Jag har fångat blixten .... och rymlingar
kolla vad som hände när jag satt och lekte med kameran - intet ont anande! Jorå, nog visste jag att åskan gick runt hörnet på huset - det hördes minsann - men inte visste jag att blixten skulle exponera sig mitt i backen framför fönstret. Dunder och brak!
http://www.youtube.com/watch?v=FpBtr_ymUzE
Hann du se den??? Jag får titta flera gånger på klippet ibland för att hinna se blixten bakom tallen. Tror det beror på
kapaciteten på youtube alt min dator, för i kameran syns det mycket bättre.
Kolla Suss-Trädgårdsmästare-Wannabee, mina digatalis har totalt rymt ur rabatten och jag hittade dem ymnigt blommande i kanten av havreåkern bakom huset!
Nu ska vi packa "bo-i-båten-Kaisa" och dra ut på Vänern med hundpacket. Husse har plockat en liter smultron, så efterrätt blir det i alla fall!
Tjingalong smultronsommar!
http://www.youtube.com/watch?v=FpBtr_ymUzE
Hann du se den??? Jag får titta flera gånger på klippet ibland för att hinna se blixten bakom tallen. Tror det beror på
kapaciteten på youtube alt min dator, för i kameran syns det mycket bättre.
Kolla Suss-Trädgårdsmästare-Wannabee, mina digatalis har totalt rymt ur rabatten och jag hittade dem ymnigt blommande i kanten av havreåkern bakom huset!
Nu ska vi packa "bo-i-båten-Kaisa" och dra ut på Vänern med hundpacket. Husse har plockat en liter smultron, så efterrätt blir det i alla fall!
Tjingalong smultronsommar!
Värmeslag
har jag faktiskt inte fått, men vem fanken orkar blogga i 30 gr värme? All energi går åt till att åka till jobbet, ta sig hem från jobbet och att BADA. Och att äta filmjölk och flingor, eller möjligen GLASS.
Husse badar, men det gills inte riktigt och det är inte något riktmärke på hur varmt det är i vattnet. Husse badar mitt i vintern om det behövs - och ibland ändå........... hähä
Matte badar och det mina vänner är verkligen ett mått på vattentemperaturen - matte Nilsson badar bara när vattentemperaturen är behagliga 22 gr plus. Bifogar bildbevis - för det finns folk i min närhet som annars skulle betvivla mina uppgifter
Och det här Moije är en hälsning till dig från husse (inte undra på att han var tvungen att bada!!)
och dessa underbara blommor badar oxå - står fast förankrade i Vänerns vassar och blommar som vackrast just nu
Lille Filip-Filur-Barnbarn ÄLSKAR att bada men vill först visa upp sina fin-fina nya badbrallor för mormor
Lille Erik, 5 veckor gammal, badar gärna i Vänerns 26-gradiga vatten den 1 juli
Alva tog det lugnt med badandet den här dagen - skuggan i barnvagnen var god nog till lilla damen
Filip-Filur-Barnbarn käkar en macka mellan badningarna
Och den här bilden är egentligen mest med för att retas lite med Suss-Trädgårdsmästare-wannabee.
Harru sett maken till pelargon att sätta knoppar?
Nä, roligare än så här blir det inte i värmegasset. Just nu väntar jag på att husse ska äta upp sin kvällsmat, så vi får dra ner till sjön och slänga oss i böljorna............................ DET ÄR VARMT!
Tjingalong utan kalsong!
Husse badar, men det gills inte riktigt och det är inte något riktmärke på hur varmt det är i vattnet. Husse badar mitt i vintern om det behövs - och ibland ändå........... hähä
Matte badar och det mina vänner är verkligen ett mått på vattentemperaturen - matte Nilsson badar bara när vattentemperaturen är behagliga 22 gr plus. Bifogar bildbevis - för det finns folk i min närhet som annars skulle betvivla mina uppgifter
Och det här Moije är en hälsning till dig från husse (inte undra på att han var tvungen att bada!!)
och dessa underbara blommor badar oxå - står fast förankrade i Vänerns vassar och blommar som vackrast just nu
Lille Filip-Filur-Barnbarn ÄLSKAR att bada men vill först visa upp sina fin-fina nya badbrallor för mormor
Lille Erik, 5 veckor gammal, badar gärna i Vänerns 26-gradiga vatten den 1 juli
Alva tog det lugnt med badandet den här dagen - skuggan i barnvagnen var god nog till lilla damen
Filip-Filur-Barnbarn käkar en macka mellan badningarna
Och den här bilden är egentligen mest med för att retas lite med Suss-Trädgårdsmästare-wannabee.
Harru sett maken till pelargon att sätta knoppar?
Nä, roligare än så här blir det inte i värmegasset. Just nu väntar jag på att husse ska äta upp sin kvällsmat, så vi får dra ner till sjön och slänga oss i böljorna............................ DET ÄR VARMT!
Tjingalong utan kalsong!
Nu har jag fått det
som jag vill ha det!
Mitt nya snitsiga utställningstält har varit på utflykt till Maria i Brattfors och blivit märkt med kennelnamnet, allt för att göra tältet mindre åtrovärt att stjäla - om nu någon skulle komma på den korkade idén att försöka sno tältet ifrån mig.
Det är så himla roligt att slå upp det här tältet så jag småtältar hemma i trädgårn lite då och då! Om man under några år släpat omkring på ett konventionellt utställningstält så är detta DRÖMMEN. Man sätter i fyra markpinnar, ett i varje hörn av tältet. Och sedan - simsalabim - så står tältet där. Behövs inte ens ett abrakadabra. Bara ett litet "simsalabim".
Å sen när man ledsnat att titta på härligheten så drar man de fyra tältpinnarna ur moder jord och så kan man behöva ett litet, litet abrakadabra för att få rum med tältet i sin påse igen. Men jag har nu lärt mig hur jag ska dylsa till det för att tältduken ska lägga sig på plats. Förnämligt.
Den som snarkar för j-gt, när vi ska husvagnscampa i Tvååker får sova i tältet! Det du kära dotter! Du eller jag, eller mannen i ditt liv? Eller kanske rent av Super Diva Fisförnäma?
När jag nu ändå beställde lite uppmärkning så passade jag på att märka hundarnas eget lilla "tält" oxå, deras tygbur
som de sover i på utställningar, när de ledsnat helt på att sitta i mattes knä och lipa åt förbigående olyckliga jyckar som inte får ligga i knät hos matte/husse.
Åsså hade jag beställt en alldeles "egendesajnad" T-shirt. Sista snitsen satte Maria dit, med dubbelhjärtat som är gult/blått till hamiltonstövarnas ära - vår svenska vackra nationalras. Jaja, jag vet att många tycker att lapphunden är nationalras, drevern, vita älghunden o s v. Men för Nilsson finns det bara EN nationalras, så det så!
Nån mer som vill ha en snitsig t-shirt? Jag vet var tillverkar´n finns.
Tjingalong sommarvärme så det blir över!
Värmlandskrumelurer
Vi har varit på söndagsutflykt. Inte ett dugg ovanligt. Men en sak var alldeles fel. Vi åkte INTE båt. Säga vad man vill om Vänerns vatten - men det kan vara jättemycket för mycket på höjden ibland. Om ni förstår vad jag menar. Berg av vatten som plaskar över fören. Likaväl som hela stora Vänern ibland är platt som vardagsrumsgolvet.
Men idag har vi åkt bil en liten promenad. Lyckades lura med Erik till
Men idag har vi åkt bil en liten promenad. Lyckades lura med Erik till
Liljenäs Café vid sjön Värmelns strand
(Här en bild från deras websida)
Midsommarvädret har avslutats med en solig och fin dag, så det var inte bara vi som kommit att tänka på de berömda räkmackorna i Värmskog. Räkmackor stora som hus. Nästan.
Eftersom vi ändå hade förirrat oss så långt hemifrån, så var det lika bra att fortsätta i galenskaperna efter att ha avnjutit mackorna och gott kaffe. Och eftersom GPS:en inte var med i bilen fanns det alla förutsättningar för att vi skulle hitta tillbaka hem igen! Ni som läst vad jag skrivit tidigare, vet att jag och "Greta" inte alltid är överens om vad som är bästa vägen..............................
I Värmskog finns en spännande skylt - " Svannikeboda 14". Vem bor i Svannikeboda? Och varför? Och vad gör man där? Är man nyfiken så är man - och den omvägen till Karlstad var värd varje meter. Värmland i sin skönaste prakt och ändå var vi inte längs med den underbart vackra, trollska Klarälven med sina meandrar, sandstränder, vilda skogsområden o s v, och inte var vi i Fryksdalen. Värmland är så mycket mer än det som Selma Lagerlöf och Gustaf Fröding beskrivit.
Här hittade vi en bit till! Vi mötte oss själva i kurvorna och berg- och-dalbanan på Liseberg kan kasta sig i väggen! Och vågorna på Vänern blev plötsligt löjligt lättforcerade. Endast i vårt västra grannland Norge har jag tidigare åkt så mycket upp och ned och så mycket höger-höger-höger åsså vänster-vänster-vänster. Vägen gick bitvis alldeles i närheten av den vackra Värmeln och genom frodiga ängar och genom täta skogar. Upp - åsså ned! Kändes lite exotiskt, när inte snökäpparna tagits ner för sommaren. Eller tycker dom i bygden, att det snart dax att sätta upp dem igen? Kort sommar i västra Värmland, eller?
En sån alldeles underbar ko! A propos exotisk. Hur verkligt är det med en highland cattle-ko i skogarna strax söder om Svannikeboda? Och tjusig utsikt hade hon också, kanske påminnande om det vilda landskap hennes förfäder betat
Fast det känns som om ett midsommarfagert Värmland är betydligt mer vänligt leende än de karga högländerna i Skottland. Kossan gör rätt i att mantalsskriva sig i Värmland - helt säkert.
Jag ÄLSKAR lupiner!
Och Svannikeboda då, undrar vän av ordning. Ja, om Svannikeboda är det inte mycket att säga. Det var en gård med några stycken mjölkkor på ett gärde, ett vägskäl och hus.
Så spännande var det. Jovisst, ja, det gick en vit ponny i hagen oxå.
