kennelskogstassen

till Norge. Men med erfarenheten av besöket för sisådär 14 dagar sen så undvek vi sorgfälligt gränsen till broderlandet i väster. Dessutom är nog 50 % av oss inte välkomna förrän lagstadgade bomavgifter betalts.....hihihihi. Vi, ja det vill säga undertecknad Skogstassematte och Åsbackengängets matte bestämde oss för att nu fick det vara nog med gnäll om dåligt väder och så gav vi oss iväg! Västerut som värsta cowboyerna. A propos cowboys - vi åt lunch på Gate Värdshus i Arvika (fint ska det vara!) och på nämnda värdshus serverades i torsdags cowboyssoppa.
------------------------

Utdrag från värdshusets hemsida


Det charmiga Gate Gästgiveri i Arvika är till det yttre kanske inte märkvärdigt men döljer i annalerna och inom väggarna en rik kulturhistoria, som kan spåras tillbaka till 1400-talet.

Den tidigaste historien är höljd i dunkel men vi möter så småningom Jon i Gatha 1540, då gården första gången befanns vara skattepliktig och uppfördes i Gustav Vasas jordebok. Har vi inte hört det förut? Jovisst, beskattningen är en grundläggande del av vår historia och forskningen kring densamma. Och inte sällan i förening med historiska personer. Jon i Gatha skattskrevs som sagts 1540.


---------------------------------

Vad i hela friden är cowboysoppa? Det serverades med tillbehör i form av pudding och sylt. Hmmm, är det någon sorts amerikanisering av ärtsoppa med fläsk och pannkaka? För det är ju trots allt den stående torsdagsrätten i mellanmjölkens land. Vi funderade länge, glatt fnittrande (eftersom vi började vara både trötta och lite uppspelta p g a brist på balanserad kost tidigare under dagen) men kunde inte bestämma oss för om det är soppa kokad AV cowboys,
d v s cowboys i köket som lagar maten, eller är om det är bönsoppa med plumpudding eller ve och fasa, KAN DET VARA SOPPA KOKAD AV COWBOYS? Vi uteslöt det sistnämnda - det är inte så gott om cowboys i Arvikatrakten. Räcker definitivt inte att koka soppa av dom....... och i varje fall inte varje torsdag. Fantasin får fortsätta flöda.
Men nu gås handlingen i förväg rätt rejält. Mycke´ sköj skulle ske före matuppehållet på Gate.

Å du boysforyoumatte - det fick bli Nysätt en dag senare i stället, när medicinmannen ytterligare ställt till det med min semesterplanering. Men vi har ju en trevlig stund framför oss!

När man inte planerat något och är lite tom på idéer, men ändå vill rymma från spisen en stund, så ställer man bara in fronten på bilen åt något håll och så kör man. Rakt fram. Ända tills man alltså stöter på norska gränsen, för då är det läge att svänga igen.
Sen har vi den där magiska överenskommelsen om att i största möjliga mån undvika E 18 och alla andra vägar med någon form av E framför vägnumret. Igår lyckades vi ganska bra. Många mil blev det och förvisso även en del tillsammans med turisterna och långtradarna på europavägen, men inte sååå många. I skogarna finns en hel del mindre vägar som oxå, gubevars, kommer fram i byarna.

Tråcklade oss fram genom skogarna ända till Värmlands Nysäter. Det bor folk lite överallt. Alltså inte bara längs med allfarvägarna. Några som bor riktigt kulturellt naturskönt är de som bor i Borgvik. En underbar plats i Guds hage.

Åsså några mil till och det slår lock i öronen lite då och då, å sen är man framme i en annan Värmlandspärla. Nysäter.
Men först ett besök hos "dotter Ninas nassar". Om man ledsnar på att tjoa på ridskolehästar som går åt fel håll, så kan man ägna sig åt att jobba med grisar en period. Grisar är definitivt intelligentare än hästar - men inte fullt lika vackra kanske.....


Riktigt, riktigt jähkliiigt griiiiisigt är det

Smånassar i parti och minut




Här vare lösdrift på riktigt. Rymlingar......




