kennelskogstassen

skulle man kunna säga att jag drabbats av på sistone. ALDRIG i min vildaste fantasi hade jag väl för sisådär tio år sedan misstänkt att jag skulle hitta min yngsta dotter uppflugen på en islandshäst. Nåja, kanske en "nyfiken-på-fenomenet-uppsittning", men inte i tävlingskläder!!! Inte på universums hela stjärnkarta, att jag trodde jag skulle kunna publicera nedanstående bild. Nämnda dotter, som började med att försöka lära gunghästen hoppa i barnkammaren och sedan fortsatte att lära storasyster och lillebror att hoppa diverse konstifika hoppbanor hemma i trädgården för att därefter vid 6 års ålder delta i sin första hopptävling med familjens elaka lilla B-ponny (en individ värd en hel boks bloggerier faktiskt!). HON ska inte sitta upp i sadeln på en absolut inte-hoppande islandshäst och fara omkring i diverse gångarter som mamma knappt kan stava till och dessutom under tävling!  Men, men, undrens tid är inte förbi. Det har jag måst konstatera vid många tillfällen. Och detta är ytterligare ett bevis i raden. Jag har närt en "avfälling" vid min barm, yes yes. Det har vid många tillfällen de senaste åren hotats med, att dessutom lyfta upp moderskapet på en tocken där springare från Heklafjälls gröna ö. Jag har tur i oturen - kan alltid skylla på min dåliga rygg, mina värkande axlar OCH mitt allmänt dåliga humör för att slippa ifrån...... Storasyster Anna Maria har dock redan förpassats upp på ryggen på en sån där fyrbent moped, så det är väl mamma kvar att "frälsa".  Nix, tacka vet jag en stollig hopphäst på 170 cm i manken, något som man knappt kommer upp på och dessutom kommer av fortare än en gris blinkar. Finns en anledning till att Skogstassematte avhästat sin verksamhet!




Nu kommer vi att få betala mer fastighetsskatt på 2 ha Solberg. Eller har fastighetsskatten tagits bort? Hur som helst, om den fortfarande finns kvar eller är på väg att återinföras av nästa sosse-regering (om det nu blir någon), så kommer den alltså att drabba hemmanet Solberg. Vi har nämligen fått SJÖUTSIKT. Och det var dyrt vid
senaste fastighetsinventeringen/beskattningen. Folk fick betala stora pengar för att de hade 200 m till ett uttorkat dike/å. Hmmm, den här sjön utanför köksfönstret blir kostsam...............




Jaha, det regnade igår. Och nu pratar vi inte något vanligt regn. Det ÖSTE ner.

Jag håller ordning på Klarälven. Varje morgon vid promenaden från missibischin till jobbet håller jag koll på Klarälvsdeltats utbredning genom Kallsta genom att ha fullständig koll på den här stensättningen vid Östra Bron. I vår har det inte varit risk för översvämning (hittills) alls, inte ens i islossningen  nådde vattnet upp längre än att det var tre stenrader kvar till gräsmattekanten. I morse, vid nämnda promenad, hade jag kameran med. Inte alls för att dokumentera Klarälvens upp- och nedgång, utan av den anledningen att jag skulle fixa lite kort på jobbet. Kort som skulle delas med diverse arbetskamrater. Och så fick jag för mig att ta fram kameran för att ta några kort av den här stenkanten, som håller mig så sysselsatt varje morgon med funderingar över världens gång (ja, jag vet - det är inte riktigt vettigt, men mitt hjärnkontor följer inte några gängse normer). Och när jag står där och ställer in skärpan så vad får jag se....??  Min kompis bävern Bävi precis nedanför stenkanten. Vi möts allt emellanåt på morgonkröken, Bävi och jag, och jag brukar växla några ord med honom. Ofta kommer han simmande tidigt på möran med en lång gren i munnen, men idag hade han inte stämplat in ännu.




Om du nu inte såg honom på förra bilden, så kanske du har en möjlighet här. Men han är precis som min vän älgen tämligen så svår att upptäcka i sitt rätta element.






Tjingalong bäversäsong