Kallt!
Vilket j-a väder! Och detta ska föreställa 1 maj?! Det är tur att inte vinterkläderna hänger insnörda i diverse konstifika förvaringsgarderober uppe på vinden utan kan plockas fram plättlätt, när det är isande vindar och långt ifrån vårvärme. Kall vind, och ömsom regn och ömsom något som eventuellt skulle kunna likna solsken - i två minuter eller så.
Men lite flitig känner jag att husse lyckats få mig att vara en stund eller två. Vi har petat ner gurk- och brysselkålsfrön. Gröna fingrar?? Nix, inte jag. Men husse, så bondson han är. Och jag låter mig dras med i odlingsglädjen allt emellanåt. Fast jag är så baskat otålig. Jag vill att saker och ting ska gro omedelbart och helst blomma inom en kvart. Och så fungerar nu inte växtvärlden. Vår hustomte har förliden vecka grejat i ordning växthuset, som hade kollapsat lite grann under snömängderna. Några glas hade pangat, men är nu fixade och jorden är spadgrävd och vänd enligt konstens alla regler och i förbifarten sattes även midsommarpotatisen. Fast inte i växthuset. Men väl ute i "lanne" och några små plantor kan redan skönjas - de var rejält förgrodda före nedsättningen minsann. På midsommar SKA det ätas hemodlad färskpotatis, så är det bara. Det har misslyckats något år och då har det minsann inte blivit någon bra midsommar!
Vi har en flinande hund. Lillebror "skrattar" som den värsta dalmatiner emellanåt. Men det lyckas aldrig att ta kort på hans uppdragna flinande mungipor. Gjorde ett tappert försök idag - igen. Vad de två herrarna konfererar om och flinar åt vet jag inte, men någon form av samförstånd har de.
Tjingalong långkalsong (igen)
