Här kommer lille Ludde, håhåjaja, bärande på sin kudde......
Nu för tiden är det jag som är "lille Ludde" . Helt säkert. Men jag bär väl kanske inte kudden med mig överallt, men nog är det skrämmande mycket kuddbärning just nu. En kudde bärs omkring på jobbet - men ligger oftast parkerad på kontorsstolen, en annan kudde ligger ute i trädgårdsmöblerna. Suck, suck. Var till Stockholm igår och aktade mig för talibaner (dotter Ninas uttryck - myntat i samband med en Stockholmsresa alldeles för tätt efter "September eleven". Och efter det så heter det alltså, "jag ska till Stockholm och akta mig för talibaner". Fast egentligen betyder det nog mest att en lantis som morsan ska se sig för när hon går över gatan! Men det har morsan alltid tre snälla väninnor som ser till att hon gör. I alla fall under utflykterna till kungliga huvudkommunen. Dessa damer vet fuller väl att mina barns mamma mycket väl kan titta på en fin jycke på andra sidan gatan och sedan bara kliva rätt ut i huvudkommunstrafiken för att klappa på pälsdjuret. Så är det.
Jag hade ingen kudde med till Stockholm. Det känns idag. Öm i rumpen efter tågresa och div andra aktiviteter. Men mysigt hade vi och en öm rump blir säkert bättre.
Det är lustigt med läkare och LÄKARE. Nu har jag visat upp den sönderslitna gluteus maximus för två olika doktorer och fått mycket svävande svar. Kul. Medicinman nummer 1: "vila i ett par veckor så fixar det sig nog". Det lät väl inte alltför avskräckande. Vila ett par veckor kan väl vem som helst stå ut med. Medicinman nummer 2: "nja, det kan nog ta ett tag, skulle tro ett par månaders vila är lagom". Total förvirring i den Nilssonska hjärnan som inte kan fatta att ett par veckor och ett par månader är exakt samma sak, eller? Men så kommer den stora katastrofen (ja vet, inga såna här kroppsliga symtom är katastrofer längre, Ante har placerat ribban mycket mycket högt för vad som är katastrof) och undertecknad får sedan kontakt med den "verklige läkaren", nämligen firmans egen sjukgymnast. Bekymrad rynka på rösten och ett ärligt brutalt svar: "såna här skador är inte att leka med (och vem fanken kan leka med dem!!??) utan du får nog räkna med en läkperiod på minst sex månader".
Aha, här kommer alltså lille Ludde håhåhjaja, bärande på sin kudde, håhåjaja................ Nu har jag resignerat - det blir inte något spring med Fatou på länge. Men det finns som tur är folk som inte har varken brutit ben, händer eller rumpor! Tack ni snälla som ställer upp!
Husse har en jäkla kraft i vänstern just nu. Han var till sjuksyrran på lasarusket idag och fick nytt fint gips. Det förra hade han slitit ut! "Det är meningen att du är sjukskriven", så sjuksyrran förra gången (för bara en dryg vecka sedan), som nämnde husse kom till lasarettet med trasigt gipsbandage. På något sätt tycks vi vara ganska lika, husse och jag! Förresten så håller husse just nu på att grilla kvällsmat. Det ska inte bli äckligt!
Å du Rune - jag vet inte om jag bryr mig om att gå till jobbet på måndag morgon!
Jag hade ingen kudde med till Stockholm. Det känns idag. Öm i rumpen efter tågresa och div andra aktiviteter. Men mysigt hade vi och en öm rump blir säkert bättre.
Det är lustigt med läkare och LÄKARE. Nu har jag visat upp den sönderslitna gluteus maximus för två olika doktorer och fått mycket svävande svar. Kul. Medicinman nummer 1: "vila i ett par veckor så fixar det sig nog". Det lät väl inte alltför avskräckande. Vila ett par veckor kan väl vem som helst stå ut med. Medicinman nummer 2: "nja, det kan nog ta ett tag, skulle tro ett par månaders vila är lagom". Total förvirring i den Nilssonska hjärnan som inte kan fatta att ett par veckor och ett par månader är exakt samma sak, eller? Men så kommer den stora katastrofen (ja vet, inga såna här kroppsliga symtom är katastrofer längre, Ante har placerat ribban mycket mycket högt för vad som är katastrof) och undertecknad får sedan kontakt med den "verklige läkaren", nämligen firmans egen sjukgymnast. Bekymrad rynka på rösten och ett ärligt brutalt svar: "såna här skador är inte att leka med (och vem fanken kan leka med dem!!??) utan du får nog räkna med en läkperiod på minst sex månader".
Aha, här kommer alltså lille Ludde håhåhjaja, bärande på sin kudde, håhåjaja................ Nu har jag resignerat - det blir inte något spring med Fatou på länge. Men det finns som tur är folk som inte har varken brutit ben, händer eller rumpor! Tack ni snälla som ställer upp!
Husse har en jäkla kraft i vänstern just nu. Han var till sjuksyrran på lasarusket idag och fick nytt fint gips. Det förra hade han slitit ut! "Det är meningen att du är sjukskriven", så sjuksyrran förra gången (för bara en dryg vecka sedan), som nämnde husse kom till lasarettet med trasigt gipsbandage. På något sätt tycks vi vara ganska lika, husse och jag! Förresten så håller husse just nu på att grilla kvällsmat. Det ska inte bli äckligt!
Å du Rune - jag vet inte om jag bryr mig om att gå till jobbet på måndag morgon!
Ögonstenarna växer och växer
Tjingalong regnkalsong
Kommentarer
Postat av: Nina
Om du kunde vara stilla och vila i fem minuter nån gång så kanske du slipper bära omkring på en kudde så länge vet du kära mor. Nu har jag tränat inför husvagnsboeende under helgen Dock ingen Fnattu med denna gång och ponnyn var för stor för att putta in i husvagnen
Trackback
