Fridlyst tjuv!!
Våra hönor hade celebert - men oönskat - besök i morse
Tjingalong fridlyst berguv
och vi gick och vi gick.....
Kolla tocket långt prickat streck det blev på GPS-kartan. Och bara för att skrida till ytterligare bevis:
En promenad på 9,1 km (det suger fett på en lite "övermusklad" tant.....) och tiden, 3:39:56. Inget att skryta med på ett VM precis. Medelhastighet 2 km/tim. Till Marias och min ursäkt måste sägas, att det faktiskt ingår en halvtimmes fikapaus, så medelhastigheten blir liiiiite högre i alla fall. Men en fin promenad hade vi och både vi och hundarna sken ikapp med höstsolen. 
Snacka om att det var blå himmel!
Men efter lite letande hittade vi ett litet pyttemoln i alla fall - en liten bomullstuss på himlapällen
Maria och jag hade bestämt att vi skulle gå ut i tisdags på hundpromenad - men blev överraskade av att det faktiskt INTE var fint väder när vi vaknade. Snopet. Men efter diverse kontrollerande på alla upptänkliga vädersidor på internet fann vi, att på onsdagen skulle det bli sol och varmt. Varför då ge sig ut i snålblåst och regn bara för att det råkar vara tisdag?
Och onsdagen kom med det utlovade vädret. Så "Missibischin" lastades med ryggsäck för fika m m och två svansviftare. Svansviftarnas antal fylldes sedan på hos Maria med en stor lurvig varg(-hund). Jinnie-Pinnie-James-syster skulle med och promenera.
Vi drar iväg mot Alsterstjärnarna. Och vem drar lasset om inte den minsta. Tasselina-Bråkstake vill inte gärna bli omsprungen. 
Det är Maria, som har tagit de flesta bilderna - därför är det inga kort av Super Diva Fisförnäma denna dag. Maria tycker att det är lite snedfördelning beträffande fotograferandet hos skogstassematte. Mest är det stövare på längden och bredden och upp-och-ner i soffor m m. Så nu var det Tasselinas tur!
Här bär det ner i en av Kittelfältets dödisgropar. Kittelfältets dödisgropar ute på Brattforsheden är lite unika, de är nämligen helt torrlagda så att man kan promenera genom dem.
Våren är underbar - men hösten går inte av för hackor den heller! Visserligen är det bara skrikiga tranor och tjoande gäss som hörs plus en och annan hackspett som låter, men FÄRGERNA!
Men även en vacker och lång promenad har sitt slut. Jag vill inte påstå att varken vi eller hundarna hade något emot att se skogen öppna sig och skåda Marias och Christers hus efter mer än 3,5 tim i buschen och höra grannens hela hög med biffkor ropa en bit bort.
Tack Maria för en skön dag och fler promenader blir det säkert ute på heden.
Tjingalong tallsäsong!
Tjatmostrar
Men det här har alltså skapat lite vanor hos Super Divan och Tasselina Bråkstake. Skogstassematte har, när husse är bortrest, alltid väldigt bestämda morgonvanor. Upp vid sextiden, mata de hemmavarande husdjuren, sätta på datorn och morgonte, ta ut dagens fem sudokon från http://www.korsord.se och sedan krypa tillbaka i sängen igen med frukost och sudokon och fyrbenta sängkamrater. Alltid samma vana, sedan flera år tillbaka. Hundarna kan rutinen. Men det har tillkommit en rutin. Matte ska inte lösa alla sudokon utan efter en stund, när frukostmackan kamratligt delats på tre, ska matte gå upp ur sängen, ta på sig skogskläderna, ta fram pejlen och godiset, som ska vara i jackfickan, kliva i sina kängor och ta ner koppel och bilnyckel och försvinna hemifrån med två ystra jyckar. Ibland vill jag faktiskt inte lämna sängen för att vara i skogen klockan 07.00, utan jag vill lösa ALLA sudokon, kanske t o m ta en liten "power-nap" igen. Men sådana ovanor bestraffas - två tjatmostrar drar igång. De är helt underbara i sina försök (som till 300 % lyckas) att få upp matte ur sängen. Tasselina Bråkståke börjar ljudligt klaga - hon gråter, piper, smågläfser, hoppar upp och ned mellan sängen och golvet och tar några "tokrus" så mattan far iväg över sovrumsgolvet. Super Divan är betydligt mer hårdhänt i sin uppvaktning. Om matte inte begriper Tasselinaspråket så hjälper Divan till med att knuffa matte i ansiktet. DET GÖR ONT. En hundnos som trycks vänligt men bestämt mot ditt ansikte kanske inte alltid upplevs som "vänlig".
