kennelskogstassen

Morbror med de efterlängtade tvillingarna

Ja, så har småttingarna fått sina namn - det är Alva (t.v) och Erik (t.h.)  Här är de och hälsar på morbror på sjukhuset.

Erik har satt sitt visitkort på en nöjd moster, han vände upp kvällsmaten över hennes rena fina tröja - livet med småttingar är sådant. Barnens smarta mormor (hmmm) lyfter inte upp dem förrän de har passerat den ålder när de vräker ur sig både det ena och det andra från både fram- och baksida. Jorå, mormodern har allt "snuffsat" och nosat på dem och burit dem. Men hann precis i grevens tid vända det lilla barnet ifrån sig, innan maten kom i retur. Man ska vara både listig och snabb (och smart och förutseende - hahaha).



Nina och Erik umgås för första gången



Jag vill att du ska komma hem nu mamma, sa Filip.


Om husse är det synd. Har jobbat på egen hand i veckan. Väldigt egen hand - så egen att den gick i kras. Operation och handen i gips och JÄTTESYNDOM.  Men sedan den 24 februari i år går det inte att komma med annat än världskatastrofer för att "imponera" på matte! Fast - det är synd om husse. Det blir många veckor i gips och VÄLDIGT
långtråkigt för husse, som vill vara i verkstan varje stund. Jag tror faktiskt, att doktorn den här gången har lyckats få husse att förstå, att nu är det STILLHET, som gäller för att handlovens ben ska kunna läka ihop. Även om det är gipsat, så är det stillhet i kombination med gips, som ska göra underverk. Det är nu dag nummer två efter operationen och husse har faktiskt nästan kunnat avhålla sig från verkstan!  Och i morgon börjar helgen, det kommer att underlätta avhållsamheten från jobbet. Kanon!

Nu kommer solen!!! Och maten är snart klar/Tjingalong entrecote