Efter griseribesöket var vi rejält kaffesugna så det blev besök på hantverkscafé i Nysäter.
Men en del ger aldrig upp - Ingrid kollade tombolainnehållet. Så nu kan alla andra ta lotter där,  tombolan är tömd på ytterligare 10 nitlotter, så passa på!




Hantverk



och cafémiljö av lite ovanligare slag





De underbara urgamla (från 1600-talet) marknadsbodarna i Nysäter




Vederkvickta till kropp och själ efter ett besök på Hem och Antikt i Nysäter, ger vi oss ut på och i kast med E 18, västerut. Mot Årjäng och farligt nära norska gränsen......





Hästar gjorda av bohusgranit av konstnären Christina Monti 

Den här skenar inte så fort om man vill ta sig en liten tur



Jahapp, vart nu då? Norrut! Det finns något som heter Koppom. Där har vi inte varit - i alla fall inte i modern tid.
Och nu, så här i efterhand, så vet vi precis varför. Koppom är en plats på kartan, men knappast i verkligheten. Några hus, en affär och så en parkeringsplats med en skylt som orsakade s k  psykbryt hos lekkamraten. Hon skrattade länge innan jag  fattade vad som var så skoj (åsså var det ju det där med fnittrig p g a utebliven lunch vid rätt tidpunkt). Knäcker du psykbrytsanfallet?



Som hunduppfödare vet vi vad svans är och som spring-i-skogare vet vi vad svamp är, men SVAMS? Nåja, i Koppom köper de i alla fall upp det, så passa på om du har några över!

Något som de har i Koppom är i alla fall ett ROSARIUM
Det låter mer prententiöst än det är, men det kan nog BLI något om några år, när rosorna tagit sig och vuxit till sig.
MEN vem i hela friden har dött här, mitt i rosariet?




Är det  kanske greven själv, Comte de Chambord, som lämnat in......




För att undvika fler psykbryt efter "svamsen" så fick det bli Arvika nästa och ovannämnda värdshusbesök för att försöka få rätt nivå på alla kroppsvätskor och sockernivåer.

Söderut - vid sjön Ränken insåg vi vad en ättestupa var för något och med tanke på våra aktningsvärda åldrar skyndade vi iväg




Söderut bär det - längs med Värmelns vackra stränder åsså träffar jag det ljuvligaste ljuvliga i koväg
Kan det vara en mohairko, kanske? Kossan Mura i Barna Hedenhös?







Hornformationer av olika slag

Sen avslutas dagen på en gård som inte alls höll vad den  lovade

TRANHEM
och inte en endaste trana! Men två såna här små fåglar traskade omkring bland hundratals hjortar



Häftig pippi!

Kommer ni ihåg alpackan i Ekshärad, som hade huvudet på skaft? Tror det gäller även för den här strutsen




Tjingalong utflyktssäsong snart slut!