Jag gav upp klockan åtta i morse. Tjatmostrarna fick som de ville - IGEN. Har man börjat att gå ut i skogen varje morgon för att matte har semester, så ska inte den trevliga vanan brytas. Blir det inte ösregn snart kommer mina skogskängor att vara utslitna, när jag ska börja jobba igen den 28:e ds. För i ÖSregn, lär de inte kunna lura ut mig. Förresten så går Tasselina Bråkstake inte ut när det regnar. Hon tittar ut försiktigt bara för att vända i dörren. Sådan är hon!
Det var när tjatmostrarna misshandlade matte som värst, som jag helt plötsligt, från ingenstans som vanligt, hörde mormors röst. Och de gamla orden dök upp igen. Jag sa ju att jag börjat samla på dem, de gamla orden alltså. Hur många av er har hört "sarja (sarga?) inte så hemskt". Eller "tjälta inte!" Så sa min mormor till mig, när hon tyckte att jag var lite väl tjatig. Och nu tycker jag faktiskt att mina voffsingar är lite väl sarjiga och tjältiga. Kul vá, men så synd att ord försvinner. Men språket är ju i ständig utveckling. Den gode Gustav Wasa skulle inte begripa ett smack vad vi pratar om. Förresten så begriper inte jag heller alltid vad jag pratar om - suck.
Nu har i alla fall "tjältmostrarna" lagt sig till ro i TV-soffan. De brukar sova snällt till sextontiden, då de börjar sitt tjat igen - MATEN ska ställas ned! Så har jag det. Dessemellan far jag fortfarande fram med skurmoppar, dammsugare, fönsterskrapa m m. Det är som att ha bäbis, man får passa på när de sover!
Tjingalong tjatkalsong
FROST och ord
När jag inte lyssnar på hackspettar, hukar för arga tallefjantar, hälsar på tranorna som kommer flygande precis ovanför trädkronorna på morgonen eller skäller på Tasselina Bråkstake, som gör sitt yttersta för att försöka välta matte i blåbärsriset (genom att fungera som snubbeltråd), så tänker jag. Okey, det kan låta lite förmätet, men jag tror faktiskt att jag tänker. Inte speciellt djupa tankar, men tankar i alla fall. Några världsgåtor vill jag inte påstå att jag fixar (fast visst händer det att man skulle vilja ge Obama m fl lite visa råd........), men idag dök det bara upp ett ord, som jag inte använt sedan tonåren. Och så gör det titt och tätt - dyker upp ord, som jag nästan trodde jag glömt. Dialektala ord, som jag inte använt sedan i början av sjuttiotalet - medeltiden enligt mina ungar. Inte vet väl en värmlänning vad man gör, när man kartar i trän?? Nä, trodde väl det. Och inte vet jag varför jag plötsligt fick lust att "karta i trän", när jag strövade i morse. Jag har inte ägnat mig åt något dylikt sedan jag var liten unge med blåslagna knän med gamla sårskorpor på. Att "karta" i trän gör sörmlänningen och till viss del även västmanlänningar, när de ägnar sig åt att bestiga trädtoppar för att bygga trädkojor, typ. I "Värmland Du Sköna" ägnar man sig åt att "klättre i träa". Och klättrar, är väl vad man gör i resten av Svea Rike oxå. Men "hemma på min gata i stan", där "kartar" man. Och sen dyker det ena ordet efter det andra upp, som jag inte har hört sedan mormor och morfar sa dem. Mormor och morfar, som hade sina rötter i Lista, strax väster om Eskilstuna, hade många ord, som bara folk från den trakten använde. "Hänasse, dänasse, nunasse". ???? Ja, det betyder helt enkelt, här, därborta och nu. Plättlätt. Och min älskade lilla farmor, som alltid "runkade iväg" på bio. Dä ni! Det skulle ni inte kunna tro, eller hur? Men "runka iväg" betydde helt enkelt att gå, men lite mödosamt p g a ålder och stelhet. Jag var nog i 20-årsåldern innan jag över huvud taget insåg att det ordet inte var riktigt rumsrent utanför E-tunas stadsgräns och gravt kunde missförstås om det användes i andra landsändar! Och här i Värmland "schuver" man igång bilen. Eller så kan man få sladd med samma fordon, för att det är "glint". Hmmm. För att inte tala om att detta fyrhjulade fordon dessutom kan vara ordentligt "dretigt", för att det var lera på vägen.
