kennelskogstassen

med en eller ett par utflykter till handelsträdgården runt pingsttiden. Några veckor dessförinnan har man (=Skogstassehusfolket) sått diverse kul frön från diverse vackra små fröpåsar, på vilka texten på baksidan utlovar en riklig och fin skörd eller en riklig och vacker blomning. MEN sen någonstans mellan sådd och förmodad uppväxt så händer något inte alls oväntat. Det blir nämligen inte alls vad man tänkt sig. Inte så att tagetes blir petunior eller tvärtom. Nejdå, det blir inget alls. Eller bara två plantor där man förväntat sig tio. Och då mina vänner, är det jättebra att det finns folk som har gjort det till sitt livs mening att förse andra människor med både petunior, tagetes, salvia och gu´ vet allt vad det heter. Och pelargoner! Röda, laxrosa, rosa, mörk-mörkröda, låga, höga, häng och bara vanliga "bonnpelargoner"! Idag var det så dax för en av årets utflykter till nämnda ställe. Det ska vara en dag, när hägg





och för all del även slån blommar










och det gjorde den alltså idag. Perfekt!
En rätt trevlig dag för trädgårdsjobb. Varken varmt eller kallt och inte regnigt och inte allt för soligt och varmt. 

Men så var det ju det där med att välja. 

Ska jag ha en sån där..... en hel confettiask av vackra blommor i ampel, eller 

 

ska jag ha million bells i millioners millioner?





eller kanske man skulle plöja upp hela gräsmatteeländet och sätta pelargoner där i stället?






Lekkamraten i beslutsvånda - men en hel del har redan hamnat på kärran






När man en tusing fattigare har passerat kassan vidtager konststycket att få in hela härligheten i missibischin





och en laddning i baksätet oxå....



 


Jahapp, sen var det att ta sig hem. Fika på Åsbacken och sedan PLANTERING. Jag kan inte påstå att jag kan glädja någon med att det hände några större fadäser. Alla blommor hamnade med roten ner och alla ser ut att leva fortfarande, nu vid pass 22.15 på kvällen. Alla krukor och byttor och lådor har fått sitt somriga innehåll och i växthuset står de nyinköpta slanggurkeplantorna och lipar åt tomaterna. I tv-soffan bakom min rygg trängs Lille-Pillebror och Super Diva Fisförnäma, Dolly-Polly Supermamma snarkar högljutt i Bia-bädden, Tasselina Bråkstake har knoppat in på mattes fötter och den fanatiska strumpbäraren har släppt sitt senaste kap av nylonstrumpor och rullat ihop sig på en kudde i ett hörn av tv-soffan och Skogstassehusse har kommit in och landat i duschkabinen. Med andra ord - lugnet har lagt sig


Tjingalong planteringssäsong

med familj!!  Vänerns största hunnköjja har sett dagens ljus, äntligen, idag. Den har värkt fram, länge, länge. Men inte är det ett dugg mysigt att röja i båten när det nästan snöar ute fast det  är väl då man borde göra det förstås så allt är fix färdigt, när värmen slår till och Kaisabåten ska i sjön på fem röda........

Nåja, idag fick vi lust. Olje- och glykollläckage fixat och nu var det tajm för finliret.

Söndag - och lillebror har inte den minsta lilla lust att vakna på möra och göra sig fin för att gå till söndagsskolan!

Dinette putz weg i förruffen. Här ska det bo skogstassar med fyra ben!



Jag har en faster, Gunilla, som på femtiotalet (ja, jag vet, Hedenhös tid)utbildade sig på något så fint som Tillskärarakademin i Stockholm. Undrar just vad hon skulle säga om skogstassehusses eminenta tillskärarbord! En livlig diskussion ägde rum mellan husse och matte före den här lösningen. Husse, van att arbeta med hårda material, hade sin syn på tillskärning, medan matte, som sytt en del i sin dar, allt från babykläder till hästtäcken, hade sin syn på tingens ordning. Och som jag tidigare sagt/skrivit, två vädurar - lika envisa båda  - men en tillräckligt smart för att  ge sig, hihihihihi, så det blev den här lösningen på skrädderiet. Och det gick ju bra det oxå - det får jag tillstå. Så vädur jag är........



Några  som gav helt fanken i våra diskussioner och hellre speglade sig i dammen








Lilla pullirullan Agda kom och pratade oxå - sa att hon ville komma utanför stängslet......




Ut i vallen med er flygfän!






