Krånglande reservdelar

Tocken vecka! Förra veckan slutade ju lite rörigt  med "rymning" ut ur broderlandet och den här veckan började just inget bättre. Inga rymningar dock, men nästan varje dag uppbokad. När jag har semester vill jag INTE ha några som helst måsten utan jag vill kunna bestämma mig från minut till minut vad som är roligt att göra. Hade velat åka till "Nysätt" och hälsa på boysens och petitternas mattar, men icke. TRE läkarbesök på en vecka. Det är nästan mer än jag gör ett helt normalt år om man nu räknar bort avslitna senfästen i rumpan å så, och lite spring till medicinmannen för att få ordning på krånglande axlar. Lite kortison här och där verkar höra till åldern. Men nu blev det liasom lite mer än vanligt. OCH PÅ SEMESTERN. Då ska man ligga i hängmattan, cykla med Super D och den fanatiska strumpbärerskan  m m och lyssna på böcker i hörlurarna och stänga av yttervärlden.
Shit, inte avstängd ett jäkla dugg den här veckan. Röntgen plus ultraljud, hem igen, sen ultraljud på en annan kroppsdel och så avslutades veckan med akutoperation i en krånglande reservdel. Nu vill jag inte mer!
Hur kommer det sig att läkarna blir yngre och yngre??? För ve och fasa, det kan väl inte vara jag som blivit äldre? Eller hur?
Den sista i raden av doktorer med bekymrade miner förra veckan var en ung dam, som till utseendet mer skulle ha platsat på djursjukhuset. Hon såg definitivt ut att kunna bota en huggande kobra eller hålla fast en vrenskande häst. Nu var det bara ett stycke darrande Nilsson att hålla reda på, så det kan inte ha varit svårt. - Hur tycker du vi gör? Nu eller meddetsamma?  Och var fanns valet? Nu eller meddetsamma. - Ja tack, då tar vi det nu..... eller kanske meddetsamma.
Till slut hade hon snurrat till tillvaron för mig så jag var inte säker på vad jag svarade på. Men sprutor stacks in och doktorskan säger helt frankt, att "mina barn anser att den enda anledningen till att bli doktor måste vara att man får sticka i folk och plåga dom så det gör ont. Nu har du förstört min dag genom att inte tycka att det gjorde ont!
Hahahaha. Men SEN gjorde det ont, eftersom bedövningen inte riktigt tagit. Men eftersom jag vägrade "to make her day", så knep jag ihop. Haha, hämnden är ljuv. Om nu hennes barn har rätt, så fick hon plåga någon annan i fredags.
Det enda mysiga med att bli lite plågad, är att man i några dagar därefter med gott samvete kan låta bli att dammsuga, lyfta karotter högt upp i skåpen, hänga tung tvätt m m. Och be att få lite saft vid sängkanten, uppvaktas med att någon bär fram datorn och t o m gosar lite extra och duttiliduttar. Mmmmm, myspys! Idag mår jag lite för bra för att kunna vidmakthålla servicegraden. Håhåjaja, på snabeldraken igen! Och svampplockningen, och rensningen, och tvättmaskinen.

I övrigt är det mer än vanligt dårhus här. Det har flyttat in en ny medborgare i det Lindholmska hushållet. Ja, jag skriver medvetet det "Lindholmska hushållet". Den här medborgaren ingår inte i den sfär, som omskötes av skogstassarnas matte. Fast det är med införlivandet av lilla Lisa, som med införlivandet av diverse undulater, kaniner och dvärghöns i hushållet under den tid hushållet bestod av tre ungar, det blir ändå "mamma/matte/sambo" som får sköta om det hela i slutändan. I alla fall efter en vecka eller så. Och det  visste jag väl! Det kvittar om det är barn eller skogstassehussar som drar hem nya medlemmar i hushållet. Så numera är kattungesköteri införlivat i arbetsbeskrivningen. Om jag säger såsom så - tre stövare och en tax gillar att göra livet synnerligen surt för kattungen Lisa! Så surt att  det numera är stängda dörrar som gäller. EN tax, eller EN stövare åt gången är helt OK, men när packet gaddar ihop sig alla fem är det inte lätt att vara katt!




Åsså har PMS-Super D slutat att vara PMS och har varit mera MS, hela veckan. Till Lillebrors stora förtvivlan. Inte lätt att vara kille, när syrran doftar kanelbullar hela tiden. Men inte vet jag vad Super D hållit på med, för redan i morse verkade "anfallet" ha gått över. Sju dagars löpning är inte speciellt normalt för henne. Men jag har något dimmigt minne av att hon gjort så här någon gång tidigare oxå - varit PMS-grinig och sedan nästan slutat löpa innan hon kommit igång. Börjar så smått fundera på om det inte ska bli små Super D till våren................... Tänk små rultiga gosiga smådivor som tultar omkring i nästa års gröngräs. Mmmm, marabou vad det skulle vara mysigt.

Nixum, solen skiner och det är lika bra att gå ut och njuta lite

Tjingalong en vecka semester kvar!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0