Vi var nästan
till Norge. Men med erfarenheten av besöket för sisådär 14 dagar sen så undvek vi sorgfälligt gränsen till broderlandet i väster. Dessutom är nog 50 % av oss inte välkomna förrän lagstadgade bomavgifter betalts.....hihihihi. Vi, ja det vill säga undertecknad Skogstassematte och Åsbackengängets matte bestämde oss för att nu fick det vara nog med gnäll om dåligt väder och så gav vi oss iväg! Västerut som värsta cowboyerna. A propos cowboys - vi åt lunch på Gate Värdshus i Arvika (fint ska det vara!) och på nämnda värdshus serverades i torsdags cowboyssoppa.
------------------------
Utdrag från värdshusets hemsida
Det charmiga Gate Gästgiveri i Arvika är till det yttre kanske inte märkvärdigt men döljer i annalerna och inom väggarna en rik kulturhistoria, som kan spåras tillbaka till 1400-talet.
Den tidigaste historien är höljd i dunkel men vi möter så småningom Jon i Gatha 1540, då gården första gången befanns vara skattepliktig och uppfördes i Gustav Vasas jordebok. Har vi inte hört det förut? Jovisst, beskattningen är en grundläggande del av vår historia och forskningen kring densamma. Och inte sällan i förening med historiska personer. Jon i Gatha skattskrevs som sagts 1540.
---------------------------------
Vad i hela friden är cowboysoppa? Det serverades med tillbehör i form av pudding och sylt. Hmmm, är det någon sorts amerikanisering av ärtsoppa med fläsk och pannkaka? För det är ju trots allt den stående torsdagsrätten i mellanmjölkens land. Vi funderade länge, glatt fnittrande (eftersom vi började vara både trötta och lite uppspelta p g a brist på balanserad kost tidigare under dagen) men kunde inte bestämma oss för om det är soppa kokad AV cowboys,
d v s cowboys i köket som lagar maten, eller är om det är bönsoppa med plumpudding eller ve och fasa, KAN DET VARA SOPPA KOKAD AV COWBOYS? Vi uteslöt det sistnämnda - det är inte så gott om cowboys i Arvikatrakten. Räcker definitivt inte att koka soppa av dom....... och i varje fall inte varje torsdag. Fantasin får fortsätta flöda.
Men nu gås handlingen i förväg rätt rejält. Mycke´ sköj skulle ske före matuppehållet på Gate.
Å du boysforyoumatte - det fick bli Nysätt en dag senare i stället, när medicinmannen ytterligare ställt till det med min semesterplanering. Men vi har ju en trevlig stund framför oss!
När man inte planerat något och är lite tom på idéer, men ändå vill rymma från spisen en stund, så ställer man bara in fronten på bilen åt något håll och så kör man. Rakt fram. Ända tills man alltså stöter på norska gränsen, för då är det läge att svänga igen.
Sen har vi den där magiska överenskommelsen om att i största möjliga mån undvika E 18 och alla andra vägar med någon form av E framför vägnumret. Igår lyckades vi ganska bra. Många mil blev det och förvisso även en del tillsammans med turisterna och långtradarna på europavägen, men inte sååå många. I skogarna finns en hel del mindre vägar som oxå, gubevars, kommer fram i byarna.
Tråcklade oss fram genom skogarna ända till Värmlands Nysäter. Det bor folk lite överallt. Alltså inte bara längs med allfarvägarna. Några som bor riktigt kulturellt naturskönt är de som bor i Borgvik. En underbar plats i Guds hage.
Åsså några mil till och det slår lock i öronen lite då och då, å sen är man framme i en annan Värmlandspärla. Nysäter.
Men först ett besök hos "dotter Ninas nassar". Om man ledsnar på att tjoa på ridskolehästar som går åt fel håll, så kan man ägna sig åt att jobba med grisar en period. Grisar är definitivt intelligentare än hästar - men inte fullt lika vackra kanske.....
Riktigt, riktigt jähkliiigt griiiiisigt är det
Smånassar i parti och minut
Här vare lösdrift på riktigt. Rymlingar......
Efter griseribesöket var vi rejält kaffesugna så det blev besök på hantverkscafé i Nysäter.
Men en del ger aldrig upp - Ingrid kollade tombolainnehållet. Så nu kan alla andra ta lotter där, tombolan är tömd på ytterligare 10 nitlotter, så passa på!
Hantverk
och cafémiljö av lite ovanligare slag
De underbara urgamla (från 1600-talet) marknadsbodarna i Nysäter
Vederkvickta till kropp och själ efter ett besök på Hem och Antikt i Nysäter, ger vi oss ut på och i kast med E 18, västerut. Mot Årjäng och farligt nära norska gränsen......
Hästar gjorda av bohusgranit av konstnären Christina Monti
Den här skenar inte så fort om man vill ta sig en liten tur
Jahapp, vart nu då? Norrut! Det finns något som heter Koppom. Där har vi inte varit - i alla fall inte i modern tid.
Och nu, så här i efterhand, så vet vi precis varför. Koppom är en plats på kartan, men knappast i verkligheten. Några hus, en affär och så en parkeringsplats med en skylt som orsakade s k psykbryt hos lekkamraten. Hon skrattade länge innan jag fattade vad som var så skoj (åsså var det ju det där med fnittrig p g a utebliven lunch vid rätt tidpunkt). Knäcker du psykbrytsanfallet?
Som hunduppfödare vet vi vad svans är och som spring-i-skogare vet vi vad svamp är, men SVAMS? Nåja, i Koppom köper de i alla fall upp det, så passa på om du har några över!
Något som de har i Koppom är i alla fall ett ROSARIUM
Det låter mer prententiöst än det är, men det kan nog BLI något om några år, när rosorna tagit sig och vuxit till sig.
MEN vem i hela friden har dött här, mitt i rosariet?
Är det kanske greven själv, Comte de Chambord, som lämnat in......
För att undvika fler psykbryt efter "svamsen" så fick det bli Arvika nästa och ovannämnda värdshusbesök för att försöka få rätt nivå på alla kroppsvätskor och sockernivåer.
Söderut - vid sjön Ränken insåg vi vad en ättestupa var för något och med tanke på våra aktningsvärda åldrar skyndade vi iväg
Söderut bär det - längs med Värmelns vackra stränder åsså träffar jag det ljuvligaste ljuvliga i koväg
Kan det vara en mohairko, kanske? Kossan Mura i Barna Hedenhös?
Hornformationer av olika slag
Sen avslutas dagen på en gård som inte alls höll vad den lovade
TRANHEM
och inte en endaste trana! Men två såna här små fåglar traskade omkring bland hundratals hjortar
Häftig pippi!
Kommer ni ihåg alpackan i Ekshärad, som hade huvudet på skaft? Tror det gäller även för den här strutsen
Tjingalong utflyktssäsong snart slut!