Tjatmostrar
En gång är ingen gång, men två gånger tenderar till att bli en vana, när det gäller mina två hemmavarande hundar. Snacka om att kunna pricka in semester - eller hur??? Sedan jag åkte hem från jobbet förra fredagen har solen glatt oss på 2 ha Solberg med omnejd genom att i stort sett skina hela tiden, förutom på nätterna förstås. Det var lite "dåligt-väder-varning" på torsdag förmiddag, då dimmolnen från Vänern inte riktigt ville lyfta. Men vid tvåtiden på eftermiddagen var orostecknen i skyn borta - solen sken från en klarblå himmel igen. Och inte nog med att solen skiner dagarna i ända, det är hög klar luft men ÄNDÅ varm. Helt fantastiskt.
Men det här har alltså skapat lite vanor hos Super Divan och Tasselina Bråkstake. Skogstassematte har, när husse är bortrest, alltid väldigt bestämda morgonvanor. Upp vid sextiden, mata de hemmavarande husdjuren, sätta på datorn och morgonte, ta ut dagens fem sudokon från http://www.korsord.se och sedan krypa tillbaka i sängen igen med frukost och sudokon och fyrbenta sängkamrater. Alltid samma vana, sedan flera år tillbaka. Hundarna kan rutinen. Men det har tillkommit en rutin. Matte ska inte lösa alla sudokon utan efter en stund, när frukostmackan kamratligt delats på tre, ska matte gå upp ur sängen, ta på sig skogskläderna, ta fram pejlen och godiset, som ska vara i jackfickan, kliva i sina kängor och ta ner koppel och bilnyckel och försvinna hemifrån med två ystra jyckar. Ibland vill jag faktiskt inte lämna sängen för att vara i skogen klockan 07.00, utan jag vill lösa ALLA sudokon, kanske t o m ta en liten "power-nap" igen. Men sådana ovanor bestraffas - två tjatmostrar drar igång. De är helt underbara i sina försök (som till 300 % lyckas) att få upp matte ur sängen. Tasselina Bråkståke börjar ljudligt klaga - hon gråter, piper, smågläfser, hoppar upp och ned mellan sängen och golvet och tar några "tokrus" så mattan far iväg över sovrumsgolvet. Super Divan är betydligt mer hårdhänt i sin uppvaktning. Om matte inte begriper Tasselinaspråket så hjälper Divan till med att knuffa matte i ansiktet. DET GÖR ONT. En hundnos som trycks vänligt men bestämt mot ditt ansikte kanske inte alltid upplevs som "vänlig".
Jag gav upp klockan åtta i morse. Tjatmostrarna fick som de ville - IGEN. Har man börjat att gå ut i skogen varje morgon för att matte har semester, så ska inte den trevliga vanan brytas. Blir det inte ösregn snart kommer mina skogskängor att vara utslitna, när jag ska börja jobba igen den 28:e ds. För i ÖSregn, lär de inte kunna lura ut mig. Förresten så går Tasselina Bråkstake inte ut när det regnar. Hon tittar ut försiktigt bara för att vända i dörren. Sådan är hon!
Det var när tjatmostrarna misshandlade matte som värst, som jag helt plötsligt, från ingenstans som vanligt, hörde mormors röst. Och de gamla orden dök upp igen. Jag sa ju att jag börjat samla på dem, de gamla orden alltså. Hur många av er har hört "sarja (sarga?) inte så hemskt". Eller "tjälta inte!" Så sa min mormor till mig, när hon tyckte att jag var lite väl tjatig. Och nu tycker jag faktiskt att mina voffsingar är lite väl sarjiga och tjältiga. Kul vá, men så synd att ord försvinner. Men språket är ju i ständig utveckling. Den gode Gustav Wasa skulle inte begripa ett smack vad vi pratar om. Förresten så begriper inte jag heller alltid vad jag pratar om - suck.
