i april - att få kontakt med Ante och ständigt prata med honom i alla moment - har verkligen lönat sig! Så skönt att någon alltid vet bättre än vad man gör själv, i synnerhet när man börjar tappa taget och tron. Syster Christina var dessutom en av de första som han började prata med, när talet kom tillbaka.
Småknoddarna var förstås på plats och hälsade morbror välkommen
Ante och Filip spelar yatzi och mormor sköter protokollet
"Hej lilla Alva, så du växer!"
Erik har blivit en riktig liten tjockis! Kolla kaggen!
och hur sjutton sätter man på den här prylen?
Storasyster Anna nöjd - brorsan hemma några timmar
Och i morgon bär det av på kulturresa för pantertanterna från Solberg och Åsbacken
Tjingalong återhörande!
Det finns dagar....
Slickar fortfarande de mentala såren efter gårdagen - och de pekuniära såren kommer vällan som ett brev på posten senare, kantänka.
Ja, egentligen gick det ganska bra fram till 09.30 sisådär. Var i Nyköping, Ingen större hitvarning på den staden, kan jag säga. Nyköpingshus är ju spännande förstås med sin historia från anno dazumal.
Den 10 december 1317 ägde t ex Nyköpings gästabud rum i medeltidsborgen, allt enligt Erikskrönikan. Det var något till julfest det! Både hertig Erik och hertig Valdemar avslutade sina dagar under festen. Eller hur det nu var med den saken. Erikskrönikan som historiskt dokument är lite omstritt. Men ruinerna efter borgen och slottet (som brann ner 1665 liksom förresten hela Nyköping) står i alla fall kvar.
Ja, det var alltså redan på den tiden fler som inte borde ha stigit ur sängen. Precis som jag flera hundra år senare.
Förresten borde Super Diva Fisförnäma oxå ha stannat i sängen! Tillsammans med matte.
Vi var nämligen på utställning i Nyköping. Förra året i Nyköping blev vi nästan dränkta av århundradets regnoväder och i år höll vi och alla andra på att blåsa bort. Men det överlevde vi - även om lite utställningstält m m gjorde luftfärder. Super Divas matte är lite smågenial - hon satte inte upp tältet denna blåsdag. Divan och matte tillbringade dagen med att efter morgonens tidiga visning vara på upptäcksfärd i Nyköping. Och det var inte mer att se nu än när jag var där på skolresa i 1959. Jo, ett par höghus ute på Brandholmen, annars intet nytt under solen.
Men sen var det inte skojsigt längre. Super Divan blev oplacerad i gruppen och därefter "sågad" i Blå Gula Hund. MEN, jag kände det på mig - den domaren har dömt Divan förrut och då alltid så långt ner som hon bara kunnat...... Jag borde ha följt min första impuls, att inte starta, när jag såg domaren. Men shit - man ska inte vara bad looser, så vi gjorde i alla fall ett försök!
Och en oplacerad hund är väl inte någon större katastrof - det har vi alla rest hem med många, många gånger, men det var sen som det började gadda ihop sig rejält. Hamnade i bilkö redan i Katrineholm och när jag väl fick komma ut på motorvägen från Kumla till Örebro hade jag tänkt göra processen kort med mina ofrivilliga reskamrater, som jag var hjärtligt trött på, men tyv'ärr inte kunnat köra om tidigare. Det var DÅ...
som big bang inträffade! Någon som vet hur det låter när en bil går i tusen bitar! Närå, den gick inte i tusen bitar, men det LÄT så. Vad gör man, när man ligger i vänsterfil på motorväg i 750 km/tim och det smäller i bilen! Vad kan man göra? Alla förslag mottages! Bromsar som f-n? Nix pix, radda med bilar efter som oxå kör i ungefär sjuhundrafemtio km/tim. Bäst att köra framåt! Trycker till lite till och hokus pokus filiokus, en alldeles jätteröd varningslampa tänds! ABS-bromsarna ur funktion! Hur kul är det på en skala?
Nåja, ungefär 200 m framför mig finns en liten avstickare ner till toaletter och rastplats. Himlasänt förvisso!
