kennelskogstassen

Det finns saker som är trevliga, saker som är supertrevliga och saker som är spännande och så finns det saker som är mer än spännande och JÄTTEHÄFTIGA. Jag har gjort något JÄTTEHÄFTIGT. Igår.

När jag var sisådär 14-15 år och alldeles fruktansvärt hästgalen och försåg mina stackars föräldrar med hästsnack morgon, middag och kväll, såväl i helg som söcken, så tog min kloke far med mig till flygfältet i Ekeby i Eskilstuna (yes, jag är sörmlänning, men det är ganska preskriberat efter 37 år i Värmland) och så presenterade han mig för segelflyget. Vi satt i flera timmar och tittade när flygplan drogs upp och när de kom ner igen. Pappa helt fascinerad av aviatikens under medan jag fortsatte mitt eviga prat om hur fin Mikado var på senaste ridlektionen och hur hopplöst stötig Elba var och varför i hela friden kunde jag inte få en egen häst????????
Ja, som man kan förstå, så kammade faderns omsorger om att försöka vrida den unga damens intressen lite högre upp än 1,70 i luften noll. Damen ifråga var helt nöjd med de höjder ridskolans hästar erbjöd och hade inte den minsta förståelse för att fadern tyckte segelflygning var än mer lämplig sysselsättning- Sadla av och jag betalar segelflyglektioner, var faderns uppmaning. Varvid den unga damen hårdnackat fortsatte att tjattra häst och inte alls hade någon längtan upp i en liten bur med vingar, som förmodades bära uppåt. Nix, flygning är för sparvar.
Det blev alltså aldrig någon flygning - sponsring till trots. Den unga damen höll stenhårt fast vid hästarna, utan sponsring.
Sen blir man ju äldre - och förhoppningsvis lite klokare. Fasen anamma - jag kunde väl ha gjort båda sakerna! Fast jag tror nog faderns uppgörelse var, att jag skulle komma hem utan illaluktande kläder. Herregu´  det luktar väl jättemysigt med häst!?
Men som sagt, man blir äldre och nu skulle det provas på! Nja, inte att ta segelflygcertifikat men att i alla fall åka upp i luften och se lite av Värmland uppifrån. Det är SÅ behändigt att ha goda vänner, som gjort det man själv missade - att ta certifikat för att kunna köra ikapp med sparvarna uppe i luften.

Karlstad Segelflygklubb, här skulle det ske



Och där damp det ner en tocken där fågel  - full aktivitet




Men min pilot syntes inte - luren lyfts och svar kommer från piloten
- Jag är bara och tankar, kommer om en kvart! (så tacksam att det var tankning FÖRE min resa)

 Så säger man alltså när man tar lilla kärran, flyger från den ena flygplatsen till den andra för att tanka! Hur coolt är inte det? Precis som när jag säger till Skogstassehusse, att "jag tar missibischin och drar till Ica, något du ska ha?" Jädrar så cooooolt. JAG VILLE OCKSÅ FLYGA OCH TANKA!

Åter efter tankning



Jisses, hur litet kan ett flygplan bli????????? Ser förundrad på, när vännen Hugo klär av sig kärran
Ett konststycke!




Jag är så tacksam, att ingen tog kort, varken när jag klädde på mig det flygande underverket eller när Hugo hjälpte till att klä av mig samma maskin.

Jaha, och ditt upp skulle vi alltså! Upp i det blå!




Man får alltså kränga på sig flygplanet och sedan får man en jättehäftig intercomanläggning på skallen för att kunna kommunicera och efter den manövern är det ganska fullt i planet. Kameran får plats oxå, men sen är det banne mig inte plats över för plånboken.
Och upp bär det. Hoppitihoppiti skutt och vi lämnar gräset och så plötsligt har man inte landfäste längre. Det skakar och ruskar och Hugo visar lite försynt var spypåsarna finns. Nix, att lämna ifrån mig något som jag väl tuggat ner i magen är mig synnerligen främmande! Man har väl flugit Boing och är världsproffs på detta! Haha.

- Det rycker lite i planet, månne det kanske finns lite termik idag. Kanske vi kan ha tur och få stänga av oljudet från motorn. Tack, tack, men det känns ganska tryggt så länge motorn tuffar på!
- Jaha, vet du vad du har för instrument i en sån här?  - Nja, måste väl tillstå att det inte är varje dag jag är med i cockpit. Brukar aldrig få vara med där framme på Afrikaresorna.
Men nu vet jag - i flygande folkvagnar finns det bensinmätare (det är jag alldeles speciellt tacksam för), höjdmätare (nåja, ifall man inte ser hur högt det är till backen, så är det ju praktiskt förstås), åsså finns det en GPS, som inte alls ser ut som vår trevliga Garminprodukt i båten, åsså fanns det visst några andra grejor till. Bra-att-ha-grejor lixom. Jag var mest tacksam över att bensinmätare stod på rätt nivå!

Nu har jag i alla fall besiktat 2 ha Solberg von oben, åsså gjorde jag ett alldeles fruktlöst försök att vinka till Skogstassehusse, som satt på traktorn nere på gärdet och satte vår vinterpotatis. Också något att vara tacksam för här i världen! OM jag nu skulle landa helskinnad, så skulle jag i alla fall inte behöva svälta mig igenom vintern.

Och så har jag besiktat några hektar Silkesta von oben oxå - men lekkamraten var inte ute och vinkade åt mig





Och över Averstadgärdena testades termiken. Men eftersom aeroplanet singlade mer neråt än uppåt så fick det bli motor igen. Fast nog hade det varit häftigt att glida fram som en örn däruppe!!

En liten Vänerbit



Kallsta - stadsdelen Viken och Kvarnberget




Och ner kommer vi oxå!




Tack snälla Hugo för att du "flög mig" och tack snälla Marita för att du lånade ut "din pilot"


Tjingalong flygsäsong