Det finns dagar....
då man över huvud taget inte borde gå ur sängen! Igår var det definitivt one of these days! Det är konstigt, men det brukar kännas i kroppen redan när man står i duschen "att idag är det lugna puckar som gäller, annars......."
Slickar fortfarande de mentala såren efter gårdagen - och de pekuniära såren kommer vällan som ett brev på posten senare, kantänka.
Ja, egentligen gick det ganska bra fram till 09.30 sisådär. Var i Nyköping, Ingen större hitvarning på den staden, kan jag säga. Nyköpingshus är ju spännande förstås med sin historia från anno dazumal.
Ja, det var alltså redan på den tiden fler som inte borde ha stigit ur sängen. Precis som jag flera hundra år senare.
Förresten borde Super Diva Fisförnäma oxå ha stannat i sängen! Tillsammans med matte.
Vi var nämligen på utställning i Nyköping. Förra året i Nyköping blev vi nästan dränkta av århundradets regnoväder och i år höll vi och alla andra på att blåsa bort. Men det överlevde vi - även om lite utställningstält m m gjorde luftfärder. Super Divas matte är lite smågenial - hon satte inte upp tältet denna blåsdag. Divan och matte tillbringade dagen med att efter morgonens tidiga visning vara på upptäcksfärd i Nyköping. Och det var inte mer att se nu än när jag var där på skolresa i 1959. Jo, ett par höghus ute på Brandholmen, annars intet nytt under solen.
Men sen var det inte skojsigt längre. Super Divan blev oplacerad i gruppen och därefter "sågad" i Blå Gula Hund. MEN, jag kände det på mig - den domaren har dömt Divan förrut och då alltid så långt ner som hon bara kunnat...... Jag borde ha följt min första impuls, att inte starta, när jag såg domaren. Men shit - man ska inte vara bad looser, så vi gjorde i alla fall ett försök!
Och en oplacerad hund är väl inte någon större katastrof - det har vi alla rest hem med många, många gånger, men det var sen som det började gadda ihop sig rejält. Hamnade i bilkö redan i Katrineholm och när jag väl fick komma ut på motorvägen från Kumla till Örebro hade jag tänkt göra processen kort med mina ofrivilliga reskamrater, som jag var hjärtligt trött på, men tyv'ärr inte kunnat köra om tidigare. Det var DÅ...
som big bang inträffade! Någon som vet hur det låter när en bil går i tusen bitar! Närå, den gick inte i tusen bitar, men det LÄT så. Vad gör man, när man ligger i vänsterfil på motorväg i 750 km/tim och det smäller i bilen! Vad kan man göra? Alla förslag mottages! Bromsar som f-n? Nix pix, radda med bilar efter som oxå kör i ungefär sjuhundrafemtio km/tim. Bäst att köra framåt! Trycker till lite till och hokus pokus filiokus, en alldeles jätteröd varningslampa tänds! ABS-bromsarna ur funktion! Hur kul är det på en skala?
Nåja, ungefär 200 m framför mig finns en liten avstickare ner till toaletter och rastplats. Himlasänt förvisso!
Ringer hem - gubben sitter på rådjurspass. JÄKLAR, att bilen ska välja just den 16 augusti - den heligaste av alla heliga dagar - att krascha på! Nåja, husse svarade i alla fall - rådjuren fick lite frist där. Ett fasligt slående i alla handböcker, ringande till bildoktorer. KÖR - men försiktigt - det är NOG bara en bromsskiva som brutit ihop av pur utmattning, "jag hade väl lixom råkat bromsa någon gång....." För att göra en jäkligt lång hemresa lite kort, så kom jag hem, om än sent, och skramlandet och dunkandet och smällandet avtog ju närmare hemgeografin jag kom. Stackars bilen orkade väl inte föra mer oväsen. När dumma människor inte fattar första smällens innebörd så får man till sist ge upp, tänkte väl min Mitsubishi. Det är det jag säger - JAG SKULLE INTE HA GÅTT UPP IGÅR - det var inte min dag. Bilar ska man bara behöva tanka och köra. Möjligen byta glödlampor på ibland. Möjligen vindrutetorkarblad oxå, när man inte ser ut längre för all snö.
Idag slickar jag alltså såren. (Förresten så fick jag en fästing oxå - fattas bara annat denna dag). Husse har demonterat bakhjulen på "missibischin" och det var en hel hög skräp i vänster bak, om man säger så. Det som en gång varit en fungerande del till ABS-bromsarna såg inte längre ut som något man skulle kunna sätta ihop igen.
Suck, nu har jag gnällt färdigt. Tror jag. Ska ägna mig åt hushållssysslor en stund - kycklingklubbor med basmatiris och currysås får det bli......................
Åsså avslutar jag med en bra nyhet (detta beror på att det var en sak som hände idag - igår hände inga bra saker
Andreas sitter - nästan utan stöd - på sängkanten själv en lång stund och orkar hålla balansen!!
Underverk sker fortfarande!
Tjingeling tjongalong bilhatt
Slickar fortfarande de mentala såren efter gårdagen - och de pekuniära såren kommer vällan som ett brev på posten senare, kantänka.