Tjingalong räckmacka
(Här en bild från deras websida)
Midsommarvädret har avslutats med en solig och fin dag, så det var inte bara vi som kommit att tänka på de berömda räkmackorna i Värmskog. Räkmackor stora som hus. Nästan.
Eftersom vi ändå hade förirrat oss så långt hemifrån, så var det lika bra att fortsätta i galenskaperna efter att ha avnjutit mackorna och gott kaffe. Och eftersom GPS:en inte var med i bilen fanns det alla förutsättningar för att vi skulle hitta tillbaka hem igen! Ni som läst vad jag skrivit tidigare, vet att jag och "Greta" inte alltid är överens om vad som är bästa vägen..............................
I Värmskog finns en spännande skylt - " Svannikeboda 14". Vem bor i Svannikeboda? Och varför? Och vad gör man där? Är man nyfiken så är man - och den omvägen till Karlstad var värd varje meter. Värmland i sin skönaste prakt och ändå var vi inte längs med den underbart vackra, trollska Klarälven med sina meandrar, sandstränder, vilda skogsområden o s v, och inte var vi i Fryksdalen. Värmland är så mycket mer än det som Selma Lagerlöf och Gustaf Fröding beskrivit.
Här hittade vi en bit till! Vi mötte oss själva i kurvorna och berg- och-dalbanan på Liseberg kan kasta sig i väggen! Och vågorna på Vänern blev plötsligt löjligt lättforcerade. Endast i vårt västra grannland Norge har jag tidigare åkt så mycket upp och ned och så mycket höger-höger-höger åsså vänster-vänster-vänster. Vägen gick bitvis alldeles i närheten av den vackra Värmeln och genom frodiga ängar och genom täta skogar. Upp - åsså ned! Kändes lite exotiskt, när inte snökäpparna tagits ner för sommaren. Eller tycker dom i bygden, att det snart dax att sätta upp dem igen? Kort sommar i västra Värmland, eller?
En sån alldeles underbar ko! A propos exotisk. Hur verkligt är det med en highland cattle-ko i skogarna strax söder om Svannikeboda? Och tjusig utsikt hade hon också, kanske påminnande om det vilda landskap hennes förfäder betat
Fast det känns som om ett midsommarfagert Värmland är betydligt mer vänligt leende än de karga högländerna i Skottland. Kossan gör rätt i att mantalsskriva sig i Värmland - helt säkert.
Jag ÄLSKAR lupiner!
Och Svannikeboda då, undrar vän av ordning. Ja, om Svannikeboda är det inte mycket att säga. Det var en gård med några stycken mjölkkor på ett gärde, ett vägskäl och hus.
Så spännande var det. Jovisst, ja, det gick en vit ponny i hagen oxå.
Tjingalong räckmacka
Vandringsblod i generna........
När jag tänker efter - och det händer lite då och då faktiskt - så har jag befunnit mig på resande fot en stor del av min tid. Trots att jag inte gillar att flytta mina bopålar, så gillar jag att ha hjul (och jul oxå för den delen - fast det är ett halvår kvar) under galoscherna. Anledningarna kan vara många till att sätta på sig hjulen. De första hjulen satte föräldrarna på mig - en sprillande ny Volkswagen-58, den första bubblan med stor bakruta. Någon som kommer ihåg den mer än jag? I alla fall så var barnet i familjen mycket stolt över den fina nya folkan. Ingen annan unge i hela kvarteret hade en pappa med egen bil. Så var det då. Och inte var gatan utanför huset asfalterad heller! Medeltiden, som mina ungar säger. Nåja, dessa fyra hjul tog med familjen Carlsson på många äventyr. Första långresan med egna hjul, Småland, Västkusten, en sväng till Oslo (jag är sörmlänning, så jag var verkligen på vift när jag beträdde norsk jord) åsså hem igen. STOORT äventyr. Efter den sommaren började de mångåriga campingresorna upp till norra Sverige. Jag lovar, jag har tältat nästan överallt i hela norra Sverige. Jag vet fortfarande vart knotten var som jäkligast. Det var när vi slog upp tältet längs ett litet vattendrag, som heter Kattån, långt upp i Sverige, nästan utanför kartan. Mamma som var fruktansvärt allergisk mot knott skulle stanna i bilen tills pappa och jag rest tältet. Men så blev hunden kissnödig (vi hade alltid en underbar liten cockerspanielflicka i släptåg) och mamma begav sig ut med den och kom efter några minuter tillbaka, springande med andan i halsen. "Det står en JÄTTESTOR älg på vägen och glor på mig". Pappa och jag upphörde med husresning och gick upp på vägen. Och där stod den. En liten rentjur, som tittade förundrad på de tokiga sörmlänningarna och deras husresning. Men mamma hann bli ordentligt knottbiten - och ville inte visa sig för folk på flera dagar därefter. Sen lärde sig även min lilla mamma att se skillnad på ren och älg. Tillfällena var många. Det låg renar på vägarna lite överallt. Och inte sjuttsicken flyttade de sig när det kom en bil. Det var bara att svänga runt dem. Familjen tillbringade många, många semesterveckor i norra Sverige med att svänga runt renar.
Nåja, det var alltså där min förtjusning för ett kringflackande nomadliv började. Sedan har det fortsatt. Men på något sätt har jag för det mesta stannat med svensk lera på skorna. Även om jag varit utomlands, lite överallt faktiskt, så är det fortfarande himla jätteroligt med att utforska den svenska kartan. Ibland stannar utflykterna t o m inom den egna sockengränsen. Man hittar mycket nytt även där.
Sen kom de kringflackande åren med hästtransport. Jisses, svenska kartan kan jag nog nästan utantill! Och jag vet definitivt vart de bästa/vackraste/finaste tävlingsplatserna finns för hästsport!
Numera vet jag tämligen väl vart många, många tävlingsplatser för hundsport finns! Undrar om jag någonsin kommer att sluta flacka omkring! Och det är lika roligt varje gång!
Åsså är det då de här utflykterna som varken är knutna till häst- eller hundsport eller någon annan sport heller för den delen.
1/ Den årliga utflykten till huvudkommunen med tre stycken arbetskamrater - eller ska jag säga - två f d arbetskamrater. Två har nämligen gått i pension, och två är vi kvar som sliter för brödfödan. Vi drar till Stockholm, som sagt. Aktar oss för talibaner och shopar loss, går på museum, åker båt, gnäller över skavsår och har det allmän mysigt. Och käkar gott.......
2/ De årliga utflykterna tillsammans med lekkamrat Ingrid. Vi drar iväg på div skojsigheter på onsdagar, när vi inte längre har möjlighet att släppa loss våra taxar, stövare och "fåvvar" i skogen längre. Så när jaktsäsongen är slut börjar utflyktssäsongen!
I onsdags var det dax för "slottstur". En dag med sommarväder uppenbarade sig helt plötsligt! Och tanterna drog iväg till Uppland - Skoklosters slott. Ett Wrangelskt sagans palats vid Mälarens strand. Så vackert, så otroligt spännande.
Jag tänker shoppa mig en ny liten fin gård att ha till sommarställe, defintivt finns det plats för en hel stövarhög oxå!
Nåja, det var alltså där min förtjusning för ett kringflackande nomadliv började. Sedan har det fortsatt. Men på något sätt har jag för det mesta stannat med svensk lera på skorna. Även om jag varit utomlands, lite överallt faktiskt, så är det fortfarande himla jätteroligt med att utforska den svenska kartan. Ibland stannar utflykterna t o m inom den egna sockengränsen. Man hittar mycket nytt även där.
Sen kom de kringflackande åren med hästtransport. Jisses, svenska kartan kan jag nog nästan utantill! Och jag vet definitivt vart de bästa/vackraste/finaste tävlingsplatserna finns för hästsport!
Numera vet jag tämligen väl vart många, många tävlingsplatser för hundsport finns! Undrar om jag någonsin kommer att sluta flacka omkring! Och det är lika roligt varje gång!
Åsså är det då de här utflykterna som varken är knutna till häst- eller hundsport eller någon annan sport heller för den delen.
1/ Den årliga utflykten till huvudkommunen med tre stycken arbetskamrater - eller ska jag säga - två f d arbetskamrater. Två har nämligen gått i pension, och två är vi kvar som sliter för brödfödan. Vi drar till Stockholm, som sagt. Aktar oss för talibaner och shopar loss, går på museum, åker båt, gnäller över skavsår och har det allmän mysigt. Och käkar gott.......
2/ De årliga utflykterna tillsammans med lekkamrat Ingrid. Vi drar iväg på div skojsigheter på onsdagar, när vi inte längre har möjlighet att släppa loss våra taxar, stövare och "fåvvar" i skogen längre. Så när jaktsäsongen är slut börjar utflyktssäsongen!
I onsdags var det dax för "slottstur". En dag med sommarväder uppenbarade sig helt plötsligt! Och tanterna drog iväg till Uppland - Skoklosters slott. Ett Wrangelskt sagans palats vid Mälarens strand. Så vackert, så otroligt spännande.
Jag tänker shoppa mig en ny liten fin gård att ha till sommarställe, defintivt finns det plats för en hel stövarhög oxå!
Kolla vilken fin entré jag får
och en fin bakgård att käka lunch på tillsammans med bästisen
åsså en jättefin hall
och ett eget torn att sitta inlåst i och vänta på prinsen som ska rädda mig från draken
dessutom får jag en fin innergård - fast jag ska nog ha fler pelargoner där
egen kyrka får jag oxå - i trädgården så att säga.....
OCH SJÖUTSIKT (undrar hur taxeringsvärdet blir då?)
Drömma går ju!
I alla fall så var både Uppland och Sörmland till sin fördel denna dag! Vackert väder, lagom varmt och det prunkade i hela naturen
och en liten groda var på promenad
Grodan är en liten hälsning till dotter Nina - jag har lovat att inte fotografera och blogga fler huggormar. Men en liten groda är väl OK, Nina? Dotter Anna behöver jag inte be om ursäkt varken för grodor eller ormar - hon skulle säkert lyfta upp huggisen och fråga hur han mår och kyssa grodan för att se om han är en prins.
