kennelskogstassen

Kamp-(ing)hunden



Fast jag börjar nog bli lite lat..................Det är förbaskat skönt att ha handler, har jag kommit underfund med. Nu behöver jag inte springa - flås, flås - men å andra sidan är jag mycket mer nervös, när jag står och tittar på, än när jag flåsar runt själv. Måste vara kontrollfreaken Nilsson, som får stora skälvan, när kontrollen släpps och Super Divan ränner runt med någon annan i snöret. Fast det har blivit bättre. Nu VET jag, att hon inte lipar åt domar´n om inte mamma håller i snöret, så det är lugna puckar.

Resa till Halland är långt. Och blött. Fast bättre när man kommer fram än när man åker. Så var det i alla fall i torsdax natt, när vi lättade ankar (JA, DET ÄR BLÖTT I VÄRMLAND OCH DALSLAND. Det är ingen av mina tillfälliga sinnesförvirringar, som får mig att skriva,  att vi "lättade ankar"). Fy vad mycke me vatten det finns!
Eftersom vi kom fram  till Tvååker vid ca sisådär strax över fem på morgonkvisten, så fanns det inga funktionärer vakna, när vi skulle köra in på den tillfälliga camp(-ing)hundsarenan i Tvååker, så det var till att ställa sig på något plejs, där man inte trodde sig vara alltför mycket i vägen några timmar, medan man försökte återhämta några timmars nattsömn. Haha, inte nog med att jag hade handler, jag hade chaffis oxå, så jag hade snarkat (vilket jäkla förtal!!!) i stort sett hela vägen ner till Halland, utom i Ljungskile, där jag vaknade, frågade vart jag var och sedan uppsökte damrummet, betalade bensin som någon snäll människa hällde i tanken - och sov vidare. Hähä. Detta ska hädanefter bliva min musik, som Karl XII sa, (i alla fall om man ska tro Voltaires historiebeskrivning.)  Handler och chaufför. Fattas förstås en kennelflicka, för det får jag vara själv.
Jo, när min ibland någon snarstuckna dotter lagom slaggat in i husvagnen till det behagliga smattrandet av 50 mm regn/timme, så vaknade förstås FUNKTIONÄRERNA. Bank, bank på dörren. "Är ni snälla och flyttar er till rad 11 därborta." Ibland är det en himla tur att nämnda snarstuckna (men i övrigt mycket sociala, vänligt inställda dotter) inte är så snabb i nyvaknat skick. Eljest hade nog den s k smockan hängt i luften.
Nåja, bil och husvagn förflyttades till rad 11 och friden lägrade sig åter lixom snarkningarna ...... och dom var inte mina! Det är bra med utvilade handlers, så sömnen fick fortgå till 9-tiden. Alltid något, sa han som fick se Åmål (och det hade vi förvisso gjort mitt i nattten. Nä, ljug, handlern och chaffisen hade sett Åmål, jag hade bara snarkat. Men å andra sidan har jag sett Åmål många gånger, so what!).
Och tänka sig - regnet hade slutat att smattra, men det såg inte så ljus ut precis



Men som något Herrans under, så blev vi faktiskt inte blöta på hela dagen. Några regnskurar föll, men inte just när vi hade anledning att vara ute.

Jo, jag glömde en VIKTIG detalj. Vi hade KOCK med oss oxå.



Käk brassades och intogs framåt kvällen (efter en stadig färsk potatis-och-sill-och-gräslöks-lunch). 

Vederbörlig uppdatering av hemsidan sköttes



Super Diva Fisförnäma hade skött sig med den äran och någon gång samtidigt som småbarnen i grannhusvagnen kvartade in kvartade oxå skogstassematte och hund in. Vad ungdomarna gjorde behöver ingen veta.

Och på nattkröken smattrade regnet på i 720 km /tim. Men när morgonen kom - SOL.


Tillräckligt med sol för att Fisförnäma skulle få ha ett parasoll

Vi hade hört oroande regnhistorier från husse Skogstass och lekkamrat Ingrid. Det SPÖregnar fortfarande i Värmland. Haha, vi har haft jättefint väder! Jo, tjosan, vi hann inte åka mer än några mil hemöver förrän vi insåg att vi hade vistats i ett gränsland mellan väder och oväder.
Längs med västkusten, upp till Uddevalla, var det ömsom regn, ömsom sol men sen kom vissheten - det hade VERKLIGEN regnat från Dalsland och norrut. På gärdena fanns stora sjöar, som definitivt inte fanns med, ens på orienteringskartorna för bygden. Stora sjöar. Med sjöfåglar i. Norr om Åmål - alltid något - på "lillvägen" upp mot Nysäter, så fanns det ingen väg kvar!! En stor fors över vägen och absolut oframkomligt såvida man inte ville simma med bil och husvagn. No way att den vägen var framkomlig. Nu var det bra med chaufför igen! Som kan backa upp-och-ned med ögonbindlar på med husvagn! Vi snackar inte om någon autostrada att vända på precis, utan asfalterad ko-stig! Ojoojoj, kvedo de tu fruntimren, medan den store starke karlen i församlingen vände bil och husvagn på en femöring!
Väl ute på 45:an insåg vi, att vi nog KANSKE skulle kunna ta oss hem under natten. Med en av vägverkets bilar framför oss med varningslampor på plöjde vi fram genom vattenmassorna, förmodligen som en av de sista bilarna att kunna passera detta dygn. I morse kom rapporterna på radion - E 45 avstängd lixom miltals med andra vägar i Dalsland och Värmland. Det var bara att ställa bil och husvagn i Nysäter över natten och sova över. Kändes tämligen osäkert om det fanns väg hem till 2 ha Solberg.
Tur man är båtägare, om detta oväder fortsätter! Bra att ha både flytväst och flytetyg i form av bo-i-båt!

Tjingalong utställningssäsong