Ringer hem - gubben sitter på rådjurspass. JÄKLAR, att bilen ska välja just den 16 augusti - den heligaste av alla heliga dagar - att krascha på! Nåja, husse svarade i alla fall - rådjuren fick lite frist där. Ett fasligt slående i alla handböcker, ringande till bildoktorer. KÖR - men försiktigt - det är NOG bara en bromsskiva som brutit ihop av pur utmattning, "jag hade väl lixom råkat bromsa någon gång....." För att göra en jäkligt lång hemresa lite kort, så kom jag hem, om än sent, och skramlandet och dunkandet och smällandet avtog ju närmare hemgeografin jag kom. Stackars bilen orkade väl inte föra mer oväsen. När dumma människor inte fattar första smällens innebörd så får man till sist ge upp, tänkte väl min Mitsubishi. Det är det jag säger - JAG SKULLE INTE HA GÅTT UPP IGÅR - det var inte min dag. Bilar ska man bara behöva tanka och köra. Möjligen byta glödlampor på ibland. Möjligen vindrutetorkarblad oxå, när man inte ser ut längre för all snö.
Idag slickar jag alltså såren. (Förresten så fick jag en fästing oxå - fattas bara annat denna dag). Husse har demonterat bakhjulen på "missibischin" och det var en hel hög skräp i vänster bak, om man säger så. Det som en gång varit en fungerande del till ABS-bromsarna såg inte längre ut som något man skulle kunna sätta ihop igen.
Suck, nu har jag gnällt färdigt. Tror jag. Ska ägna mig åt hushållssysslor en stund - kycklingklubbor med basmatiris och currysås får det bli......................
Åsså avslutar jag med en bra nyhet (detta beror på att det var en sak som hände idag - igår hände inga bra saker
Andreas sitter - nästan utan stöd - på sängkanten själv en lång stund och orkar hålla balansen!!
Underverk sker fortfarande!
Tjingeling tjongalong bilhatt
Stolligheter
Vad i hela friden är det som driver en hel massa människor, inklusive skogstassematte, att under primitiva förhållanden, vedervärdigt väder (i alla fall ibland), långa tröttande bilresor, en jäkla massa packande ned, packande upp, packande ned igen, kloklippande, borstning, putsning, shoppande av div nödiga och onödiga prylar, tillbringa helg efter helg runt en fyrkantig ring (varför envisas boxare och hundfolk att kalla en kvadrat för ring?????????????), bara för att sedan komma hem och ta rätt på allt igen för att kunna packa samma pryttlar igen en vecka senare och ge sig ut på landsvägarna igen.
Är det kärleken till hunden, till rosetterna som man i bästa fall kan hänga upp på väggen efter väl förrättat värv, är det så förbaskat skojsigt att kuska på landsvägarna med fullpackad bil så att man måste hitta på en anledning för att kunna göra det, är det tävlingsinstinkten som måste ut i någon ända eller VAD ÄR DET som gör att tusentals människor varje helg möts på diverse olika ställen ute i urskogarna och tävlar med sina hundar (och för all del, hästar också).
Här är en som ibland starkt ifrågasätter om hon är "riktigt riktig". Tänk så lugnt och skönt det skulle vara att vakna på lördag, och kanske även söndag, morgon, mata hundarna, släppa ut hundarna, ta in hundarna och sedan lugnt krypa ned i sängen och läsa, somna om, "bara vara". Men nej då - packa bilen med tusen pryttlar och en "pömsen" hund och sedan ge sig iväg för att sitta vid en fyrkant och räkna hundar en hel dag och vara nervös, emellanåt lite associal (dotterns påstående), knäpp och virrig och stirrig. Suck. Det är tur man inte är ensam om lasten!!
Men nu har jag räknat ut precis vad det beror på!
- Man har absolut lika jätteknäppa vänner (ingen nämnd och ingen glömd på t ex Åsbacken, i Brattfors eller Forshyttan)
- Man har myror i brallan i största allmänhet och lugn och ro promenerar en på nerverna
- Man tycker det är så himla skojsigt att knö ihop sig en trång husvagn och slippa ha negligé vid läggdax
- Man bara ÄLSKAR att äta frukost ute, d v s dricka te utspätt av regnvatten och att försöka peta i sig en macka som sönderfaller i tusen blöta beståndsdelar därför att himlen står öppen och taket på extratältet har bågnat och rasat ihop av vattentrycket från ovan...... eller att det är så himla varmt att man inte behöver steka äggen, det räcker att lägga dem på fatet och vänta så sköter det sig självt
- Man bara ÄLSKAR att bli absolut genomvåt i bästa gåbortsstassen medan den där fyrbenta individen bredvid en strosar runt i torra regnkläder och ser ut som en prinsessa/prins, whatever, och man är en absolut världsbästing på att utstå den maximala värmen vissa dagar, d v s passa upp på fyrbeningen med kylande filtar, friskt vatten i flaskor överallt (bara för att själv glömma att man faktiskt måste både äta och dricka, framför allt det sistnämnda) för att få ut max på eftermiddagen. Hunden är jättefräsch, matte hänger som en urvriden trasa i snöret - glömt att dricka, glömt att äta, bara passat upp på superdiviga fyrbenta vänner
Ta er en funderare - hur klockrent tokig är man!
