Annat var det förr
minsann. Jag minns med skräck en lasarettsvecka i mina sena tonår. Och nu snackar vi verkligen SKRÄCK. Sjuksystrar arga som bin och läkare farliga som troll och när dessa två yrkeskårer drabbade samman i det som kallades ronden varje förmiddag låg vi patienter (jag och tre ålderstigna damer på samma rum. Allt över 25 var ålderstiget!) och darrade under sträckta, rena lakan och nåde den som hade spilt något på nattskjortan. HEMSKT och jag minns det än som det vore igår. Å sen blev man ju lite mer vuxen och skulle gubevars få barn. Ett annat lasarett, goa värmlänningar överallt i korridorer och salar. Men EN ragata till barnskötare hade glömt sig kvar. Som väl var jobbade hon ju inte hela veckan man låg inlagd.
Men det var inte de traumatiska minnena från förr, jag tänkte berätta. Jo, förresten, till viss del, eftersom jag de senaste sex månaderna fått all anledning i världen att tvätta bort de obehagliga minnena och ersätta dem med betydligt trivsammare minnen.
Jag har tillbringat en stor del av eftermiddagen idag hos Ante. Vi var ute och gick lite, köpte stryktips, fikade på cafeterian och hade allmänt småmysigt. Väl uppkomna på rummet möts vi av syster Christina, som frågar "Hörru Andreas, ska du vara med på pizza i kväll? Vi ska köpa på pizzerian på stan, vill du vara med?"
Jag måste ha sett ut som en fågelholk! Sjuksyster på avdelningen och hennes övriga personal, frågar om patienterna vill vara med och köpa pizza och "mysa lördag"! Jag saknar ord för dessa underbara människor som tar hand om Andreas, som den ungdom han är, med de "pizzaönskningar och hamburgerönskningar" han har emellanåt. De flesta patienterna på avdelningen är 60 +, så personalen kanske tycker det är kul att ha en ung kille med i gruppen! En kille som de själva sett göra en fantastiskt resa under tiden hos dem.
Tack all underbar personal!
Men det var inte de traumatiska minnena från förr, jag tänkte berätta. Jo, förresten, till viss del, eftersom jag de senaste sex månaderna fått all anledning i världen att tvätta bort de obehagliga minnena och ersätta dem med betydligt trivsammare minnen.
Jag har tillbringat en stor del av eftermiddagen idag hos Ante. Vi var ute och gick lite, köpte stryktips, fikade på cafeterian och hade allmänt småmysigt. Väl uppkomna på rummet möts vi av syster Christina, som frågar "Hörru Andreas, ska du vara med på pizza i kväll? Vi ska köpa på pizzerian på stan, vill du vara med?"
Jag måste ha sett ut som en fågelholk! Sjuksyster på avdelningen och hennes övriga personal, frågar om patienterna vill vara med och köpa pizza och "mysa lördag"! Jag saknar ord för dessa underbara människor som tar hand om Andreas, som den ungdom han är, med de "pizzaönskningar och hamburgerönskningar" han har emellanåt. De flesta patienterna på avdelningen är 60 +, så personalen kanske tycker det är kul att ha en ung kille med i gruppen! En kille som de själva sett göra en fantastiskt resa under tiden hos dem.
Tack all underbar personal!
Pizzatjolahopp
Kommentarer
Trackback
