Stolligheter
Vad i hela friden är det som driver en hel massa människor, inklusive skogstassematte, att under primitiva förhållanden, vedervärdigt väder (i alla fall ibland), långa tröttande bilresor, en jäkla massa packande ned, packande upp, packande ned igen, kloklippande, borstning, putsning, shoppande av div nödiga och onödiga prylar, tillbringa helg efter helg runt en fyrkantig ring (varför envisas boxare och hundfolk att kalla en kvadrat för ring?????????????), bara för att sedan komma hem och ta rätt på allt igen för att kunna packa samma pryttlar igen en vecka senare och ge sig ut på landsvägarna igen.
Är det kärleken till hunden, till rosetterna som man i bästa fall kan hänga upp på väggen efter väl förrättat värv, är det så förbaskat skojsigt att kuska på landsvägarna med fullpackad bil så att man måste hitta på en anledning för att kunna göra det, är det tävlingsinstinkten som måste ut i någon ända eller VAD ÄR DET som gör att tusentals människor varje helg möts på diverse olika ställen ute i urskogarna och tävlar med sina hundar (och för all del, hästar också).
Här är en som ibland starkt ifrågasätter om hon är "riktigt riktig". Tänk så lugnt och skönt det skulle vara att vakna på lördag, och kanske även söndag, morgon, mata hundarna, släppa ut hundarna, ta in hundarna och sedan lugnt krypa ned i sängen och läsa, somna om, "bara vara". Men nej då - packa bilen med tusen pryttlar och en "pömsen" hund och sedan ge sig iväg för att sitta vid en fyrkant och räkna hundar en hel dag och vara nervös, emellanåt lite associal (dotterns påstående), knäpp och virrig och stirrig. Suck. Det är tur man inte är ensam om lasten!!
Men nu har jag räknat ut precis vad det beror på!
- Man har absolut lika jätteknäppa vänner (ingen nämnd och ingen glömd på t ex Åsbacken, i Brattfors eller Forshyttan)
- Man har myror i brallan i största allmänhet och lugn och ro promenerar en på nerverna
- Man tycker det är så himla skojsigt att knö ihop sig en trång husvagn och slippa ha negligé vid läggdax
- Man bara ÄLSKAR att äta frukost ute, d v s dricka te utspätt av regnvatten och att försöka peta i sig en macka som sönderfaller i tusen blöta beståndsdelar därför att himlen står öppen och taket på extratältet har bågnat och rasat ihop av vattentrycket från ovan...... eller att det är så himla varmt att man inte behöver steka äggen, det räcker att lägga dem på fatet och vänta så sköter det sig självt
- Man bara ÄLSKAR att bli absolut genomvåt i bästa gåbortsstassen medan den där fyrbenta individen bredvid en strosar runt i torra regnkläder och ser ut som en prinsessa/prins, whatever, och man är en absolut världsbästing på att utstå den maximala värmen vissa dagar, d v s passa upp på fyrbeningen med kylande filtar, friskt vatten i flaskor överallt (bara för att själv glömma att man faktiskt måste både äta och dricka, framför allt det sistnämnda) för att få ut max på eftermiddagen. Hunden är jättefräsch, matte hänger som en urvriden trasa i snöret - glömt att dricka, glömt att äta, bara passat upp på superdiviga fyrbenta vänner
Ta er en funderare - hur klockrent tokig är man!
Det finns en helig vecka varje år. Ransäter! Någon icke nämnd hade tänkt att rucka på reglerna i år, men bättrade sig i spurten och i torsdags bar det av. ÅRETS SEMESTERRESA. Ända till Ransäter. Primitiva lustar uppstår - d v s bland annat att sova utan negligé och att helt sonika krypa till sängs i ett varmt underställ när regnet smattrar på husvagnstaket. Att få trycka en efter kvällspromenaden lite våt hund intill sig och bara "snusa till sig". Visst är det mysigt? Nähä, du avstår den lite småvåta hunden? Fegis där! Hunden skulle i alla lägen bjuda dig till att sova i korgen om du frågade!
Torsdag kväll och himlen vidöppen! Tjoho, kvällsdusch kan man ta direkt utanför husvagnen. Kläderna av, tvålen fram och duscheriet kan anses färdigt.
Inte mera vin nu Tuva-Snuva-Ruggboll-matte - det är dax att du sätter på grillen!
Och en stund senare - regnet ÖSER ner i stora skopor och molnen hänger över hela Ransätersbygden
och på fredag morgon hade hundarnas eget tält gett upp under nattens regnmassor
Och en stund senare - regnet ÖSER ner i stora skopor och molnen hänger över hela Ransätersbygden
och på fredag morgon hade hundarnas eget tält gett upp under nattens regnmassor
Fredag - strålande sol och lagom varmt. Och kulturen för dagen är ett besök på Lars Lerins museum på Laxholmen i Munkfors. Munkfors syns knappt på kartan, men det finns där och många berömda personer kommer från orten vid Klarälven. Ett stort bruk fanns här förr och många av lokalerna står idag öde och skrämmande tysta. Lars Lerin hängde tavlor i ett av de gamla fabrikshusen och hux flux var det inte tomt på bruket längre!
Klarälven har vuxit de senaste veckorna och vid MunkFORS hade dammluckorna öppnats på vid gavel för att inte dränka bygden ovanför så det var en synnerligen mäktig och häftig fors som mötte oss!
Regnbågen mitt i forsen är lite läcker!
