Äntligen dax för klenoden
Det börjar lite försiktigt sticka fram gröna strån i gräsmattan - en bit längre bort ligger fortfarande en smutstäckt snöhög och kämpar sina sista andetag. Det är vår, så är det.
Och då är det dax för klenoden att tas fram. KAISA kryper fram ur sitt skjul och pockar på uppmärksamhet.
Inte mycket här i världen är lika efterlängtat som att se henne komma framdragen medelst traktor ur sitt mörka vinteridé. Det här är en ritual som ska ske någon gång mellan den 15 april och 1 maj, men så blev det inte år. Det är den baskat långa och kalla vinterns fel. 15 april låg det fortfarande is i viken och det kändes inte alls angeläget att börja tänka på vårrustning av Kaisabåten. Och så var det ju det där med att sköta arbete oxå. Inte alltid det finns tid för en Kaisabåt att få första tjing på husse och mattes uppmärksamhet. Men idag, när solen äntligen kröp fram med lite värme, så kändes det som om det var dax att börja tänka lite båttankar. Och nu står hon i tvätthallen för våruppfräschning. "Inte så mycke´ vi behöver göra i år", sa vi. Precis som vi alltid brukar säga, innan vi kommer på att vi ska göra både det ena och det andra. Typ installera duschen...... Det har vi gjort i många år nu. Ännu har jag inte sett den. Husse funderar fortfarande på bästa lösningen. Det hör till. Och jag vet egentligen inte riktigt hur det blir den dagen han funderat färdigt och verkligen sätter in den där duschen jag tjatat om. Vad i helsefyr ska jag tjata om sen? Det måste nog få vara en dröm.
Men i år kom vi på en annan grej, varav hälften redan är åtgärdat. Jag har lagt in ny durk i förruffen. Visst låter det pretentiöst och märkvärdigt. I synnerhet det där med att "JAG" har gjort det. Med tummen mitt i handen, som ni vet vid det här laget. Men att fixa till att skära golvmatta (mer "durk" än så behövdes inte) efter redan färdiga mått, det fixar även jag. Lägga en mattbit över en annan och sedan skära - enklare än så kan det inte bli. Vi har haft nålfiltsmattor på durken i hela båten. Nålfiltsmattor som efter några år med ett gäng stövare mer har sett ut som ryamattor (trots ihärdig dammsugning) än nålfiltsmattor - uschiamej. Så för två år sedan rev jag ut nålfiltsmattorna på durken i halva båten. Vilken lisa för själ och dammsugare! Helt plötsligt blev det rent och fint i båten med hjälp av en våt trasa! Men i "sovrummet" i förruffen blev mattan kvar. Den åkte ut idag! Kan någon människa begripa hur gulliga mjuka hundhår kan bli hullingförsedda, när de kommer i kontakt med en nålfiltsmatta?! Finns inte dammsugare i världen som orkar flytta bort hundhåren. Vi provade med tryckluft i verkstan - nåja - hundhåren släppte motvilligt. Men inte fanken kan jag ha tryckluftsaggregat med på sjön för att hålla båten någorlunda ren. Nix, nu blir det samma trevliga linoleummatta i hela båten. OCH, när vi nu ändå var i omändrartagen - vi gör om hela förruffen förutom "byssan" till en gigantiskt hundkoja, så vi slipper sova ihop med stövargänget i akterruffen. Jag/vi ser fram emot egen kuppe att sovva i! Tänk att få vältra sig i hela akterruffen! Jiiippeee! I förruffen sänker vi ned bordet, gör en jättebädd på 2 x 3 m som vi lägger en gosig hundpläd i.
Forsythian börjar våga sig på att blomma nu
De käraste av vårblommor på 2 ha Solberg
Tjingalong cykelsäsong
