kennelskogstassen

Jag trodde nästan att utflyktssäsongen var över för i år. Men det visade sig, att så var inte riktigt fallet. Nu beror det förstås på hur man definierar ordet "utflykt". Det är ju några utställningsresor kvar med skogstassehundarna och en och annan utflykt till skogen lär det bli oxå. Men nu menar jag alltså en sån där "utflykt" ni vet, när jag besöker något extra rooooligt, intressant, vackert eller storslaget o s v. Nu var det inte planerat någon "utflykt" alls igår utan "bara" ett besök hos sonen, som sedan tre veckor tillbaka vistas på Frykcenter i Torsby. Men när solen öser ner och Värmland visar sig från sin allra som vackraste höstsida, så blir det svårt att bara låta 20 körda mil "bara" bli "ett besök". Det blir per automatik "en utflykt", i synnerhet som man möts upp av dotter Nina med sambo, vilka oxå ska besöka Andreas, när solen skiiiiiiner och höstlöven glöder och Lövens Långa Sjö glittrar sensommarvackert.

                                                      Bensträckarpaus norr om Stöpafors

Selma Lagerlöf-land




Entrén till Frykcenter i Torsby






Vi  hälsas välkomna av en pigg och glad Andreas




som visar oss runt på anläggningen

Dator kopplad till "pistol" för prickskytte inomhus




och någon som vill spela bordtennis?



En "bamsekram" till Alexandra - nu ska Ante visa sina nyvunna fysiska färdigheter, nämligen att komma ur rullstolen, sitta på en brits och slutligen TA SIG UPP i stående ställning









Det blir hemfärd - och DÅ infinner sig utflyktsspöket på allvar. En skylt vid vägrenen strax norr om Sunne -

"GETOST säljes"

och denna lilla oansenliga skylt triggade igång "utflyktsnerverna". Lite extra kultur måste insupas! Och den stackars dottern, som alltsedan sin barndom påtvingats  kultur på nästan varenda tävlingsresa med ponnyhästarna, suckade inte högljutt, vilket ingen skulle ha kunnat klandra henne för, utan var faktiskt i stället den pådrivande. Om det beror på att hon och sambo Jan älskar getost i salladen, eller för att nämnda dotter har en mycket stark utvecklad kärlek för getter, det vet jag inte. Spelar heller ingen roll. "Getutflykt" blev det!

Vägen förvandlades till något i stil med "lite mindre än byaväg" och slingrade någon kilometer uppför höjden intill den västra Frykenstranden. Åååhhhh, vad det kittlar i utflyktshågen, när man inte riktigt vet vart man kommer fram! Det enda man vet, är att det är något spännande vid regnbågens slut.

Och vi kom fram till slut,  efter att den lilla byavägen förvandlats till en 200 meter lång gårdsuppfart med små klövars avtryck i gruset.

Precis som på dotter Ninas arbetsplats bland nassarna i Nysäter, så fanns det även på getfarmen en kompis som hade lösdrift på riktigt! Vi hälsades välkomna av den här damen






Och nu var vi långt, mycket LÅÅÅÅÅNGT, från storstaden. Här litar man på både grannar och "o-grannar"



"Ostdisken"



Åsså gör man som man blivit ombedd, man skär sin önskade ost i lagoma storiga bitar...........



och man skriver upp i kassaboken vad man gjort!

Tänk så okomplicerat livet kan vara ibland!!




Och sen drabbar oss jätteturen Allan! När vi kommer ut från den underbara lilla butiken är plötsligt hela luften full av trippandet av små underbara getfossingar!



Överallt GETTER och sen ännu fler GETTER!! Och modern började nästan bli rädd att mellanbarnet skulle förlora allt sans och vett, när hon plötsligt omgavs av så många av sina drömmars djur....