Kolla Agdas moppiga benföring!! Månne det är vått om klorna i gräset?



Ja, för att återgå till de skämdborta typerna med familj
Husse skar till och matte bäddade



Gosigt gosigt, och kolla här - våra vovvar har våningssäng. Det är den
lilla Tasselina Bråkstake, som får egen våning undertill




Tjingalong båtsäsong, snaaaart

lilla glädjespridaren som kom från vännen Suss på mejlen



Samtal  till IT Supporten  


Användaren: Hej, vår skrivare fungerar inte.  

Supporten: Vad är det för fel på den?

Användaren: Musen har fastnat.

Supporten: Musen?   Skrivare har ingen mus!

Användaren: Jaså, verkligen?... Jag skickar en bild.


 


Tjingalong blåsväderssäsong

skulle man kunna säga att jag drabbats av på sistone. ALDRIG i min vildaste fantasi hade jag väl för sisådär tio år sedan misstänkt att jag skulle hitta min yngsta dotter uppflugen på en islandshäst. Nåja, kanske en "nyfiken-på-fenomenet-uppsittning", men inte i tävlingskläder!!! Inte på universums hela stjärnkarta, att jag trodde jag skulle kunna publicera nedanstående bild. Nämnda dotter, som började med att försöka lära gunghästen hoppa i barnkammaren och sedan fortsatte att lära storasyster och lillebror att hoppa diverse konstifika hoppbanor hemma i trädgården för att därefter vid 6 års ålder delta i sin första hopptävling med familjens elaka lilla B-ponny (en individ värd en hel boks bloggerier faktiskt!). HON ska inte sitta upp i sadeln på en absolut inte-hoppande islandshäst och fara omkring i diverse gångarter som mamma knappt kan stava till och dessutom under tävling!  Men, men, undrens tid är inte förbi. Det har jag måst konstatera vid många tillfällen. Och detta är ytterligare ett bevis i raden. Jag har närt en "avfälling" vid min barm, yes yes. Det har vid många tillfällen de senaste åren hotats med, att dessutom lyfta upp moderskapet på en tocken där springare från Heklafjälls gröna ö. Jag har tur i oturen - kan alltid skylla på min dåliga rygg, mina värkande axlar OCH mitt allmänt dåliga humör för att slippa ifrån...... Storasyster Anna Maria har dock redan förpassats upp på ryggen på en sån där fyrbent moped, så det är väl mamma kvar att "frälsa".  Nix, tacka vet jag en stollig hopphäst på 170 cm i manken, något som man knappt kommer upp på och dessutom kommer av fortare än en gris blinkar. Finns en anledning till att Skogstassematte avhästat sin verksamhet!




Nu kommer vi att få betala mer fastighetsskatt på 2 ha Solberg. Eller har fastighetsskatten tagits bort? Hur som helst, om den fortfarande finns kvar eller är på väg att återinföras av nästa sosse-regering (om det nu blir någon), så kommer den alltså att drabba hemmanet Solberg. Vi har nämligen fått SJÖUTSIKT. Och det var dyrt vid
senaste fastighetsinventeringen/beskattningen. Folk fick betala stora pengar för att de hade 200 m till ett uttorkat dike/å. Hmmm, den här sjön utanför köksfönstret blir kostsam...............




Jaha, det regnade igår. Och nu pratar vi inte något vanligt regn. Det ÖSTE ner.

Jag håller ordning på Klarälven. Varje morgon vid promenaden från missibischin till jobbet håller jag koll på Klarälvsdeltats utbredning genom Kallsta genom att ha fullständig koll på den här stensättningen vid Östra Bron. I vår har det inte varit risk för översvämning (hittills) alls, inte ens i islossningen  nådde vattnet upp längre än att det var tre stenrader kvar till gräsmattekanten. I morse, vid nämnda promenad, hade jag kameran med. Inte alls för att dokumentera Klarälvens upp- och nedgång, utan av den anledningen att jag skulle fixa lite kort på jobbet. Kort som skulle delas med diverse arbetskamrater. Och så fick jag för mig att ta fram kameran för att ta några kort av den här stenkanten, som håller mig så sysselsatt varje morgon med funderingar över världens gång (ja, jag vet - det är inte riktigt vettigt, men mitt hjärnkontor följer inte några gängse normer). Och när jag står där och ställer in skärpan så vad får jag se....??  Min kompis bävern Bävi precis nedanför stenkanten. Vi möts allt emellanåt på morgonkröken, Bävi och jag, och jag brukar växla några ord med honom. Ofta kommer han simmande tidigt på möran med en lång gren i munnen, men idag hade han inte stämplat in ännu.