Det finns en helig vecka varje år. Ransäter! Någon icke nämnd hade tänkt att rucka på reglerna i år, men bättrade sig i spurten och i torsdags bar det av. ÅRETS SEMESTERRESA. Ända till Ransäter. Primitiva lustar uppstår - d v s bland annat att sova utan negligé och att helt sonika krypa till sängs i ett varmt underställ när regnet smattrar på husvagnstaket. Att få trycka en efter kvällspromenaden lite våt hund intill sig och bara "snusa till sig". Visst är det mysigt? Nähä, du avstår den lite småvåta hunden? Fegis där! Hunden skulle i alla lägen bjuda dig till att sova i korgen om du frågade!
Torsdag kväll och himlen vidöppen! Tjoho, kvällsdusch kan man ta direkt utanför husvagnen. Kläderna av, tvålen fram och duscheriet kan anses färdigt.
Och en stund senare - regnet ÖSER ner i stora skopor och molnen hänger över hela Ransätersbygden
och på fredag morgon hade hundarnas eget tält gett upp under nattens regnmassor
Fredag - strålande sol och lagom varmt. Och kulturen för dagen är ett besök på Lars Lerins museum på Laxholmen i Munkfors. Munkfors syns knappt på kartan, men det finns där och många berömda personer kommer från orten vid Klarälven. Ett stort bruk fanns här förr och många av lokalerna står idag öde och skrämmande tysta. Lars Lerin hängde tavlor i ett av de gamla fabrikshusen och hux flux var det inte tomt på bruket längre!
Klarälven har vuxit de senaste veckorna och vid MunkFORS hade dammluckorna öppnats på vid gavel för att inte dränka bygden ovanför så det var en synnerligen mäktig och häftig fors som mötte oss!
Vill du se forsen "levande" - gå till
http://www.youtube.com/watch?v=0ZDFJSREQYE
Jag tog en liten snutt med "kortkameran"
Munkfors´ gamla bruksmiljö finns till vissa delar fint bevarad - vad sägs om denna brandstation!!!
Har någon en så vacker brandstation i sin stad?
Numera har Munkfors säkert en annan station för tut-tut-bilarna. Den här är i alla fall museum och de gamla brandsprutorna finns kvar.
Ekipage förspänt med två hästar - parstång -en sele hänger kvar på väggen
Detta var dagens kulturdos - Lars Lerin och bruksmiljö i Munkfors. Sen väntade middag och några korsord och sedan behöver damer i vår aktningsvärda ålder av + 25 ingen mer förströelse förutom lite hundpromenader!
De här två damerna tycker jag är jättesöta -
http://www.youtube.com/watch?v=2e_QRn0wF90
Jonta-Piraya-Ridgenose har en alldeles förträfflig approuch till domare, eller hur?? I kritiken stod det i alla fall att hon har ett angenämnt temperament, så det så!
Tjingalong regnkalsong
Kolla den här gojan
http://www.youtube.com/watch?v=rg6Ge2TIpNs&eurl=http%3A%2F%2Fwww%2Efreewebs%2Ecom%2Frunesson%2Fapps%2Fblog%2F&feature=player_embedded
Tjingalong
Mera överfl....
Ett dignande överfl............
hur gott - på en skala ett till tio - är det att få VRÄKA i sig så mycket bigarråer att magen står i fyra hörn?
Man äter och äter och äter och fi..........
Sen stirrar man sin ivrigt tiggande, svansviftande hund i ögonen och säger med sträng röst
- Men Lillebror då, vad har du gjort!"
Tjingalong bigarråridå
ÄNTLIGEN DAX
igen. Har haft lite utställningsabstinens ett tag. Men nu kommer det att dugga tätt, inte bara uppifrån utan oxå på utställningssidan. Hoppas Super Diva Fisförnäma håller formen! Och de andra jycksen oxå, eftersom det är fler som ska "dammas av" i Ransäter.