Tjingelång slottskalsong
åsså en jättefin hall
och ett eget torn att sitta inlåst i och vänta på prinsen som ska rädda mig från draken
dessutom får jag en fin innergård - fast jag ska nog ha fler pelargoner där
egen kyrka får jag oxå - i trädgården så att säga.....
OCH SJÖUTSIKT (undrar hur taxeringsvärdet blir då?)
Drömma går ju!
I alla fall så var både Uppland och Sörmland till sin fördel denna dag! Vackert väder, lagom varmt och det prunkade i hela naturen
och en liten groda var på promenad
Grodan är en liten hälsning till dotter Nina - jag har lovat att inte fotografera och blogga fler huggormar. Men en liten groda är väl OK, Nina? Dotter Anna behöver jag inte be om ursäkt varken för grodor eller ormar - hon skulle säkert lyfta upp huggisen och fråga hur han mår och kyssa grodan för att se om han är en prins.
Tjingelång slottskalsong
Här kommer lille Ludde, håhåjaja, bärande på sin kudde......
Nu för tiden är det jag som är "lille Ludde" . Helt säkert. Men jag bär väl kanske inte kudden med mig överallt, men nog är det skrämmande mycket kuddbärning just nu. En kudde bärs omkring på jobbet - men ligger oftast parkerad på kontorsstolen, en annan kudde ligger ute i trädgårdsmöblerna. Suck, suck. Var till Stockholm igår och aktade mig för talibaner (dotter Ninas uttryck - myntat i samband med en Stockholmsresa alldeles för tätt efter "September eleven". Och efter det så heter det alltså, "jag ska till Stockholm och akta mig för talibaner". Fast egentligen betyder det nog mest att en lantis som morsan ska se sig för när hon går över gatan! Men det har morsan alltid tre snälla väninnor som ser till att hon gör. I alla fall under utflykterna till kungliga huvudkommunen. Dessa damer vet fuller väl att mina barns mamma mycket väl kan titta på en fin jycke på andra sidan gatan och sedan bara kliva rätt ut i huvudkommunstrafiken för att klappa på pälsdjuret. Så är det.
Jag hade ingen kudde med till Stockholm. Det känns idag. Öm i rumpen efter tågresa och div andra aktiviteter. Men mysigt hade vi och en öm rump blir säkert bättre.
Det är lustigt med läkare och LÄKARE. Nu har jag visat upp den sönderslitna gluteus maximus för två olika doktorer och fått mycket svävande svar. Kul. Medicinman nummer 1: "vila i ett par veckor så fixar det sig nog". Det lät väl inte alltför avskräckande. Vila ett par veckor kan väl vem som helst stå ut med. Medicinman nummer 2: "nja, det kan nog ta ett tag, skulle tro ett par månaders vila är lagom". Total förvirring i den Nilssonska hjärnan som inte kan fatta att ett par veckor och ett par månader är exakt samma sak, eller? Men så kommer den stora katastrofen (ja vet, inga såna här kroppsliga symtom är katastrofer längre, Ante har placerat ribban mycket mycket högt för vad som är katastrof) och undertecknad får sedan kontakt med den "verklige läkaren", nämligen firmans egen sjukgymnast. Bekymrad rynka på rösten och ett ärligt brutalt svar: "såna här skador är inte att leka med (och vem fanken kan leka med dem!!??) utan du får nog räkna med en läkperiod på minst sex månader".
Aha, här kommer alltså lille Ludde håhåhjaja, bärande på sin kudde, håhåjaja................ Nu har jag resignerat - det blir inte något spring med Fatou på länge. Men det finns som tur är folk som inte har varken brutit ben, händer eller rumpor! Tack ni snälla som ställer upp!
Husse har en jäkla kraft i vänstern just nu. Han var till sjuksyrran på lasarusket idag och fick nytt fint gips. Det förra hade han slitit ut! "Det är meningen att du är sjukskriven", så sjuksyrran förra gången (för bara en dryg vecka sedan), som nämnde husse kom till lasarettet med trasigt gipsbandage. På något sätt tycks vi vara ganska lika, husse och jag! Förresten så håller husse just nu på att grilla kvällsmat. Det ska inte bli äckligt!
Å du Rune - jag vet inte om jag bryr mig om att gå till jobbet på måndag morgon!
Jag hade ingen kudde med till Stockholm. Det känns idag. Öm i rumpen efter tågresa och div andra aktiviteter. Men mysigt hade vi och en öm rump blir säkert bättre.
Det är lustigt med läkare och LÄKARE. Nu har jag visat upp den sönderslitna gluteus maximus för två olika doktorer och fått mycket svävande svar. Kul. Medicinman nummer 1: "vila i ett par veckor så fixar det sig nog". Det lät väl inte alltför avskräckande. Vila ett par veckor kan väl vem som helst stå ut med. Medicinman nummer 2: "nja, det kan nog ta ett tag, skulle tro ett par månaders vila är lagom". Total förvirring i den Nilssonska hjärnan som inte kan fatta att ett par veckor och ett par månader är exakt samma sak, eller? Men så kommer den stora katastrofen (ja vet, inga såna här kroppsliga symtom är katastrofer längre, Ante har placerat ribban mycket mycket högt för vad som är katastrof) och undertecknad får sedan kontakt med den "verklige läkaren", nämligen firmans egen sjukgymnast. Bekymrad rynka på rösten och ett ärligt brutalt svar: "såna här skador är inte att leka med (och vem fanken kan leka med dem!!??) utan du får nog räkna med en läkperiod på minst sex månader".
Aha, här kommer alltså lille Ludde håhåhjaja, bärande på sin kudde, håhåjaja................ Nu har jag resignerat - det blir inte något spring med Fatou på länge. Men det finns som tur är folk som inte har varken brutit ben, händer eller rumpor! Tack ni snälla som ställer upp!
Husse har en jäkla kraft i vänstern just nu. Han var till sjuksyrran på lasarusket idag och fick nytt fint gips. Det förra hade han slitit ut! "Det är meningen att du är sjukskriven", så sjuksyrran förra gången (för bara en dryg vecka sedan), som nämnde husse kom till lasarettet med trasigt gipsbandage. På något sätt tycks vi vara ganska lika, husse och jag! Förresten så håller husse just nu på att grilla kvällsmat. Det ska inte bli äckligt!
Å du Rune - jag vet inte om jag bryr mig om att gå till jobbet på måndag morgon!
Ögonstenarna växer och växer
Tjingalong regnkalsong
Bättre sent än aldrig............
skulle man kunna säga om leveransen av Fatous hederspris från deltagandet i Blå Gula Hund under 2008. Saxat från tidningen Hundsports websida:
"Hederspriset "BlåGulaHund" består av en orginallitografi i form av ett diplom, utfört av konstnären Riber Hansson. Motivet på litografin är naturligtvis "svenska hundraser".
Litografin är framställd i fyrfärg och i en strikt begränsad upplaga av endast 30 exemplar, av vilka utdelas tre (3) stycken årligen under en tioårsperiod. Varje blad är såväl numrerat som signerat av konstnären själv."
Har ni sett filmen "Badjävlar"? Här har vi fyra (taxen deltar inte) "badjävlar" nu. Det var lite försiktiga badförsök, när "poolerna" introducerades, men idag kom det in fyra våta stövare till kvällsmaten.................................vet inte om jag riktigt tänkt mig den följden av att ge mina älsklingar badmöjligheter.
Igår tog våra hundar "Fisken", eller vad det nu kan tänkas heta, när små barn lär sig simma och vara i vatten. Finns det inte något som heter "Grodan" oxå? Nu finns det i alla fall "Hunden".
Jonta Ponta Ridgenose börjar lite försiktigt med att kliva omkring i baljan och plaska lite försiktigt med ena framtassen.....
Kolla lillsyrran, så här ska du göra - det kallas att "koka kaffe"
Å då för man alltid vatten i örat, men det fixar du....
på det här viset!
Okej storasyrran - då försöker jag väl då!
Först en liten promenad.....
å så plums med "kaffekokningen"
Å sen var det så här, eller??
Men som sagt, det här med att få in fyra våta stövare klockan sjutton ...............
Nu ska jag samla ihop mig till en kort cykeltur med Lillebror. Både han och jag har ju lite idrottsskador f n, men vi får väl ta det lite piano
Tjingalong sommarsång
"Hederspriset "BlåGulaHund" består av en orginallitografi i form av ett diplom, utfört av konstnären Riber Hansson. Motivet på litografin är naturligtvis "svenska hundraser".
Litografin är framställd i fyrfärg och i en strikt begränsad upplaga av endast 30 exemplar, av vilka utdelas tre (3) stycken årligen under en tioårsperiod. Varje blad är såväl numrerat som signerat av konstnären själv."Nu är den alltså här, litografin
Har ni sett filmen "Badjävlar"? Här har vi fyra (taxen deltar inte) "badjävlar" nu. Det var lite försiktiga badförsök, när "poolerna" introducerades, men idag kom det in fyra våta stövare till kvällsmaten.................................vet inte om jag riktigt tänkt mig den följden av att ge mina älsklingar badmöjligheter.
Igår tog våra hundar "Fisken", eller vad det nu kan tänkas heta, när små barn lär sig simma och vara i vatten. Finns det inte något som heter "Grodan" oxå? Nu finns det i alla fall "Hunden".
Jonta Ponta Ridgenose börjar lite försiktigt med att kliva omkring i baljan och plaska lite försiktigt med ena framtassen.....
Kolla lillsyrran, så här ska du göra - det kallas att "koka kaffe"
Å då för man alltid vatten i örat, men det fixar du....
på det här viset!
Okej storasyrran - då försöker jag väl då!
Först en liten promenad.....
å så plums med "kaffekokningen"
Å sen var det så här, eller??
Men som sagt, det här med att få in fyra våta stövare klockan sjutton ...............
Nu ska jag samla ihop mig till en kort cykeltur med Lillebror. Både han och jag har ju lite idrottsskador f n, men vi får väl ta det lite piano
Tjingalong sommarsång
Jag har lyckats - IGEN!!
