kennelskogstassen

Jag trodde nästan att utflyktssäsongen var över för i år. Men det visade sig, att så var inte riktigt fallet. Nu beror det förstås på hur man definierar ordet "utflykt". Det är ju några utställningsresor kvar med skogstassehundarna och en och annan utflykt till skogen lär det bli oxå. Men nu menar jag alltså en sån där "utflykt" ni vet, när jag besöker något extra rooooligt, intressant, vackert eller storslaget o s v. Nu var det inte planerat någon "utflykt" alls igår utan "bara" ett besök hos sonen, som sedan tre veckor tillbaka vistas på Frykcenter i Torsby. Men när solen öser ner och Värmland visar sig från sin allra som vackraste höstsida, så blir det svårt att bara låta 20 körda mil "bara" bli "ett besök". Det blir per automatik "en utflykt", i synnerhet som man möts upp av dotter Nina med sambo, vilka oxå ska besöka Andreas, när solen skiiiiiiner och höstlöven glöder och Lövens Långa Sjö glittrar sensommarvackert.

                                                      Bensträckarpaus norr om Stöpafors

Selma Lagerlöf-land




Entrén till Frykcenter i Torsby






Vi  hälsas välkomna av en pigg och glad Andreas




som visar oss runt på anläggningen

Dator kopplad till "pistol" för prickskytte inomhus




och någon som vill spela bordtennis?



En "bamsekram" till Alexandra - nu ska Ante visa sina nyvunna fysiska färdigheter, nämligen att komma ur rullstolen, sitta på en brits och slutligen TA SIG UPP i stående ställning









Det blir hemfärd - och DÅ infinner sig utflyktsspöket på allvar. En skylt vid vägrenen strax norr om Sunne -

"GETOST säljes"

och denna lilla oansenliga skylt triggade igång "utflyktsnerverna". Lite extra kultur måste insupas! Och den stackars dottern, som alltsedan sin barndom påtvingats  kultur på nästan varenda tävlingsresa med ponnyhästarna, suckade inte högljutt, vilket ingen skulle ha kunnat klandra henne för, utan var faktiskt i stället den pådrivande. Om det beror på att hon och sambo Jan älskar getost i salladen, eller för att nämnda dotter har en mycket stark utvecklad kärlek för getter, det vet jag inte. Spelar heller ingen roll. "Getutflykt" blev det!

Vägen förvandlades till något i stil med "lite mindre än byaväg" och slingrade någon kilometer uppför höjden intill den västra Frykenstranden. Åååhhhh, vad det kittlar i utflyktshågen, när man inte riktigt vet vart man kommer fram! Det enda man vet, är att det är något spännande vid regnbågens slut.

Och vi kom fram till slut,  efter att den lilla byavägen förvandlats till en 200 meter lång gårdsuppfart med små klövars avtryck i gruset.

Precis som på dotter Ninas arbetsplats bland nassarna i Nysäter, så fanns det även på getfarmen en kompis som hade lösdrift på riktigt! Vi hälsades välkomna av den här damen






Och nu var vi långt, mycket LÅÅÅÅÅNGT, från storstaden. Här litar man på både grannar och "o-grannar"



"Ostdisken"



Åsså gör man som man blivit ombedd, man skär sin önskade ost i lagoma storiga bitar...........



och man skriver upp i kassaboken vad man gjort!

Tänk så okomplicerat livet kan vara ibland!!




Och sen drabbar oss jätteturen Allan! När vi kommer ut från den underbara lilla butiken är plötsligt hela luften full av trippandet av små underbara getfossingar!



Överallt GETTER och sen ännu fler GETTER!! Och modern började nästan bli rädd att mellanbarnet skulle förlora allt sans och vett, när hon plötsligt omgavs av så många av sina drömmars djur....




Det bidde ett "pösskalas" av sällan skådat slag. Och alla getingar tycktes inse, att här fanns det någon som hade ungefär all tid i världen att pussa på bara dom. Och när nu modern fick reda på att det på getfarmen fanns drygt 200 mjölkande getdamer, så började hon bli lite lätt frustrerad. Hur i hela friden skulle vi hinna med att bepussa över 200 getdamer och sedan alla deras UNDERBARA små getungar och ändå hinna hem medan fortfarande någon hemmavid kunde minnas att vi rest hemifrån? Herregud - här behövdes någon form av strategi! Skulle man kunna lura dottern med att "du får en get på din födelsedag, om du är snäll och följer med hemöver nu......"?  Men ack, damen i fråga har alldeles nyssens fyllt år, så hon skulle aldrig gå på den luringen. Hon vet nämligen, att ett löfte om en viss födelsedagspresent, givet sent i september ett år, alldeles BOMBSÄKERT, skulle vara bortglömt till i början av september året därpå..... Hon känner sin mors minneskapacitet. Suckelisuck! Life sucks!



Lite orolig över att inte få hem "barnet" (hahaha, 31 år gammal, men ändå...)



Kan någon förstå min rädsla? 
Hur söt på en skala??????????

Och herregud, vi hade ju en kombi att åka i - inte skulle väl gården sakna bara en endaste liten, väldigt liten, sötnos? När man som undertecknad, dessutom har en svärson som lite i stillhet dessutom hejar på dottern/sambon, så får man passa sig! Jag slog en extra titt i bakre delen av  Volvon, innan vi åkte ifrån gården!

http://www.lillangensgetost.se/


Tjingalong getsäsong!