Vill du se forsen "levande" - gå till
http://www.youtube.com/watch?v=0ZDFJSREQYE
Jag tog en liten snutt med "kortkameran"
Munkfors´ gamla bruksmiljö finns till vissa delar fint bevarad - vad sägs om denna brandstation!!!
Har någon en så vacker brandstation i sin stad?
Numera har Munkfors säkert en annan station för tut-tut-bilarna. Den här är i alla fall museum och de gamla brandsprutorna finns kvar.
Ekipage förspänt med två hästar - parstång -en sele hänger kvar på väggen
Detta var dagens kulturdos - Lars Lerin och bruksmiljö i Munkfors. Sen väntade middag och några korsord och sedan behöver damer i vår aktningsvärda ålder av + 25 ingen mer förströelse förutom lite hundpromenader!
De här två damerna tycker jag är jättesöta -
http://www.youtube.com/watch?v=2e_QRn0wF90
Jonta-Piraya-Ridgenose har en alldeles förträfflig approuch till domare, eller hur?? I kritiken stod det i alla fall att hon har ett angenämnt temperament, så det så!
Tjingalong regnkalsong
Vill du se forsen "levande" - gå till
http://www.youtube.com/watch?v=0ZDFJSREQYE
Jag tog en liten snutt med "kortkameran"
Munkfors´ gamla bruksmiljö finns till vissa delar fint bevarad - vad sägs om denna brandstation!!!
Har någon en så vacker brandstation i sin stad?
Numera har Munkfors säkert en annan station för tut-tut-bilarna. Den här är i alla fall museum och de gamla brandsprutorna finns kvar.
Ekipage förspänt med två hästar - parstång -en sele hänger kvar på väggen
Detta var dagens kulturdos - Lars Lerin och bruksmiljö i Munkfors. Sen väntade middag och några korsord och sedan behöver damer i vår aktningsvärda ålder av + 25 ingen mer förströelse förutom lite hundpromenader!
De här två damerna tycker jag är jättesöta -
http://www.youtube.com/watch?v=2e_QRn0wF90
Jonta-Piraya-Ridgenose har en alldeles förträfflig approuch till domare, eller hur?? I kritiken stod det i alla fall att hon har ett angenämnt temperament, så det så!
Tjingalong regnkalsong
Kolla den här gojan
den är bara för störtskön
http://www.youtube.com/watch?v=rg6Ge2TIpNs&eurl=http%3A%2F%2Fwww%2Efreewebs%2Ecom%2Frunesson%2Fapps%2Fblog%2F&feature=player_embedded
Tjingalong
http://www.youtube.com/watch?v=rg6Ge2TIpNs&eurl=http%3A%2F%2Fwww%2Efreewebs%2Ecom%2Frunesson%2Fapps%2Fblog%2F&feature=player_embedded
Tjingalong
Mera överfl....
öd kan skönjas i diskhon. Husse tog en liten promenad och sedan var matte satt i jobb med rensning och förvällning och paketering - allt går inte ner i "maggen" på en gång. Strålande tider - härliga tider. Kantareller är smaskens och inte behöver man blänga på den stackars svansviftande hunden efter förtäring - man behöver inte skylla ifrån sig alls. Men bigarråerna ställer till gräl fortfarande mellan Skogstassematte och Lillebror........
Tjingalong "one-more-day-to-go" SEEEEN ÄÄÄÄÄR DET SEEEMEEEESTEEEER!!!
Ett dignande överfl............
..öd, kolla vårt lilla bigarråträd
hur gott - på en skala ett till tio - är det att få VRÄKA i sig så mycket bigarråer att magen står i fyra hörn?
Man äter och äter och äter och fi..........
Sen stirrar man sin ivrigt tiggande, svansviftande hund i ögonen och säger med sträng röst
- Men Lillebror då, vad har du gjort!"
Tjingalong bigarråridå
hur gott - på en skala ett till tio - är det att få VRÄKA i sig så mycket bigarråer att magen står i fyra hörn?
Man äter och äter och äter och fi..........
Sen stirrar man sin ivrigt tiggande, svansviftande hund i ögonen och säger med sträng röst
- Men Lillebror då, vad har du gjort!"
Tjingalong bigarråridå
ÄNTLIGEN DAX
igen. Har haft lite utställningsabstinens ett tag. Men nu kommer det att dugga tätt, inte bara uppifrån utan oxå på utställningssidan. Hoppas Super Diva Fisförnäma håller formen! Och de andra jycksen oxå, eftersom det är fler som ska "dammas av" i Ransäter.
Kamp-(ing)hunden
Fast jag börjar nog bli lite lat..................Det är förbaskat skönt att ha handler, har jag kommit underfund med. Nu behöver jag inte springa - flås, flås - men å andra sidan är jag mycket mer nervös, när jag står och tittar på, än när jag flåsar runt själv. Måste vara kontrollfreaken Nilsson, som får stora skälvan, när kontrollen släpps och Super Divan ränner runt med någon annan i snöret. Fast det har blivit bättre. Nu VET jag, att hon inte lipar åt domar´n om inte mamma håller i snöret, så det är lugna puckar.
Resa till Halland är långt. Och blött. Fast bättre när man kommer fram än när man åker. Så var det i alla fall i torsdax natt, när vi lättade ankar (JA, DET ÄR BLÖTT I VÄRMLAND OCH DALSLAND. Det är ingen av mina tillfälliga sinnesförvirringar, som får mig att skriva, att vi "lättade ankar"). Fy vad mycke me vatten det finns!