Än är inte undrens tid förbi! Eller så är husse fortfarande drogad efter operationen i onsdags - va´ vet ja´ - men han följde med till det stora köpcentret igår (nä, inte IKEA, men nästan ända fram). Och jag behövde inte ens fråga (hade faktiskt inte ens tänkt försöka), utan han anmälde sig FRIVILLIGT! Sådana tilltag skulle kunna föranleda en smärre hjärtattack hos undertecknad. Men någon hjärtattack anmälde sig inte. Däremot fick jag förmodligen hakan i höjd med knäskålarna. ERIK - FRIVILLIGT TILL DEN STORE MAMMONS TEMPEL - EN LÖRDAG !!!!!!!! Ett litet barnbarn anmälde dessutom intresse av att följa med. Kan kanske bero på att hon hörde vad som skulle införskaffas. Stora badbaljor att ställa i hundgårdarna nu under sommarens varma dagar. Badbaljor - badpooler = någon sorts leksaksaffär. Så rätt tänkt lilla Alva! Nä, inte den nyfödda lilla Alva utan Eriks lilla Alva. Vi har numera varsitt barnbarn med detta tilltalsnamn.
Ibland är små barn otroligt tåliga. Det var nu inte bara badpooler/baljor till hundgårdarna som skulle införskaffas utan det skulle oxå bli besök på alla herrars IKEA (= Biltema) och det skulle bli besök på en mycket stor firma för diverse elektroniska prylar och vitvaror. Inte så skojsigt för en liten tösabit. Jag befarade det stora barnsammanbrottet när besöket på Elgiganten började kännas onödigt långtråkigt även för mig (som ÄLSKAR alla prylar med digitala displayer), men bara vetskapen om det kommande besöket bland leksakerna fick den lilla dockan att stå ut med spisar, tvättmaskiner, tv-apparater och annat rassel.
Ibland är det jättebra att sätta husse i matlagningsposition. Och då menar jag inte att plocka fram grillen och göra det som snart sagt varenda man gör under sommaren - grilla. Utan nu menar jag verkligen att stanna inne i köket och tvingas använda spisen. Det är nog sisådär fem-sex år sedan jag med en suck insåg att vår spis hade gjort sitt. Och för mig är beslut och handling nästan identiskt tidsmässigt. Men eftersom investeringen i en ny spis kändes lite avlägsen just då, plånboksmässigt, så lade jag ned "projekt ny spis" och sedan har jag med jämna mellanrum annonserat mitt missnöje med den Lindholmska spisen. Jämna mellanrum innebär, ca 1 gång/år, jag hatar nämligen allt vad tjat heter. Men så hände det jag väntat på - Erik skulle själv koka upp vatten på den. Och när han insåg vilken enorm ansträngning det innebar för vår gamla Elektro Helios, så var det två som fattat samma beslut. Men den Lindholmska vägen mellan beslut och handling är något längre än hos matte Nilsson. Men så igår, när det var jättetrist att inte kunna göra något p g a den invalidiserande handen, så var det alltså läge att åka till köptemplet. Inget ont som inte har något gott med sig. Hmmm, grymt. Men nu har det inhandlats spis! Med en massa rattar och displayer på (för att matte älskar digitala saker, kan tänkas) och näst intill körkortskrav för att sätta på potatisgrytan. Hej hopp, senast på fredag ska den stå i vårt kök!
Så var det där med "barnpool" till fem stycken vovvar. TVÅ pooler i rätt storlek fanns det kvar på hela leksaksaffären. PANG bom, snodde dom fort som attan och gick till kassan. Fast först passerade vi naturligtvis lite leksaker som shopades åt lilla damen och hennes lilla syster, som stannat hemma hos pappa och mamma. Lite såpbubblor, ett litet spel, några Kinder Ägg åsså en liten åktur i den lilla "tivolibil" som står i entrén till leksakshärligheten. Alla glada och nöjda och idag hoppas jag våra fem fyrfotingar oxå är nöjda. De har inspekterat nymodigheten nu på morgonen men hade nog för mycket sömn kvar i ögonen för att vilja bada...... Först i vattnet var i alla fall lilla Jonta! Men att försöka ta kort på henne i badbaljan var inte lätt! Det matte gjorde utanför hundgårdsstaketet var mer intressant än att bada, just för tillfället.
Super Diva Fisförnäma är nyfiken men inte badsugen just nu
Återgår till utesysslorna - tjingalong badsäsong!
"Bäbbisar" och synd-om-husse
Morbror var mycket bestämd - "barnet kan bara inte få fortsätta kallas Lilleman"!!! Och så är det ju. Han ska ju gubevars snart börja lekis, och då kan man ju inte dras med tillnamnet "Lilleman", man kanske dessutom är störst i hela gänget!
Snart och snart förresten. Men det känns som igår, när de övriga små barnbarnen gjorde entré, och de har minsann snart börjat i "lekis". "Lekis" är förresten utrotat, numera heter det visst förskola och innebär att sexåringarna börjar i 0:an! Och då lär man sig att läsa, om man heter Elvira Karlsson!
Morbror med de efterlängtade tvillingarna
Ja, så har småttingarna fått sina namn - det är Alva (t.v) och Erik (t.h.) Här är de och hälsar på morbror på sjukhuset.
Erik har satt sitt visitkort på en nöjd moster, han vände upp kvällsmaten över hennes rena fina tröja - livet med småttingar är sådant. Barnens smarta mormor (hmmm) lyfter inte upp dem förrän de har passerat den ålder när de vräker ur sig både det ena och det andra från både fram- och baksida. Jorå, mormodern har allt "snuffsat" och nosat på dem och burit dem. Men hann precis i grevens tid vända det lilla barnet ifrån sig, innan maten kom i retur. Man ska vara både listig och snabb (och smart och förutseende - hahaha).
Nina och Erik umgås för första gången
Jag vill att du ska komma hem nu mamma, sa Filip.
Om husse är det synd. Har jobbat på egen hand i veckan. Väldigt egen hand - så egen att den gick i kras. Operation och handen i gips och JÄTTESYNDOM. Men sedan den 24 februari i år går det inte att komma med annat än världskatastrofer för att "imponera" på matte! Fast - det är synd om husse. Det blir många veckor i gips och VÄLDIGT
långtråkigt för husse, som vill vara i verkstan varje stund. Jag tror faktiskt, att doktorn den här gången har lyckats få husse att förstå, att nu är det STILLHET, som gäller för att handlovens ben ska kunna läka ihop. Även om det är gipsat, så är det stillhet i kombination med gips, som ska göra underverk. Det är nu dag nummer två efter operationen och husse har faktiskt nästan kunnat avhålla sig från verkstan! Och i morgon börjar helgen, det kommer att underlätta avhållsamheten från jobbet. Kanon!
Nu kommer solen!!! Och maten är snart klar/Tjingalong entrecote
Förvirring och foppatofflor
Det finns saker som man bara INTE gör, typ snyter sig i gardinerna när man är på besök hos någon (hemma är det ju för all del okey...........) eller rapar vid matbordet. MAN GÖR DET BARA INTE. Man åker inte heller på hundutställning med rosa foppatofflor på fötterna matchat med en orange halsduk. Man gör det bara INTE!!! Lik förbaskat så.......................
I morse åkte vi tre glada tjejer från 2 ha Solberg klockan okristligt tidigt 06.00. D v s att egentligen var det rena semestern för undertecknad för de övriga två hade ju fått gå upp ännu tidigare för att ge sig iväg till Solberg. Så mig var det egentligen inte alls synd om, jag var sist i kedjan så att säga. Ja, vi var faktiskt fyra tjejer, man ska inte för glömma den lilla tjej som triggat igång oss övriga tre till att stiga upp mitt i fågelsången och packa bilar och grejer och ge oss iväg på rymmen från hus och hem, övriga husdjur SAMT övergivna gubbar.
Packat och klart, Jeanette anländer från Karlstad och Suss kommer i flygande fläng från Forshyttan. Alla samlade, lastade och vi kör iväg. Någonstans sisådär i Kristinehamnstrakten tycker jag, att det känns ovanligt bekvämt kring tårna. De 10 små skoinnevånarna skriker inte och vill ut. Tittar ner - och gode gud - jag har åkt i väg på hundutställning i mina ROSA "gå-ut-med-soporna-foppa-tofflor"!!! JAG KOMMER INTE ATT KUNNA VISA MIG PÅ HELA DAGEN - HELA UPPLAND KOMMER ATT SKRATTA OCH STACKARS SUPER DIVAN SKÄMMAS ÖVER MATTE!!!!
Goda vänner är inte alltid så goda ---- hhmmmm --- de skrattar åt mig! Nåja, det är 25 mil kvar att sitta i bilen och fundera över sitt rosa öde!
Men det finns en förklaring till allt! Jag är nämligen, när det gäller hundutställningar och Super Divans och de övriga invånarna på 2 ha Solberg, ganska ordningsam. Kollar checklistan flera gånger, när vi ska iväg någon stans. Hundmat med, avcheckat, hundvatten med, avcheckat, hundarnas täcken med, avcheckat, utställningskoppel, avcheckat, osv osv. Tajmat och klart i minsta detalj. Men ROSA FOPPATOFFLOR! Det finns inte på världskartan att gå ut i rosa foppatofflor bland folk! (Fast de är faktiskt ganska söta).
Ja, för att återgå till förklaringen. Det har varit "lite mycke" de senaste dagarna. Jag har nämligen de senaste månaderna varit begåvad med en alldeles FANTASTISKT TJOCK OCH VACKER dotter. Anna har tänkt berika världen med två (en del ska då ta i!!!) små nya liv. Och igår eftermiddag tyckte barnmorskor och övriga inblandade på mödravården i Karlstad att det var dags att byta ut MÖDRA-vården mot BARNA-vården i stället. Det var bara ett litet krux. De två nya världsmedborgarna delade inte helt åsikt med mödravården. De tyckte att det var helt okey i den enrummare de för tillfället delade och lät mamma betala hyran för! Men ibland får små kottar lyda de vuxna och NU var det dax att befria mamma från extralasten. Så ut skulle de! Hela natten förgick och blivande dubbelmormor var lite lagom frustrerad i morse, när det fortfarande inte kommit något besked från BB, att det var levererat och klart.
