VÅR ! ! !
Gräset är grönt igen. VÅR. Definitivt VÅR. Det finns vissa icke brytbara traditioner som hör ihop med våren sedan några år tillbaka - nämligen den, eller t o m de, årliga utflykterna med lekkamrat Ingrid tillsammans med jyckar och kaffekorgar till naturreservatet Kummelön, beläget mellan Karlstad och Kristinehamn. Ja, egentligen närmast Kristinehamn förstås. I tidernas begynnelse säkert en ö, men numera en halvö ut i Ölmeviken, en av Vänerns nordligaste vikar. En vik med mycket vass och stor artrikedom av fåglar. Fågeltornen stor tätt och t o m en liten stuga är rest på bergets topp, en liten "fågelskådarstuga" som allmänheten har tillgång till. Hela reservatet är ett litet paradis med många olika lövträd, många örter från tidig vår och alltså en mångfald fåglar, såväl sångare i lövskogen som svanar, fiskgjuse, fiskmås, tärna m m, m m. Idag visade kärrhöken var han (eller om det var hon) har sitt bo. Det är ett under av avslappning att åka ut till denna oas och bara vara. Om du vet vad "bara vara" innebär. Man lyssnar på fågelkvitter, tittar på vattnet (som idag var prytt med vita gäss - och då menar jag inte gäss i meningen flygfän, utan vita vågkammar), njuter av blommorna, njuter av att ha en fikakorg med sig och att ha en vän att bubbla med. Bubbla allvar, eller bara bubbla av vår. Det spelar ingen roll. Åsså hör det förstås till att det ska vara fyrbenta vänner med! Fast det är ju ganska självklart, när det gäller mig. Eller hur?
Vad är det vi tittar på, matte???
Aha, utsikten till vänster, eller
utsikten rakt fram?
Den spretiga eken väntar med lövsprickningen tills våren nästan övergått i sommar
Den vackra enen har prytt sig med ett ljusgrönt vårskynke medan eken bidar tiden lite ännu............
Även gamla lövträd tvingas ibland ge upp
Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår
På Kummelön växer även ROSA vitsippor
Ingen som tror att jag glömt Super Diva Fisförnäma hemma? Nä, sånt händer inte!
Mattes super duper gull
Små violer hade oxå vågat sig upp ur fjolårsgräset
lixom en annan polare (scrolla fort Nina, det här vill du INTE se)
Huggo var ute på vårpromenad över asfalten, när vi körde hemöver. Huuuu, äckelpotta!
Ja, hemma igen. Full av frisk luft och uppfylld i själen av att den ljusa tiden är här. Nu går det att återvända till jobbet i morgon och ta sig igenom ytterligare en arbetsdag. För sedan är det ju faktiskt helg och vi ska sjunga "Vintern raaasaaat ut bland våra fjällar". Enligt mitt sätt att se det, så har den rasat färdigt på de här breddgraderna för någon vecka sedan och jag vet att även Moije uppe på Höga Kusten har vårkänning i form av krokus vid husväggen!
Tjingelong vårkalsong
Vad är det vi tittar på, matte???
Aha, utsikten till vänster, eller
utsikten rakt fram?
Den spretiga eken väntar med lövsprickningen tills våren nästan övergått i sommar
Den vackra enen har prytt sig med ett ljusgrönt vårskynke medan eken bidar tiden lite ännu............
Även gamla lövträd tvingas ibland ge upp
Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår
På Kummelön växer även ROSA vitsippor
Ingen som tror att jag glömt Super Diva Fisförnäma hemma? Nä, sånt händer inte!
Mattes super duper gull
Små violer hade oxå vågat sig upp ur fjolårsgräset
lixom en annan polare (scrolla fort Nina, det här vill du INTE se)
Huggo var ute på vårpromenad över asfalten, när vi körde hemöver. Huuuu, äckelpotta!
