Långa veckor blir det....
eller? Jag är inte så helt inne på den linjen - att det blir långa veckor alltså. Jag tycker inte jag hinner klara av måndagen (den kan vara lite låååång) så är det fredag igen. Som idag. Åsså blir det "hälja" åsså pang bom är det ny helg igen efter div arbetande dessemellan. Det kanske går så fort därför att jag fortande är nyfiken varje dag jag går till jobbet. Nyfiken på eventulla små eller stora katastrofer, nyfiken på tjatter/skvallret runt kaffebordet - vem som gjort nya slingor i håret och vem som träffat "Lassie" i helgen eller helt enkelt haft snoriga ungar. Inte låter det väl så häftigt, men det håller hela Skogstassematte igång - tydligen.
Bara för att rekapitulera lite - i lördags var husse och matte Skogstass till harhägnet i Edsleskog med lilla Jonta-Ponta-Ridgenose. Och det är inte bara "ridge" på den nosen - det är ordning på sniffet oxå och haren fick sig en runda och en liten runda till. Bra för honom att få motionera lite....... Jag blir lika förundrad varje gång jag är med till harskogen och/eller harhägnet. Förundrad över hur lättlurad hunden i regel är. Och hur väl harens instinkter fungerar, när det gäller att lura skjortan av en förföljande hund.
Lite trevligt med korvgrillningsbrasa, när man väntar på upptag
Jag tog mig en liten promenad - länsade hägnet på trattkantareller - och ställde mig en stund uppe på ängen i harhägnet, eftersom jag hörde att drevet närmade sig och jag hoppades kunna få se haren. Å se, där kom han uthoppande ur skogen och satt sig 20 m framför mig och tittade sig omkring. Och tittade på mig. Men han bestämde sig nog för att det inte var jag som utgjorde någon som helst fara för ögonblicket. Däremot tog det inte mer än knappt en minut förrän Jonta-Ponta dök upp ur skogen på samma ställe som haren. Nu blev goda råd dyra - öronen spelade på haren som bestämde sig för att bättre fly än illa fäkta o s v. Han tog fyra - fem jättelånga hopp rakt över ängen och in i en grantätning. Häck väck putz weg. Efter kommer alltså Jonta, gällt skrikande. Springer förbi platsen för avhoppet och känner att hon tappat bort Jösse. Hon ringar några vändor och kommer så åter till mig, nosen i backen och nu känner hon vart det burit av. Herreminje - jag trodde ju nästan hon SÅG vart haren tog vägen. Men icke. Nu bar det iväg, på rätt ställe och borta var dom. Båda två.
Solen bröt fram efter en något blöt morgon och det glittrade i vattnet nere i bäcken
Jag plockar mina trattisar och återvänder till grillplatsen där husse Skogstass står och ler i mjugg, för att inte säga t o m skrattar. Han har följt drevet och såg haren komma förbi i full fart för att helt plötsligt byta riktning och komma rakt emot honom och stanna bara någon meter ifrån hans fötter. Och efter kom Jonta-Ponta flåsande igen. Haren satt still tills Jontan var bara någon meter ifrån henne och husse var rädd att harens dagar var räknade. Då hade Jösse strategin klar - han gjorde ett rejält hopp och försvann rakt upp i branten framför sig. Nu snackar vi inte en vanlig lite backe utan en alldeles jäkla brant ättestupa. Haren var som bortblåst på två röda och uppför branten kämpade en stackars liten hammie...... med en jättelång tunga....... Snacka om retsam Jösse!
Nåja, efter fyra timmar kopplades Jonta och vi bestämde oss för lite "sittesajing" i Fengersfors. Har du varit i Fengersfors? Det var en positiv injektion - ett nedlagt bruk brukar inte ge några positiva vibbar. Undantaget som bekräftar regeln
http://www.bruket.se/default.asp?start=1001&ChapterID=1005
Och vi besökte en bekant som bor i en stor gammal herrgård utanför själva tätorten. En gammal herrgård, 190 år gammal, med en jättestor underbar park med ett rejält arboretum. Har aldrig sett en hängbok tidigare. Maffigt!
Skogstassematte har ledsnat på att väckas av kissnödiga hundar mitt i natten. D v s att det är ju egentligen bara Dolly-Polly-Supermamma som p g a ålder och sjukdom inte håller tätt på nätterna. Men för att bringa lite ordning i mattes sovvanor, så fixade husse Skogstass, efter lite övertalning och funderande, en egen port för nämnda hund - och hennes kompisar. Och se - det fungerar alldeles utmärkt. Men inte helt problemfritt. Att det är en tipplucka i hundgården är HELT i sin ordning, men en tipplucka i altandörren måste väl ändå vara något spökigt??
Jag måste tillstå att jag fick knuffa ut varje hund flera gånger innan 25-öringen ramlade ned i myntinkastet! Man FÅR inte gå ut utan tillstånd från tv-rummet. Åsså ändras reglerna helt plötsligt och jag måste säga, till husses förargelse, att det var lilla Tasselina Bråkstake som ljuset gick upp först för! Endera för att hon är smartare än övriga gänget eller oxå för att hon är mindre lydig.......... jag struntar egentligen i vilket! Hon hann springa en hel dag ut och in som hon ville innan de andra fattade vad hon hade för sig.
Inte är den vacker (men väldigt provisorisk - det ska fixas en annan "riktig" lucka inför vintern, annars blir det nog lite kallt i tv-rummet!) men den är synnerligen välfungerande!
Kolla så skämsigt det verkar vara! Dolly är synnerligen skeptisk inför att trycka igenom kroppen oxå och komma in i gemenskapen igen
Dotter Super D tycker det är ganska OK att använda luckan, men lite "låg" är hon!
Åsså innan man hinner dra andan så är det redan onsdag och vovvepromenaddax igen.
Lilla Majken-Bajken-Solstråle med matte och taxkompisar var med och fikade i höstvädret nere vid Vänern
Lill Jontan, sötast i världen
Och igår var det redan torsdag och lilla Tasselina Bråkstake passade på att ta sig en liten "walk-around" innan hon kom hem och käkade kvällsmat. Slarviga matte daskade inte igen hundgårdsgrinden, när hon hämtade två stövare (obs, här pratas det om undertecknad i tredje person......... "det var i alla fall inte jag" - hihihi)
"Walk arounden" varade inte mer än 45 min - sen skötte hungern om resten. Att missa kvällsmaten är en styggelse, även för en liten taxfröken.
Och nu är det fredag lunch och frihet igen. En rejäl promenad ner till sjön väntar.
Och sen är det lördag och harskogsdax igen! Jippeeeee!
Tjingalong röda-löv-säsong