Därav den allmänna mormor/matte-förvirringen och de på fötterna kvarglömda rosa "fopporna"!
MEN, nu är det faktiskt så, att även om goda vänner inte alltid är så goda, så BLIR de i alla fall goda när de fnittrat färdigt, så de rosa gulliga "fopporna" kunde vid framkomsten till parkeringen i Österbybruk bytas mot ett par svarta, inte fullt så i ögonen fallande fotbeklädnader. Och naturligtvis beror det på en vän i nöden. Inte f-n vet jag varför Suss släpade med sig ett par svarta "foppor" i reserv. Nåja, Suss har lite kontakter på "andra sidan", så hon vet saker före andra ibland, men jag är ju faktiskt kvar på den här sidan ännu så länge och hur visste hon att jag tänkte åka på utställning utspökad till clown!
Bäbysarna då?? Jorå, dom kom under dagen. En trött och sliten dotter ringde på eftermiddagen och talade om att nu består den Nilssonska/Anderssonska familjen av två pojkar och en liten flicka! Femårige storebror Filip hade beställt två killar, så vi får väl se hur han tar tacklar problemet med att få en liten syster.
Ja, så var det ju utställning oxå, mitt mellan foppabekymmer och tvillingankomst.
Det regnade och var kallt, när vi kom till Österbybruk så Super Divan invigde årets nya regnkappskollektion.
Eftersom matte är enbent f n, så var det Jeanette som skulle visa Fisförnäma idag. Och vad händer! Jag som aldrig är nervös när jag ska visa mina hundar får fullständigt sammanbrott!. Min Super Diva ska in i ringen med någon annan än mig! Jag blir så nervös att jag får ståpäls och oordning på muskelkoordination (ett bättre uttryck för att skaka som ett asplöv och känna sig fullständigt "out of control").
- Nä, nu klipper vi av navelsträngen och går iväg. Sätt på ett clips på matte så hon inte förblöder! (Den "grymma" Jeanette!)
Javisst, jag har haft navelsträng på den hunden sedan hon föddes! Tur det finns personer i min omgivning som är mindre blödiga än jag! Och mer handlingskraftiga. För visst överlevde jag separationen!
Tittat här så Super Duper Divan spänner blicken i mig, när hon springer förbi, eller???
Jag vet, jag är världens pjåskigaste stövarmatte, men än sen då!
Vädret blev i alla fall fint på eftermiddagen, tvillingarna anlände som de skulle och nu har jag befriat fötterna från allt vad skodon heter, ska ta ett glas rött och gå och "nanna kudde".
SKÅL och gonatt hälsar Super Divans matte och lycklig mormor till fem...........
I morse åkte vi tre glada tjejer från 2 ha Solberg klockan okristligt tidigt 06.00. D v s att egentligen var det rena semestern för undertecknad för de övriga två hade ju fått gå upp ännu tidigare för att ge sig iväg till Solberg. Så mig var det egentligen inte alls synd om, jag var sist i kedjan så att säga. Ja, vi var faktiskt fyra tjejer, man ska inte för glömma den lilla tjej som triggat igång oss övriga tre till att stiga upp mitt i fågelsången och packa bilar och grejer och ge oss iväg på rymmen från hus och hem, övriga husdjur SAMT övergivna gubbar.
Naturligtvis, Super Diva Fisförnäma skulle på skönhetstävling igen!
Packat och klart, Jeanette anländer från Karlstad och Suss kommer i flygande fläng från Forshyttan. Alla samlade, lastade och vi kör iväg. Någonstans sisådär i Kristinehamnstrakten tycker jag, att det känns ovanligt bekvämt kring tårna. De 10 små skoinnevånarna skriker inte och vill ut. Tittar ner - och gode gud - jag har åkt i väg på hundutställning i mina ROSA "gå-ut-med-soporna-foppa-tofflor"!!! JAG KOMMER INTE ATT KUNNA VISA MIG PÅ HELA DAGEN - HELA UPPLAND KOMMER ATT SKRATTA OCH STACKARS SUPER DIVAN SKÄMMAS ÖVER MATTE!!!!
Goda vänner är inte alltid så goda ---- hhmmmm --- de skrattar åt mig! Nåja, det är 25 mil kvar att sitta i bilen och fundera över sitt rosa öde!
Men det finns en förklaring till allt! Jag är nämligen, när det gäller hundutställningar och Super Divans och de övriga invånarna på 2 ha Solberg, ganska ordningsam. Kollar checklistan flera gånger, när vi ska iväg någon stans. Hundmat med, avcheckat, hundvatten med, avcheckat, hundarnas täcken med, avcheckat, utställningskoppel, avcheckat, osv osv. Tajmat och klart i minsta detalj. Men ROSA FOPPATOFFLOR! Det finns inte på världskartan att gå ut i rosa foppatofflor bland folk! (Fast de är faktiskt ganska söta).
Ja, för att återgå till förklaringen. Det har varit "lite mycke" de senaste dagarna. Jag har nämligen de senaste månaderna varit begåvad med en alldeles FANTASTISKT TJOCK OCH VACKER dotter. Anna har tänkt berika världen med två (en del ska då ta i!!!) små nya liv. Och igår eftermiddag tyckte barnmorskor och övriga inblandade på mödravården i Karlstad att det var dags att byta ut MÖDRA-vården mot BARNA-vården i stället. Det var bara ett litet krux. De två nya världsmedborgarna delade inte helt åsikt med mödravården. De tyckte att det var helt okey i den enrummare de för tillfället delade och lät mamma betala hyran för! Men ibland får små kottar lyda de vuxna och NU var det dax att befria mamma från extralasten. Så ut skulle de! Hela natten förgick och blivande dubbelmormor var lite lagom frustrerad i morse, när det fortfarande inte kommit något besked från BB, att det var levererat och klart.
Därav den allmänna mormor/matte-förvirringen och de på fötterna kvarglömda rosa "fopporna"!
MEN, nu är det faktiskt så, att även om goda vänner inte alltid är så goda, så BLIR de i alla fall goda när de fnittrat färdigt, så de rosa gulliga "fopporna" kunde vid framkomsten till parkeringen i Österbybruk bytas mot ett par svarta, inte fullt så i ögonen fallande fotbeklädnader. Och naturligtvis beror det på en vän i nöden. Inte f-n vet jag varför Suss släpade med sig ett par svarta "foppor" i reserv. Nåja, Suss har lite kontakter på "andra sidan", så hon vet saker före andra ibland, men jag är ju faktiskt kvar på den här sidan ännu så länge och hur visste hon att jag tänkte åka på utställning utspökad till clown!
Bäbysarna då?? Jorå, dom kom under dagen. En trött och sliten dotter ringde på eftermiddagen och talade om att nu består den Nilssonska/Anderssonska familjen av två pojkar och en liten flicka! Femårige storebror Filip hade beställt två killar, så vi får väl se hur han tar tacklar problemet med att få en liten syster.
Ja, så var det ju utställning oxå, mitt mellan foppabekymmer och tvillingankomst.
Det regnade och var kallt, när vi kom till Österbybruk så Super Divan invigde årets nya regnkappskollektion.
Eftersom matte är enbent f n, så var det Jeanette som skulle visa Fisförnäma idag. Och vad händer! Jag som aldrig är nervös när jag ska visa mina hundar får fullständigt sammanbrott!. Min Super Diva ska in i ringen med någon annan än mig! Jag blir så nervös att jag får ståpäls och oordning på muskelkoordination (ett bättre uttryck för att skaka som ett asplöv och känna sig fullständigt "out of control").
- Nä, nu klipper vi av navelsträngen och går iväg. Sätt på ett clips på matte så hon inte förblöder! (Den "grymma" Jeanette!)
Javisst, jag har haft navelsträng på den hunden sedan hon föddes! Tur det finns personer i min omgivning som är mindre blödiga än jag! Och mer handlingskraftiga. För visst överlevde jag separationen!
Tittat här så Super Duper Divan spänner blicken i mig, när hon springer förbi, eller???
Jag vet, jag är världens pjåskigaste stövarmatte, men än sen då!
Vädret blev i alla fall fint på eftermiddagen, tvillingarna anlände som de skulle och nu har jag befriat fötterna från allt vad skodon heter, ska ta ett glas rött och gå och "nanna kudde".
SKÅL och gonatt hälsar Super Divans matte och lycklig mormor till fem...........
Tänk att bara ett litet telefonsamtal
och en känd och älskad röst kan betyda så mycket! Aldrig, aldrig, aldrig i min eller mina två döttrars vildaste fantasi tror jag att vi skulle kunna ha tänkt oss, att ett lika banalt som välkänt "Hallo där, va´gör du?" i en telefonlur, skulle kunna få oss att känna så stor och underbar lycka och tacksamhet. Man tar så mycket för givet i livet, åtminstone har jag gjort det och jag tror att jag är långt ifrån ensam om det. Och så en dag får man det där telefonsamtalet från akutmottagningen på lasarettet - det där telefonsamtalet som är alla människors rädsla. En läkare ringer och ber dig att omgående komma till IVA, "vi vet inte hur det här slutar....................." Need I say more? Den 24 februari i år var en sådan mardrömmens dag, då mina döttrars, deras fars och mitt liv helt plötsligt inte blev sig likt längre. En dag då tidräkningen stoppade och alla brutna armar och mindre förtretligheter i livet blev så fruktansvärt småttiga! Man försöker fortsätta med sitt liv - något som just den dagen och flera veckor framöver inte fungerade. Några timmar, jovisst, men sen kom gråten, mardrömmarna om nätterna, och alla varför, varför. Det är inte sant. Det kan inte ha hänt. Tankar som driver en rakt in i väggen, in i svarta hål. TACK mina underbara flickor för att ni finns och för att ni fanns och finns för er lillebror som kämpade för sitt liv i flera veckor med hjälp av dialys och respirator .Tack älskade Anna som satt långa, långa dagar hos din lillebror, pratade med honom, torkade hans feberheta´panna och bara pysslade jämsides med IVA-personalen och tack älskade Nina, du som så fort du hade en ledig stund åkte den långa vägen från västra Värmland för att finnas vid lillebrors sida. Och tack till alla kamrater och vänner till Ante, och alla andra underbara vänner, som lyssnat, stöttat och bara varit där för oss . Vi vet, att både vi och Ante har funnits i alla eras tankar och vi har alla fått så mycket stöd och empati från er. Tack, tack.