Tocken vecka! Förra veckan slutade ju lite rörigt  med "rymning" ut ur broderlandet och den här veckan började just inget bättre. Inga rymningar dock, men nästan varje dag uppbokad. När jag har semester vill jag INTE ha några som helst måsten utan jag vill kunna bestämma mig från minut till minut vad som är roligt att göra. Hade velat åka till "Nysätt" och hälsa på boysens och petitternas mattar, men icke. TRE läkarbesök på en vecka. Det är nästan mer än jag gör ett helt normalt år om man nu räknar bort avslitna senfästen i rumpan å så, och lite spring till medicinmannen för att få ordning på krånglande axlar. Lite kortison här och där verkar höra till åldern. Men nu blev det liasom lite mer än vanligt. OCH PÅ SEMESTERN. Då ska man ligga i hängmattan, cykla med Super D och den fanatiska strumpbärerskan  m m och lyssna på böcker i hörlurarna och stänga av yttervärlden.
Shit, inte avstängd ett jäkla dugg den här veckan. Röntgen plus ultraljud, hem igen, sen ultraljud på en annan kroppsdel och så avslutades veckan med akutoperation i en krånglande reservdel. Nu vill jag inte mer!
Hur kommer det sig att läkarna blir yngre och yngre??? För ve och fasa, det kan väl inte vara jag som blivit äldre? Eller hur?
Den sista i raden av doktorer med bekymrade miner förra veckan var en ung dam, som till utseendet mer skulle ha platsat på djursjukhuset. Hon såg definitivt ut att kunna bota en huggande kobra eller hålla fast en vrenskande häst. Nu var det bara ett stycke darrande Nilsson att hålla reda på, så det kan inte ha varit svårt. - Hur tycker du vi gör? Nu eller meddetsamma?  Och var fanns valet? Nu eller meddetsamma. - Ja tack, då tar vi det nu..... eller kanske meddetsamma.
Till slut hade hon snurrat till tillvaron för mig så jag var inte säker på vad jag svarade på. Men sprutor stacks in och doktorskan säger helt frankt, att "mina barn anser att den enda anledningen till att bli doktor måste vara att man får sticka i folk och plåga dom så det gör ont. Nu har du förstört min dag genom att inte tycka att det gjorde ont!
Hahahaha. Men SEN gjorde det ont, eftersom bedövningen inte riktigt tagit. Men eftersom jag vägrade "to make her day", så knep jag ihop. Haha, hämnden är ljuv. Om nu hennes barn har rätt, så fick hon plåga någon annan i fredags.
Det enda mysiga med att bli lite plågad, är att man i några dagar därefter med gott samvete kan låta bli att dammsuga, lyfta karotter högt upp i skåpen, hänga tung tvätt m m. Och be att få lite saft vid sängkanten, uppvaktas med att någon bär fram datorn och t o m gosar lite extra och duttiliduttar. Mmmmm, myspys! Idag mår jag lite för bra för att kunna vidmakthålla servicegraden. Håhåjaja, på snabeldraken igen! Och svampplockningen, och rensningen, och tvättmaskinen.

I övrigt är det mer än vanligt dårhus här. Det har flyttat in en ny medborgare i det Lindholmska hushållet. Ja, jag skriver medvetet det "Lindholmska hushållet". Den här medborgaren ingår inte i den sfär, som omskötes av skogstassarnas matte. Fast det är med införlivandet av lilla Lisa, som med införlivandet av diverse undulater, kaniner och dvärghöns i hushållet under den tid hushållet bestod av tre ungar, det blir ändå "mamma/matte/sambo" som får sköta om det hela i slutändan. I alla fall efter en vecka eller så. Och det  visste jag väl! Det kvittar om det är barn eller skogstassehussar som drar hem nya medlemmar i hushållet. Så numera är kattungesköteri införlivat i arbetsbeskrivningen. Om jag säger såsom så - tre stövare och en tax gillar att göra livet synnerligen surt för kattungen Lisa! Så surt att  det numera är stängda dörrar som gäller. EN tax, eller EN stövare åt gången är helt OK, men när packet gaddar ihop sig alla fem är det inte lätt att vara katt!




Åsså har PMS-Super D slutat att vara PMS och har varit mera MS, hela veckan. Till Lillebrors stora förtvivlan. Inte lätt att vara kille, när syrran doftar kanelbullar hela tiden. Men inte vet jag vad Super D hållit på med, för redan i morse verkade "anfallet" ha gått över. Sju dagars löpning är inte speciellt normalt för henne. Men jag har något dimmigt minne av att hon gjort så här någon gång tidigare oxå - varit PMS-grinig och sedan nästan slutat löpa innan hon kommit igång. Börjar så smått fundera på om det inte ska bli små Super D till våren................... Tänk små rultiga gosiga smådivor som tultar omkring i nästa års gröngräs. Mmmm, marabou vad det skulle vara mysigt.

Nixum, solen skiner och det är lika bra att gå ut och njuta lite

Tjingalong en vecka semester kvar!

