Värmlandskrumelurer
Vi har varit på söndagsutflykt. Inte ett dugg ovanligt. Men en sak var alldeles fel. Vi åkte INTE båt. Säga vad man vill om Vänerns vatten - men det kan vara jättemycket för mycket på höjden ibland. Om ni förstår vad jag menar. Berg av vatten som plaskar över fören. Likaväl som hela stora Vänern ibland är platt som vardagsrumsgolvet.
Men idag har vi åkt bil en liten promenad. Lyckades lura med Erik till
Men idag har vi åkt bil en liten promenad. Lyckades lura med Erik till
Liljenäs Café vid sjön Värmelns strand
(Här en bild från deras websida)
Midsommarvädret har avslutats med en solig och fin dag, så det var inte bara vi som kommit att tänka på de berömda räkmackorna i Värmskog. Räkmackor stora som hus. Nästan.
Eftersom vi ändå hade förirrat oss så långt hemifrån, så var det lika bra att fortsätta i galenskaperna efter att ha avnjutit mackorna och gott kaffe. Och eftersom GPS:en inte var med i bilen fanns det alla förutsättningar för att vi skulle hitta tillbaka hem igen! Ni som läst vad jag skrivit tidigare, vet att jag och "Greta" inte alltid är överens om vad som är bästa vägen..............................
I Värmskog finns en spännande skylt - " Svannikeboda 14". Vem bor i Svannikeboda? Och varför? Och vad gör man där? Är man nyfiken så är man - och den omvägen till Karlstad var värd varje meter. Värmland i sin skönaste prakt och ändå var vi inte längs med den underbart vackra, trollska Klarälven med sina meandrar, sandstränder, vilda skogsområden o s v, och inte var vi i Fryksdalen. Värmland är så mycket mer än det som Selma Lagerlöf och Gustaf Fröding beskrivit.
Här hittade vi en bit till! Vi mötte oss själva i kurvorna och berg- och-dalbanan på Liseberg kan kasta sig i väggen! Och vågorna på Vänern blev plötsligt löjligt lättforcerade. Endast i vårt västra grannland Norge har jag tidigare åkt så mycket upp och ned och så mycket höger-höger-höger åsså vänster-vänster-vänster. Vägen gick bitvis alldeles i närheten av den vackra Värmeln och genom frodiga ängar och genom täta skogar. Upp - åsså ned! Kändes lite exotiskt, när inte snökäpparna tagits ner för sommaren. Eller tycker dom i bygden, att det snart dax att sätta upp dem igen? Kort sommar i västra Värmland, eller?
En sån alldeles underbar ko! A propos exotisk. Hur verkligt är det med en highland cattle-ko i skogarna strax söder om Svannikeboda? Och tjusig utsikt hade hon också, kanske påminnande om det vilda landskap hennes förfäder betat
Fast det känns som om ett midsommarfagert Värmland är betydligt mer vänligt leende än de karga högländerna i Skottland. Kossan gör rätt i att mantalsskriva sig i Värmland - helt säkert.
Jag ÄLSKAR lupiner!
Och Svannikeboda då, undrar vän av ordning. Ja, om Svannikeboda är det inte mycket att säga. Det var en gård med några stycken mjölkkor på ett gärde, ett vägskäl och hus.
Så spännande var det. Jovisst, ja, det gick en vit ponny i hagen oxå.
Tjingalong räckmacka
(Här en bild från deras websida)
Midsommarvädret har avslutats med en solig och fin dag, så det var inte bara vi som kommit att tänka på de berömda räkmackorna i Värmskog. Räkmackor stora som hus. Nästan.
Eftersom vi ändå hade förirrat oss så långt hemifrån, så var det lika bra att fortsätta i galenskaperna efter att ha avnjutit mackorna och gott kaffe. Och eftersom GPS:en inte var med i bilen fanns det alla förutsättningar för att vi skulle hitta tillbaka hem igen! Ni som läst vad jag skrivit tidigare, vet att jag och "Greta" inte alltid är överens om vad som är bästa vägen..............................
I Värmskog finns en spännande skylt - " Svannikeboda 14". Vem bor i Svannikeboda? Och varför? Och vad gör man där? Är man nyfiken så är man - och den omvägen till Karlstad var värd varje meter. Värmland i sin skönaste prakt och ändå var vi inte längs med den underbart vackra, trollska Klarälven med sina meandrar, sandstränder, vilda skogsområden o s v, och inte var vi i Fryksdalen. Värmland är så mycket mer än det som Selma Lagerlöf och Gustaf Fröding beskrivit.
Här hittade vi en bit till! Vi mötte oss själva i kurvorna och berg- och-dalbanan på Liseberg kan kasta sig i väggen! Och vågorna på Vänern blev plötsligt löjligt lättforcerade. Endast i vårt västra grannland Norge har jag tidigare åkt så mycket upp och ned och så mycket höger-höger-höger åsså vänster-vänster-vänster. Vägen gick bitvis alldeles i närheten av den vackra Värmeln och genom frodiga ängar och genom täta skogar. Upp - åsså ned! Kändes lite exotiskt, när inte snökäpparna tagits ner för sommaren. Eller tycker dom i bygden, att det snart dax att sätta upp dem igen? Kort sommar i västra Värmland, eller?
En sån alldeles underbar ko! A propos exotisk. Hur verkligt är det med en highland cattle-ko i skogarna strax söder om Svannikeboda? Och tjusig utsikt hade hon också, kanske påminnande om det vilda landskap hennes förfäder betat
Fast det känns som om ett midsommarfagert Värmland är betydligt mer vänligt leende än de karga högländerna i Skottland. Kossan gör rätt i att mantalsskriva sig i Värmland - helt säkert.
Jag ÄLSKAR lupiner!
Och Svannikeboda då, undrar vän av ordning. Ja, om Svannikeboda är det inte mycket att säga. Det var en gård med några stycken mjölkkor på ett gärde, ett vägskäl och hus.
Så spännande var det. Jovisst, ja, det gick en vit ponny i hagen oxå.
Tjingalong räckmacka
Kommentarer
Trackback
