kennelskogstassen

Kulturresa - onsdagsresa fast på en fredag - utflyktsdag. Pantertanterna har varit på nya upptäcksfärder. Den här gången gick inte resan så långt - till  "The Alma Löv Museum of  experimental & unexp art". "Unexp. art" står enl skaparna av det högst privata museet ute i den högst privata trädgården, för icke experimentell eller oväntad. Och det må jag säga - för mig var det SYNNERLIGEN oväntat. Jag hade alldeles för lite bakgrundskunskaper, när jag plötsligt kastades ut i buskar och blader och gräs och regn och små lustiga hus i den Östra Ämtervikska sommaridyllen.  Eftersom nu konstnärerna, som öppnat sitt hem och sin trädgård för detta "projekt" heter Marc och Karin Broos, så kunde jag inte alls få någon rim och reson i varför det heter "The Alma Löv ...... osv . Min mycket dåligt konstbevandrade hjärna (som för inte så länge sedan inte visste vem Gustav Fjaestad, Christian Ericsson m fl var) undrade i mitt stilla sinne om det var någon högst begåvad exenctrisk konstnär som helt undgått mig. Frågade lekkamraten (som är betydligt mer konstbevandrad än sin insnöade kompis) lite försiktigt - för det inte skulle låta alltför skämsigt - "vem är denna Alma Löv, nu då?". Jippiiiii, hon visste inte heller!  Blev tvungen att göra som vanligt, när min egen hårddisk inte har svar. Jag "gågglar." Och  det här svaret fick jag fram
- Alma Löv var en helt vanlig kvinna som levde på Åland. Vi tyckte det var ett så vackert namn, förklarar Marc och Karin Broos.
Tänk att jag inte kunnat gissa det!

Den här upplevelsen kan man inte skriva om egentligen. Vet inte ens om jag vill försöka. För första gången blev jag "lite ställd" - och det var när  jag mötte Karin Broos konst (och henne själv livsens levande oxå, för den delen). Jag har tyvärr mött en konstnär som fick mig att gå ut från Rackstadsmuseet i Arvika med ångest, så jag är lite försiktig och lite skeptisk till allt nytt. Det kan skrämmas!!!


Men den här entrén såg inte speciellt skrämmande ut, inte ens för en skogstassematte med fötterna fast förankrade i den egna myllan. Det här såg vänligt ut - gör nog ett försök med ett besök! Dessutom talade skylten i entrén om, att öppettiderna var mellan 12- - och nåt mer, som jag inte kommer ihåg. Men egentligen spelade det inget roll för på skylten stod oxå att "vi öppnar när vi vaknar". Helt i min smak! Så himla opretentiöst.
Och ett sånt här stort och rött och varmt gammalt skolhus kan väl inte innehålla något läskigt?
Här bor och verkar Karin och Marc Broos sedan många år tillbaka. Blivna värmlänningar.



Och kolla! På von Echstedtska gården i Säffle hade de Sveriges absolut vackraste dass, men det här går väl inte
heller av för s k hackor!  Det här är dessutom i bruk, om man nu skulle behöva en stund för sig själv och sin mage



Ja, sen var det alltså det hände - det som dagens bloggrubrik syftar på.  Vi (nåja, egentligen inte jag, för jag ser inte mindre saker än giraffer) mötte LARS LERIN. Jag fick naturligtvis en knuff i sidan av Ingrid, för att jag skulle uppmärksamma att jag kontronterades med "kändisvärlden".



Det vore ju inte rättvist, att bara utnämna Lars till "kändis", Karin och Marc fanns ju oxå i rummet, tyvärr fastnade inte Karin på kort - hon lyckades hålla sig skymd av maken



Ja, det är Marc som står med sitt barnbarn i famnen och pratar med en besökare, Karin sitter skymd vid kassan.


Ja, nu har väl alla  "kändisar" presenterats. Är du mer intresserad av vad de gjort och varför, så får du göra som undertecknad - kör en vals på "gåggel"


Jag försälskade mig totalt i Karin Broos konst - det är målning - fast foto - fast målning - fast foto --- jag fick ingen riktig ordning på det där! Helt fantastiskt måleri på ett för mig alldeles nytt sätt. Och inte fanken gjorde det något att hon dessutom målar en massa jyckar! Och i huset och trädgården strosade två hundar runt och hälsade på allt och alla, en långhårig schäfer och en vit herdehund (??).  Hundarna förekommer flitigt på bilderna, liksom parets tre döttrar.









Jaha, det var ett axplock.. Sedan vidtog trädgårdsvandringen mellan museets 16 (tror jag) olika paviljonger. Med div. konst - konstigheter. Jag har alltid undrat hur det är ställt i en del hjärnkontor (inkl. mitt eget) och efter dagen har inte tvivlen blivit färre, om man säger så!   Vissa saker ska upplevas - jag lovar.







Impatiens glandulifera Royle, så heter de på latin och så här står det om dem i floran;

Släktnamnet Impatiens är latin och betyder ömtålig eller otålig, vilket kan syfta på att örterna är sköra och lätt bryts av eller på de ömtåliga kapslarna som 'exploderar' när man rör vid dem. 
Det här med att "explodera" är så sant. På 2 ha Solberg har vi försökt att plantera in balsaminerna, som växer som värsta ogräset runt omkring på andra tomter i vår närhet. Husse skulle därför samla frö i ett dike, helt översållat med den vackra blomman, när det visade sig att fröställningen "exploderade", när han närmade sig med handen. Men man får inte låta sig överlistas av en blomma, om än aldrig så vacker. Husse smög sig på fröhusen, slängde en påse kvickt som attan över, och så kom explosionen till nytta. Men det hjälpte in mycket. Jättebalsaminen trivdes inget vidare på 2 ha Solberg. I alla fall inte där vi satte fröna. Nu, flera år senare, växer de på ett helt annat ställe. Vilket inte är förvånande, för det gör en hel del andra blommor här oxå. De tenderar att rymma ut ur rabatterna och sätta sig där de själva vill! Så ock alltså balsaminerna. Men på Alma Löv växte de snällt. Fast jag vet ju förstås inte om de växte där de blivit satta.......

Det syns att vi inte vandrade omkring i världens bästa väder, eller hur. Det regnade och regnade och så kom det en skur dessemellan.