Ja, hemma igen. Full av frisk luft och uppfylld i själen av att den ljusa tiden är här. Nu går det att återvända till jobbet i morgon och ta sig igenom ytterligare en arbetsdag. För sedan är det ju faktiskt helg och vi ska sjunga "Vintern raaasaaat ut bland våra fjällar". Enligt mitt sätt att se det, så har den rasat färdigt på de här breddgraderna för någon vecka sedan och jag vet att även Moije uppe på Höga Kusten har vårkänning i form av krokus vid husväggen!
Tjingelong vårkalsong
Konsten att föda upp hundar................
Ja, den konsten skulle det vara bra att få ta del av! Man suger i sig som en svamp av kunskap från andra människor med lång erfarenhet, från böcker, från föredrag, från egen kort erfarenhet o s v och vad händer? Jorå, på Kennel Skogstassen föds en helt ny hundras! Ja, det är säkert! Kolla här nedan
Den nya rasen - Swedish hamiltonian ridge nose!
Jonta-Piraya-Ridgenose är född. Ser ni den jättefina "ridgen" mitt mellan ögonen? Om man kollar rasbeskrivningen så går man bet - någon "ridge" mellan ögonen ska man inte ha. Men kanske det är med "ridgen" som med
Claes´ knöl (har ni glömt den? Claes´ alldeles egna sätt att välja valp - och det har ju s a s "payed off", lilla Doris har koppeltvång vid kvällsrastning, hihihi.) OCH, kanske är det lika med en ridge - ett adelsmärke?? Återstår att se.
Men vi är i alla fall de enda, vad jag vet, som har en swedish hamiltonian ridge nose!
Åsså var det ju det här med vatten. Det är något skumt med Dollys valpar. De är jäkligt benägna att kasta sig i sjön. En "last" de definitivt inte ärvt efter mamma. Dolly Polly Super Mamma simmar bara när det är 35 gr varmt i luften och hon helt enkelt inte står ut längre med att vara på landbacken. Super Diva Fisförnäma och Lille-Pillebror simmar som bävrar - Mark Spitz och hela gänget kan slänga sig i väggen! De är som "skogstokiga", fast i vattnet och de börjar tidigt på våren vid första båtturerna och håller på ända till båten Kaisa kommer upp på landbacken i november. Och Broder Jönsson på Åsen är inte något undantag han heller. Även om hans tilltag med att bada i Lungälven mitt i vintern i en isvak inte uppskattas av hans omgivning! Men långa simturer i sjön Alstern under sommardagar är något av hans passion oxå. Och nu har vi alltså kunnat konstatera att Jonta inte på något sätt "vansläktas".
Vi tog en båttur ut till Kärrholmen i lördags - och tro nu för all del inte att Jonta kunde hålla sig på land någon lång stund.
Jo, hon var faktiskt med och grillade korv en stund........
innan hon drog iväg igen
Harsprång?? Frambenen i luften och bakbenen samlade till språng i aktern!
Och så skjuter vi ifrån........
Titta vi flyger!
Ja, vad det nu än är för konstig ras som föds upp på denna kennel, så älskar vi dem alla! Både de skogstokiga och vattentokiga och snart är det dax för första simturen även för de andra skogstassejyckarna. Även Kaisa-båten ska få vatten under kölen och sedan drar vi ut med hamiltons och ridge-nosar på öarna.
Tjingalong, musöron på björkarna!
Den nya rasen - Swedish hamiltonian ridge nose!
Jonta-Piraya-Ridgenose är född. Ser ni den jättefina "ridgen" mitt mellan ögonen? Om man kollar rasbeskrivningen så går man bet - någon "ridge" mellan ögonen ska man inte ha. Men kanske det är med "ridgen" som med
Claes´ knöl (har ni glömt den? Claes´ alldeles egna sätt att välja valp - och det har ju s a s "payed off", lilla Doris har koppeltvång vid kvällsrastning, hihihi.) OCH, kanske är det lika med en ridge - ett adelsmärke?? Återstår att se.
Men vi är i alla fall de enda, vad jag vet, som har en swedish hamiltonian ridge nose!
