kennelskogstassen

"Vilken j-a smäll!, som Dynamit-Harry i Jönssonligan säger.  Och en j-a smäll var det. Jag vaknade inatt, strax före kl. 04 eller så av en riktigt rejäl åskknall. Finns det något som kan aktivera skogstassematte fort, så är det åskknallar. Rusade alltså upp, snabb som en iller med ett gäng terriers efter sig, och slängde mig in under skrivbordet i det s k  datarummet och skrämde halvt ihjäl en stackars djupt sovande stövare i biabädden under skrivbordet. Så fort har nog aldrig alla datasladdar dragits ur väggen och den stackars hunden (jag hann inte se vilken av  stövarna det var) flydde i panik när en vilt stirrande matte kom farande in under bordet. Och därefter en snabb rusch till tv-rummet för att koppla ur all el till tv och boxer. Därefter kom kissnöden! Jisses, bråttom bråttom till toa och sen sjunka ihop några sekunder för att därefter resa sig, kliva ut i hallen och PANG. Någon som vet hur fort man kan kura ihop sig till en liten, liten boll?? Nu vet jag. Det tar ca 1/100 sekund så blir man hur liten som helst när glödlampan ovanför huvudet smäller till och åskan slår ner i huvudet. Det är säkert. Det kändes så och från alla möjliga vrår och hundsängar i huset kom husets samtliga hundar rusande och kastade sig upp i sängen hos husse. Stövarna, som aldrig bryr sig om ett gevär som smäller till alldeles i närheten KOM NU FARANDE, FORT, FORT! Nu vet jag i och för sig inte om det var smällen som fick dom att komma rusande eller det faktum att någon av dom råkade se och vidarebefordra kunskapen till de andra, att skogstassematte i sin iver att hinna dra ur alla sladdar till dator och tv lämnade sovrumsgrinden öppen. Jag vet som sagt inte.......... Men fort gick det.

Det finns i alla fall en i huset, som inte vare sig låter sig väckas eller skrämmas av en åsksmäll rätt i skallen. Skogstassehusse. " Duuuu, öööhh, VAKNA, åskan smäller precis ovanför huvudet, öööhh, vakna då! Nix, skulle inte tro det! Jag skulle ha varit mer framgångsrik om jag försökt väcka Törnrosa. Husse vände sig lugnt, kände att det var lite trångt på grund av hundinvasionen, och somnade sedan om. Suck!

Vid dagens inspektion av färskpotatistillväxten konstaterades att en stackars tall vid "potätlanne" fått barken avskalad i natt!
Någon mer smäll blev det inte - det mullrade ett par gånger långt bort, sen var det över. Och skogstassematte somnade om med hela hundgänget runt sig. Det var skööönt.

Tjingalong åsksäsong

Onsdag, vackert väder och försommar. Då är det tajm att ge sig ut på tur med lekkamraten. Vi har avverkat en himla massa väderstreck de senaste åren och idag var det dax att inte längre åka söder ut, norr ut, öster ut eller väster ut. Nix, nu måste vi börja åka lite snett mitt emellan de vanliga väderstrecken. Nordöst var dagens val
och va´ sjutton mötte vi ute i skogen? En regelrätt felkörning!! Läskigt värre, det är inte påsk och riktningen var inte Blåkulla. Nåja, försenad hemöver kantänka. Hur som helst - helläskig kärring och katten skrek som bara den där han satt bakom på kvasten. Hugaligen



Och inte vågade vi kliva upp i utsiktstornet heller. Kunde inte ta risken att kollidera med  några andra kärringar som missat tidsplanerna och kanske fortfarande surrade runt däruppe

Utsiktstornet på Storhöjden i Filipstad



Men det var rätt tjusigt ändå. Filipstad ligger där nere i dalgången




Fikapaus vid Lilla Horrsjön - men ingen var hemma




Sen är det nostalgitripp som gäller. Lesjöfors Museum. En underbar upplevelse av  "skrot" och gamla minnen från barndomen








Välkommen till femtiotalet! Rätt in i barndomen, yeaaah!



Radiohörnan - föregångare till dagens tv-hörna.
Kan fortfarande höra pappas röst, när han ber mig hålla tyst under nyheterna!



Femtiotalsköket. 
Men vi lämnar "bostadsdelen" av muséet för vad kan vara mer berömt än Lesjöfors´




bandykillar? Och "bandybaronen" De Geer, som nog inte bara styrde fabriken utan även bandylaget som var så framgångsrikt på sin tid.