Eftersom vi kom fram till Tvååker vid ca sisådär strax över fem på morgonkvisten, så fanns det inga funktionärer vakna, när vi skulle köra in på den tillfälliga camp(-ing)hundsarenan i Tvååker, så det var till att ställa sig på något plejs, där man inte trodde sig vara alltför mycket i vägen några timmar, medan man försökte återhämta några timmars nattsömn. Haha, inte nog med att jag hade handler, jag hade chaffis oxå, så jag hade snarkat (vilket jäkla förtal!!!) i stort sett hela vägen ner till Halland, utom i Ljungskile, där jag vaknade, frågade vart jag var och sedan uppsökte damrummet, betalade bensin som någon snäll människa hällde i tanken - och sov vidare. Hähä. Detta ska hädanefter bliva min musik, som Karl XII sa, (i alla fall om man ska tro Voltaires historiebeskrivning.) Handler och chaufför. Fattas förstås en kennelflicka, för det får jag vara själv.
Jo, när min ibland någon snarstuckna dotter lagom slaggat in i husvagnen till det behagliga smattrandet av 50 mm regn/timme, så vaknade förstås FUNKTIONÄRERNA. Bank, bank på dörren. "Är ni snälla och flyttar er till rad 11 därborta." Ibland är det en himla tur att nämnda snarstuckna (men i övrigt mycket sociala, vänligt inställda dotter) inte är så snabb i nyvaknat skick. Eljest hade nog den s k smockan hängt i luften.
Nåja, bil och husvagn förflyttades till rad 11 och friden lägrade sig åter lixom snarkningarna ...... och dom var inte mina! Det är bra med utvilade handlers, så sömnen fick fortgå till 9-tiden. Alltid något, sa han som fick se Åmål (och det hade vi förvisso gjort mitt i nattten. Nä, ljug, handlern och chaffisen hade sett Åmål, jag hade bara snarkat. Men å andra sidan har jag sett Åmål många gånger, so what!).
Och tänka sig - regnet hade slutat att smattra, men det såg inte så ljus ut precis
Men som något Herrans under, så blev vi faktiskt inte blöta på hela dagen. Några regnskurar föll, men inte just när vi hade anledning att vara ute.
Jo, jag glömde en VIKTIG detalj. Vi hade KOCK med oss oxå.
Käk brassades och intogs framåt kvällen (efter en stadig färsk potatis-och-sill-och-gräslöks-lunch).
Vederbörlig uppdatering av hemsidan sköttes
Super Diva Fisförnäma hade skött sig med den äran och någon gång samtidigt som småbarnen i grannhusvagnen kvartade in kvartade oxå skogstassematte och hund in. Vad ungdomarna gjorde behöver ingen veta.
Och på nattkröken smattrade regnet på i 720 km /tim. Men när morgonen kom - SOL.
Tillräckligt med sol för att Fisförnäma skulle få ha ett parasoll
Vi hade hört oroande regnhistorier från husse Skogstass och lekkamrat Ingrid. Det SPÖregnar fortfarande i Värmland. Haha, vi har haft jättefint väder! Jo, tjosan, vi hann inte åka mer än några mil hemöver förrän vi insåg att vi hade vistats i ett gränsland mellan väder och oväder.
Längs med västkusten, upp till Uddevalla, var det ömsom regn, ömsom sol men sen kom vissheten - det hade VERKLIGEN regnat från Dalsland och norrut. På gärdena fanns stora sjöar, som definitivt inte fanns med, ens på orienteringskartorna för bygden. Stora sjöar. Med sjöfåglar i. Norr om Åmål - alltid något - på "lillvägen" upp mot Nysäter, så fanns det ingen väg kvar!! En stor fors över vägen och absolut oframkomligt såvida man inte ville simma med bil och husvagn. No way att den vägen var framkomlig. Nu var det bra med chaufför igen! Som kan backa upp-och-ned med ögonbindlar på med husvagn! Vi snackar inte om någon autostrada att vända på precis, utan asfalterad ko-stig! Ojoojoj, kvedo de tu fruntimren, medan den store starke karlen i församlingen vände bil och husvagn på en femöring!
Väl ute på 45:an insåg vi, att vi nog KANSKE skulle kunna ta oss hem under natten. Med en av vägverkets bilar framför oss med varningslampor på plöjde vi fram genom vattenmassorna, förmodligen som en av de sista bilarna att kunna passera detta dygn. I morse kom rapporterna på radion - E 45 avstängd lixom miltals med andra vägar i Dalsland och Värmland. Det var bara att ställa bil och husvagn i Nysäter över natten och sova över. Kändes tämligen osäkert om det fanns väg hem till 2 ha Solberg.
Tur man är båtägare, om detta oväder fortsätter! Bra att ha både flytväst och flytetyg i form av bo-i-båt!
Tjingalong utställningssäsong
Kunde ha blivit en plattnosad bulldog!!
Onsdag - utflyktsdag. Det finns mycket spännande "runt hörnet" och allt är inte slott som glimmar.
Idag har lekkamrat Ingrid och undertecknad skogstassematte undersökt vägar som bara finns på orienteringskartor. Och kanske knappt det heller. Vilka höjdare! Vi lyckades tota ihop 38 mil urskogsväg i "Värmeland du Sköna" och "på Dal" och näbben har jag i behåll, men.........................