Jag vet att jag talar för oss alla i familjen, när jag säger, att ingen av oss någonsin har önskat sig något så mycket, som att vi en dag skulle få uppleva att Ante skulle vakna ur koman och öppna ögonen, skulle känna igen oss och skulle kunna prata med oss! Alla andra önskningar förpassades till livets papperskorg. Under de tre-fyra senaste veckorna har så undret skett - för något annat än ett under är det inte - Ante har vaknat, börjat med att sömnigt svara "ja" på någon enstaka fråga, sedan "skrämma" personalen på rehab med att plötsligt säga en hel mening. "Skrämma", därför att sköterskan (hon har själv berättat det för mig) gick och småpratade med honom väl medveten om att något svar inte var att förvänta, när hon helt plötsligt hörde en röst som svarade henne. Vem då? Ja, det fanns bara en, och han svarade på det hon frågat om! Bara så där - rätt upp och ned, utan krusiduller! Och sedan har det rullat på - och i fredags och igår, lördag, ringde Ante och sa det han sagt de senaste tio åren som inledning till telefonsamtal ""Hallo där, va´gör du?"
Vi - och framför allt Ante - har en mycket lång och jobbig tid framför oss. Det är vi väl medvetna om. Ante är fortfarande förlamad, men kan idag röra på sin högerarm, kan sitta i rullstol och kan på så sätt följa med oss ut korta stunder och kan framför allt prata med oss, skoja med oss och vara själsligen med oss. Lite av livet återvänder sakta och det är åter tre älskade ungar som ringer och frågar "hallo där, va´gör du?"?
Nu är det lättare att tassar vidare
Tjingalong - ibland är det allvarligt oxå...................
Ont i rumpen.............
och det vill inte riktigt gå över, detta med muskelbristningen. Illa, illa. Stövarutställning på söndag......................och Jeanette fick förhinder och kan inte visa våra jyckar. Det kommer att bli tappra försök - får se hur det går.
MEN jag skulle kunna tänka mig en annan typ av utställning. En där man bara lugnt promenerar runt med utställningsobjektet. Och nu snackar jag inte om chiahuahua eller taxametrar, utan jag har helt bytt fack. så att säga. Vad tycker ni om det här i stället
http://www.youtube.com/watch?v=pcQtGZvzXvE
Tjingalong gubbkalsong
MEN jag skulle kunna tänka mig en annan typ av utställning. En där man bara lugnt promenerar runt med utställningsobjektet. Och nu snackar jag inte om chiahuahua eller taxametrar, utan jag har helt bytt fack. så att säga. Vad tycker ni om det här i stället
http://www.youtube.com/watch?v=pcQtGZvzXvE
Tjingalong gubbkalsong
Handler funnen
när nöden är som störst är hjälpen som närmast, eller???? Jeanette hjälper till med "springningen" på söndag, för matte kommer defintivt inte att kunna ränna runt med familjens stövare då! Tack snälla! Nu är det bara en tävling till
som vi måste lösa.........................SUSS, SUSS, säg att du kan åka till Österbybruk. Det känns tveksamt om matte ens
kan springa då, även om det är 14 dgr kvar.
På onsdag kommer Jeanette ut till 2 ha Solberg och tränar lite med vovvarna. Ska bli kul att se. Jeanette springer som
värsta älgen i skogen, så där får Lillebror hålla i öronen och hänga med! Åsså får väl matte få en överkurs vad gäller
springning med Fatou. Lite tips, trix och knep och finter. Fatous slutvarv i Blå Gula i lördax sitter på näthinnan! Bäva månde grevar och baroner om matte kunde oxå........................
som vi måste lösa.........................SUSS, SUSS, säg att du kan åka till Österbybruk. Det känns tveksamt om matte ens
kan springa då, även om det är 14 dgr kvar.
På onsdag kommer Jeanette ut till 2 ha Solberg och tränar lite med vovvarna. Ska bli kul att se. Jeanette springer som
värsta älgen i skogen, så där får Lillebror hålla i öronen och hänga med! Åsså får väl matte få en överkurs vad gäller
springning med Fatou. Lite tips, trix och knep och finter. Fatous slutvarv i Blå Gula i lördax sitter på näthinnan! Bäva månde grevar och baroner om matte kunde oxå........................
Tjingelong träningskalsong
Handler sökes..........
till världens vackraste hamilton (ja, det är inte jag som bestämt, det är
en domare som givit henne den titeln, och jag tänker inte protestera!)
Matte har varit hos medicinmannen och fått sina misstankar bekräftade.
Detonationen över Larv var en muskelbristning, så nu har matte fått sin
första idrottsskada, sisådär 40 år efter alla "riktiga" idrottsmäns skador.
Man skulle kunna tro att jag är lite sen av mig i största allmänhet, men
det äger inte sin riktighet. Endera har jag ca 40 års hållbarare kropp, eller
så har jag varit riktigt, riktigt snål på att utnyttja resurserna ända tills nu.
Hur som helst - jag går nu runt på piller och medikamenter MEN min (och
för all del våra) underbara hund/-ar är anmäld/-a till flera tävlingar framöver.
Shit happens. Så nu är tjänsten som handler härmed utannonserad! Och då
inte bara tjänsten som handler till den ständige tvåan, utan även till Super
Diva Fisförnäma....... Jag stängde av öronen, när doktorn talade om hur
lång vila mitt muskelfäste behöver och så hoppas jag som alltid att jag ska
slå världen med häpnad och göra ett tämligen snabbt besök på avbytarbänken!
Säg till om du behöver motion - Divan vill ha sällskap i ringen!
Tjingalong ont i rumpen
Vilken LARV-ig dag!
Jag har ont i sittdynan på vänster sida! Och nu snackar vi inte lite vanligt gnällont, utan REJÄLT JÄVLA ont (f´låt, men ibland räcker faktiskt inte superlativen till, utan de måste förstärkas ytterligare). Men en positiv effekt av detta är, att idag har jag fått se min Super Diva Fisförnäma i ringen tillsammans med en "riktig" handler. Det var en fröjd och jag svävar på små blå (dock inte de vattendränkta små blå som seglade upp med jämna mellanrum över utställningsplatsen i Larv idag). Men man lär sig alltid något av sina olyckor, och idag har jag (nog) lärt mig, att inte ta igång och tvärspringa utan att ha sprungit några uppmjukande meter först.
Det är nästan alltid en fröjd att springa in i en stor ring med Superdivan, eftersom hon fuller väl vet vad som förväntas och man tar alltså sitt lilla utställningssnöre med vidhängande stövare, springer in i ringen i fast förvissning om att det där man har kopplat i snöret följer med i en härlig schwungfull trav. Så och idag. Det var bara ETT fel - matte hängde inte med! Kommer in 10 meter i finalringen i full sula med Superdivan när det smäller till. Högt och ljudligt. Som ett kanonskott. I alla fall upplevde jag det så och jag var nästan övertygad om att varenda människa i hela Larv hörde detonationen. Två steg efter smällen viker sig vänsterbenet. Va´i hela........... linkar vidare - det släpper väl - det går nog bra - men va´ i jösse namn . Orkar inte varvet ut - blockhalt på vänster fram. Ja, jag alltså. Superdivan tittar på mig och hänger med i det något knepiga lunkande linkande tempot. Vi hade just avverkat gruppfinalen och nu var det dax att försöka få alla att förstå att vackraste hund av svensk ras var just MIN Superdiva. Men det där som hängde i andra ändan av snöret kunde inte göra sitt jobb. Fick förklara för domaren att något hände när jag sprang in, att jag inte kunde springa. Får vila medan de andra först gör sina krumelurer på plan med västgötaspets, drever o s v. Men till slut så är det lik förbaskat vår tur. Provar två steg. Nixum pixum. Fortfarande bara ett fungerande ben. Och där!! Precis utanför ringen står Jeanette Spångberg, "tävlingsklädd" efter gruppfinalen och hoppar in som en räddande ängel och tar hand om min Diva som snällt följer Jeanette på ett varv runt hela ringen. Så flott, så proffsigt. Undrar om det är dax att skaffa proffshandler?? Fast det är ju faktiskt så himla roligt att visa själv och det har ju inte gått helt "obra" det heller!
Segern var klar och att linka fram till prisutdelning var en sann glädje.
Och nu sitter jag alltså här. När man sitter kan man vara enbent - det är inte så kinkigt. Men vad fanken var det som small? Kanske blir det läge i morgon att besöka akutmottagningen på CSK? Vilar i form först - det brukar fungera!
Tänk så fort en blå himmel kan bli mörkblå! Och tänk så mycket regn det kan ramla ned inom loppet av några minuter! Men jag som är en ganska praktiskt lagd kvinna stegade iväg och köpte världens finaste regnkappa till Superdivan - och alltså - inget regn på henne. Bästa ickeregngarantin är att vara försedd med regnkläder, paraply och stövlar. Det var jag oxå. Men inte Divan. Nu har hon fått fina regnkläder och inget regn föll alltså på henne! För när man vill ha regn för att testa klädernas funktion, så regnar det naturligtvis inte. Murphys lag, eller??
Majken Bajken Solstråles "brolla" var en av deltagarna i fåvvringen. Han tog det här med tävlandet ganska lugnt.........
för att inte säga "jäkligt lugnt"! Inga stressade tävlingsnerver där inte!
Majken gjorde som sagt oxå officiell debut idag
och efter denna dag ska Majken Bajken Solstråle träna på att visa svansen!
Tjingelong regnkalsong!