Om Norge inte var laglöst land innan vi kom igår morse så blev det ett laglöst land innan vi åkte därifrån igår kväll - VÄLFÖRTJÄNT - enligt dotter Ninas och mitt sätt att se på saker och ting. Och hämnden är ljuv. Men jag är lite skakig i knäna i vetskapen om att  broderlandet ändå kommer att avgå med segern till sist, genom att skicka en icke-önskad räkning på vägtoll/bomavgifter. I rena frustrationen ignorerades vägbommarna konsekvent på hemvägen. Näsorna i vädret och låtsades att vi inte begrep bättre.......Jaja, jag vet - det kommer efter som Arbogaölet. Men just idag känns det skönt att ha blåst broderlandet på några fattiga kronor. Många hundutställningar har det blivit genom åren. Men inte så ofta utomlands. Förrän i år. Om man nu anser att Danmark och Norge är utomlands. En gång, för flera år sedan, bevistade jag i sällskap med lekkamraten, dessutom en utställning på Åland. Det är ju faktiskt oxå utomlands. Det är härligt att kunna konstatera, att man inte tycker att det är speciellt "utomlands" att fara över gränsen till ett av våra grannländer! MEN nu ligger faktiskt det västra broderlandet lite på kant med mig, och min kära dotter.Något så fruktansvärt rörigt, stökigt, oorganiserat och hopplöst virrigt som helgens Oslo Double har väl aldrig bevistats.







Och det är ingen åsikt vi på något sätt är ensamma om. Alla ni som inte var där,  Grattis, till att ha valt bort denna "fest". Fast riktigt alla malörer kan inte arrangörerna lastas för. Som t ex att vi, trots Garmin-Greta insats, lyckades köra fel i Oslo. Känner mig i regel ganska trygg med Gretas insatser, men när kommuner gräver upp hela stadsdelar så står man sig slätt. Kan nog inte lasta broderlandet för felkörningsfadäsen, MEN.....När vi konstaterade att vi nog inte var i den geografi som hör ihop med Bjerke travbana (alldeles för många höghus runt omkring oss), trots att vi står på rätt gata (enligt Eniro.se och enligt Garmin-Greta), så uppsöker kloka damer ett stycke Shell-mack. För på mackar finns det folk som hittar i sin omgivning?!  Men icke sa Nicke, i Oslo stod en 17 årig tjej, som jag inte kunde bedöma huruvida hon verkligen visste om hon var i Oslo över huvud taget. - Bjerke Travbana? - VA??? Aldrig hört talas verkade det som. Nähä, alla gillar ju inte travhästar. - Men du kanske har en karta så vi kan titta i den? Fram kommer en världsatlas - över Oslo - på sisådär 350 sidor. HJÄLP? Nu började Nilsson bli lätt irriterad. Och det var en sjujäkla tur att inte Karlsson ute i bilen följt med in på bensinbekvämlighetsinrättningen för det samtal som sedan utspann sig hade fått henne att explodera och då vete fåglarna om Oslo stått kvar idag. Nähä, ingen lite lagom karta över Oslo. - Men du, då får jag numret till Taxi Oslo, så fixar jag det här ändå! - Taxi?????????????? - Jajust, taxi. Du har väl ett telefonnummer till taxi? - Nääää. - Men du kanske kan slå upp det i telefonkatalogen? - Telefonkatalogen? - Men sök upp det på datorn som står bredvid dig.  - Hur då??  