Det började redan i Värmlands Nysäter. Dit hade vi trollat oss över skogen - allt för att slippa åka E 18 och E 45. Dessa vägars asfalt kan vi utantill. Mer spännande med dålig asfalt, lösa vägkanter, grisar på vägen och kor i träna (LITE överdriver jag, men ni kan tänka er stuket). Redan strax söder om Nysäter, alltså, höll nämnda skogstassematte på att bli plattnosad bulldog för första gången + ramla ur bilen. Bra med bilbälten! Den Anderssonska kurvtagningsförmågan överstiger vida mitt förstånd. - Öh, duuu, vägen går där ..... Tanke och handling i ett. Ratten i en konstfull sväng höger-vänster och vips har vi bytt väg och skogstassematte och hennes rumpa och näsa hade av centrifugalkraften slungats åt andra hållet........ Första försöket att göra om det Nilssonska nässtuket alltså.
"Spännande rokokoinredning, landets vackraste dass och har du tur kanske gårdens osaliga piga glider förbi! En tur till von Echstedtska gården kan innehålla mycket.
Gården är kanske den märkligaste av Värmlands ännu bevarade äldre gårdar. Den byggdes mellan 1762-1764 och har på utsidan en nästan karolinsk prägel; den strama låga manbyggnaden och de två par flyglarna. Men i det inre blommar rokokon. Du ser det i möblerna men kanske främst i de vackra väggmålningarna. Redan i förstugan hälsas besökaren av ett par grenadjärer från Adolf Fredriks tid och i salen finns målningar med bibliska motiv. Till och med hemlighuset har burleska dekorationer utan motsvarighet i landet.
I trädgården kan du njuta av dofterna i örtagården eller beundra träden i apelgården där vi enbart odlar värmländska äppelsorter." (Presentation av von Echstedtska gården på Värmlands Museums hemsida)
Nästan så jag funderar på nytt sommarställe igen. Fast jag vet inte om jag skulle stå ut med interiören! Nog var det lite pampigare på Skokloster! Lite mer ståndsmässigt för en Nilsson, dessutom, hihihi
Vackert skåp med ostindiskt porslin - obs crémeskålarna! Vet du inte vad det är! Inte jag heller. Men lekkamraten hade
Idag har lekkamrat Ingrid och undertecknad skogstassematte undersökt vägar som bara finns på orienteringskartor. Och kanske knappt det heller. Vilka höjdare! Vi lyckades tota ihop 38 mil urskogsväg i "Värmeland du Sköna" och "på Dal" och näbben har jag i behåll, men.........................
Det började redan i Värmlands Nysäter. Dit hade vi trollat oss över skogen - allt för att slippa åka E 18 och E 45. Dessa vägars asfalt kan vi utantill. Mer spännande med dålig asfalt, lösa vägkanter, grisar på vägen och kor i träna (LITE överdriver jag, men ni kan tänka er stuket). Redan strax söder om Nysäter, alltså, höll nämnda skogstassematte på att bli plattnosad bulldog för första gången + ramla ur bilen. Bra med bilbälten! Den Anderssonska kurvtagningsförmågan överstiger vida mitt förstånd. - Öh, duuu, vägen går där ..... Tanke och handling i ett. Ratten i en konstfull sväng höger-vänster och vips har vi bytt väg och skogstassematte och hennes rumpa och näsa hade av centrifugalkraften slungats åt andra hållet........ Första försöket att göra om det Nilssonska nässtuket alltså.
Å sen rullade vi försiktigt genom Kilabygden till
"Spännande rokokoinredning, landets vackraste dass och har du tur kanske gårdens osaliga piga glider förbi! En tur till von Echstedtska gården kan innehålla mycket.
Gården är kanske den märkligaste av Värmlands ännu bevarade äldre gårdar. Den byggdes mellan 1762-1764 och har på utsidan en nästan karolinsk prägel; den strama låga manbyggnaden och de två par flyglarna. Men i det inre blommar rokokon. Du ser det i möblerna men kanske främst i de vackra väggmålningarna. Redan i förstugan hälsas besökaren av ett par grenadjärer från Adolf Fredriks tid och i salen finns målningar med bibliska motiv. Till och med hemlighuset har burleska dekorationer utan motsvarighet i landet.
I trädgården kan du njuta av dofterna i örtagården eller beundra träden i apelgården där vi enbart odlar värmländska äppelsorter." (Presentation av von Echstedtska gården på Värmlands Museums hemsida)
Nästan så jag funderar på nytt sommarställe igen. Fast jag vet inte om jag skulle stå ut med interiören! Nog var det lite pampigare på Skokloster! Lite mer ståndsmässigt för en Nilsson, dessutom, hihihi
Vackert skåp med ostindiskt porslin - obs crémeskålarna! Vet du inte vad det är! Inte jag heller. Men lekkamraten hade
full koll på detta med crémeskålar!
Och dessa fantastiska målningar överallt - alla rum, alla väggar. Allt målat och bevarat.
Och kakelugnar i alla rum. Och det kunde nog behövas. Någon gång på 1800-talet hade alla innanfönster plockats bort ur huset - det var inte "fint" nog!
Kakelugnen står på "fötter" - aldrig skådat tidigare
Detta lilla hörnrum med sin inredning passade lekkamrat Ingrid - skulle kunna tänka sig att bo där. Fast jag tror nog hon kommer tilbala till Silkesta, när snöstormen yr och innanfönstren saknas!
En bild från "asessorskans rum" (hur många "s" ska det egentligen vara??`)
Ytterliggare en ny kakelugnsvariant (ingen ugn var den andra lik!) och väggmålningar.
"Ställningen" i framkant av bild är asessorskans ställning till krinolinen. Tack käre Herre, att vi slipper tockna dumma påfund när vi klär oss! Tack Levis, för jeansen!