Om du nu inte såg honom på förra bilden, så kanske du har en möjlighet här. Men han är precis som min vän älgen tämligen så svår att upptäcka i sitt rätta element.






Tjingalong bäversäsong

min pappa ha summerat dagen och sagt "idag har vår Herres nåd varit stor". Och så sa jag oxå, eftersom jag kände mig synnerligen nöjd, när vi framåt kvällskvisten i lördags samlade ihop oss, Skogstassehusse och jag, och tillsammans åt en grillad karré och drack lite gott vitt, för en gångs skull inte JP. Man måste ju vara lite flexibel......

Skogstassehusse i grillartagen
på lördag kväll blev det helt plötsligt 22 gr varmt och solsken



Vår Herres nåd, eller domare Ulf Walls nåd, hade varit stor under dagen.  Speciellt stor hade den känts, regnjävlaruskväder till trots,  när jag slirade i mål i regnskvättevädret nere på Duse Udde i Säffle på Värmlands Stövarklubbs vårutställning vid 15-tiden. Man får inte vara så himla stursk så man inte småflinar lite förnöjt  när man i bilen med sig hem har både BIR och BIM i hamiltongruppen och sedermera även dagens BIS 3:a. Den fanatiska strumpbäraren, vårt vilddjur, vår eviga busunge och syskonens, mammas och lilla Tasselina Bråkstakes ständiga retsticka, lyckades med att bli totaltrea bland utställningens alla 87 hundar. Lite moppig får man faktiskt vara! I synnerhet som hon var det minsta lilla larviga krypet i hela valplådan för ett år sedan! Det var dock EN som var sur hela dagen, utan hjälp av vädret. Super Diva Fisförnäma, som för en gångs skulle inte fick följa matte i hälarna. Hon har inte förlåtit mig ännu utan går och blänger och ger mig onda ögat emellanåt.  

Men nu är det så att det kan vara mysigt att få möta tjocken släkten, när man är på utflykt i världen
Lille-pillebror tyckte att ännu yngre lille-pillebror Chip var en trevlig återbekantskap!


Tjena mittbena brollan! Jag har en bra historia på G - jag blir full i skratt bara jag tänker på den







Va´sa du? Hade du en historia först? Jag är idel ädel öra...........




Aha - boxning oxå






Håll fred på dig nu så jag kan berätta i örat.....



Mmm, slicka dig om munnen du, men det är faktiskt korv i kiosken däruppe!




Bryter du ihop grabben?





Jag skulle nog ha varit född med en skrivmaskin (nåja, PC nu för tiden), inbyggd i fingrarna, för jag får så himla många uppslag som jag vill blogga om, när jag t ex är på promenad, sitter i bilen, går på Ica eller står vid sjön och njuter. Då kommer det tankar, förnuftiga tror jag,  som tyvärr sedan ramlar bort, när jag väl hittar något att skriva på. Som nu t ex, när huvudet helt plötsligt är tommare än vanligt. Sorry. När jag gick min promenad mellan jobbet och den snällt väntande, parkerade "missibischin" idag, så hade jag hjärnan full av...... ja, vad då? Minnet är bra men kort.

Hhmmmm, men nu låter det i köket. Låter alldeles overkligt lik en halvslö kökskniv som skär sig igenom rabarber. Ooohhhh nu lät det som något som ramlade ner i en kastrull. Kan det ha varit rabarber som hasade ner från skärbrädan? Kommer det nu en skvätt vatten på och lite socker som rasslar ur en påse oxå...............????????? Jisses,  Skogstassehusse tänker slå till och bjussa på rabarberkräm i kvällningen! Lite vårlycklig kan man faktiskt känna sig! Husses rabarber är bäst i världen. Nu blir det nog slutbloggat för den här gången.

Tjingelong  rabarbersäsong

Jag har gjort något jättedumt - jag har åkt ifrån laddaren till min mobiltelefon liggande på skrivbordet på jobbet. Vilket alltså innebär, att jag inte kan ladda upp min förbindelse med yttervärlden. "Snoppet". Så nu blir det till att ransonera telefonerandet ända tills på måndag morgon!! En halv vecka! Sanslöst. Kan man leva så länge utan mobil? Jahaha, det kunde man ju alltid förr. Men nu vete väl sjutton................. Men eftersom batteriet inte är helt slut i den, så finns ju chansen att sätta på den någon timma varje dag, hihihihi. Okidoki, vi har faktiskt telefon med jack i väggen oxå. MEN INTE UTE I SKOGEN!!!!!!!!!!