Åsså var det ju det här med vatten. Det är något skumt med Dollys valpar. De är jäkligt benägna att kasta sig i sjön. En "last" de definitivt inte ärvt efter mamma. Dolly Polly Super Mamma simmar bara när det är 35 gr varmt i luften och hon helt enkelt inte står ut längre med att vara på landbacken. Super Diva Fisförnäma och Lille-Pillebror simmar som bävrar - Mark Spitz och hela gänget kan slänga sig i väggen! De är som "skogstokiga", fast i vattnet och de börjar tidigt på våren vid första båtturerna och håller på ända till båten Kaisa kommer upp på landbacken i november. Och Broder Jönsson på Åsen är inte något undantag han heller. Även om hans tilltag med att bada i Lungälven mitt i vintern i en isvak inte uppskattas av hans omgivning! Men långa simturer i sjön Alstern under sommardagar är något av hans passion oxå. Och nu har vi alltså kunnat konstatera att Jonta inte på något sätt "vansläktas".
Vi tog en båttur ut till Kärrholmen i lördags - och tro nu för all del inte att Jonta kunde hålla sig på land någon lång stund.
Jo, hon var faktiskt med och grillade korv en stund........
innan hon drog iväg igen
Harsprång?? Frambenen i luften och bakbenen samlade till språng i aktern!
Och så skjuter vi ifrån........
Titta vi flyger!
Ja, vad det nu än är för konstig ras som föds upp på denna kennel, så älskar vi dem alla! Både de skogstokiga och vattentokiga och snart är det dax för första simturen även för de andra skogstassejyckarna. Även Kaisa-båten ska få vatten under kölen och sedan drar vi ut med hamiltons och ridge-nosar på öarna.
Tjingalong, musöron på björkarna!
Synd om.............
En vecka har rusat iväg - en vårvecka som inte alls borde få rusa utan avnjutas sekund för sekund.
Ibland skulle man kunna tro att fru Nilsson är förstagångshundägare. Ängslig som en konfirmand, eller nåt sånt. Det är ju så att sommarträningen av hundarna har börjat. D v s cykelturer, (Lillebror) dra lite skrinda (Super-Diva-Fisförnäma) och simning (samtliga hundar inkl. Taxen-Braxen). Eftersom det sistnämnda alternativet inte är riktigt aktuellt ännu p g a vattentemperaturen i Vänern så är det de förstnämnda som gäller.
Så cyklar man då lugnt och försiktigt de första gångerna, bara ett par kilometer och allt ser bra ut åsså i onsdags tycker den goda matten att det kan vara dax att utöka cykelturen något och cykelturen blir i stället fem kilometer lång - en bagatell för en stövare som tillryggalägger miltals i skogen under en jaktdag. Men eftersom nu inte underlaget i skogen är riktigt detsamma som på vägen hemma, så får det bli lite sakta tillvänjning. Ergo - korta turer i början. Och vad händer? Några timmar efter cykelturen i onsdags är Lille-Pillebror halt. Och då menar jag verkligen HALT. Han stödjer inte på vänster fram och hoppar kråka genom huset. Men det vore synd att säga att det går sakta och försiktigt. Å nej då, full rulle genom huset tillsammans med Pirayan och Super-Diva, full rulle ute i hundgården, hopp, stoj, gläfs, voffs, och hoppa runt. -Det går väl över........... Men i torsdags var Lille-Pillebror verkligen SUPERhalt och vägrade att gå till hundgården, något han står på kö för att göra varje morgon. Nixum pixum, han låg upp-och-ned i TV-soffan och kollade nyheterna i stället för att köa vid ytterdörren. När jag kom hem på eftermiddagen viftade han visserligen på svansen, men i övrigt deklarerade han att soffläge var att föredra. Ringer så alltså matten till djursjukhuset med darr i stämman. - Snyft, suck, snyft, jag har förstört min hund......... tassen är alldeles svullen och han stödjer inte på den och det är så JÄTTESYND om honom........... Akuttid på fredag. Tackar, tackar. Veterinären tittar på vår JÄTTEskadade hund och konstaterar lugnt att det bara är en liten vattenblåsa under trampdynan. - Men den gör vi inget åt, för tömmer vi den så blir det hål i trampdynan och då får han säkert in smuts och bakterier och blir VERKLIGEN sjuk. Hhmmmmm. Det blev en dyr vattenblåsa, om man säger så! Men hellre det än att missa något allvarligt. Under jaktsäsongen trampade Lillebror in en pinne i samma tass. En pinne som husse omedelbart "opererade" bort i skogen vid skadetillfället. Och det var denna förbaskade pinne, som började spöka i våra medvetanden, när han blev så halt. Tänk om det är något pinnebit som sitter kvar och som ger sig till känna nu när han börjar gå på hårdare underlag?! Och ändå - det borde jag väl veta efter så många år med hund och häst, att små pinnebitar yttrar sig inte så om de blir kvar i en tass. De bildar en varböld och kommer "utrinnande" och kan de inte rinna ut ut så ställer de till med bölder som värker hål och tydligt visar att något är i olag. Nåja, så tacksam man är över ett närliggande djursjukhus med underbar personal som behandlar ens hund som den dyrbara familjemedlem den är!