OCH så måste vi besöka Sveriges absolut vackraste dass! Helt unikt! Bygg i kvadrat och med en fin lanternin på taket och så dessa målningar....................... Dessa takmålningar möts man av, när man stiger in, och
när man väl satt sig tillrätta för att utträtta sitt tarv, så har man en helt annan utsikt, nämligen:
Här sitter "asessorskan" och hennes "asessor" och uträttar vad de behöver, uppassade av en piga och en dräng med varsin handduk/papper (???) till reds. Vet ni varför det kallas "hemlighus". Jo, här satt man faktiskt tillsammans, man och hustru, mor och dotter, far och son och talade om sådant som man inte ville att någon annan skulle höra! Här kunde pappa bonde läxa upp sonen för att han körde sneda plogfåror, utan att drängen skulle kunna vara vittne till uppläxningen och mor berättade för den halvvuxna kvinnan, det som unga flickor behöver veta.....
Affärer gjordes oxå upp, gentlemän emellan.
Titta så listigt, små gulliga fjölar för barnen
Nog med skitsnack.
Nu letades krokigaste möjliga väg upp för att ta oss ner till "Dal". Den vägen vi hittade var nästan lika häftig som vägen till Svannikeboda för några veckor sedan, men inte riktigt
Vi kommer till "Handelsmannaövergång", d v s Köpmannebro, och tittar på marinan och njuter av utsikten ut mot "Storvänern"
Här ligger en fin båt, som ligger och väntar på att slussas upp i sjösystemet upp mot norska gränsen
Dagens obligatoriska åskskur kommer - men den här gången fick jag inte filma någon blixt
Nu går färden vidare upp mot Dalslands kanal och akvedukten i Håverud. Men vi måste göra som alla tyska, holländska, danska och you name i turister - kolla när de slussar. Här kommer MS Storholmen från Bengtsfors i slussen med hela däcket fullt av turister
Efter att NÄSTAN ha lurats att äta vanlig vänerlax till hutlöst pris, d v s lika dyrt som på värsta Stureplanskrogen i Stockholm, hittade vi ett trevligt ställe att äta på. Samma vänerlax och samma bakta potatis som på krogen bredvid men för mindre än halva priset. Turistfälla????
Mätta, glada och nöjda och med näsan i behåll, far vi vidare och tittar på den berömda akvedukten uppe från "stora vägen".
"Turisträllsbuss", som stannar mitt på järnvägsbron över akvedukten för att låta passagerarna njuta av den storslagna vyn över vattensystemet
Sen bär det iväg över "Brudfjället" - en landsväg som inte får byggas om, rätas ut eller ändras på något sätt. En väg som ska upplevas! Backe upp, backe ned, titta vänster, titta höger. Kolla där, kolla här, titta vackert, titta fint.......
Å så når vi Dals Långed. - Hörru Andersson, det stod silversmed på skylten. Skulle vi inte vara kulturella och hantverksmässiga idag?
Tjong - nu var det nära bulldogsnäsa igen! Om nu silversmeden bor på högra sidan av vägen så svänger lekkamraten häftigt åt höger och vänder på vägen så asfalten krullar sig. Åsså står vi på något underligt sätt på gatan utanför silversmedens hus. Jag kollar näsan - den är kvar! Men den var nog lite illa ute några sekunder igen, när centrifugalkraften gjorde sitt bästa att flytta mig i tangentens riktning. Suck.
Skogstassematte shoppade örhängen och ringar - måste ha varit chocken efter att funnit att kroppen var intakt efter manövern på gatan.
Tro nu inte att det var slut på krokilikrokvägarna för det. Nästa etapp - Baldersnäs Herrgård. Ägaren var inte hemma - tror vi. Ni vet vem? Oldsberg på tv, ni vet. På spåret med Björn Hellberg.
Men massor av turister var där och hantverksbodarna sålde och sålde....
Och detta vore inte ett reportage värt namnet om inte Skogstassematte hittat en hund att fotografera. Detta mina vänner är en äkta engelsk foxhound, som var på besök i Sverige med sin tyska husse och matte. Foxhounds finns bara i några få exemplar i Sverige och den första såg jag och dotter Nina på utställningen i våras i Malmö.
Å så fin! En sån skulle jag vilja ha! En "stövare" fast högre och kraftigare och SÅ VACKER
Javisst ja, Baldersnäs var det ja, så här ser det ut åt ena hållet. Restaurangsidan
Herrgården ligger på en vacker halvö ut i Laxsjön och har alltså sjöutsikt åt alla håll och kanter
-Hörru du, jag måste nog ha en glass!
TJONG BROMS OCH SVÄNG. Och näsan kunde ha varit ett minne blott - IGEN.
Andra bilar som svängde in till samma glasskiosk kom minsann försiktigt och stillsamt inrullande. Men de hade väl codrivers som varnade chauffören i tid. Sån´t tycker jag är jättemesigt!
Tjingalong codriver
Och dessa fantastiska målningar överallt - alla rum, alla väggar. Allt målat och bevarat.
Och kakelugnar i alla rum. Och det kunde nog behövas. Någon gång på 1800-talet hade alla innanfönster plockats bort ur huset - det var inte "fint" nog!
Kakelugnen står på "fötter" - aldrig skådat tidigare
Detta lilla hörnrum med sin inredning passade lekkamrat Ingrid - skulle kunna tänka sig att bo där. Fast jag tror nog hon kommer tilbala till Silkesta, när snöstormen yr och innanfönstren saknas!
En bild från "asessorskans rum" (hur många "s" ska det egentligen vara??`)
Ytterliggare en ny kakelugnsvariant (ingen ugn var den andra lik!) och väggmålningar.