Kamp-(ing)hunden
Fast jag börjar nog bli lite lat..................Det är förbaskat skönt att ha handler, har jag kommit underfund med. Nu behöver jag inte springa - flås, flås - men å andra sidan är jag mycket mer nervös, när jag står och tittar på, än när jag flåsar runt själv. Måste vara kontrollfreaken Nilsson, som får stora skälvan, när kontrollen släpps och Super Divan ränner runt med någon annan i snöret. Fast det har blivit bättre. Nu VET jag, att hon inte lipar åt domar´n om inte mamma håller i snöret, så det är lugna puckar.
Resa till Halland är långt. Och blött. Fast bättre när man kommer fram än när man åker. Så var det i alla fall i torsdax natt, när vi lättade ankar (JA, DET ÄR BLÖTT I VÄRMLAND OCH DALSLAND. Det är ingen av mina tillfälliga sinnesförvirringar, som får mig att skriva, att vi "lättade ankar"). Fy vad mycke me vatten det finns!
Eftersom vi kom fram till Tvååker vid ca sisådär strax över fem på morgonkvisten, så fanns det inga funktionärer vakna, när vi skulle köra in på den tillfälliga camp(-ing)hundsarenan i Tvååker, så det var till att ställa sig på något plejs, där man inte trodde sig vara alltför mycket i vägen några timmar, medan man försökte återhämta några timmars nattsömn. Haha, inte nog med att jag hade handler, jag hade chaffis oxå, så jag hade snarkat (vilket jäkla förtal!!!) i stort sett hela vägen ner till Halland, utom i Ljungskile, där jag vaknade, frågade vart jag var och sedan uppsökte damrummet, betalade bensin som någon snäll människa hällde i tanken - och sov vidare. Hähä. Detta ska hädanefter bliva min musik, som Karl XII sa, (i alla fall om man ska tro Voltaires historiebeskrivning.) Handler och chaufför. Fattas förstås en kennelflicka, för det får jag vara själv.
Jo, när min ibland någon snarstuckna dotter lagom slaggat in i husvagnen till det behagliga smattrandet av 50 mm regn/timme, så vaknade förstås FUNKTIONÄRERNA. Bank, bank på dörren. "Är ni snälla och flyttar er till rad 11 därborta." Ibland är det en himla tur att nämnda snarstuckna (men i övrigt mycket sociala, vänligt inställda dotter) inte är så snabb i nyvaknat skick. Eljest hade nog den s k smockan hängt i luften.
Nåja, bil och husvagn förflyttades till rad 11 och friden lägrade sig åter lixom snarkningarna ...... och dom var inte mina! Det är bra med utvilade handlers, så sömnen fick fortgå till 9-tiden. Alltid något, sa han som fick se Åmål (och det hade vi förvisso gjort mitt i nattten. Nä, ljug, handlern och chaffisen hade sett Åmål, jag hade bara snarkat. Men å andra sidan har jag sett Åmål många gånger, so what!).
Och tänka sig - regnet hade slutat att smattra, men det såg inte så ljus ut precis
Men som något Herrans under, så blev vi faktiskt inte blöta på hela dagen. Några regnskurar föll, men inte just när vi hade anledning att vara ute.
Jo, jag glömde en VIKTIG detalj. Vi hade KOCK med oss oxå.
Käk brassades och intogs framåt kvällen (efter en stadig färsk potatis-och-sill-och-gräslöks-lunch).
Vederbörlig uppdatering av hemsidan sköttes
Super Diva Fisförnäma hade skött sig med den äran och någon gång samtidigt som småbarnen i grannhusvagnen kvartade in kvartade oxå skogstassematte och hund in. Vad ungdomarna gjorde behöver ingen veta.
Och på nattkröken smattrade regnet på i 720 km /tim. Men när morgonen kom - SOL.
Tillräckligt med sol för att Fisförnäma skulle få ha ett parasoll
Vi hade hört oroande regnhistorier från husse Skogstass och lekkamrat Ingrid. Det SPÖregnar fortfarande i Värmland. Haha, vi har haft jättefint väder! Jo, tjosan, vi hann inte åka mer än några mil hemöver förrän vi insåg att vi hade vistats i ett gränsland mellan väder och oväder.
