kennelskogstassen

Idag har jag lyckats med den hitintills som omöjligt ansedda bedriften, att förflytta ett berg. Och då menar jag att jag förflyttat det utan hjälp av dynamit och annat fusk. Jag har nämligen förflyttat "berget" husse till IKEA. Hurra hurra för mig. Husse har nämligen mer eller mindre svurit vid den heliga skrift att  "till IKEA får du mig aldrig!"  Nu är det nämligen så, att vi båda är vädurar och därför precis lika halstarriga och målinriktade båda två, när vi väl satt oss något i sinnet. En giganternas (nåja.....) kamp alltså - ska vi till IKEA eller inte? Jag är en slug rackare med en enorm övertalningsförmåga - och  jag lovar, en åsnas envishet är bara en tiondel av min - så därför har nu det stora undret skett. "Berget" har besökt IKEA. Finns det något som husse gillar, så är det ordning och reda. Så om man vill shopa något som på något sätt kan härledas till att ordna upp saker och ting till det bättre, så ligger man genast mycket bättre till än om man bestämt hävdar nödvändigheten av en ny soffa. Så, eftersom det gällde förvaringsmöbler till vårt kombinerade dush-tvättstuga-torkrum-solarium (häftigt, eller hur?), så visste jag att jag låg ganska bra till i odds. Så idag skulle det ske. Först en rejäl, och nu menar jag verkligen REJÄL, långpromenad med skogstassens diva-stjärna-mattes-hjärtegull-o s v  och sedan en utflykt till IKEA.
Är det någon som vet hur snabbt man kan gå genom IKEA? Och ändå handla?! Jag vet. Nu. Man kan jogga in genom portarna, balanserande med en kundvagn och häftig flåsa "f´låt, f´låt, körde jag över tantens hälar, sorry, inte meningen......." och vidare förbi sofforna, förbi gardinstängerna, förbi lampor och all skojsig köksutrustning och sedan kan man snabbt som bara fanken räkna ut hur många delar man behöver av hyllan Laxvik, fortsätta joggingen fånigt stirrande i taket efter alla pilar med texten "självplockslager", köra över några lekande barn i förbifarten och sedan ångande sno åt sig ett, två, tre av den saken i hylla 2, fyra, fem pryttlar i hylla 3 fack 5 o s v, o s v. Skojsigt värre. Samtidigt slår man en koll på "berget" som Muhammed nu har förflyttat, och undrar när det ska brisera. För det ser farligt nära ut....... Måtte nu inte kassakön vara lång, för då springer nog "berget" ut bakvägen och hela joggingturen skulle vara förgäves. För trånga skor på promenaden med hunden har nu utbytts till för stora skor under turen till IKEA och det är inte bara husse som är farligt nära sammanbrott. Mina hälar känns inte heller speciellt lustiga, skavsår, nästan dödligt stora och ont i tårna. Suck vad det är synd om människorna. August Strindberg hade alldeles rätt - det är verkligen synd om människorna.
Nåja, grejorna kom ut ur kassan och in i bilen och iväg hemåt styrde Mitsubishin av sig själv. Jag börjar tro att den oxå har indoktrinerats av att "stan är inte för vanliga bönder".
Husse försvann som en avlöning ut i verkstan med kartongerna från IKEA. Själv var jag nästan rädd han skulle få en hjärtattack av för mycket IKEA på en dag, varför jag tyckte han kunde vänta lite med skruvandet och muttrandet. Lämpligt jobb för personalen i verkstan en dag med regnväder och dåligt med grävskopor inne. "Nä, lika bra att ta det direkt, annars blir det aldrig gjort". Nåja, jag kröp ihop i försvarsställning vid datorn, väntande på eruptionen. Och den kom - för en stund sedan! Jag vet inte hur någon någonsin lyckas med att komma hem med rätt antal delar och kartonger från IKEA, men mig har det aldrig drabbat! Och nu har det återigen bevisats. Man ska vara ett snille för att köpa hylldelar på IKEA, normal bonnklurighet räcker inte! Vrålet på hjälp kom alltså för en stund sedan - från verkstan. DET HÄR STÄMMER INTE - DET FATTAS DELAR.
Haha, jag som tyckte det skulle vara smart att fixa ihop en trevlig liten hylla. Jag har fått mitt straff!!! Hyllan är visserligen trevlig, men den kommer inte riktigt att se ut som den som stod hopmonterad på IKEA och dessutom får jag göra ytterliggare ett besök på varuhuset. För lite fler delar  måste det bli............

Jag ska aldrig mer lura med husse, jag ska åka ensam eller i sällskap med andra tålmodiga tanter, gå och shopa i lugn och ro, krama tyghundar, drömma vid vackra kök, rota runt med lite skojsiga kastruller och muggar och framför allt, stanna och fika efter två timmar för att orka med de återstående två timmarna. IKEA ska inte joggas igenom - det ska njutas!
Och nu svimmade ca 98 % av er som läser detta. D v s alla 98 % som känner mig. Ni andra kan fundera över varför bara 2 % kommer att läsa detta
Tjingeling - vi hörs!