"Ställningen" i framkant av bild är asessorskans ställning till krinolinen. Tack käre Herre, att vi slipper tockna dumma påfund när vi klär oss! Tack Levis, för jeansen!
OCH så måste vi besöka Sveriges absolut vackraste dass! Helt unikt! Bygg i kvadrat och med en fin lanternin på taket och så dessa målningar....................... Dessa takmålningar möts man av, när man stiger in, och
när man väl satt sig tillrätta för att utträtta sitt tarv, så har man en helt annan utsikt, nämligen:
Här sitter "asessorskan" och hennes "asessor" och uträttar vad de behöver, uppassade av en piga och en dräng med varsin handduk/papper (???) till reds. Vet ni varför det kallas "hemlighus". Jo, här satt man faktiskt tillsammans, man och hustru, mor och dotter, far och son och talade om sådant som man inte ville att någon annan skulle höra! Här kunde pappa bonde läxa upp sonen för att han körde sneda plogfåror, utan att drängen skulle kunna vara vittne till uppläxningen och mor berättade för den halvvuxna kvinnan, det som unga flickor behöver veta.....
Affärer gjordes oxå upp, gentlemän emellan.
Titta så listigt, små gulliga fjölar för barnen
Nog med skitsnack.
Nu letades krokigaste möjliga väg upp för att ta oss ner till "Dal". Den vägen vi hittade var nästan lika häftig som vägen till Svannikeboda för några veckor sedan, men inte riktigt
Vi kommer till "Handelsmannaövergång", d v s Köpmannebro, och tittar på marinan och njuter av utsikten ut mot "Storvänern"
Här ligger en fin båt, som ligger och väntar på att slussas upp i sjösystemet upp mot norska gränsen
Dagens obligatoriska åskskur kommer - men den här gången fick jag inte filma någon blixt
Nu går färden vidare upp mot Dalslands kanal och akvedukten i Håverud. Men vi måste göra som alla tyska, holländska, danska och you name i turister - kolla när de slussar. Här kommer MS Storholmen från Bengtsfors i slussen med hela däcket fullt av turister
Efter att NÄSTAN ha lurats att äta vanlig vänerlax till hutlöst pris, d v s lika dyrt som på värsta Stureplanskrogen i Stockholm, hittade vi ett trevligt ställe att äta på. Samma vänerlax och samma bakta potatis som på krogen bredvid men för mindre än halva priset. Turistfälla????
Mätta, glada och nöjda och med näsan i behåll, far vi vidare och tittar på den berömda akvedukten uppe från "stora vägen".
"Turisträllsbuss", som stannar mitt på järnvägsbron över akvedukten för att låta passagerarna njuta av den storslagna vyn över vattensystemet
Sen bär det iväg över "Brudfjället" - en landsväg som inte får byggas om, rätas ut eller ändras på något sätt. En väg som ska upplevas! Backe upp, backe ned, titta vänster, titta höger. Kolla där, kolla här, titta vackert, titta fint.......
Å så når vi Dals Långed. - Hörru Andersson, det stod silversmed på skylten. Skulle vi inte vara kulturella och hantverksmässiga idag?
Tjong - nu var det nära bulldogsnäsa igen! Om nu silversmeden bor på högra sidan av vägen så svänger lekkamraten häftigt åt höger och vänder på vägen så asfalten krullar sig. Åsså står vi på något underligt sätt på gatan utanför silversmedens hus. Jag kollar näsan - den är kvar! Men den var nog lite illa ute några sekunder igen, när centrifugalkraften gjorde sitt bästa att flytta mig i tangentens riktning. Suck.
Skogstassematte shoppade örhängen och ringar - måste ha varit chocken efter att funnit att kroppen var intakt efter manövern på gatan.
Tro nu inte att det var slut på krokilikrokvägarna för det. Nästa etapp - Baldersnäs Herrgård. Ägaren var inte hemma - tror vi. Ni vet vem? Oldsberg på tv, ni vet. På spåret med Björn Hellberg.
Men massor av turister var där och hantverksbodarna sålde och sålde....
Och detta vore inte ett reportage värt namnet om inte Skogstassematte hittat en hund att fotografera. Detta mina vänner är en äkta engelsk foxhound, som var på besök i Sverige med sin tyska husse och matte. Foxhounds finns bara i några få exemplar i Sverige och den första såg jag och dotter Nina på utställningen i våras i Malmö.
Å så fin! En sån skulle jag vilja ha! En "stövare" fast högre och kraftigare och SÅ VACKER
Javisst ja, Baldersnäs var det ja, så här ser det ut åt ena hållet. Restaurangsidan
Herrgården ligger på en vacker halvö ut i Laxsjön och har alltså sjöutsikt åt alla håll och kanter
-Hörru du, jag måste nog ha en glass!
TJONG BROMS OCH SVÄNG. Och näsan kunde ha varit ett minne blott - IGEN.
Andra bilar som svängde in till samma glasskiosk kom minsann försiktigt och stillsamt inrullande. Men de hade väl codrivers som varnade chauffören i tid. Sån´t tycker jag är jättemesigt!
Tjingalong codriver
Sjön är skön
Visst är den det! Nästan alltid. Men när jag skrev den här rubriken blev jag lite konfunderad över vårt språk. Inte undra på att vänner från andra länder tycker vi har ett hopplöst svårt språk. Sjön är skön. Sj - sk. Men båda stavningarna uttalas lika- "typ" kombinationen "sch" i andra språk. Å sen klämmer vi till med ett "ö" - i ena fallet är ö:et kort och i det andra lååååångt. För en tibetan borde det låta lika - eller?