Men roligast är faktiskt de där "gamla orden" som dyker upp i minnet. De där som man ler vänligt välkomnande åt - "vart har du hållit hus de senaste trettio åren?"
Känns som om jag skulle behöva börja samla på de där gamla godingarna. Tror jag börjar med "att karta".
Jag har några gamla vänner kvar i hemstaden. Några som blivit densamma trogen genom åren. Och när jag pratar med dessa vänner, brukar det ständigt dyka upp härliga gamla ord. De ska sparas! Man får så härliga flash backs av dem. Ergo - ny hobby - samla ihop barndomsorden!
Tjingeling isskrapa!
Kyrkobesök
Så var det dax igen. Jag är ingen duktig kyrkobesökare. Senast jag var i kyrkan (ja, förutom "min" kyrka, skogen), var för sisådär fem år sedan, när Filip skulle döpas. Dessförinnan var det Carl som skulle döpas (och eftersom det skiljer ca tre månader på killarna, så blev det lite tätt på given där.....) och dessförinnan var det lilla Elvira som skulle döpas - åsså var det visst något bröllop oxå. Så jag sliter inte ut golvet i kyrkorna precis. Och inte kyrkbänkarna heller. Undrar om Vår Herre känner igen mig över huvud taget? Fast jag är ju duktig på att tjata på honom, när jag är i knipa, så han hinner kanske inte glömma mig emellan varven ändå. För knipa är jag i lite då och då. Förutom att i dessa lägen svära en ramsa och försöka reda ut problemen så brukar jag skicka en hälsning uppåt oxå - iFALL ATT han skulle höra och kanske skynda på det positiva förloppet lite. Hmmm, praktisk tro, eller hur? Inga krav på undertecknad - bara på Vår Herre. Han har säkert tröttnat på mig för länge sedan.
Men nu har jag alltså besökt kyrkan igen. Lars ERIK och ALVA Victoria döptes idag i Forshaga kyrka och hela tjocka släkten ( och den magra oxå för den delen) följde den fina dopakten i kyrkan och träffades sedan i församlingshemmet för en gemensam stund. Och familjen var samlad - Andreas var med och orkade med både resan till Forshaga, dopakten och kaffestunden efteråt.
Dopfunten fylls med vatten från "släktgården" i Horrsjön, norr om Filipstad
Gudfar Kjell - farbror till barnen
Titta Erik, plaskiliplask
Hej lilla Alva, så gla´och go´!
Välsignelsen
Tillsammans med gudföräldrarna, Kjell och Eva
Och idag, lixom igår, fortsätter sensommarsolen att skina över onda och goda och hösten får vänta lite. En klarblå himmel och varmt och gott. Blir nog lite förmiddagsfika om en stund på utsidan huset. De hemmavarande hundarna, Skogstassens Super Diva Fisförnäma och lilla Tasselina Bråkstake, ligger ute på trappan i solgasset och lapar sol och sover och försöker att totalt ignorera matte som far omkring med skurmoppar och fönstertrasor i huset, nu när husse har tagit höstsemester med övriga tre vovvar, långt upp i de lappländska skogarna. Matte har oxå tagit semester - fjorton dagar med att röja i huset när det är nästan tomt, gå i skogen med Super Divan och kanske åka på någon utflykt, vem vet?
Tjingalong höstsäsong, eller?
