kennelskogstassen

har jag varit idag. Det är alltid kul att ha sällskap, när man är ute och går. Och idag fick jag det stora  nöjet att vara ute och gå med Björn Hellberg. Jorå, precis den Björn Hellberg som oxå du känner till. DEN Björn Hellberg, tennisoraklet  och urmysig, jättekunnig, tokrolig bisittare till Ingvar Oldsberg i "På Spåret" . Jorå, det är alldeles sant. Han och jag var i skogen idag tillsammans med Skogstassens Diva-Fisförnäma-Fatou. Sämre sällskap kan man ha. Ibland vill jag att det ska vara alldeles toktyst omkring mig i skogen, så jag kan höra minsta lilla muspip under en stubbe, men idag var jag inte på humör för det. Ville ha sällskap, så därför var Björn Hellberg nedladdad i MP 3-spelaren - hans deckare Dödslängtan. Jag är en notorisk bokavlyssnare. Jag har läst hela livet, allsköns bokstäver i alla sammanhang. Börjar med  texten på Kelloggspaketen och mjölktetran på morgonen, Metro till morgonfikat på jobbet (lite svårt med koncentrationen där, det är så många sköna pratglada arbetskamrater runt omkring) åsså fortsätter det hela dagen. Med bokstäver, och så en oherrans massa siffror. Sen, för fem-sex år sedan upptäckte jag ljudboken. Snacka om att upptäcka en annan värld! En riktigt bra uppläsare kan göra en bok till den absolut största njutning, vilket det nu är spänning/deckare eller en skönlitterär roman. Jag bestämde mig för att nonchalera böckerna om Arn, eftersom jag tycker att Jan Guillou är det mest långtråkiga som finns att läsa, när han beskriver ett mordvapen på ca 5 sidor innan själva smällen kommer.................. Men så var jag väl utan något att lyssna på och tänkte att  "va fasen, kanske är bra med lite tråkigt oxå", Hmmmm, i veckotals gick jag omkring i ett 1100-talstöcken. Jag tittade upp och kramade om min hund - herrejisses inte fanns det väl hamiltonstövare då?" Jag gick omkring på gatorna i staden och kunde inte förstå varför det var så mycket bilar på gatorna. Var hade alla oxkärror tagit vägen? Asfalt??? Här ska gå en ryttarstig!  Kort sagt - jag förlorade mig i både tid och rum och lyssnade praktiskt taget dygnet runt. Och eftersom böckerna är många så var jag icke andligen närvarande i denna världen på flera, flera veckor!  Thomas Bolmes inläsning av bokserien trollband mig. Och jag lärde känna en annan Guillou än den som skrev om Ondskan och alla böckerna om Hamilton.
Men idag var det Björn Hellberg som fick följa med ut i skogen. Det var en ny, men mycket trevlig bekantskap. Jag tycker mycket om deckare, men tycker ofta att de är så infernaliskt dåligt skrivna. Och då menar jag inte att spänningen är dålig, utan att de vimlar av så många grammatiska fel. Har författare/förlagen nu för tiden inga personer som kollar att författarna inte gör de där klassiska hemska syftfelen (som ibland kan bli nog så roliga) i stil med "Prinsessan fick en ros av prinsen, som hon sedan pressade". Kan väl inte vara speciellt skojigt med pressade prinsar! Men de är frekventa i dagens deckarlitteratur. Men Björn Hellberg - han har ett språk som är helt underbart och en grammatik som får blodet att koka i en gammal latinstudent. Hurra! Så jag glädjer mig åt att jag har fem deckare till av honom nedladdade i datorn! Jippee, ett fynd!

I alla fall var det skönt i skogen idag. Inga klingande hardrev utan en vovvve som höll sig i närheten av matte och rotade runt i två timmar. Men det var vindstilla, klar himmel och solen räckte idag ned mellan träden! Det var flera månader sedan. När man gått i skogen de senaste månaderna har man fått avnjuta solen genom att titta i trädtopparna. Men idag nådde solstrålarna ner mellan träden, ända till marken. Ljuvligt. Ett bevis på att jordklotet tippat över åt rätt håll igen! Och jag tyckte faktiskt att jag hörde en talgoxe försiktigt och lite rossligt pröva stämbanden idag.

Tjingeling - dax att börja sätta ihop kvällsmaten