Längs med västkusten, upp till Uddevalla, var det ömsom regn, ömsom sol men sen kom vissheten - det hade VERKLIGEN regnat från Dalsland och norrut. På gärdena fanns stora sjöar, som definitivt inte fanns med, ens på orienteringskartorna för bygden. Stora sjöar. Med sjöfåglar i. Norr om Åmål - alltid något - på "lillvägen" upp mot Nysäter, så fanns det ingen väg kvar!! En stor fors över vägen och absolut oframkomligt såvida man inte ville simma med bil och husvagn. No way att den vägen var framkomlig. Nu var det bra med chaufför igen! Som kan backa upp-och-ned med ögonbindlar på med husvagn! Vi snackar inte om någon autostrada att vända på precis, utan asfalterad ko-stig! Ojoojoj, kvedo de tu fruntimren, medan den store starke karlen i församlingen vände bil och husvagn på en femöring!
Väl ute på 45:an insåg vi, att vi nog KANSKE skulle kunna ta oss hem under natten. Med en av vägverkets bilar framför oss med varningslampor på plöjde vi fram genom vattenmassorna, förmodligen som en av de sista bilarna att kunna passera detta dygn. I morse kom rapporterna på radion - E 45 avstängd lixom miltals med andra vägar i Dalsland och Värmland. Det var bara att ställa bil och husvagn i Nysäter över natten och sova över. Kändes tämligen osäkert om det fanns väg hem till 2 ha Solberg.
Tur man är båtägare, om detta oväder fortsätter! Bra att ha både flytväst och flytetyg i form av bo-i-båt!
Tjingalong utställningssäsong
Kunde ha blivit en plattnosad bulldog!!
Idag har lekkamrat Ingrid och undertecknad skogstassematte undersökt vägar som bara finns på orienteringskartor. Och kanske knappt det heller. Vilka höjdare! Vi lyckades tota ihop 38 mil urskogsväg i "Värmeland du Sköna" och "på Dal" och näbben har jag i behåll, men.........................
Det började redan i Värmlands Nysäter. Dit hade vi trollat oss över skogen - allt för att slippa åka E 18 och E 45. Dessa vägars asfalt kan vi utantill. Mer spännande med dålig asfalt, lösa vägkanter, grisar på vägen och kor i träna (LITE överdriver jag, men ni kan tänka er stuket). Redan strax söder om Nysäter, alltså, höll nämnda skogstassematte på att bli plattnosad bulldog för första gången + ramla ur bilen. Bra med bilbälten! Den Anderssonska kurvtagningsförmågan överstiger vida mitt förstånd. - Öh, duuu, vägen går där ..... Tanke och handling i ett. Ratten i en konstfull sväng höger-vänster och vips har vi bytt väg och skogstassematte och hennes rumpa och näsa hade av centrifugalkraften slungats åt andra hållet........ Första försöket att göra om det Nilssonska nässtuket alltså.
"Spännande rokokoinredning, landets vackraste dass och har du tur kanske gårdens osaliga piga glider förbi! En tur till von Echstedtska gården kan innehålla mycket.
Gården är kanske den märkligaste av Värmlands ännu bevarade äldre gårdar. Den byggdes mellan 1762-1764 och har på utsidan en nästan karolinsk prägel; den strama låga manbyggnaden och de två par flyglarna. Men i det inre blommar rokokon. Du ser det i möblerna men kanske främst i de vackra väggmålningarna. Redan i förstugan hälsas besökaren av ett par grenadjärer från Adolf Fredriks tid och i salen finns målningar med bibliska motiv. Till och med hemlighuset har burleska dekorationer utan motsvarighet i landet.
I trädgården kan du njuta av dofterna i örtagården eller beundra träden i apelgården där vi enbart odlar värmländska äppelsorter." (Presentation av von Echstedtska gården på Värmlands Museums hemsida)
Nästan så jag funderar på nytt sommarställe igen. Fast jag vet inte om jag skulle stå ut med interiören! Nog var det lite pampigare på Skokloster! Lite mer ståndsmässigt för en Nilsson, dessutom, hihihi
Vackert skåp med ostindiskt porslin - obs crémeskålarna! Vet du inte vad det är! Inte jag heller. Men lekkamraten hade
Och dessa fantastiska målningar överallt - alla rum, alla väggar. Allt målat och bevarat.
