kennelskogstassen

Gräset är grönt igen. VÅR. Definitivt VÅR. Det finns vissa icke brytbara traditioner som hör ihop med våren sedan några år tillbaka -  nämligen den, eller t o m de, årliga utflykterna med lekkamrat Ingrid tillsammans med jyckar och kaffekorgar till naturreservatet Kummelön, beläget mellan Karlstad och Kristinehamn. Ja, egentligen närmast Kristinehamn förstås. I tidernas begynnelse säkert en ö, men numera en halvö ut i Ölmeviken, en av Vänerns nordligaste vikar. En vik med mycket vass och stor artrikedom av fåglar. Fågeltornen stor tätt  och t o m en liten stuga är rest på bergets topp, en liten "fågelskådarstuga" som allmänheten har tillgång till. Hela reservatet är ett litet paradis med många olika lövträd, många örter från tidig vår och alltså en mångfald fåglar, såväl sångare i lövskogen som svanar, fiskgjuse, fiskmås, tärna m m, m m. Idag visade kärrhöken var han (eller om det var hon) har sitt bo. Det är ett under av avslappning att åka ut till denna oas och bara vara. Om du vet vad "bara vara" innebär. Man lyssnar på fågelkvitter, tittar på vattnet (som idag var prytt med vita gäss - och då menar jag inte gäss i meningen flygfän, utan vita vågkammar), njuter av blommorna, njuter av att ha en fikakorg med sig och att ha en vän att bubbla med. Bubbla allvar, eller bara bubbla av vår. Det spelar ingen roll. Åsså hör det förstås till att det ska vara fyrbenta vänner med! Fast det är ju ganska självklart, när det gäller mig. Eller hur?