kennelskogstassen

Det finns en oslagbar kombination av naturupplevelse - för mig. Det finns så mycket natur som är vacker, riktiga "aha-upplevelser" som glädjer en för någon tid. MEN, nästan som ett fenomen, är det som man kan få glädja sig  åt under vintern. OM, jag säger OM, det finns snö. Och det är detta underbara, som jag upplevde för en stund sedan. Man kliver upp ur sängen med små springor till ögon och trevar fram i huset och hittar den dörr man söker mest av allt just då (gissa vilken!) och sedan blir man anfallen av ett gäng morgonsvansviftande hundar och då trevar man efter nästa dörr - nämligen den ut till hundgården på baksidan av huset. OCH DÅ, DET ÄR SNÖ, DET ÄR FULLMÅNE och det är nästan dagsljus ute!!! Är inte det är fenomen om något! Den där fnuttiga månen, stor eller liten, men den brukar lixom inte göra mycket väsen av sig annat än som ett kort konstaterande - aha, du lyser ja...... Men i morse var det en av de där morgnarna när man - i alla fall jag - inte kan sluta förundra sig över det mäktiga i månens kraft. Ja, jag vet ju att fullmånen är speciell, jag är nämligen lite "mångalen". Sover risigt under fullmånen, bl a.
Men detta att fullmåne, lite köldgrader och SNÖ förvandlar natt till dag, är något som aldrig slutar förundra mig. Jag försökte t o m att ta några kort med min kamera.  Det är inte enkelt. Kameran vidöppen för insläpp av ljus gör den också benägen att vara känslig för skakningar, minsann. Och jag hade inte lust att stå och skruva på något stativ. Men visst är bilden talande ändå? Jag lovar, det har inte varit någon blixt på!  För dig som inte varit här - kortet är taget från sovrumsfönstret, ut över gärdet på baksidan av huset med hundstaketet (tiden till ära pyntat med ljus) i förgrunden. Man ser t o m em svart fyrkantig skugga ut över gräsmattan av husets skorsten. Skugga på natten!! Jag är så "importerad"! Och ändå, detta har jag upplevt i hela mitt liv, men det hjälps inte, jag är lika förundrad varje gång. Jag har vissa tider av mitt liv tvingats att rida mina hästar på vinterkvällar, utomhus. Med pannlampa. Jag har rastat hundar nattsvarta kvällar och oxå trevat fram med pannlampa. Men jag har också ridit underbara sprakande vinterkvällar med världens största "pannlampa" lysande och varit lika förundrad som nu. Det är nästan dagsljus och man har en skugga bredvid sig!
Visst är det fantastico!
Nix, morgonte väntar, ett sudoku eller två INNAN jag purrar "hussets herre". Jag har lovat att vara social med honom i skogen idag. Ja, det är ingen större uppoffring, om det nu lät så.

Det är faktiskt kallgrader och SNÖ, självklart måste det bli skogen! Lillebror ska få chansen att kolla om Jösse Hare är hemma idag.

Tjingeling