Det bidde ett "pösskalas" av sällan skådat slag. Och alla getingar tycktes inse, att här fanns det någon som hade ungefär all tid i världen att pussa på bara dom. Och när nu modern fick reda på att det på getfarmen fanns drygt 200 mjölkande getdamer, så började hon bli lite lätt frustrerad. Hur i hela friden skulle vi hinna med att bepussa över 200 getdamer och sedan alla deras UNDERBARA små getungar och ändå hinna hem medan fortfarande någon hemmavid kunde minnas att vi rest hemifrån? Herregud - här behövdes någon form av strategi! Skulle man kunna lura dottern med att "du får en get på din födelsedag, om du är snäll och följer med hemöver nu......"?  Men ack, damen i fråga har alldeles nyssens fyllt år, så hon skulle aldrig gå på den luringen. Hon vet nämligen, att ett löfte om en viss födelsedagspresent, givet sent i september ett år, alldeles BOMBSÄKERT, skulle vara bortglömt till i början av september året därpå..... Hon känner sin mors minneskapacitet. Suckelisuck! Life sucks!



Lite orolig över att inte få hem "barnet" (hahaha, 31 år gammal, men ändå...)



Kan någon förstå min rädsla? 
Hur söt på en skala??????????

Och herregud, vi hade ju en kombi att åka i - inte skulle väl gården sakna bara en endaste liten, väldigt liten, sötnos? När man som undertecknad, dessutom har en svärson som lite i stillhet dessutom hejar på dottern/sambon, så får man passa sig! Jag slog en extra titt i bakre delen av  Volvon, innan vi åkte ifrån gården!

http://www.lillangensgetost.se/


Tjingalong getsäsong!

eller? Jag är inte så helt inne på den linjen - att det blir långa veckor alltså. Jag tycker inte jag hinner klara av måndagen (den kan vara lite låååång) så är det fredag igen. Som idag. Åsså blir det "hälja" åsså pang bom är det ny helg igen efter div arbetande dessemellan. Det kanske går så fort därför att jag fortande är nyfiken varje dag jag går till jobbet. Nyfiken på eventulla små eller stora katastrofer, nyfiken på tjatter/skvallret runt kaffebordet - vem som gjort nya slingor i håret och vem som träffat "Lassie" i helgen eller helt enkelt haft snoriga ungar. Inte låter det väl så häftigt, men det håller hela Skogstassematte igång  -  tydligen.

Bara för att rekapitulera lite - i lördags var husse och matte Skogstass till harhägnet i Edsleskog med lilla Jonta-Ponta-Ridgenose. Och det är inte bara "ridge" på den nosen - det är ordning på sniffet oxå och haren fick sig en runda och en liten runda till. Bra för honom att få motionera lite....... Jag blir lika förundrad varje gång jag är med till harskogen och/eller harhägnet.  Förundrad över hur lättlurad hunden i regel är. Och hur väl harens instinkter fungerar, när det gäller att lura skjortan av en förföljande hund.

Lite trevligt med korvgrillningsbrasa, när man väntar på upptag

Jag tog mig en liten promenad - länsade hägnet på trattkantareller - och ställde mig en stund uppe på ängen i harhägnet, eftersom jag hörde att drevet närmade sig och jag hoppades kunna få se haren. Å se, där kom han uthoppande ur skogen och satt sig 20 m framför mig och tittade sig omkring. Och tittade på mig. Men han bestämde sig nog för att det inte var jag som utgjorde någon som helst fara för ögonblicket. Däremot tog det inte mer än knappt en minut förrän Jonta-Ponta dök upp ur skogen på samma ställe som haren. Nu blev goda råd dyra - öronen spelade på haren som bestämde sig för att bättre fly än illa fäkta o s v. Han tog fyra - fem jättelånga  hopp rakt över ängen och in i en grantätning. Häck väck putz weg. Efter kommer alltså Jonta, gällt skrikande. Springer förbi platsen för avhoppet och känner att hon tappat bort Jösse. Hon ringar några vändor och kommer så åter till mig, nosen i backen och nu känner hon vart det burit av. Herreminje - jag trodde ju nästan hon SÅG vart haren tog vägen. Men icke. Nu bar det iväg, på rätt ställe och borta var dom. Båda två.