Dagens  goda gärning - ja, den skedde inte idag precis. Men barnen påstår att jag gör bort mig titt som oftast - och det är vi inte helt ense om. Men, häromdagen gjorde jag i alla fall någon glad - även om det inte var riktigt med mening.
Shoppade lite julklappar med mellandottern häromdagen. Och alla ni som varit på Karlstads/Värmlands riktiga Köpmecca, Bergvik, några dagar före jul, förstår vad jag pratar om, när jag säger att det var SMOCKFULLT med folk och bilar där. Vi träffades en bit därifrån, vid det något mindre köpcentrumet runt Biltema. "Okidok, vi träffas på Bergvik om några minuter." Eftersom jag kände att jag varit lite snabbare ut ur startfållan vid Biltema, parkerade jag lite snyggt precis vid huvudingången till Coop och hoppsan, titta där, en parkeringsplats precis mitt emot. Snacka om jätteturen Allan, för i övrigt är det "knökafullt" överallt med bilar, barnvagnar, tanter,  farbröder, kundvagnar och you name it. Därför ställer sig den goda modern som en polis mitt mellan  bilraderna för att  dirigera första bästa vita Volvo combi-skrotbil som kommer till angivna parkeringsplats. Skrotbilen kör förstås snällt efter anvisningar - gu´va alla svenska tanter och farbröder är lydiga (!) och parkerar snällt i angiven lucka. Det var bara ett fel. Det var INTE dottern som satt vid ratten!
Farbrorn blev glad och så hade jag alltså åstadkommit dagens goda gärning.
Och ca 50 meter ifrån mig står dottern glatt vinkande - "du, systemet är åt det här hållet"!! Julvinet ska shoppas!
Kram på er alla - och kanske gör jag någon god gärning för er oxå någon gång!
Tjingeling

Det finns en oslagbar kombination av naturupplevelse - för mig. Det finns så mycket natur som är vacker, riktiga "aha-upplevelser" som glädjer en för någon tid. MEN, nästan som ett fenomen, är det som man kan få glädja sig  åt under vintern. OM, jag säger OM, det finns snö. Och det är detta underbara, som jag upplevde för en stund sedan. Man kliver upp ur sängen med små springor till ögon och trevar fram i huset och hittar den dörr man söker mest av allt just då (gissa vilken!) och sedan blir man anfallen av ett gäng morgonsvansviftande hundar och då trevar man efter nästa dörr - nämligen den ut till hundgården på baksidan av huset. OCH DÅ, DET ÄR SNÖ, DET ÄR FULLMÅNE och det är nästan dagsljus ute!!! Är inte det är fenomen om något! Den där fnuttiga månen, stor eller liten, men den brukar lixom inte göra mycket väsen av sig annat än som ett kort konstaterande - aha, du lyser ja...... Men i morse var det en av de där morgnarna när man - i alla fall jag - inte kan sluta förundra sig över det mäktiga i månens kraft. Ja, jag vet ju att fullmånen är speciell, jag är nämligen lite "mångalen". Sover risigt under fullmånen, bl a.
Men detta att fullmåne, lite köldgrader och SNÖ förvandlar natt till dag, är något som aldrig slutar förundra mig. Jag försökte t o m att ta några kort med min kamera.  Det är inte enkelt. Kameran vidöppen för insläpp av ljus gör den också benägen att vara känslig för skakningar, minsann. Och jag hade inte lust att stå och skruva på något stativ. Men visst är bilden talande ändå? Jag lovar, det har inte varit någon blixt på!  För dig som inte varit här - kortet är taget från sovrumsfönstret, ut över gärdet på baksidan av huset med hundstaketet (tiden till ära pyntat med ljus) i förgrunden. Man ser t o m em svart fyrkantig skugga ut över gräsmattan av husets skorsten. Skugga på natten!! Jag är så "importerad"! Och ändå, detta har jag upplevt i hela mitt liv, men det hjälps inte, jag är lika förundrad varje gång. Jag har vissa tider av mitt liv tvingats att rida mina hästar på vinterkvällar, utomhus. Med pannlampa. Jag har rastat hundar nattsvarta kvällar och oxå trevat fram med pannlampa. Men jag har också ridit underbara sprakande vinterkvällar med världens största "pannlampa" lysande och varit lika förundrad som nu. Det är nästan dagsljus och man har en skugga bredvid sig!
Visst är det fantastico!
Nix, morgonte väntar, ett sudoku eller två INNAN jag purrar "hussets herre". Jag har lovat att vara social med honom i skogen idag. Ja, det är ingen större uppoffring, om det nu lät så.

Det är faktiskt kallgrader och SNÖ, självklart måste det bli skogen! Lillebror ska få chansen att kolla om Jösse Hare är hemma idag.

Tjingeling