Jag ska vara ledig ända till på måndag morgon. Fantastiskt. Ska bli kul att se hur jag klarar det här mobiltelefonutanprojektet under den tiden. Kanske faller jag för frestelsen att leta reta på någon äldre telefon jag har liggande, med förhoppningsvis hemmavarande laddare. Men jag har lixom satt mig i sinnet på att återgå till medeltiden under några dagar, ähuummmm, känns som det vacklar lite.

Solen öste ner i morse. Greppade den där sortens telefon som sitter fast i väggen och pinglade lekkompisen. -Promenad i finvädret?   Jorå, promenad skulle det bli. Men vi skulle vänta till klockan 10.oo, för att städning och tvättning och allt annat husmorsgöra skulle hinna fixas först. Och vad händer??? Någon som blir snopen om jag säger att solen hann gå i moln. Rejält i moln. Men promenad var utlovad till fyrbeningarna, så det var bara att verkställa. Men det var "fint" väder ändå, inte alldeles iskallt och lugnt och stilla. En prommis ner till "sjönnen", som min pappa sa. Och "sjönnen" låg kvar där den brukar, och bofinkarna och lövsångarna hade flerstämmig körsång, som dom brukar och änderna levde rövare i vassen, som dom brukar och en liten öppen motorbåt puttrade ute på sjön, som den förmodligen brukar. Och lekkamraten och undertecknad öppnade matsäcken som vi brukar och hundarna tiggde, som dom brukar. Fast värst är förstås Super Diva Fisförnäma........ (någon som blir "snoppen"?)


Om man sträcker sig riiiiktiiiiigt långt så kanske man kan nå godbiten

Jäklar, räckte inte fram ändå, men kanske om man förlänger kroppen med en tasslängd oxå??





Att Dolly Polly Super Mamma skulle förnedra sig till att skrapa åt sig godbitar är inte att tänka sig!




Åsbackengänget





Men säg den glädje som vara beständigt. Det var bestämt av Skogstassehusse, att idag skulle tomaterna flytta ur barnkammaren, så det var att åka hem och vara lite nyttig oxå. På lediga dagen, tänka sig!


Tycker den ser rätt nöjd ut efter att jag fixat och donat och bäddat åt den i växthuset





Jag hade mycket olyckliga åskådare under mina planteringsmödor. Olyckliga för att de inte fick vara med och gräva och stöka

Släpp ut mig!!! Snälla, snälla, snälla, snälla. Den fanatiska strumpbäraren, Jonta, försöker beveka sin hårdföra matte



Om jag blundar slipper jag se dig!



Lillebror försöker oxå charma matte, men har kopplat på leendet i stället. Mungiporna skulle kunna räcka ända till öronen 




Nu ska jag svära i kyrkan. Jag ÄLSKAR maskrosor!



Och när maskrosorna ser ut så här, så ser våra rabarber ut så här



och det innebär, att Skogstassehusse kokar årets första rabarberkräm och det är han världsmästare på! Så igår kväll var det årspremiär på 2 ha Solberg vad gäller rabarberkräm! Mmmmmm.


Tjingalong rabarbersäsong!

När inte majvädret riktigt vill "släppa till" vad gäller värme, får man försöka hitta på helt andra aktiviteter än vad man hade tänkt sig - typ att åka till badhuset för att bada i stället för att hoppa i från badbryggan på båten.  För det första ligger inte Kaisa i sjön än, så ett hopp från badbryggan skulle resultera i hjärnskakning mot tvätthallsgolvet och för det andra gillar jag definitivt inte att bada bland isbitar, eller näst intill isbitar.
Nix, det fick bli Deje Simhall tillsammans med Andreas igår. Andreas går framåt i sin "simträning" och kan snart ta sig fram i vattnet utan assistenterna vid simning. Men ännu så länge håller Kia ett stadig grepp om honom, om inte annat så för att förhindra att han slutar med simtagen i samband med passering av någon söt blondin. Han är sig lik, den unge mannen!

Tjejerna igång för att "slänga Ante" i vattnet







"kommsi, kommsi"






I vattnet blir man lätt och rörligare än annars




Efter träningen kommer så belöningen!