Solen bröt fram efter en något blöt morgon och det glittrade i vattnet nere i bäcken



Jag plockar mina trattisar och återvänder till grillplatsen där husse Skogstass står och ler i mjugg, för att inte säga t o m skrattar. Han har följt drevet och såg haren komma förbi i full fart för att helt plötsligt byta riktning och komma rakt emot honom och stanna bara någon meter ifrån hans fötter. Och efter kom Jonta-Ponta flåsande igen. Haren satt still tills Jontan var bara någon meter ifrån henne och husse var rädd att harens dagar var räknade. Då hade Jösse strategin klar - han gjorde ett rejält hopp och försvann rakt upp i branten framför sig. Nu snackar vi inte en vanlig lite backe utan en alldeles jäkla brant ättestupa. Haren var som bortblåst på två röda och uppför branten kämpade en stackars liten hammie...... med en jättelång tunga....... Snacka om retsam Jösse!

Nåja, efter fyra timmar kopplades Jonta och vi bestämde oss för lite "sittesajing" i Fengersfors. Har du varit i Fengersfors? Det var en positiv injektion - ett nedlagt bruk brukar inte ge några positiva vibbar. Undantaget som bekräftar regeln

http://www.bruket.se/default.asp?start=1001&ChapterID=1005

Och vi besökte en bekant som bor i en stor gammal herrgård utanför själva tätorten. En gammal herrgård, 190 år gammal, med en jättestor underbar park med ett rejält arboretum. Har aldrig sett en hängbok tidigare. Maffigt!


Skogstassematte har ledsnat på att väckas av kissnödiga hundar mitt i natten. D v s att det är ju egentligen bara Dolly-Polly-Supermamma som p g a ålder och sjukdom inte håller tätt på nätterna. Men för att bringa lite ordning i mattes sovvanor, så fixade husse Skogstass, efter lite övertalning och funderande, en egen port för nämnda hund - och hennes kompisar. Och se - det fungerar alldeles utmärkt. Men inte helt problemfritt. Att det är en tipplucka i hundgården är HELT i sin ordning, men en tipplucka i altandörren måste väl ändå vara något spökigt??
Jag måste tillstå att jag fick knuffa ut varje hund flera gånger innan 25-öringen ramlade ned i myntinkastet! Man FÅR inte gå ut utan tillstånd från tv-rummet. Åsså ändras reglerna helt plötsligt och jag måste säga, till husses förargelse, att det var lilla Tasselina Bråkstake som ljuset gick upp först för! Endera för att hon är smartare än övriga gänget eller oxå för att hon är mindre lydig.......... jag struntar egentligen i vilket! Hon hann springa en hel dag ut och in som hon ville innan de andra fattade vad hon hade för sig.


Inte är den vacker (men väldigt provisorisk - det ska fixas en annan "riktig" lucka inför vintern, annars blir det nog lite kallt i tv-rummet!) men den är synnerligen välfungerande!



Kolla så skämsigt det verkar vara! Dolly är synnerligen skeptisk inför att trycka igenom kroppen oxå och komma in i gemenskapen igen




Dotter Super D tycker det är ganska OK att använda luckan, men lite "låg" är hon!





Åsså innan man hinner dra andan så är det redan onsdag och vovvepromenaddax igen. 


Lilla Majken-Bajken-Solstråle med matte och taxkompisar var med och fikade i höstvädret nere vid Vänern


 

Lill Jontan, sötast i världen




Och igår var det redan torsdag och lilla Tasselina Bråkstake passade på att ta sig en liten "walk-around" innan hon kom hem och käkade kvällsmat. Slarviga matte daskade inte igen hundgårdsgrinden, när hon hämtade två stövare (obs, här pratas det om undertecknad i tredje person......... "det var i alla fall inte jag" - hihihi)
"Walk arounden" varade inte mer än 45 min - sen skötte hungern om resten. Att missa kvällsmaten är en styggelse, även för en liten taxfröken. 

Och nu är det fredag lunch och frihet igen. En rejäl promenad ner till sjön väntar.
Och sen är det lördag och harskogsdax igen! Jippeeeee!


Tjingalong röda-löv-säsong

inlägget när jag ironiserade lite över min omgivnings (och för all även min egen) förmåga att ständigt bemöta påstående med att "det var i alla fall inte jag"?

