kennelskogstassen

Vårt hus består av fem små "tjyvar". Jag har berättat det förr. Det går inte att ha frukt liggande framme i en fruktskål i "hund-nå-höjd" för då får clementinerna fötter och försvinner ner i stövarmagar lixom min under möda bredda morgonsmörgås oftast inte ligger där den förmodas ligga. Eftersom jag är lite lagom virrig och obildbar (inte min sanning dock, utan skogstassehusses) så brer jag min frukostmacka varje morgon, lägger den på bänken tillsammans med tekoppen, och så pang bom händer det något i huset så jag går därifrån. När jag kommer tillbaka finns det naturligtvis ingen smörgås........... EN av fem fyrbenta ser alltid lite skamsen ut och har öron längre än de andras. Så börjar ceremonien om igen. Jag brer en ny macka och jag håller den krampaktigt intill mig ända tills jag sätter mig vid bordet och njuter av te, smörgås och ett sudoku. -Javisst, jäklar, husse måste väckas, klockan tickar på....  Och vad händer? NATURLIGTVIS, jag går ifrån smörgås nummer två, väcker husse och går tillbaka till bordet. TOMT. Förstås. Och en skamsen stövare försvinner över tröskeln till tv-rummet. Suck. Att jag ALDRIG lär mig. Nåja, nu skulle här rådas bot på tjyverierna! Eftersom det verkar tröstlöst att försöka lära mig något nytt, så skulle det vara enklare att lära hundarna nya rutiner. Minsann.
Ett liten söt musfälla riggades därför med en trevlig köttbit i lagom storlek för att direkt skicka signaler till känsliga hundnosar att här är minsann godis glömt på bänken! Det var tyst länge. Tyst, tyst. Men så PANG, och upphoppande i tv-soffan, rätt i knät på matte kom en liten fanatisk strumpbärare, utan både strumpa och rov i form av köttbit.
Ny riggning av fällan. PANG, nästa stövare gick "i fällan". Den här gången kom Super Diva Fisförnäma farande som en oljad blixt ut ur köket och upp i tv-soffan. Och det var inga vackra blickar hon gav matte! För naturligtvis var det mattes fel, att det small i köket. Trots att jag inte var i närheten och definitivt inte riggat fällan (jag är lika rädd för musfällor som dotter Nina är för ormar). Kändes som om två hundar inom loppet av en kvart "botats" från tjyverier på bänkarna. Någonstans i huset vaknade så Lillebror och kände i sin näsa att det fanns godis att hämta i köket. Jorå, en stor blöt stövarnäsa sträckte sig mot godbiten, fick ett skrämskott i form av en ettrig musfälla. Och VAD HÄNDER??!! Ja, definitivt inte det någon kunde tro. Lille-Pille-Bror vänder lite lojt på huvudet, inspekterar monstret på bänken och konstaterar att den löst ut och tar sedan köttbiten och sväljer förnöjt........................
Så den största tjyven av dem alla är, och förblir förmodligen, obotad!

Sommaren är på gång - blommorna är på gång - men var är värmen?


Potätlanne börjar ge GOD skörd





Midsommarens alla blommor är på G




Vitklövern blommar och det doftar så förföriskt sött och gott






Den röda likaså




Vilda blommor.........




och tama....



Kommer ni ihåg att jag skrev om den "stora smällen", när jag trodde att blixten slog ner i skallen på mig i
förra veckan? Nåja, det var ju inte så långt ifrån - och telefonförbindelse via fasta snören har vi fortfarande
inte - och här är den stackars tall, som blixten slog ner i, knappt tvåhundra meter från huset. Tre lika
blixtskador är det runt tallen - den har blivit "omfamnad" av naturens makter







Tjingalong åsksäsong