Nu har i alla fall "tjältmostrarna" lagt sig till ro i TV-soffan. De brukar sova snällt till sextontiden, då de börjar sitt tjat igen - MATEN ska ställas ned! Så har jag det. Dessemellan far jag fortfarande fram med skurmoppar, dammsugare, fönsterskrapa m m. Det är som att ha bäbis, man får passa på när de sover!
Men det här har alltså skapat lite vanor hos Super Divan och Tasselina Bråkstake. Skogstassematte har, när husse är bortrest, alltid väldigt bestämda morgonvanor. Upp vid sextiden, mata de hemmavarande husdjuren, sätta på datorn och morgonte, ta ut dagens fem sudokon från http://www.korsord.se och sedan krypa tillbaka i sängen igen med frukost och sudokon och fyrbenta sängkamrater. Alltid samma vana, sedan flera år tillbaka. Hundarna kan rutinen. Men det har tillkommit en rutin. Matte ska inte lösa alla sudokon utan efter en stund, när frukostmackan kamratligt delats på tre, ska matte gå upp ur sängen, ta på sig skogskläderna, ta fram pejlen och godiset, som ska vara i jackfickan, kliva i sina kängor och ta ner koppel och bilnyckel och försvinna hemifrån med två ystra jyckar. Ibland vill jag faktiskt inte lämna sängen för att vara i skogen klockan 07.00, utan jag vill lösa ALLA sudokon, kanske t o m ta en liten "power-nap" igen. Men sådana ovanor bestraffas - två tjatmostrar drar igång. De är helt underbara i sina försök (som till 300 % lyckas) att få upp matte ur sängen. Tasselina Bråkståke börjar ljudligt klaga - hon gråter, piper, smågläfser, hoppar upp och ned mellan sängen och golvet och tar några "tokrus" så mattan far iväg över sovrumsgolvet. Super Divan är betydligt mer hårdhänt i sin uppvaktning. Om matte inte begriper Tasselinaspråket så hjälper Divan till med att knuffa matte i ansiktet. DET GÖR ONT. En hundnos som trycks vänligt men bestämt mot ditt ansikte kanske inte alltid upplevs som "vänlig".
Jag gav upp klockan åtta i morse. Tjatmostrarna fick som de ville - IGEN. Har man börjat att gå ut i skogen varje morgon för att matte har semester, så ska inte den trevliga vanan brytas. Blir det inte ösregn snart kommer mina skogskängor att vara utslitna, när jag ska börja jobba igen den 28:e ds. För i ÖSregn, lär de inte kunna lura ut mig. Förresten så går Tasselina Bråkstake inte ut när det regnar. Hon tittar ut försiktigt bara för att vända i dörren. Sådan är hon!
Det var när tjatmostrarna misshandlade matte som värst, som jag helt plötsligt, från ingenstans som vanligt, hörde mormors röst. Och de gamla orden dök upp igen. Jag sa ju att jag börjat samla på dem, de gamla orden alltså. Hur många av er har hört "sarja (sarga?) inte så hemskt". Eller "tjälta inte!" Så sa min mormor till mig, när hon tyckte att jag var lite väl tjatig. Och nu tycker jag faktiskt att mina voffsingar är lite väl sarjiga och tjältiga. Kul vá, men så synd att ord försvinner. Men språket är ju i ständig utveckling. Den gode Gustav Wasa skulle inte begripa ett smack vad vi pratar om. Förresten så begriper inte jag heller alltid vad jag pratar om - suck.
Nu har i alla fall "tjältmostrarna" lagt sig till ro i TV-soffan. De brukar sova snällt till sextontiden, då de börjar sitt tjat igen - MATEN ska ställas ned! Så har jag det. Dessemellan far jag fortfarande fram med skurmoppar, dammsugare, fönsterskrapa m m. Det är som att ha bäbis, man får passa på när de sover!
Tjingalong tjatkalsong
Kommentarer
Trackback