Tjingalong, väntar vårvärme

Varje år, vecka 18-19,  infinner sig samma dispyt. - Jag såg en svala idag, säger jag. - Nä du drömmer, säger husse Skogstass. För han har bestämt att svalorna anländer vecka 20, cirka. Och sen käbblar vi en stund. Vi är båda vädurar och ingen vill ge sig........ Men eftersom jag vet vad jag sett och eftersom husse Skogstass vet att jag sett i syne så kan det bli lite tjurigt en stund.
Idag var Vår Herres nåd stor, riktigt stor. Det tog nämligen bara fem minuter innan svalan visade sig utanför köksfönstret även för husets herre. Ridå! Som alla år! Husse Skogstass har ett selektivt minne vad gäller svalans ankomst.  Den SKA komma sista veckan i maj, men det finns en liten hake där. Svalan själv har en annan almanacka.

För en gångs skull - lilla Tasselina Bråkstake ligger inte underst i hundhögen.
Vem har sagt, att en vakthund bara sover med ett öga åt gången?
Till synes stämmer tesen - Tasselina är noga med omvärldskollen!



Underbart! Ledig dag! Men lekkamraten skulle till hundfrissan med Unni Punni Pingpongboll, så det fick bli promenad endast i sällskap med två stövare idag. Så vi tog en promenad i vinterns jaktmarker och kollade
vårläget i skogen. Hygget har ännu inte blivit grönt - musöronen på björkslyet är inte tillräckliga för att färga naturen ljusgrön.
Kolla nu här boysforyoumatte, så HÄR ska en hundväg (jag menar golden-väg) se ut. Inga diken med vatten........




Jag stötte på mamma (blivande??) älgko i hyggeskanten. Hon stod och tittade på mig och vovvarna en lång stund innan hon bestämde sig för att byta riktning.
Ser du henne inne i skogskanten? Snacka kamouflagefärg!





Här är det inte vitsippsskog minsann, men blåbärs - och lingonriset är härligt grönt



Jaja, suck och suck. Det fanns ett goldendike även på vår skogsstig. Och Super Diva Fisförnäma är minsann inte för pjåskig för att ta sig ett vårbad hon heller!




På åttiotalet, det glada, tävlade Skogstassematte i parkörning med häst. Den här synen är nästan lika go´ som den man har från kuskbocken över två härliga guppande hästrumpor, mina underbara "parhundar"




Vänern skymtade fram även denna vackra vårdag





Ja visst gör det ont  - Karin Boyes dikt, får avsluta denna dag med illustration av den
vackra kvist jag fann efter skogsvägen. Jag förstår att det gör ont  och liknelsen är uppenbar

,

Ja visst gör det ont när knoppar brister.

Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan

bindas i det frusna bitterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.

Var är det för nytt, som tär och spränger?

Ja visst gör det ont när knoppar brister,

ont för det som de växer

och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.

Skälvande av ängslan tungt de hänger,

klamrar sig vid kvisten, sväller, glider —

tyngden drar dem neråt, hur de klänger.

Svårt att vara oviss, rädd och delad,

svårt att känna djupet dra och kalla,

ändå sitta kvar och bara darra —

svårt att vilja stanna

och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,

brister som i jubel trädets knoppar,

då när ingen rädsla längre håller,

faller i ett glitter kvistens droppar,

glömmer att de skrämdes av det nya,

glömmer att de ängslades för färden —

känner en sekund sin största trygghet,

vilar i den tillit

som skapar


                                                                 Tjingalong, vårnostalgi

Det börjar lite försiktigt sticka fram gröna strån i gräsmattan - en bit längre bort ligger fortfarande en smutstäckt snöhög och kämpar sina sista andetag.  Det är vår, så är det.