Närå, jag har inte satt in kortet på fel ledd - den här bandyliraren var känd för sina konster på isen. Hans namn står i dokumentet här inunder. Fast inte fanken kunde han åka skridskor på väggarna! Men är man en myt, så är man







OBS - läs sista meningen i dokumentet - är det inte alldeles underbart? Hockeyklubbor såldes endast efter stängningsdags i sportaffären.
-----

Ooops, galanta damer på väggen i bandykillarnas omklädningsrum. Inte undra på att de var så bra. Det är väl allom bekant att det är kvinnan bakom allt.........hihihi




Nu är vi hungriga och drar iväg till Måltidens Hus i Grythyttan  men vem fasen kan äta där en onsdag? Skärpning Carl Jan Granqvist - man serverar inte söndagsstek på en onsdag!
Så vi drog vidare....




och valde att i stället sitta ute vid ett härligt fik på torget och titta ner över den inte alltför livligt trafikerade gatan där Grythyttans berömda Gästgiveri ligger (byggnaden till höger)






Mätta och belåtna drog vi vidare genom Bergslagen


Kungliga Gyttjebad och Brunnsanstalten Loka som skänkt människor livskraft i 300 år, vårt nästa stopp







Finnyttan - en av de många vackra byggnaderna på Loka Brunn






Är det inte underbart!!! Landets alla medelålders och uråldriga män har fått ett alldeles eget "tivoli" - på Loka Brunn hade man idag chansen att provåka och köra en Ferrari eller Lambourghini.  Och varför är jag inte snopen, när jag ser männen samlas som getingar runt ett saftglas. Priset skulle förstås avskräcka varje rättänkande ekonom. Hugaligen - 695 goda svenska kronor för att få doppa ner rumpan i en Ferraristol och åka runt lite (en kvart eller så) i max 90 km/tim. Det klarar faktiskt min "missibischi" åxå - så det så. Och inte ska jag fakturera ut 695 kr/kvarten, heller






Tjingalong hemigensäsong

Det finns saker som är trevliga, saker som är supertrevliga och saker som är spännande och så finns det saker som är mer än spännande och JÄTTEHÄFTIGA. Jag har gjort något JÄTTEHÄFTIGT. Igår.

När jag var sisådär 14-15 år och alldeles fruktansvärt hästgalen och försåg mina stackars föräldrar med hästsnack morgon, middag och kväll, såväl i helg som söcken, så tog min kloke far med mig till flygfältet i Ekeby i Eskilstuna (yes, jag är sörmlänning, men det är ganska preskriberat efter 37 år i Värmland) och så presenterade han mig för segelflyget. Vi satt i flera timmar och tittade när flygplan drogs upp och när de kom ner igen. Pappa helt fascinerad av aviatikens under medan jag fortsatte mitt eviga prat om hur fin Mikado var på senaste ridlektionen och hur hopplöst stötig Elba var och varför i hela friden kunde jag inte få en egen häst????????
Ja, som man kan förstå, så kammade faderns omsorger om att försöka vrida den unga damens intressen lite högre upp än 1,70 i luften noll. Damen ifråga var helt nöjd med de höjder ridskolans hästar erbjöd och hade inte den minsta förståelse för att fadern tyckte segelflygning var än mer lämplig sysselsättning- Sadla av och jag betalar segelflyglektioner, var faderns uppmaning. Varvid den unga damen hårdnackat fortsatte att tjattra häst och inte alls hade någon längtan upp i en liten bur med vingar, som förmodades bära uppåt. Nix, flygning är för sparvar.
Det blev alltså aldrig någon flygning - sponsring till trots. Den unga damen höll stenhårt fast vid hästarna, utan sponsring.
Sen blir man ju äldre - och förhoppningsvis lite klokare. Fasen anamma - jag kunde väl ha gjort båda sakerna! Fast jag tror nog faderns uppgörelse var, att jag skulle komma hem utan illaluktande kläder. Herregu´  det luktar väl jättemysigt med häst!?
Men som sagt, man blir äldre och nu skulle det provas på! Nja, inte att ta segelflygcertifikat men att i alla fall åka upp i luften och se lite av Värmland uppifrån. Det är SÅ behändigt att ha goda vänner, som gjort det man själv missade - att ta certifikat för att kunna köra ikapp med sparvarna uppe i luften.