Nu började goda råd att bli lite dyra och det kändes som om det kokade någonstans i hårbotten. Horn var på väg genom pannan. Man får inte var dum, eller tappad bakom en vagn o s v. 118 118 vet ALLT. Säger de i reklamen. "Fråga vad du vill". Och det gjorde jag. Taxi Oslo, vill jag komma till. Visst, jag kopplar...... Plättlätt. Efter ca 5 minuter stod det en trevlig Oslotaxi med trevlig vidhängande chaffis framför oss. - Hur långt från Bjerke är vi? - Nja, ca fem minuter, det är rätt gata men den är uppgrävd på så många ställen så det funkar nog inte så bra med GPS:en..... Nähä, säger du det! Vi hann fram i tid och de bilköper vi förvarnats om var på söndagen obefintliga, då arrangörerna under lördagskvällen helt fått tänka om hur många bilar det kommer på en utställning av den här digniteten. Och parkeringskaoset från lördagen var i alla fall löst. Tjosan, tur som tokar, fick parkering UNDER tak under travläktaren. Sval och skön bil hela dagen! Så tacksamt. Nu började vi bli lite mer positiva till hela bygget. Och hux flux var vi genom entrén med vagn och fyra stretande jakthundar och en MYCKET SMIDIG "insläppare" vid grinden såg snabbt tidsförlusten i att organisera om dessa vildsinta jakthundar för att slita fram veterinärintyg, stamtavlor m m i trängseln. Nu var vi riktigt mycket positiva! Tills vi kom in i leran på travbanans innerplan. Lera, och TRÅNGT, TRÅNGT, TRÅNGT. Men efter att med burvagnen ha kört hälarna av några norrmän, någon stackars ryss och femton svenska damer i trängseln, så lyckades vi i alla fall hitta lilla Majken Bajken Solstråles ring. Nämen så praktiskt, det står preliminära starttider vid ringen. Bra! "Starttid basset fauve 11.15." Bra, då hinner vi leta rätt på stövarnas ring, och sedan gå tillbaka. Som väl var infann sig handler-Nina före utsatt tid vid fauve-ringen bara för att konstatera att det var dax att dra andan och springa in, plötsligt hade det bytts plats med hundar. OCH TID. Hugaligen. Det passade lilla Majken perfekt.... Svansen upp och in i ringen. Hopp lek, kul kul. Hon slutade sedan som trea bästa tik med CK. Åter stövarringen. Lugna puckar, ska inte starta förrän 13.15. Tid för lite mat, lite dricka kanske. Kanske borde kolla ringen lite i alla fall.... Här var det STORA omkast, helt plötsligt var listan med starttider nertagen och i stället meddelande ringsekreteraren att nu gällde startordning enligt program i stället......... Kära nån! Bara att tänka om - IGEN. Fram med putstrasor, väckning av coola sovande stövare som efter att ha trängts på hela innerplan var helt utpumpade och jäkla trötta på att bli trampade på sina vackra vita tassar. Bra att vara basset - då kan man bäras! Nåja, operation väckning inleddes och allt flöt NÄSTAN på, förutom att programmet helt plötsligt inte gällde längre..... Håhåjaja, 27 gr varmt och ständiga omkast. Det kan få en mindre tålmodig person att explodera! Och hundar att ledsna. Och den PMS-lidande Fatou vägrade resa sig för att gå in i ringen! Hon bevisade dock att hon är den underbara hund hon är. När hon väl vaknat och fått vatten på huvudet så gjorde hon det vi förväntat oss - plockade åt sig ett CACIB-BIR-Norsk Vinnare. Lill-Jonta-Ponta-Ridgenose fick RCACIB medan Lillebror denna dag verkligen var LILLEbror, för domaren tyckte han var för liten och gav honom en slät etta. Stackars Lillebror - om honom är de aldrig eniga i domarkåren! Ena gången "den vackraste hamiltonhanne jag sett" och nästa gång utan förbröst, en annan gång "för feminin" och dessutom en tredje gång alltså för liten........ Dessemellan ett otal BIM mot syster-yster Super Diva. Tur att handler-Nina ALLTID tycker han är världsbäst!!




