kennelskogstassen

Hur lång i ansiktet blir man, då man går ut till bilen på morgonen den 17 september och finner att man måste ta fram vantar och isskrapan för att på framrutan sitter något som man helst önskat att slippa se ytterligare en tid framöver. Hmm, frost. Tyckte väl att daggen på gräsmattan såg ovanligt vit ut.............. Men pelargonerna på garageväggen och på trappan hade överlevt, så det var väl bara ett skrämskott.  Men det var lite kyligt om fingrarna att få bort isskorpan på framrutan. Sen kan man förstås diskutera nödvändigheten av att gå upp i svinottan och sätta sig i bilen när man har semester. Yes, yes, semester, IGEN. Jag har precis klurat ut varför man jobbar - det är för att kunna ta semester i tid och otid, hehehe. Och just nu har jag DUBBELSEMESTER, husse Skogstass är nämligen i Lappland och skrämmer  de norrländska hararna med hjälp av stövartrion Dolly-Polly-Supermamma, Lillepillebror och Jonta-Ponta-Ridgenose. Detta innebär att jag bara kan "gotta mig" åt att umgås med Super Diva Fisförnäma och lilla Tasselina Bråkstake. Seeeemeeeester! Upp i svinottan för att gå till skogen - det är kanske inte vad alltför många skulle kalla semester, men vi är alla olika skapta. Upp på morgonen, sussa tidigt framför TV:n, det är min variant. Och Super Divan och Tasselina Bråkstake har inte något alls mot den ferievarianten. Två hundar viftar ivrigt på svansarna, när de ser matte ta ner pejl och koppel, så några svårigheter att få sällskap finns inte.

När jag inte lyssnar på hackspettar, hukar för arga tallefjantar, hälsar på tranorna som kommer flygande precis ovanför trädkronorna på morgonen eller skäller på Tasselina Bråkstake, som gör sitt yttersta för att försöka välta matte i blåbärsriset (genom att fungera som snubbeltråd), så tänker jag. Okey, det kan låta lite förmätet, men jag tror faktiskt att jag tänker. Inte speciellt djupa tankar, men tankar i alla fall. Några världsgåtor vill jag inte påstå att jag fixar (fast visst händer det att man skulle vilja ge Obama m fl lite visa råd........), men idag dök det bara upp ett ord, som jag inte använt sedan tonåren. Och så gör det titt och tätt - dyker upp ord, som jag nästan trodde jag glömt. Dialektala ord, som jag inte använt sedan i början av sjuttiotalet - medeltiden enligt mina ungar. Inte vet väl en värmlänning vad man gör, när man kartar i trän?? Nä, trodde väl det. Och inte vet jag varför jag plötsligt fick lust att "karta i trän", när jag strövade i morse. Jag har inte ägnat mig åt något dylikt sedan jag var liten unge med blåslagna knän med gamla sårskorpor på. Att "karta" i trän gör sörmlänningen och till viss del även västmanlänningar, när de ägnar sig åt att bestiga trädtoppar för att bygga trädkojor, typ. I "Värmland Du Sköna" ägnar man sig åt att "klättre i träa". Och klättrar, är väl vad man gör i resten av Svea Rike oxå. Men "hemma på min gata i stan", där "kartar" man. Och sen dyker det ena ordet efter det andra upp, som jag inte har hört sedan mormor och morfar sa dem. Mormor och morfar, som hade sina rötter i Lista, strax väster om Eskilstuna, hade många ord, som bara folk från den trakten använde. "Hänasse, dänasse, nunasse". ???? Ja, det betyder helt enkelt, här, därborta och nu. Plättlätt. Och min älskade lilla farmor, som alltid "runkade iväg" på bio. Dä ni! Det skulle ni inte kunna tro, eller hur? Men "runka iväg" betydde helt enkelt att gå, men lite mödosamt p g a ålder och stelhet. Jag var nog i 20-årsåldern innan jag över huvud taget insåg att det ordet inte var riktigt rumsrent utanför E-tunas stadsgräns och gravt kunde missförstås om det användes i andra landsändar! Och här i Värmland "schuver" man igång bilen. Eller så kan man få sladd med samma fordon, för att det är "glint". Hmmm. För att inte tala om att detta fyrhjulade fordon dessutom kan vara ordentligt "dretigt", för att det var lera på vägen. 
Men roligast är faktiskt de där "gamla orden" som dyker upp i minnet. De där som man ler vänligt välkomnande åt - "vart har du hållit hus de senaste trettio åren?"
Känns som om jag skulle behöva börja samla på de där gamla godingarna. Tror jag börjar med "att karta".
Jag har några gamla vänner kvar i hemstaden. Några som blivit densamma trogen genom åren. Och när jag pratar med dessa vänner, brukar det ständigt dyka upp härliga gamla ord. De ska sparas! Man får så härliga flash backs av dem. Ergo - ny hobby - samla ihop barndomsorden!

Tjingeling isskrapa!