Det är nästan alltid en fröjd att springa in i en stor ring med Superdivan, eftersom hon fuller väl vet vad som förväntas och man tar alltså sitt lilla utställningssnöre med vidhängande stövare, springer in i ringen i fast förvissning om att det där man har kopplat i snöret följer med i en härlig schwungfull trav. Så och idag. Det var bara ETT fel - matte hängde inte med! Kommer in 10 meter i finalringen i full sula med Superdivan när det smäller till. Högt och ljudligt. Som ett kanonskott. I alla fall upplevde jag det så och jag var nästan övertygad om att varenda människa i hela Larv hörde detonationen. Två steg efter smällen viker sig vänsterbenet. Va´i hela........... linkar vidare - det släpper väl - det går nog bra - men va´ i jösse namn . Orkar inte varvet ut - blockhalt på vänster fram. Ja, jag alltså. Superdivan tittar på mig och hänger med i det något knepiga lunkande linkande tempot. Vi hade just avverkat gruppfinalen och nu var det dax att försöka få alla att förstå att vackraste hund av svensk ras var just MIN Superdiva. Men det där som hängde i andra ändan av snöret kunde inte göra sitt jobb. Fick förklara för domaren att något hände när jag sprang in, att jag inte kunde springa. Får vila medan de andra först gör sina krumelurer på plan med västgötaspets, drever o s v. Men till slut så är det lik förbaskat vår tur. Provar två steg. Nixum pixum. Fortfarande bara ett fungerande ben. Och där!! Precis utanför ringen står Jeanette Spångberg, "tävlingsklädd" efter gruppfinalen och hoppar in som en räddande ängel och tar hand om min Diva som snällt följer Jeanette på ett varv runt hela ringen. Så flott, så proffsigt. Undrar om det är dax att skaffa proffshandler?? Fast det är ju faktiskt så himla roligt att visa själv och det har ju inte gått helt "obra" det heller!
Segern var klar och att linka fram till prisutdelning var en sann glädje.
Och nu sitter jag alltså här. När man sitter kan man vara enbent - det är inte så kinkigt. Men vad fanken var det som small? Kanske blir det läge i morgon att besöka akutmottagningen på CSK? Vilar i form först - det brukar fungera!
Tänk så fort en blå himmel kan bli mörkblå! Och tänk så mycket regn det kan ramla ned inom loppet av några minuter! Men jag som är en ganska praktiskt lagd kvinna stegade iväg och köpte världens finaste regnkappa till Superdivan - och alltså - inget regn på henne. Bästa ickeregngarantin är att vara försedd med regnkläder, paraply och stövlar. Det var jag oxå. Men inte Divan. Nu har hon fått fina regnkläder och inget regn föll alltså på henne! För när man vill ha regn för att testa klädernas funktion, så regnar det naturligtvis inte. Murphys lag, eller??
Majken Bajken Solstråles "brolla" var en av deltagarna i fåvvringen. Han tog det här med tävlandet ganska lugnt.........
för att inte säga "jäkligt lugnt"! Inga stressade tävlingsnerver där inte!
Majken gjorde som sagt oxå officiell debut idag
och efter denna dag ska Majken Bajken Solstråle träna på att visa svansen!
Tjingelong regnkalsong!
Jag är så ..............
himla barnslig! Och det här tycker jag är hysteriskt roligt - a propos en av mina favvosysselsättningar.
http://www.youtube.com/watch?v=Lpu5CqMh6TA
Ha de´! Tjingalong
http://www.youtube.com/watch?v=Lpu5CqMh6TA
Ha de´! Tjingalong
Vi har INTE
många hundar! Nix pix, det skogstassiga hundbeståndet är synnerligen modest, det vet jag nu. Jag har varit och besökt Maria och Christer på Ascendings Kennel. Här har man alla chanser att göra sig av med fördomar och att skaffa sig nya - om det skulle behövas. I hundvärlden alltså. Hos Maria och Christer finner man skön blandning, STORA hundar, och
då menar jag verkligen STORA hundar och så finner man små hundar som oxå är jättestora. Det senare kräver naturligtvis sin förklaring. Den kommer.
I Brattfors, på Ascendings, bor nämligen mastifferna Bosse och Stig. Och jag lovar - dom är STORA. Kanske inte världens högsta hundar, men TUNGA. Åsså bor där en hel hög med irländska varghundar i alla möjliga åldrar och storlekar, pojkar och flickor och små-små flickor (f n åtta veckor gamla).
Och så kommer då paradoxen - tre stycken "bullar" som far omkring med ömsom varsin leksak och ömsom dragande i varsin ände av samma leksak. Jag lovar - de är inte höga men de är STORA, i betydelsen tunga. Medan en varghund vänskapligt kör in huvudet i magen på en besökare så blir samma besökare påkörd av bulldogståget i knävecken! Underbart! Och eftersom den samlade kraften av ett bulldogståg i knävecken är mycket större än den samlade kraften från en vänskapligt buttande varghund så förflyttas besökaren osökt i framåtgående riktning - rakt in i varghundens gap. Tur de är lika snälla som stora!
Nog är väl dessa två alldeles fenomenalt lika!!!!
Tjingelong bulldogståg
Idag har Vår Herres............
nåd varit stor. Så skulle min pappa ha sagt ikväll. Och jag ber att få instämma. Idag har verkligen Vår Herres nåd varit stor. I alla fall här och nu. Pappa sa alltid dessa ord, när han tyckte att han hade haft en skön dag i största allmänhet, eller när han tyckte att han hunnit uträtta precis allt det han tänkt sig just den dagen. Konstigt egentligen. Varför sa han så? Han var den borne agnostikern och han trodde varken på "vår" herre eller någon annans herre. Men ibland kan det ju vara bra att uttrycka sig på ett sätt som gemene man skulle ha gjort - kanske.
Nåja, idag har i alla fall Vår Herres nåd varit stor. Det har varit en underbart skön dag, jag har hunnit göra precis just det jag tänkt mig och det känns ganska skönt att kunna krypa till sängs ikväll - fullproppad med frisk luft och med en skön känsla i hela Nilsson.
Vännen Moije - på Höga Kusten - påminde mig i förrgår om något jag nästan glömt. A propos det här med Valborgsfirande och 1 maj och dans och brasor och hela köret. Moije skrev till mig "Idag har jag tagit fram sommarkläderna, för i morgon är det sista april och då är det ljusa kläder, som gäller även om det är busväder. Så var det när man var ung och skulle på dans." Åsså mindes jag en mycket, absolut svinkall, Valborg, då jag iförd nya, fina vårdräkten, nätta nya (ajajaj, så de skavde) skorna, skulle fira Valborg i en liten prick på kartan som heter Katrineholm. Jag kan garantera, att vädret absolut borde ha krävt en varm och go jacka, långbrallor och rejäla skor. Och vad har man på sig - jo - nämnda urtjusiga vårdräkt "för så skulle det vara"! Tack och lov att tiderna ändrats därvidlag. Eller är det jag som ändrats?
Nu spelar det absolut ingen som helst roll denna Valborg och 1 maj. Vädret är gudomligt. Och vårdräkten skulle säkert ha suttit jättefint! Men nu är det ju så, att någon vårdräkt och nätta fina pumps tar man inte på sig, när man ska umgås med fyra stövare och knäpp taxameter!
För idag har alltså Vår Herrres nåd varit stor och jag har varit flitiga myran Nilsson. Städat allt jag hade föresatt mig att städa, och
Nåja, idag har i alla fall Vår Herres nåd varit stor. Det har varit en underbart skön dag, jag har hunnit göra precis just det jag tänkt mig och det känns ganska skönt att kunna krypa till sängs ikväll - fullproppad med frisk luft och med en skön känsla i hela Nilsson.
Vännen Moije - på Höga Kusten - påminde mig i förrgår om något jag nästan glömt. A propos det här med Valborgsfirande och 1 maj och dans och brasor och hela köret. Moije skrev till mig "Idag har jag tagit fram sommarkläderna, för i morgon är det sista april och då är det ljusa kläder, som gäller även om det är busväder. Så var det när man var ung och skulle på dans." Åsså mindes jag en mycket, absolut svinkall, Valborg, då jag iförd nya, fina vårdräkten, nätta nya (ajajaj, så de skavde) skorna, skulle fira Valborg i en liten prick på kartan som heter Katrineholm. Jag kan garantera, att vädret absolut borde ha krävt en varm och go jacka, långbrallor och rejäla skor. Och vad har man på sig - jo - nämnda urtjusiga vårdräkt "för så skulle det vara"! Tack och lov att tiderna ändrats därvidlag. Eller är det jag som ändrats?
Nu spelar det absolut ingen som helst roll denna Valborg och 1 maj. Vädret är gudomligt. Och vårdräkten skulle säkert ha suttit jättefint! Men nu är det ju så, att någon vårdräkt och nätta fina pumps tar man inte på sig, när man ska umgås med fyra stövare och knäpp taxameter!
För idag har alltså Vår Herrres nåd varit stor och jag har varit flitiga myran Nilsson. Städat allt jag hade föresatt mig att städa, och
hälsat på hos våra ankor
och hos våra myskändor och en och annan höna
och så har vi (d v s mest husse) pysslat med Kaisa
som sedan sjösattes i Skattkärr och kördes av matte till hemmahamn på Sollaren, där husse mötte upp med hela vilda hundhögen
för nu vill inte Lillebror vänta längre
det är brått att komma i land på Mörtskär!!!!
För nu är det nämligen badning som gäller....
Vänta, vänta på mig! Jonta hänger inte riktigt med i svängarna
Hela st(r)övargänget i farten. Men kolla noga - Dolly Polly Supermamma har bara kollen på sina barn från strandkanten
Vi äter räkor och goda ostar och solen går ner bakom Risholmen, precis som den brukar och det börjar kännas att det varit en lång dag och efter lite inkallningsövningar har vi snart hela hundgänget i båten igen för hemfärd mot Sollaren.
Lilla Jonta är "så tött, så tött"
Åsså gratulerar vi förstås matte Suss och James Pames Dean Snutfager, som idag varit på utställning och kammat hem ett fint HP!
Tjingalong bikinikalsong snart är det sommar!
och hos våra myskändor och en och annan höna
och så har vi (d v s mest husse) pysslat med Kaisa
som sedan sjösattes i Skattkärr och kördes av matte till hemmahamn på Sollaren, där husse mötte upp med hela vilda hundhögen
för nu vill inte Lillebror vänta längre
det är brått att komma i land på Mörtskär!!!!
För nu är det nämligen badning som gäller....