Ja, egentligen gick det ganska bra fram till 09.30 sisådär. Var i Nyköping, Ingen större hitvarning på den staden, kan jag säga. Nyköpingshus är ju spännande förstås med sin historia från anno dazumal.
Den 10 december 1317 ägde t ex Nyköpings gästabud rum i medeltidsborgen, allt enligt Erikskrönikan. Det var något till julfest det! Både hertig Erik och hertig Valdemar avslutade sina dagar under festen. Eller hur det nu var med den saken. Erikskrönikan som historiskt dokument är lite omstritt. Men ruinerna efter borgen och slottet (som brann ner 1665 liksom förresten hela Nyköping) står i alla fall kvar.
Ja, det var alltså redan på den tiden fler som inte borde ha stigit ur sängen. Precis som jag flera hundra år senare.
Förresten borde Super Diva Fisförnäma oxå ha stannat i sängen! Tillsammans med matte.
Vi var nämligen på utställning i Nyköping. Förra året i Nyköping blev vi nästan dränkta av århundradets regnoväder och i år höll vi och alla andra på att blåsa bort. Men det överlevde vi - även om lite utställningstält m m gjorde luftfärder. Super Divas matte är lite smågenial - hon satte inte upp tältet denna blåsdag. Divan och matte tillbringade dagen med att efter morgonens tidiga visning vara på upptäcksfärd i Nyköping. Och det var inte mer att se nu än när jag var där på skolresa i 1959. Jo, ett par höghus ute på Brandholmen, annars intet nytt under solen.
Men sen var det inte skojsigt längre. Super Divan blev oplacerad i gruppen och därefter "sågad" i Blå Gula Hund. MEN, jag kände det på mig - den domaren har dömt Divan förrut och då alltid så långt ner som hon bara kunnat...... Jag borde ha följt min första impuls, att inte starta, när jag såg domaren. Men shit - man ska inte vara bad looser, så vi gjorde i alla fall ett försök!
Och en oplacerad hund är väl inte någon större katastrof - det har vi alla rest hem med många, många gånger, men det var sen som det började gadda ihop sig rejält. Hamnade i bilkö redan i Katrineholm och när jag väl fick komma ut på motorvägen från Kumla till Örebro hade jag tänkt göra processen kort med mina ofrivilliga reskamrater, som jag var hjärtligt trött på, men tyv'ärr inte kunnat köra om tidigare. Det var DÅ...
som big bang inträffade! Någon som vet hur det låter när en bil går i tusen bitar! Närå, den gick inte i tusen bitar, men det LÄT så. Vad gör man, när man ligger i vänsterfil på motorväg i 750 km/tim och det smäller i bilen! Vad kan man göra? Alla förslag mottages! Bromsar som f-n? Nix pix, radda med bilar efter som oxå kör i ungefär sjuhundrafemtio km/tim. Bäst att köra framåt! Trycker till lite till och hokus pokus filiokus, en alldeles jätteröd varningslampa tänds! ABS-bromsarna ur funktion! Hur kul är det på en skala?
Nåja, ungefär 200 m framför mig finns en liten avstickare ner till toaletter och rastplats. Himlasänt förvisso!
Ringer hem - gubben sitter på rådjurspass. JÄKLAR, att bilen ska välja just den 16 augusti - den heligaste av alla heliga dagar - att krascha på! Nåja, husse svarade i alla fall - rådjuren fick lite frist där. Ett fasligt slående i alla handböcker, ringande till bildoktorer. KÖR - men försiktigt - det är NOG bara en bromsskiva som brutit ihop av pur utmattning, "jag hade väl lixom råkat bromsa någon gång....." För att göra en jäkligt lång hemresa lite kort, så kom jag hem, om än sent, och skramlandet och dunkandet och smällandet avtog ju närmare hemgeografin jag kom. Stackars bilen orkade väl inte föra mer oväsen. När dumma människor inte fattar första smällens innebörd så får man till sist ge upp, tänkte väl min Mitsubishi. Det är det jag säger - JAG SKULLE INTE HA GÅTT UPP IGÅR - det var inte min dag. Bilar ska man bara behöva tanka och köra. Möjligen byta glödlampor på ibland. Möjligen vindrutetorkarblad oxå, när man inte ser ut längre för all snö.
Idag slickar jag alltså såren. (Förresten så fick jag en fästing oxå - fattas bara annat denna dag). Husse har demonterat bakhjulen på "missibischin" och det var en hel hög skräp i vänster bak, om man säger så. Det som en gång varit en fungerande del till ABS-bromsarna såg inte längre ut som något man skulle kunna sätta ihop igen.
Suck, nu har jag gnällt färdigt. Tror jag. Ska ägna mig åt hushållssysslor en stund - kycklingklubbor med basmatiris och currysås får det bli......................
Åsså avslutar jag med en bra nyhet (detta beror på att det var en sak som hände idag - igår hände inga bra saker
Andreas sitter - nästan utan stöd - på sängkanten själv en lång stund och orkar hålla balansen!!
Underverk sker fortfarande!
Tjingeling tjongalong bilhatt
Kommentarer
Postat av: Nina
Bilar är ett gissel...
MEN, hejja brilljor!!! han e bäst han
Trackback