Och kakelugnar i alla rum. Och det kunde nog behövas. Någon gång på 1800-talet hade alla innanfönster plockats bort ur huset - det var inte "fint" nog!
Kakelugnen står på "fötter" - aldrig skådat tidigare
Detta lilla hörnrum med sin inredning passade lekkamrat Ingrid - skulle kunna tänka sig att bo där. Fast jag tror nog hon kommer tilbala till Silkesta, när snöstormen yr och innanfönstren saknas!
En bild från "asessorskans rum" (hur många "s" ska det egentligen vara??`)
Ytterliggare en ny kakelugnsvariant (ingen ugn var den andra lik!) och väggmålningar.
"Ställningen" i framkant av bild är asessorskans ställning till krinolinen. Tack käre Herre, att vi slipper tockna dumma påfund när vi klär oss! Tack Levis, för jeansen!
OCH så måste vi besöka Sveriges absolut vackraste dass! Helt unikt! Bygg i kvadrat och med en fin lanternin på taket och så dessa målningar....................... Dessa takmålningar möts man av, när man stiger in, och
när man väl satt sig tillrätta för att utträtta sitt tarv, så har man en helt annan utsikt, nämligen:
Här sitter "asessorskan" och hennes "asessor" och uträttar vad de behöver, uppassade av en piga och en dräng med varsin handduk/papper (???) till reds. Vet ni varför det kallas "hemlighus". Jo, här satt man faktiskt tillsammans, man och hustru, mor och dotter, far och son och talade om sådant som man inte ville att någon annan skulle höra! Här kunde pappa bonde läxa upp sonen för att han körde sneda plogfåror, utan att drängen skulle kunna vara vittne till uppläxningen och mor berättade för den halvvuxna kvinnan, det som unga flickor behöver veta.....
Affärer gjordes oxå upp, gentlemän emellan.
Titta så listigt, små gulliga fjölar för barnen
Nog med skitsnack.
Nu letades krokigaste möjliga väg upp för att ta oss ner till "Dal". Den vägen vi hittade var nästan lika häftig som vägen till Svannikeboda för några veckor sedan, men inte riktigt
Vi kommer till "Handelsmannaövergång", d v s Köpmannebro, och tittar på marinan och njuter av utsikten ut mot "Storvänern"
Här ligger en fin båt, som ligger och väntar på att slussas upp i sjösystemet upp mot norska gränsen
Dagens obligatoriska åskskur kommer - men den här gången fick jag inte filma någon blixt
Nu går färden vidare upp mot Dalslands kanal och akvedukten i Håverud. Men vi måste göra som alla tyska, holländska, danska och you name i turister - kolla när de slussar. Här kommer MS Storholmen från Bengtsfors i slussen med hela däcket fullt av turister
Efter att NÄSTAN ha lurats att äta vanlig vänerlax till hutlöst pris, d v s lika dyrt som på värsta Stureplanskrogen i Stockholm, hittade vi ett trevligt ställe att äta på. Samma vänerlax och samma bakta potatis som på krogen bredvid men för mindre än halva priset. Turistfälla????
Mätta, glada och nöjda och med näsan i behåll, far vi vidare och tittar på den berömda akvedukten uppe från "stora vägen".
"Turisträllsbuss", som stannar mitt på järnvägsbron över akvedukten för att låta passagerarna njuta av den storslagna vyn över vattensystemet
Sen bär det iväg över "Brudfjället" - en landsväg som inte får byggas om, rätas ut eller ändras på något sätt. En väg som ska upplevas! Backe upp, backe ned, titta vänster, titta höger. Kolla där, kolla här, titta vackert, titta fint.......
Å så når vi Dals Långed. - Hörru Andersson, det stod silversmed på skylten. Skulle vi inte vara kulturella och hantverksmässiga idag?
Tjong - nu var det nära bulldogsnäsa igen! Om nu silversmeden bor på högra sidan av vägen så svänger lekkamraten häftigt åt höger och vänder på vägen så asfalten krullar sig. Åsså står vi på något underligt sätt på gatan utanför silversmedens hus. Jag kollar näsan - den är kvar! Men den var nog lite illa ute några sekunder igen, när centrifugalkraften gjorde sitt bästa att flytta mig i tangentens riktning. Suck.
Skogstassematte shoppade örhängen och ringar - måste ha varit chocken efter att funnit att kroppen var intakt efter manövern på gatan.