Karlstad Segelflygklubb, här skulle det ske



Och där damp det ner en tocken där fågel  - full aktivitet




Men min pilot syntes inte - luren lyfts och svar kommer från piloten
- Jag är bara och tankar, kommer om en kvart! (så tacksam att det var tankning FÖRE min resa)

 Så säger man alltså när man tar lilla kärran, flyger från den ena flygplatsen till den andra för att tanka! Hur coolt är inte det? Precis som när jag säger till Skogstassehusse, att "jag tar missibischin och drar till Ica, något du ska ha?" Jädrar så cooooolt. JAG VILLE OCKSÅ FLYGA OCH TANKA!

Åter efter tankning



Jisses, hur litet kan ett flygplan bli????????? Ser förundrad på, när vännen Hugo klär av sig kärran
Ett konststycke!




Jag är så tacksam, att ingen tog kort, varken när jag klädde på mig det flygande underverket eller när Hugo hjälpte till att klä av mig samma maskin.

Jaha, och ditt upp skulle vi alltså! Upp i det blå!




Man får alltså kränga på sig flygplanet och sedan får man en jättehäftig intercomanläggning på skallen för att kunna kommunicera och efter den manövern är det ganska fullt i planet. Kameran får plats oxå, men sen är det banne mig inte plats över för plånboken.
Och upp bär det. Hoppitihoppiti skutt och vi lämnar gräset och så plötsligt har man inte landfäste längre. Det skakar och ruskar och Hugo visar lite försynt var spypåsarna finns. Nix, att lämna ifrån mig något som jag väl tuggat ner i magen är mig synnerligen främmande! Man har väl flugit Boing och är världsproffs på detta! Haha.

- Det rycker lite i planet, månne det kanske finns lite termik idag. Kanske vi kan ha tur och få stänga av oljudet från motorn. Tack, tack, men det känns ganska tryggt så länge motorn tuffar på!
- Jaha, vet du vad du har för instrument i en sån här?  - Nja, måste väl tillstå att det inte är varje dag jag är med i cockpit. Brukar aldrig få vara med där framme på Afrikaresorna.
Men nu vet jag - i flygande folkvagnar finns det bensinmätare (det är jag alldeles speciellt tacksam för), höjdmätare (nåja, ifall man inte ser hur högt det är till backen, så är det ju praktiskt förstås), åsså finns det en GPS, som inte alls ser ut som vår trevliga Garminprodukt i båten, åsså fanns det visst några andra grejor till. Bra-att-ha-grejor lixom. Jag var mest tacksam över att bensinmätare stod på rätt nivå!

Nu har jag i alla fall besiktat 2 ha Solberg von oben, åsså gjorde jag ett alldeles fruktlöst försök att vinka till Skogstassehusse, som satt på traktorn nere på gärdet och satte vår vinterpotatis. Också något att vara tacksam för här i världen! OM jag nu skulle landa helskinnad, så skulle jag i alla fall inte behöva svälta mig igenom vintern.

Och så har jag besiktat några hektar Silkesta von oben oxå - men lekkamraten var inte ute och vinkade åt mig





Och över Averstadgärdena testades termiken. Men eftersom aeroplanet singlade mer neråt än uppåt så fick det bli motor igen. Fast nog hade det varit häftigt att glida fram som en örn däruppe!!

En liten Vänerbit



Kallsta - stadsdelen Viken och Kvarnberget




Och ner kommer vi oxå!




Tack snälla Hugo för att du "flög mig" och tack snälla Marita för att du lånade ut "din pilot"


Tjingalong flygsäsong

finns det att slå vakt om! Den som följer skogstassebloggen, vet att  årstiderna har diverse "måsten". På våren och sommaren åker man på utflykt och tuffar på sjön, på höstkanten är det s k jaktträning, d v s kantarellplockning för matte och lite gläffsning för Super Diva Fisförnäma och på vintern fortsätter så förhoppningsvis gläffsningen i skogen, bara för att motionera matte och Super D  lite granna. Och sen är det alltså strax vår igen......

En måste-utflykt är den årliga assistent-resan till kungliga huvudkommunen! I år ägde den rum den 1 juni - sommarens första dag enligt almanackan. Nämnda resa måste nog snart döpas om, eftersom den består av fyra personer, vara tre är/var assistenter och den fjärde hade helt annan position. Nu börjar det nog dessutom närma sig byte av namn till "pannsjis-resan". Tre deltagare har helpension och den fjärde fuskar med en fjärdedels....... bara för att få vara med i gruppen, kantänka!

Pigga och ny(-k)tra träffades så damerna kl. 06.oo på tågstationen i Kallsta. I år var det, precis som vanligt, vackert väder. Någon som vill beställa vackert väder én speciell dag? Bjud  då nämnda grupp på resa till Stockholm och vädret är garanterat! Efter ca 15 års resande har det aldrig varit dåligt väder - eller har vi blivit för gamla att minnas paraplydagarna? 

