Det händer för mycket
omkring en ibland - så mycket att man får svårt att sortera upp i hjärnan. Nu tror jag nog att jag skrivit det mesta som vi VILL minnas på hemsidan. Sen finns det annat, som man INTE vill minnas - det får sorteras bort och minnas i ett privat litet fack........ Fler av er förstår vad jag menar!
Att komma hem efter en tvådagars "föreställning" i showringen är ganska speciellt. Tocken tur att det råkade vara min lediga dag idag! Det är mycket att ta itu med hemma - som bäbysarnas första besök på kloklippningen, städning och tvättning av grejor som varit med i min och hundens resväska m m. Solen skiner och jag känner att jag bara inte orkar gå ut i skogen, fast att jag VILL, hela kroppen bara VILL gå ut med vovvan i skogen. Men så känner jag att det är för mycket annat som pockar på, åsså blir jag trött när jag ser allt som måste göras innan jag börjar jobbet i morgon. Och då smyger jag in och tittar på Fatou som krupit ihop i hundburen - hon sover som en stock! Nåja, hon är nog lika trött som jag! Så jag får släppa det dåliga samvetet för henne - hon verkar faktiskt helst vilja vara för sig själv i buren med sitt från i morse sparade tuggben. Hon bara byter sovställning med jämna mellanrum och bevärdigar mig inte en blick. Tack för det, Divan!
Det är något mystiskt med Göteborg. Där finns bara konstigt väder. I alla fall i Trettondagshelgen. Jag har åkt till My Dog i flera år i rad och det är alltid något spökigt på gång med vädret! Men i år hade vi tur, såvida att vi faktiskt hann hem innan den stora ishalkan bröt ut på allvar vid midnatt mellan den 6:e och 7:e. Väl hemkommen, tryggt nerbäddad i sängen, hörde jag på radion att det var trafikelände längs hela E 6 m m. Tre fyra timmar tidigare, när vi passerade på hemväg, spöregnade det och var mörkt och vått, men i alla fall inte halt. Men sedan frös hela regnet till is. Puuhh, vilken skön känsla att redan ha passerat! I fjol körde vi hem i det årets snöstorm. Kröp, sakta, sakta från Vänersborg och hemöver och snön var som en vägg framför bilen. Året dessförinnan regnade det så att vi nästan var rädda för att få simma hem. Åsså denna jäkla blåst som västkusten bjuder på! Varför i himlens namn är Göteborg så märkvärdigt?? Sveriges framsida! Nix, i Karlstad skiner ALLTID solen. I alla fall inombords.
Tjingeling
Att komma hem efter en tvådagars "föreställning" i showringen är ganska speciellt. Tocken tur att det råkade vara min lediga dag idag! Det är mycket att ta itu med hemma - som bäbysarnas första besök på kloklippningen, städning och tvättning av grejor som varit med i min och hundens resväska m m. Solen skiner och jag känner att jag bara inte orkar gå ut i skogen, fast att jag VILL, hela kroppen bara VILL gå ut med vovvan i skogen. Men så känner jag att det är för mycket annat som pockar på, åsså blir jag trött när jag ser allt som måste göras innan jag börjar jobbet i morgon. Och då smyger jag in och tittar på Fatou som krupit ihop i hundburen - hon sover som en stock! Nåja, hon är nog lika trött som jag! Så jag får släppa det dåliga samvetet för henne - hon verkar faktiskt helst vilja vara för sig själv i buren med sitt från i morse sparade tuggben. Hon bara byter sovställning med jämna mellanrum och bevärdigar mig inte en blick. Tack för det, Divan!
Det är något mystiskt med Göteborg. Där finns bara konstigt väder. I alla fall i Trettondagshelgen. Jag har åkt till My Dog i flera år i rad och det är alltid något spökigt på gång med vädret! Men i år hade vi tur, såvida att vi faktiskt hann hem innan den stora ishalkan bröt ut på allvar vid midnatt mellan den 6:e och 7:e. Väl hemkommen, tryggt nerbäddad i sängen, hörde jag på radion att det var trafikelände längs hela E 6 m m. Tre fyra timmar tidigare, när vi passerade på hemväg, spöregnade det och var mörkt och vått, men i alla fall inte halt. Men sedan frös hela regnet till is. Puuhh, vilken skön känsla att redan ha passerat! I fjol körde vi hem i det årets snöstorm. Kröp, sakta, sakta från Vänersborg och hemöver och snön var som en vägg framför bilen. Året dessförinnan regnade det så att vi nästan var rädda för att få simma hem. Åsså denna jäkla blåst som västkusten bjuder på! Varför i himlens namn är Göteborg så märkvärdigt?? Sveriges framsida! Nix, i Karlstad skiner ALLTID solen. I alla fall inombords.
Tjingeling
Kommentarer
Trackback