Och då är det dax för klenoden att tas fram. KAISA kryper fram ur sitt skjul och pockar på uppmärksamhet.
Inte mycket här i världen är lika efterlängtat som att se henne komma framdragen medelst traktor ur sitt mörka vinteridé. Det här är en ritual som ska ske någon gång mellan den 15 april och 1 maj, men så blev det inte år. Det är den baskat långa och kalla vinterns fel. 15 april låg det fortfarande is i viken och det kändes inte alls angeläget att börja tänka på vårrustning av Kaisabåten. Och så var det ju det där med att sköta arbete oxå. Inte alltid det finns tid för en Kaisabåt att få första tjing på husse och mattes uppmärksamhet. Men idag, när solen äntligen kröp fram med lite värme, så kändes det som om det var dax att börja tänka lite båttankar. Och nu står hon i tvätthallen för våruppfräschning. "Inte så mycke´ vi behöver göra i år", sa vi. Precis som vi alltid brukar säga, innan vi kommer på att vi ska göra både det ena och det andra. Typ installera duschen...... Det har vi gjort i många år nu. Ännu har jag inte sett den. Husse funderar fortfarande på bästa lösningen. Det hör till. Och jag vet egentligen inte riktigt hur det blir den dagen han funderat färdigt och verkligen sätter in den där duschen jag tjatat om. Vad i helsefyr ska jag tjata om sen? Det måste nog få vara en dröm.
Men i år kom vi på en annan grej, varav hälften redan är åtgärdat. Jag har lagt in ny durk i förruffen. Visst låter det pretentiöst och märkvärdigt. I synnerhet det där med att "JAG" har gjort det. Med tummen mitt i handen, som ni vet vid det här laget. Men att fixa till att skära golvmatta (mer "durk" än så behövdes inte) efter redan färdiga mått, det fixar även jag. Lägga en mattbit över en annan och sedan skära - enklare än så kan det inte bli. Vi har haft nålfiltsmattor på durken i hela båten. Nålfiltsmattor som efter några år med ett gäng stövare mer har sett ut som ryamattor (trots ihärdig dammsugning) än nålfiltsmattor - uschiamej. Så för två år sedan rev jag ut nålfiltsmattorna på durken i halva båten. Vilken lisa för själ och dammsugare! Helt plötsligt blev det rent och fint i båten med hjälp av en våt trasa! Men i "sovrummet" i förruffen blev mattan kvar. Den åkte ut idag! Kan någon människa begripa hur gulliga mjuka hundhår kan bli hullingförsedda, när de kommer i kontakt med en nålfiltsmatta?! Finns inte dammsugare i världen som orkar flytta bort hundhåren. Vi provade med tryckluft i verkstan - nåja - hundhåren släppte motvilligt. Men inte fanken kan jag ha tryckluftsaggregat med på sjön för att hålla båten någorlunda ren. Nix, nu blir det samma trevliga linoleummatta i hela båten. OCH, när vi nu ändå var i omändrartagen - vi gör om hela förruffen förutom "byssan" till en gigantiskt hundkoja, så vi slipper sova ihop med stövargänget i akterruffen. Jag/vi ser fram emot egen kuppe att sovva i! Tänk att få vältra sig i hela akterruffen! Jiiippeee! I förruffen sänker vi ned bordet, gör en jättebädd på 2 x 3 m som vi lägger en gosig hundpläd i.







Forsythian börjar våga sig på att blomma nu




De käraste av vårblommor på 2 ha Solberg














Tjingalong cykelsäsong

Vilket j-a väder! Och detta ska föreställa 1 maj?! Det är tur att inte vinterkläderna hänger insnörda i diverse konstifika förvaringsgarderober uppe på vinden utan kan plockas fram plättlätt, när det är isande vindar och långt ifrån vårvärme. Kall vind, och ömsom regn och ömsom något som eventuellt skulle kunna likna solsken - i två minuter eller så.

Men lite flitig känner jag att husse lyckats få mig att vara en stund eller två. Vi har petat ner gurk- och brysselkålsfrön. Gröna fingrar?? Nix, inte jag. Men husse, så bondson han är. Och jag låter mig dras med i odlingsglädjen allt emellanåt. Fast jag är så baskat otålig. Jag vill att saker och ting ska gro omedelbart och helst blomma inom en kvart. Och så fungerar nu inte växtvärlden. Vår hustomte har förliden vecka grejat i ordning växthuset, som hade kollapsat lite grann under snömängderna. Några glas hade pangat, men är nu fixade och jorden är spadgrävd och vänd enligt konstens alla regler och i förbifarten sattes även midsommarpotatisen. Fast inte i växthuset. Men väl ute i "lanne" och några små plantor kan redan skönjas - de var rejält förgrodda före nedsättningen minsann. På midsommar SKA det ätas hemodlad färskpotatis, så är det bara. Det har misslyckats något år och då har det minsann inte blivit någon bra midsommar!

Vi har en flinande hund. Lillebror "skrattar" som den värsta dalmatiner emellanåt. Men det lyckas aldrig att ta kort på hans uppdragna flinande mungipor. Gjorde ett tappert försök idag - igen. Vad de två herrarna konfererar om och flinar åt vet jag inte, men någon form av samförstånd har de.





Tjingalong långkalsong (igen)