Härmed vill jag bara meddela, med anledning av nedanstående bild, att det var i alla fall inte jag!

"

(med särskild hälsning till Boysens matte)

Hare bra, tjingalong höstsäsong

Det lider mot höst. Eller är det redan höst? Nä, inte riktigt om man får tro metereologerna. De har en egen definition på vad höst är, nämligen;   Ordet höst kommer från ett gammalt germanskt ord för avplockning. Den meteorologiska hösten börjar då dygnets medeltemperatur pendlar mellan plus tio och noll grader. I Malmö börjar hösten 12 oktober, i Stockholm 29 september, i Östersund 5 september och i Kiruna redan 16 augusti. 
Så det är nog inte riktigt höst ännu och det är förbaske mig inte riktigt sommar heller. Så vad är det då? Jag vet - regnigt och blåsigt är det - just idag i alla fall. Sen kan man kalla det vad man vill!

Jag njuter av hösten och jag njuter av att ha min s k sommarsemester så sent att den tangerar det vi brukar kalla höst. Det är inte längre så varmt att man bara vill sitta i skuggan med en paraplydrink (hugaligen, DET var verkligen längesedan! Inte den här sommaren och inte förra heller - jag menar detta med paraplydrinken. Någon sådan tror jag inte att jag lyckats komma i närheten av de senaste åren - tragiskt)



Men suckat och pustat p g a värmen det har jag gjort.

Men hösten betyder så mycket mer - stillheten och det rofyllda i naturen efter en hektiskt sommar med fågelkvitter, djurbäbisar, utflykter åt alla håll, div hundutställningar, "båterier" och grundstötningar m m, m m. Och sen kommer den kravlösa hösten. Jobbet börjar lunka på igen, naturen "somnar" in i någon sorts rofylld "inte-tillvaro" och jag njuter av att kunna gå i skogen, plocka svamp, sitta still vid älgtornet och bara VARA och titta på någon av vovvarna som jobbar på med näsan i backen. Oftast  Super Diva Fisförnäma förstås. Och hennes sökande är så där lagom pretentiöst att det passar bra ihop med min nervarvade status oxå. Vi klär nog varandra bra  - Super D och jag. Fast hon är vackrare, förstås................... Men på hösten behöver man inte vara vacker (jo, Super D förstås, hon MÅSTE alltid vara på topp), man kan få gå ut utan mascara (för den rinner ändå bara och lämnar ränder under ögonen i höstrusket), man får ta på sig säckiga gamla brallor, helst såna där förskräckliga som är gjorda för att motstå arktisk kyla, och man kan ha kennelklubbens jacka i alla väder och därtill hörande keps från hamiltonföreningen. Visst blir man tjusig!? Kravlös, mår bra.  Och man kan tillåta sig att låta kläderna lukta lite lagom tufft av doften efter att ha grillat korv över öppen eld i harskogen. Mmmmm, det är höst.... Och det luktar så gott om den fortfarande varma marken som bönderna vänder upp under plogen. Mylla, gamla löv, mmmmm.




En dag ute på ön - man behöver inte längre klä sig ståndsmässigt för att möte eventuella andra människor ute på sjön! Ohhh, kolla mina UNDERBARA brallor. Fryser aldrig i dom!


Men alla höstar är inte lika roliga att möta. Livets höst är en tid man så gärna vill skjuta framåt och framåt och framåt. Livets höst råkar för vår underbara Dolly Polly Supermmma sammanfalla med den meteorologiska hösten detta år.



Här ligger vår älskade Dolly på "sin" ö, på "sitt" berg och håller ordning på resten av flocken. Dolly, vårt packs odiskutabla "grand old lady" kommer att lämna oss i höst. Hon får nu vara med oss så länge vi ser att hon inte mår alltför dåligt. Att hon fortfarande leker en stund varje dag, äter med sin enormt goda aptit, viftar svansen sönder och samman mot kylskåpet, kryper upp under armen på husse och slickar det sista på tallriken vid måltiderna och fortfarande inte förlorar sin rang i packet, är vår mätare (och jag hoppas att den mätaren, för Dollys skull, är riktig) på att hon fortfarande har livskvalitet.  Vi fasar för den där dagen i höst då vi måste ta farväl. Ett farväl som är vår skyldighet att fatta beslut om - men som är så tuuungt.