Skit samma, det var inte alls det jag skulle fördjupa mig. Det finns säkert någon sorts professorer som kan det däringa med vårt svenska språk.
Närå, jag slutar aldrig förundras över det rogivande med att vara ute på "schön" (med kort "ö") och hur himla schööööönt det är för hela själen (fast tamme sjutton om kroppen alltid tycker detsamma - det är tufft att klättra och trängas i en båt, när fem hundar ska vara med och det är inte alltid kroppen (läs = det skadade senfästet i rumpan. Yes, det var INTE en muskelbristning, när allt kom omkring, utan ett partiellt brott på ett senfäste. Inte undra på att det small som ett kanonskott i hela Larv) hänger med på de där klättringarna upp och ner från marken till båten, från skarndäck till sittbrunn och sedan ner i akter- eller förruffen. Gnäll, gnäll.
Hela lördagsmorgonen blängde vi ilsket på regnmolnen, som ibland läckte och ibland inte, men bestämde oss för att man inte kolar vippar av att få lite regn på sig och hundarna ville verkligen komma ut, rastlösa till tusen och Dolly-Polly-Supermamma började slå sina lovar runt båtkorgen för att visa att det var dax att packa och fara. Den jycken vet himla väl när det är helg och vi ska åka ut. Hon sätter sig ibland bredvid båtkorgen och annonserar med gläffsande att det är tajm att dra iväg.
Nåja, vi blev rejält blöta, när vi stuvade in oss i båten, men väl ute på sjön var det som vanligt - nästan - solen bröt fram och det blev rejält varmt. Så varmt att både människor och djur uppsökte skuggan. Och hundarna förstås badade. Det var inte lång stund de var torra i pälsarna! Ingen större idé med Frontline på dessa jyckar - nästan som att kasta pengarna direkt i schön, det rinner av lika fort som det rinner på! Frontlinet alltså.
Taxen-Taxelina hittade en sval fläck på berget och parkerade där
Jonta-Ponta-Ridgenose undrar vad husse hämtat från båten
Stövargänget härjar runt, leker, jagar flugor (i brist på bättre kantänka), tokspringer efter någon trollslända
eller en macaonfjäril
SEN, blir man bara så "tött, så tött"
Jonta-Ponta-Ridgenose vilar i grönskan
Lille-Pillebror kommer upp i soffan, funderar en stund och somnar sen....
Dolly Polly Supermamma har precis kvartat in i vasskanten, svalt och skönt förmodligen
Själva går vi in i båten och försöker smyga i oss efterrätten. Om ni trodde det var ljug, när jag påstod att husse plockat en liter smultron, kan själva här se att jag inte ljög alls
Snacka om fest alltså!!!!!
Men det är inte lätt att få vara ensam om gobitarna!
Tittut husse och matte, vad är det ni gör utan oss!!!!
Shoppar en liten gobit i kiosken
Matsmältning pågår i akterruffen
Å nu är vi alltså på torra land igen och en arbetsdag har fullgjorts
Tingalong regnväder
Skit samma, det var inte alls det jag skulle fördjupa mig. Det finns säkert någon sorts professorer som kan det däringa med vårt svenska språk.
Närå, jag slutar aldrig förundras över det rogivande med att vara ute på "schön" (med kort "ö") och hur himla schööööönt det är för hela själen (fast tamme sjutton om kroppen alltid tycker detsamma - det är tufft att klättra och trängas i en båt, när fem hundar ska vara med och det är inte alltid kroppen (läs = det skadade senfästet i rumpan. Yes, det var INTE en muskelbristning, när allt kom omkring, utan ett partiellt brott på ett senfäste. Inte undra på att det small som ett kanonskott i hela Larv) hänger med på de där klättringarna upp och ner från marken till båten, från skarndäck till sittbrunn och sedan ner i akter- eller förruffen. Gnäll, gnäll.
Hela lördagsmorgonen blängde vi ilsket på regnmolnen, som ibland läckte och ibland inte, men bestämde oss för att man inte kolar vippar av att få lite regn på sig och hundarna ville verkligen komma ut, rastlösa till tusen och Dolly-Polly-Supermamma började slå sina lovar runt båtkorgen för att visa att det var dax att packa och fara. Den jycken vet himla väl när det är helg och vi ska åka ut. Hon sätter sig ibland bredvid båtkorgen och annonserar med gläffsande att det är tajm att dra iväg.
Nåja, vi blev rejält blöta, när vi stuvade in oss i båten, men väl ute på sjön var det som vanligt - nästan - solen bröt fram och det blev rejält varmt. Så varmt att både människor och djur uppsökte skuggan. Och hundarna förstås badade. Det var inte lång stund de var torra i pälsarna! Ingen större idé med Frontline på dessa jyckar - nästan som att kasta pengarna direkt i schön, det rinner av lika fort som det rinner på! Frontlinet alltså.
Försökte fånga "åskhimlen" över land, men det ser egentligen mest ut som om det är trevliga ulliga moln, men jag försäkrar att mellan dessa ulltussar och landlinjen är det blålila moln som bullrade och dundrade flera timmar utan att komma till oss (vilket jag uppskattar i högsta grad)
Taxen-Taxelina hittade en sval fläck på berget och parkerade där
Jonta-Ponta-Ridgenose undrar vad husse hämtat från båten
Stövargänget härjar runt, leker, jagar flugor (i brist på bättre kantänka), tokspringer efter någon trollslända
eller en macaonfjäril
SEN, blir man bara så "tött, så tött"
Jonta-Ponta-Ridgenose vilar i grönskan
Lille-Pillebror kommer upp i soffan, funderar en stund och somnar sen....