Tro nu inte att det var slut på krokilikrokvägarna för det. Nästa etapp - Baldersnäs Herrgård. Ägaren var inte hemma - tror vi. Ni vet vem? Oldsberg på tv, ni vet. På spåret med Björn Hellberg.
Men massor av turister var där och hantverksbodarna sålde och sålde....
Och detta vore inte ett reportage värt namnet om inte Skogstassematte hittat en hund att fotografera. Detta mina vänner är en äkta engelsk foxhound, som var på besök i Sverige med sin tyska husse och matte. Foxhounds finns bara i några få exemplar i Sverige och den första såg jag och dotter Nina på utställningen i våras i Malmö.
Å så fin! En sån skulle jag vilja ha! En "stövare" fast högre och kraftigare och SÅ VACKER
Javisst ja, Baldersnäs var det ja, så här ser det ut åt ena hållet. Restaurangsidan
Herrgården ligger på en vacker halvö ut i Laxsjön och har alltså sjöutsikt åt alla håll och kanter
-Hörru du, jag måste nog ha en glass!
TJONG BROMS OCH SVÄNG. Och näsan kunde ha varit ett minne blott - IGEN.
Andra bilar som svängde in till samma glasskiosk kom minsann försiktigt och stillsamt inrullande. Men de hade väl codrivers som varnade chauffören i tid. Sån´t tycker jag är jättemesigt!
Tjingalong codriver
Sjön är skön
Skit samma, det var inte alls det jag skulle fördjupa mig. Det finns säkert någon sorts professorer som kan det däringa med vårt svenska språk.
Närå, jag slutar aldrig förundras över det rogivande med att vara ute på "schön" (med kort "ö") och hur himla schööööönt det är för hela själen (fast tamme sjutton om kroppen alltid tycker detsamma - det är tufft att klättra och trängas i en båt, när fem hundar ska vara med och det är inte alltid kroppen (läs = det skadade senfästet i rumpan. Yes, det var INTE en muskelbristning, när allt kom omkring, utan ett partiellt brott på ett senfäste. Inte undra på att det small som ett kanonskott i hela Larv) hänger med på de där klättringarna upp och ner från marken till båten, från skarndäck till sittbrunn och sedan ner i akter- eller förruffen. Gnäll, gnäll.
Hela lördagsmorgonen blängde vi ilsket på regnmolnen, som ibland läckte och ibland inte, men bestämde oss för att man inte kolar vippar av att få lite regn på sig och hundarna ville verkligen komma ut, rastlösa till tusen och Dolly-Polly-Supermamma började slå sina lovar runt båtkorgen för att visa att det var dax att packa och fara. Den jycken vet himla väl när det är helg och vi ska åka ut. Hon sätter sig ibland bredvid båtkorgen och annonserar med gläffsande att det är tajm att dra iväg.
Nåja, vi blev rejält blöta, när vi stuvade in oss i båten, men väl ute på sjön var det som vanligt - nästan - solen bröt fram och det blev rejält varmt. Så varmt att både människor och djur uppsökte skuggan. Och hundarna förstås badade. Det var inte lång stund de var torra i pälsarna! Ingen större idé med Frontline på dessa jyckar - nästan som att kasta pengarna direkt i schön, det rinner av lika fort som det rinner på! Frontlinet alltså.
Taxen-Taxelina hittade en sval fläck på berget och parkerade där
Jonta-Ponta-Ridgenose undrar vad husse hämtat från båten
Stövargänget härjar runt, leker, jagar flugor (i brist på bättre kantänka), tokspringer efter någon trollslända
eller en macaonfjäril
SEN, blir man bara så "tött, så tött"
Jonta-Ponta-Ridgenose vilar i grönskan
Lille-Pillebror kommer upp i soffan, funderar en stund och somnar sen....
Dolly Polly Supermamma har precis kvartat in i vasskanten, svalt och skönt förmodligen
Själva går vi in i båten och försöker smyga i oss efterrätten. Om ni trodde det var ljug, när jag påstod att husse plockat en liter smultron, kan själva här se att jag inte ljög alls
Snacka om fest alltså!!!!!
Men det är inte lätt att få vara ensam om gobitarna!
Tittut husse och matte, vad är det ni gör utan oss!!!!
Shoppar en liten gobit i kiosken
Matsmältning pågår i akterruffen
Å nu är vi alltså på torra land igen och en arbetsdag har fullgjorts
Tingalong regnväder