Men hösten är inte bara avsked till sommaren och något vackert. Det är skördetid likaväl. Inte bara böndernas skördetröskor bullrar fram på åkrarna, utan oxå våra svampkorgar kommer fram ur garderoberna

 

Den här "färskpotatisen" som vi skördade för någon vecka sedan vägde 1,06 kilo! Den räckte till mer än en måltid för Skogstassefamiljen! Man skulle ju ha kunnat tänka sig att den skulle vara träig, eller t o m ihålig. Men icke så - den var kanonfin rakt igenom och det sista koket av den avnjöts igår kväll med fläskfilé till, med sås dessutom gjord av delar av årets kantarellskörd.



Påminner lite om en simmande anka - den har väl växt för nära vår hönsgård/ankdamm!


Tjingalong - solen tittar fram

sa Ingrid. Och egentligen var det väl inte bara vädret vi hade tur med. Vi körde inte heller på några luriga grund. Med andra ord - det var perfekt. En alldeles perfekt båttur för ett par perfekta tanter i sin allra bästa ålder. Bättre än så blir det inte!
Vi bytte alltså ut Hyundai:en mot en Bosjö 25 idag och for på egen tripp - igen.


Här kastas det loss från landfästet





Åsså var det detta med minnesgoda läsare. Kommes det ihåg en proppijeller som blev skrynklig vid en viss utflykt i somras? Inte lite skrynklig heller - ihoptvinnad av en illasinnad stenkista på Vänerns botten. Sedan dess har Kaisa-båten släpat sig fram i väldigt makliga 5 knop med hjälp av reservpropeller (javisst - man har sig en reservpropeller likväl som man har ett reservdäck till bilen) och husbondfolket har knorrat och klagat och ibland har det känts som om strömmen i vattnet fört båten fortare bakåt än propellern har kämpat framåt, om ni förstår vad jag menar. Men nu skulle ordinarie propeller på plats igen. Och detta skulle ske på marinan i Skattkärr. Alltså - båtfärd. En lååååångsam till Skattkärr och en i raketfart från Skattkärr och hem igen. Jiiippeeee!

Ingrid skötte styrinrättningen till Skattkärr, för undertecknad hängde mest på däck med kameran



Tänk att det är nästan nu, i september, som det är som allra allra skönast på sjön! Ingen trängsel om man säger så! Frisk klar luft och LUGNET. Nåja, så lugnt blir det väl inte i båten med två snattrande tanter, men ändå....... Vi får det lugn vi förtjänar



Och vilken sida om pinnen ska jag köra då - gäller det samma om det sitter en mås på toppen?
"Stolpe in" mot marinan - än har vi inte skymtat bebodda trakter



Men nu dyker Skattkärr upp i fjärran dis - tänk att GPS:en fick oss rätt den här gången oxå!




Här snackar vi sjötomt!




Efter en eeeevigheeet på sjön så körde vi i alla fall upp på båtvagnen i Skattkärrs marina, drogs upp av husse Skogstass Misssibisshhhii och den nygamla renoverade proppijellern kom på plats igen. Nerbackade i sjön, lossgjorda från båtvagnen och så vrålade vi iväg i hela 7,5 knop i stället! Det ni! Vet ni hur stor skillnad det är på 5 knop och 7,5 knop? Jorrå, självklart kan alla räkna till 2,5 knops skillnad. Men det är MYCKET när man har hemlängtan. Det är ingen större skillnad mellan 20 och 22,5 knop, men mellan 5 och 7,5 öppnar sig en avgrund av hastighetsskillnad. Så det så.





Och någon stans efter vägen, när solen bröt sig fram och värmde så gott att kapellet plockades ned, så kunde vi konstatera att "vi hade i alla fall tur med vädret".


Tjingalong full båtsäsong