Vänta, vänta på mig! Jonta hänger inte riktigt med i svängarna
Hela st(r)övargänget i farten. Men kolla noga - Dolly Polly Supermamma har bara kollen på sina barn från strandkanten
Vi äter räkor och goda ostar och solen går ner bakom Risholmen, precis som den brukar och det börjar kännas att det varit en lång dag och efter lite inkallningsövningar har vi snart hela hundgänget i båten igen för hemfärd mot Sollaren.
Lilla Jonta är "så tött, så tött"
Åsså gratulerar vi förstås matte Suss och James Pames Dean Snutfager, som idag varit på utställning och kammat hem ett fint HP!
Tjingalong bikinikalsong snart är det sommar!
VÅR ! ! !
Gräset är grönt igen. VÅR. Definitivt VÅR. Det finns vissa icke brytbara traditioner som hör ihop med våren sedan några år tillbaka - nämligen den, eller t o m de, årliga utflykterna med lekkamrat Ingrid tillsammans med jyckar och kaffekorgar till naturreservatet Kummelön, beläget mellan Karlstad och Kristinehamn. Ja, egentligen närmast Kristinehamn förstås. I tidernas begynnelse säkert en ö, men numera en halvö ut i Ölmeviken, en av Vänerns nordligaste vikar. En vik med mycket vass och stor artrikedom av fåglar. Fågeltornen stor tätt och t o m en liten stuga är rest på bergets topp, en liten "fågelskådarstuga" som allmänheten har tillgång till. Hela reservatet är ett litet paradis med många olika lövträd, många örter från tidig vår och alltså en mångfald fåglar, såväl sångare i lövskogen som svanar, fiskgjuse, fiskmås, tärna m m, m m. Idag visade kärrhöken var han (eller om det var hon) har sitt bo. Det är ett under av avslappning att åka ut till denna oas och bara vara. Om du vet vad "bara vara" innebär. Man lyssnar på fågelkvitter, tittar på vattnet (som idag var prytt med vita gäss - och då menar jag inte gäss i meningen flygfän, utan vita vågkammar), njuter av blommorna, njuter av att ha en fikakorg med sig och att ha en vän att bubbla med. Bubbla allvar, eller bara bubbla av vår. Det spelar ingen roll. Åsså hör det förstås till att det ska vara fyrbenta vänner med! Fast det är ju ganska självklart, när det gäller mig. Eller hur?
Vad är det vi tittar på, matte???
Aha, utsikten till vänster, eller
utsikten rakt fram?
Den spretiga eken väntar med lövsprickningen tills våren nästan övergått i sommar
Den vackra enen har prytt sig med ett ljusgrönt vårskynke medan eken bidar tiden lite ännu............
Även gamla lövträd tvingas ibland ge upp
Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår
På Kummelön växer även ROSA vitsippor
Ingen som tror att jag glömt Super Diva Fisförnäma hemma? Nä, sånt händer inte!
Mattes super duper gull
Små violer hade oxå vågat sig upp ur fjolårsgräset
lixom en annan polare (scrolla fort Nina, det här vill du INTE se)
Huggo var ute på vårpromenad över asfalten, när vi körde hemöver. Huuuu, äckelpotta!
Ja, hemma igen. Full av frisk luft och uppfylld i själen av att den ljusa tiden är här. Nu går det att återvända till jobbet i morgon och ta sig igenom ytterligare en arbetsdag. För sedan är det ju faktiskt helg och vi ska sjunga "Vintern raaasaaat ut bland våra fjällar". Enligt mitt sätt att se det, så har den rasat färdigt på de här breddgraderna för någon vecka sedan och jag vet att även Moije uppe på Höga Kusten har vårkänning i form av krokus vid husväggen!
Tjingelong vårkalsong
Vad är det vi tittar på, matte???
Aha, utsikten till vänster, eller
utsikten rakt fram?
Den spretiga eken väntar med lövsprickningen tills våren nästan övergått i sommar
Den vackra enen har prytt sig med ett ljusgrönt vårskynke medan eken bidar tiden lite ännu............
Även gamla lövträd tvingas ibland ge upp
Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår
På Kummelön växer även ROSA vitsippor
Ingen som tror att jag glömt Super Diva Fisförnäma hemma? Nä, sånt händer inte!
Mattes super duper gull
Små violer hade oxå vågat sig upp ur fjolårsgräset
lixom en annan polare (scrolla fort Nina, det här vill du INTE se)
Huggo var ute på vårpromenad över asfalten, när vi körde hemöver. Huuuu, äckelpotta!
Ja, hemma igen. Full av frisk luft och uppfylld i själen av att den ljusa tiden är här. Nu går det att återvända till jobbet i morgon och ta sig igenom ytterligare en arbetsdag. För sedan är det ju faktiskt helg och vi ska sjunga "Vintern raaasaaat ut bland våra fjällar". Enligt mitt sätt att se det, så har den rasat färdigt på de här breddgraderna för någon vecka sedan och jag vet att även Moije uppe på Höga Kusten har vårkänning i form av krokus vid husväggen!
Tjingelong vårkalsong
Konsten att föda upp hundar................
Ja, den konsten skulle det vara bra att få ta del av! Man suger i sig som en svamp av kunskap från andra människor med lång erfarenhet, från böcker, från föredrag, från egen kort erfarenhet o s v och vad händer? Jorå, på Kennel Skogstassen föds en helt ny hundras! Ja, det är säkert! Kolla här nedan
Den nya rasen - Swedish hamiltonian ridge nose!
Jonta-Piraya-Ridgenose är född. Ser ni den jättefina "ridgen" mitt mellan ögonen? Om man kollar rasbeskrivningen så går man bet - någon "ridge" mellan ögonen ska man inte ha. Men kanske det är med "ridgen" som med
Claes´ knöl (har ni glömt den? Claes´ alldeles egna sätt att välja valp - och det har ju s a s "payed off", lilla Doris har koppeltvång vid kvällsrastning, hihihi.) OCH, kanske är det lika med en ridge - ett adelsmärke?? Återstår att se.
Men vi är i alla fall de enda, vad jag vet, som har en swedish hamiltonian ridge nose!
Åsså var det ju det här med vatten. Det är något skumt med Dollys valpar. De är jäkligt benägna att kasta sig i sjön. En "last" de definitivt inte ärvt efter mamma. Dolly Polly Super Mamma simmar bara när det är 35 gr varmt i luften och hon helt enkelt inte står ut längre med att vara på landbacken. Super Diva Fisförnäma och Lille-Pillebror simmar som bävrar - Mark Spitz och hela gänget kan slänga sig i väggen! De är som "skogstokiga", fast i vattnet och de börjar tidigt på våren vid första båtturerna och håller på ända till båten Kaisa kommer upp på landbacken i november. Och Broder Jönsson på Åsen är inte något undantag han heller. Även om hans tilltag med att bada i Lungälven mitt i vintern i en isvak inte uppskattas av hans omgivning! Men långa simturer i sjön Alstern under sommardagar är något av hans passion oxå. Och nu har vi alltså kunnat konstatera att Jonta inte på något sätt "vansläktas".
Vi tog en båttur ut till Kärrholmen i lördags - och tro nu för all del inte att Jonta kunde hålla sig på land någon lång stund.
Jo, hon var faktiskt med och grillade korv en stund........
innan hon drog iväg igen
Harsprång?? Frambenen i luften och bakbenen samlade till språng i aktern!
Och så skjuter vi ifrån........
Titta vi flyger!
Ja, vad det nu än är för konstig ras som föds upp på denna kennel, så älskar vi dem alla! Både de skogstokiga och vattentokiga och snart är det dax för första simturen även för de andra skogstassejyckarna. Även Kaisa-båten ska få vatten under kölen och sedan drar vi ut med hamiltons och ridge-nosar på öarna.
Tjingalong, musöron på björkarna!
Den nya rasen - Swedish hamiltonian ridge nose!
Jonta-Piraya-Ridgenose är född. Ser ni den jättefina "ridgen" mitt mellan ögonen? Om man kollar rasbeskrivningen så går man bet - någon "ridge" mellan ögonen ska man inte ha. Men kanske det är med "ridgen" som med
Claes´ knöl (har ni glömt den? Claes´ alldeles egna sätt att välja valp - och det har ju s a s "payed off", lilla Doris har koppeltvång vid kvällsrastning, hihihi.) OCH, kanske är det lika med en ridge - ett adelsmärke?? Återstår att se.
Men vi är i alla fall de enda, vad jag vet, som har en swedish hamiltonian ridge nose!
Åsså var det ju det här med vatten. Det är något skumt med Dollys valpar. De är jäkligt benägna att kasta sig i sjön. En "last" de definitivt inte ärvt efter mamma. Dolly Polly Super Mamma simmar bara när det är 35 gr varmt i luften och hon helt enkelt inte står ut längre med att vara på landbacken. Super Diva Fisförnäma och Lille-Pillebror simmar som bävrar - Mark Spitz och hela gänget kan slänga sig i väggen! De är som "skogstokiga", fast i vattnet och de börjar tidigt på våren vid första båtturerna och håller på ända till båten Kaisa kommer upp på landbacken i november. Och Broder Jönsson på Åsen är inte något undantag han heller. Även om hans tilltag med att bada i Lungälven mitt i vintern i en isvak inte uppskattas av hans omgivning! Men långa simturer i sjön Alstern under sommardagar är något av hans passion oxå. Och nu har vi alltså kunnat konstatera att Jonta inte på något sätt "vansläktas".
Vi tog en båttur ut till Kärrholmen i lördags - och tro nu för all del inte att Jonta kunde hålla sig på land någon lång stund.
Jo, hon var faktiskt med och grillade korv en stund........
innan hon drog iväg igen
Harsprång?? Frambenen i luften och bakbenen samlade till språng i aktern!
Och så skjuter vi ifrån........
Titta vi flyger!
Ja, vad det nu än är för konstig ras som föds upp på denna kennel, så älskar vi dem alla! Både de skogstokiga och vattentokiga och snart är det dax för första simturen även för de andra skogstassejyckarna. Även Kaisa-båten ska få vatten under kölen och sedan drar vi ut med hamiltons och ridge-nosar på öarna.
Tjingalong, musöron på björkarna!