Dolly Polly Supermamma har precis kvartat in i vasskanten, svalt och skönt förmodligen
Själva går vi in i båten och försöker smyga i oss efterrätten. Om ni trodde det var ljug, när jag påstod att husse plockat en liter smultron, kan själva här se att jag inte ljög alls
Snacka om fest alltså!!!!!
Men det är inte lätt att få vara ensam om gobitarna!
Tittut husse och matte, vad är det ni gör utan oss!!!!
Shoppar en liten gobit i kiosken
Matsmältning pågår i akterruffen
Å nu är vi alltså på torra land igen och en arbetsdag har fullgjorts
Tingalong regnväder
Jag har fångat blixten .... och rymlingar
kolla vad som hände när jag satt och lekte med kameran - intet ont anande! Jorå, nog visste jag att åskan gick runt hörnet på huset - det hördes minsann - men inte visste jag att blixten skulle exponera sig mitt i backen framför fönstret. Dunder och brak!
http://www.youtube.com/watch?v=FpBtr_ymUzE
Hann du se den??? Jag får titta flera gånger på klippet ibland för att hinna se blixten bakom tallen. Tror det beror på
kapaciteten på youtube alt min dator, för i kameran syns det mycket bättre.
Kolla Suss-Trädgårdsmästare-Wannabee, mina digatalis har totalt rymt ur rabatten och jag hittade dem ymnigt blommande i kanten av havreåkern bakom huset!
Nu ska vi packa "bo-i-båten-Kaisa" och dra ut på Vänern med hundpacket. Husse har plockat en liter smultron, så efterrätt blir det i alla fall!
Tjingalong smultronsommar!
http://www.youtube.com/watch?v=FpBtr_ymUzE
Hann du se den??? Jag får titta flera gånger på klippet ibland för att hinna se blixten bakom tallen. Tror det beror på
kapaciteten på youtube alt min dator, för i kameran syns det mycket bättre.
Kolla Suss-Trädgårdsmästare-Wannabee, mina digatalis har totalt rymt ur rabatten och jag hittade dem ymnigt blommande i kanten av havreåkern bakom huset!
Nu ska vi packa "bo-i-båten-Kaisa" och dra ut på Vänern med hundpacket. Husse har plockat en liter smultron, så efterrätt blir det i alla fall!
Tjingalong smultronsommar!
Värmeslag
har jag faktiskt inte fått, men vem fanken orkar blogga i 30 gr värme? All energi går åt till att åka till jobbet, ta sig hem från jobbet och att BADA. Och att äta filmjölk och flingor, eller möjligen GLASS.
Husse badar, men det gills inte riktigt och det är inte något riktmärke på hur varmt det är i vattnet. Husse badar mitt i vintern om det behövs - och ibland ändå........... hähä
Matte badar och det mina vänner är verkligen ett mått på vattentemperaturen - matte Nilsson badar bara när vattentemperaturen är behagliga 22 gr plus. Bifogar bildbevis - för det finns folk i min närhet som annars skulle betvivla mina uppgifter
Och det här Moije är en hälsning till dig från husse (inte undra på att han var tvungen att bada!!)
och dessa underbara blommor badar oxå - står fast förankrade i Vänerns vassar och blommar som vackrast just nu
Lille Filip-Filur-Barnbarn ÄLSKAR att bada men vill först visa upp sina fin-fina nya badbrallor för mormor
Lille Erik, 5 veckor gammal, badar gärna i Vänerns 26-gradiga vatten den 1 juli
Alva tog det lugnt med badandet den här dagen - skuggan i barnvagnen var god nog till lilla damen
Filip-Filur-Barnbarn käkar en macka mellan badningarna
Och den här bilden är egentligen mest med för att retas lite med Suss-Trädgårdsmästare-wannabee.
Harru sett maken till pelargon att sätta knoppar?
Nä, roligare än så här blir det inte i värmegasset. Just nu väntar jag på att husse ska äta upp sin kvällsmat, så vi får dra ner till sjön och slänga oss i böljorna............................ DET ÄR VARMT!
Tjingalong utan kalsong!
Husse badar, men det gills inte riktigt och det är inte något riktmärke på hur varmt det är i vattnet. Husse badar mitt i vintern om det behövs - och ibland ändå........... hähä
Matte badar och det mina vänner är verkligen ett mått på vattentemperaturen - matte Nilsson badar bara när vattentemperaturen är behagliga 22 gr plus. Bifogar bildbevis - för det finns folk i min närhet som annars skulle betvivla mina uppgifter
Och det här Moije är en hälsning till dig från husse (inte undra på att han var tvungen att bada!!)
och dessa underbara blommor badar oxå - står fast förankrade i Vänerns vassar och blommar som vackrast just nu
Lille Filip-Filur-Barnbarn ÄLSKAR att bada men vill först visa upp sina fin-fina nya badbrallor för mormor
Lille Erik, 5 veckor gammal, badar gärna i Vänerns 26-gradiga vatten den 1 juli
Alva tog det lugnt med badandet den här dagen - skuggan i barnvagnen var god nog till lilla damen
Filip-Filur-Barnbarn käkar en macka mellan badningarna
Och den här bilden är egentligen mest med för att retas lite med Suss-Trädgårdsmästare-wannabee.
Harru sett maken till pelargon att sätta knoppar?
Nä, roligare än så här blir det inte i värmegasset. Just nu väntar jag på att husse ska äta upp sin kvällsmat, så vi får dra ner till sjön och slänga oss i böljorna............................ DET ÄR VARMT!
Tjingalong utan kalsong!