I år måste det ha varit Skogstassematte, som bestämt programmet. Inte ett enda litet besök på NK eller någon annan fashionabel boutique på Öfvre eller Nedre Östermalm. Nix, bara en himla massa traskande så att alla hallux valgusar fick sig en rejäler duvning och alla mortons neurom blev som nya. 

Först en promenad upp mot Gamla Stan - måste ju kolla om det satt några soldyrkande riksdagsmän på trappen till sitt arbete och lät bli att sköta vad vi ålagt dem att göra denna vackra första sommardag



och vi gick och vi gick, ytterligare en bit för att nogrannt besikta att kyrkorestauratörerna
gjort sig kneg inför prinsessbröllopet

Men först en koll åt höger - och Stadshuset låg där det ska



och vi gick och vi gick några meter till och konstaterade att slottet oxå låg där det ska







lixom att staden och slottets omgivningar pyntas.......





och så var det ju det däringa med besiktning av bröllopslokalen




Det var kö för att ta sig in i Storkyrkan - det var vi vackra damer och så några hundra skolbarn som var ditkommenderade.

Det enormt vackra silveraltaret, skänkt till kyrkan på 1650-talet, tillverkat av silver och ebenholts




Fönstret ovanför altaret





predikstolen från 1700, tillverkad av bildhuggaren Burchardt Precht.




Åsså var det då S:t Göran och Draken, förstås.  Inte visste jag att den var SÅ gammal, huggen i ek av lübeckaren Berndt Notke. Den invigdes 1489, beställd av Sten Sture d ä. Inte dåligt gammal, den inte!



Betydligt yngre datum på dessa Kallstadamer!




Vackra fasader vid Stortorget




och trånga gränder



åsså gås det alltså igen!




Och sen så - vi gick å vi gick och vi gick.....
åsså hamnade vi uppe på söders höjder och tänk, helt plötsligt fick man ha tårna kvar på fötterna om man råkade sticka ut ett ben i gatan. Vid Sergels torg blir tossingarna avkörda direkt av tjugotalet bilister som tutar och pekar finger åt förvirrade äldre damer med dåligt trafikvett och som dessutom är vana att snälla värmlänningar alltid stannar sina bilar och släpper förbi grånade tanter på alla övergångsställen, vare sig det är grön eller röd gubbe

Här har man hoppat på senaste trenden - Maria Montazamis TOFSAR. Eller så har man inte hunnit hoppa av sedan det senast begav sig med tofsar i inredningsvärlden. En hel affär fylld av tofsar, band, rosetter och annat för div cocoing.




Och vi gick å vi gick å vi gick  och Katarina kyrka fick sig oxå ett besök





och vi gick å vi gick å vi gick
och så var vi plötsligt på Svartensgatan och Per Anders Fogelströms skildring av livet på Södermalm, i t ex Mina drömmars stad, blev väldigt påtagligt




















och vi gick å vi gick å vi gick,  och hälsade på i Mosebacke Monarki, men vi såg inte till den mosebackiska kungen



och vi gick å vi gick å vi gick, ner till Slussen och därefter var det dax att vila benen en stund på tur med Djurgårdsfärjan ut till den kungliga Djurgården




och sen blev det till att gå, å gå å gå, nu till ett ställe för intagande av en lite sen lunch,
Wärdshuset Ulla Winblad, kunde väl duga..................




Bevis - vi var där! Och åt gjorde vi




Och sen blev det till att gå, å gå och gå

Rosendahls trädgårdar - där säljer man blomplantor som är hälften så fina som de i Kallsta men tre gånger så dyra.... stackars stockholmare





Men Ingegärd är faktiskt imponerad av krukorna - dom är fina!




och Gun-Britt beundrar krukor oxå



Och sen blev det till att gå..... ja ni vet vad jag menar


Och för att inte alldeles bara ägna oss estetiska utsvävningar så blev det ett besök på
dagis oxå






och även på simskolan!




SEN tog det faktiskt nästan slut på "gåinga" - vi åkte buss på Strandvägen! I alla fall finns det
bildbevis på att Gun-Britt och Ingrid slutade att gå en stund



Vad vi gjorde sen?????? Vi tog faktiskt en promenad, som omväxling,  från Sergels torg till Centralen, där vi
avslutade dagen med att dela på en flaska vitt.

Tjingalong tågsäsong