Trångt trångt!




PMS - jättejobbigt jättejobbigt och SÅ ledsamt  (Det gäller HUNDEN!!!)


Det blev en MYCKET jobbig dag innan allt var klart för en vän av ordning som dessutom sedan ett tidigare liv i "hästvärlden" är bortskämd med att ca-tider alltid ska gälla. I varje fall ska aldrig någon STARTA TIDIGARE, än given ca-tid, eftersom man ska ha rätt att ha en "tidigast-tid" och kunna räkna med den. Sen kan det bli senare - men ALDRIG tidigare.  Jajaja, man lär så länge man lever. Efter att ha krånglat oss ut ur Oslo (vilket var lättare än att krångla sig in) var vi jäkla trötta på trängsel och värme och oproffsiga arrangemang.
Ja, så kom då hämnden! Hihihihi, vaddå jävla bomstasjon! Här körs inte in i några fler köer! Nähä, nu ska
vi till Sverige, och det FORT! 
Och nu får vi väl konstatera, att vi nog inte är är välkomna tillbaka igen.......... de vill nog ha sina bompengar. För att få köra 5 km på motorväg........... Jajaja, allt kan ju inte vara så bra som i Kallsta!

Tjingalong tjurkärring har skrivit!

och det finns all anledning att tro på det. Det finns faktiskt folk till allt, och man borde väl egentligen vara gammal nog att inse sanningen av detta och inte låta sig förvånas längre.
Jag har en "last" här i livet - jag röker inte, jag dricker synnerligen sparsamt med alkohol och jag är inte begiven på spel och dobbel. Däremot har jag några tics, enligt dotter Nina, men mer om det senare. Men, det var det här med "lasten". Jag ÄLSKAR hundar (och hästar, och kor, och getter, och marsvin, och älgar, och kaniner och inte så mycket kattor - sorry) och så är jag tävlingsbenägen (något som i kombination med mina barns far har smittat av sig till mina avkommor, eftersom de haft dubbel belastning därvidlag). Kombinationen HUNDAR och TÄVLINGSBENÄGEN har resulterat i att jag gärna tävlar just med hundarna. Gjort två flugor på smällen, om man säger så. Och det har blivit utställning, som är "tävlingsgrenen", eftersom jag är för lat  för agility.






Nåja, i lördags var det dax att få lite utlopp för lasterna. Och i söndags var det dax igen och det är nu det visar sig att "det finns folk till allt". Någon som vet vad en hundUTSTÄLLNING är???? De flesta människor torde omedelbart klura ut att det är ett  tillfälle där man "ställer ut" sin hund. Och nu är det inte fråga om att "ställa ut" hjärtegrynet i trädgården som någon annan trädgårdstomte, utan det handlar om SKÖNHETS-utställning. Eller hur?

I lördags var det så dag för utställning - kanonkul. I söndags var det dax IGEN - fortfarande kul! Nu var det specialutställning för enbart stövare. Kul, kul, eftersom Skogstassefamiljen till 4/7 består av just stövare, varav tre dessutom är i sin fägring (hihihi). Alltså packades bilen med skogstassehusse, skogstassematte och tre halvsovande stövare. Åsså bar det av, nolaskogs. För SKÖNHETSUTSTÄLLNING.

Och det tävlas i skönhet,  av en rysk stövare, en gotländsk stövare och av en luzernstövare o s v. Eftersom skogstassematte har ett opålitligt hjärta och en mortons-neurom-fot, så har det här med springningen i ringen fått utlånas till döttrar m fl, som vänligen bistått undertecknad, när det "kört ihop" sig. Nu var det dotter Nina, som var handler i dagarna två. Hon känner hundarna och hundarna känner henne och hon har en sjujäkla pli på dom, så det är verkligen en win-win-situation, därför att nämnda dotter nämligen själv oxå tycker om att tävla (det där dubbla arvet/belastningen från två tävlingsföräldrar) och att visa Super Diva Fisförnäma är inte tråkigt!

Nu kunde ju allt ha varit fröjd, eftersom hundarna skötte sig fint och var precis så vackra som Skogstassematte vill att de ska vara.
Dotter Nina tog sig nu en promenad till bilen och fick  höra en "skojig" konversation mellan en dam och herre i bilen bredvid. Damen var fruktansvärt upprörd och tjoade högt om att "så kommer dom med sina j-a utställningshundar och har med sig folk som visar oxå! Och klär sig i kavaj och byxor........."
Någonstans där blev tanten varse "hon som visar hundarna oxå" i bilen bredvid och fick hakan någonstans vid knäna. Nu är inte min kära dotter någon långsint typ, så hon log vänligt men bestämt åt paret och gick därifrån med näsan högt medan paret själva fick i växeln och drog ifrån parkeringen illa fort.
(Åsså en förklaring till det där med de påstådda ticsen. Dotter Nina påstår att det är tics, när skogstassematte putsar hundarna trettioelva gånger med polervante precis innan de ska in i ringen. Inte är väl det tics? Det KAN ha kommit ett mjäll eller löst strå och fastnat de sista 15 sekunderna. Så det så.)

Snälla damen  i bilen - jag ska inte komma på något jaktprov och skälla om att du kommer med dina "j-a jaktchampions" och tävlar! Och inte ska jag kommentera din klädsel heller!
Nästa gång är du  välkommen att komma direkt fram till mig och prata och framföra dina åsikter. Eller så kanske vi möts på något jaktprov någon gång?! Du ska inte för ett ögonblick tro att dessa "utställningshundar" är befriade från sin "jaktplikt", men så länge vi har den vargsituation som vi har i länet, så kommer våra hundar inte att tävla frekvent på jaktprov i vargmarker. De är en del av vår familj och behandlas som sådana.

Tjingalong snart jaktsäsong