och vi gick och vi gick.....
Kolla tocket långt prickat streck det blev på GPS-kartan. Och bara för att skrida till ytterligare bevis:
En promenad på 9,1 km (det suger fett på en lite "övermusklad" tant.....) och tiden, 3:39:56. Inget att skryta med på ett VM precis. Medelhastighet 2 km/tim. Till Marias och min ursäkt måste sägas, att det faktiskt ingår en halvtimmes fikapaus, så medelhastigheten blir liiiiite högre i alla fall. Men en fin promenad hade vi och både vi och hundarna sken ikapp med höstsolen. 
Snacka om att det var blå himmel!
Men efter lite letande hittade vi ett litet pyttemoln i alla fall - en liten bomullstuss på himlapällen
Maria och jag hade bestämt att vi skulle gå ut i tisdags på hundpromenad - men blev överraskade av att det faktiskt INTE var fint väder när vi vaknade. Snopet. Men efter diverse kontrollerande på alla upptänkliga vädersidor på internet fann vi, att på onsdagen skulle det bli sol och varmt. Varför då ge sig ut i snålblåst och regn bara för att det råkar vara tisdag?
Och onsdagen kom med det utlovade vädret. Så "Missibischin" lastades med ryggsäck för fika m m och två svansviftare. Svansviftarnas antal fylldes sedan på hos Maria med en stor lurvig varg(-hund). Jinnie-Pinnie-James-syster skulle med och promenera.
Vi drar iväg mot Alsterstjärnarna. Och vem drar lasset om inte den minsta. Tasselina-Bråkstake vill inte gärna bli omsprungen. 
Det är Maria, som har tagit de flesta bilderna - därför är det inga kort av Super Diva Fisförnäma denna dag. Maria tycker att det är lite snedfördelning beträffande fotograferandet hos skogstassematte. Mest är det stövare på längden och bredden och upp-och-ner i soffor m m. Så nu var det Tasselinas tur!
Här bär det ner i en av Kittelfältets dödisgropar. Kittelfältets dödisgropar ute på Brattforsheden är lite unika, de är nämligen helt torrlagda så att man kan promenera genom dem.
Våren är underbar - men hösten går inte av för hackor den heller! Visserligen är det bara skrikiga tranor och tjoande gäss som hörs plus en och annan hackspett som låter, men FÄRGERNA!
Men även en vacker och lång promenad har sitt slut. Jag vill inte påstå att varken vi eller hundarna hade något emot att se skogen öppna sig och skåda Marias och Christers hus efter mer än 3,5 tim i buschen och höra grannens hela hög med biffkor ropa en bit bort.
Tack Maria för en skön dag och fler promenader blir det säkert ute på heden.
Tjingalong tallsäsong!