Och nu stiger solen upp i öster, utanför mitt fönster. Lille-Pillebror får väl fortsätta att titta på TV någon dag till, men Super Diva Fisförnäma får nog gå på långpromenad idag, lixom Pirayan, som ska ut i skogen. Får se om vi får med husse till skogs, eller om vi får ta oss en egen tur, Piraya-guppyn och jag.
Och för er som inte redan sett den - det är inte bara jag som får tappa ansiktet ibland. Det gäller även mer känt folk än matte Nilsson, så kolla detta underbara klipp
http://www.youtube.com/watch?v=luRmM1J1sfg&feature=bz301
Ha de´ och tjingalong!
Ibland skulle man kunna tro att fru Nilsson är förstagångshundägare. Ängslig som en konfirmand, eller nåt sånt. Det är ju så att sommarträningen av hundarna har börjat. D v s cykelturer, (Lillebror) dra lite skrinda (Super-Diva-Fisförnäma) och simning (samtliga hundar inkl. Taxen-Braxen). Eftersom det sistnämnda alternativet inte är riktigt aktuellt ännu p g a vattentemperaturen i Vänern så är det de förstnämnda som gäller.
Så cyklar man då lugnt och försiktigt de första gångerna, bara ett par kilometer och allt ser bra ut åsså i onsdags tycker den goda matten att det kan vara dax att utöka cykelturen något och cykelturen blir i stället fem kilometer lång - en bagatell för en stövare som tillryggalägger miltals i skogen under en jaktdag. Men eftersom nu inte underlaget i skogen är riktigt detsamma som på vägen hemma, så får det bli lite sakta tillvänjning. Ergo - korta turer i början. Och vad händer? Några timmar efter cykelturen i onsdags är Lille-Pillebror halt. Och då menar jag verkligen HALT. Han stödjer inte på vänster fram och hoppar kråka genom huset. Men det vore synd att säga att det går sakta och försiktigt. Å nej då, full rulle genom huset tillsammans med Pirayan och Super-Diva, full rulle ute i hundgården, hopp, stoj, gläfs, voffs, och hoppa runt. -Det går väl över........... Men i torsdags var Lille-Pillebror verkligen SUPERhalt och vägrade att gå till hundgården, något han står på kö för att göra varje morgon. Nixum pixum, han låg upp-och-ned i TV-soffan och kollade nyheterna i stället för att köa vid ytterdörren. När jag kom hem på eftermiddagen viftade han visserligen på svansen, men i övrigt deklarerade han att soffläge var att föredra. Ringer så alltså matten till djursjukhuset med darr i stämman. - Snyft, suck, snyft, jag har förstört min hund......... tassen är alldeles svullen och han stödjer inte på den och det är så JÄTTESYND om honom........... Akuttid på fredag. Tackar, tackar. Veterinären tittar på vår JÄTTEskadade hund och konstaterar lugnt att det bara är en liten vattenblåsa under trampdynan. - Men den gör vi inget åt, för tömmer vi den så blir det hål i trampdynan och då får han säkert in smuts och bakterier och blir VERKLIGEN sjuk. Hhmmmmm. Det blev en dyr vattenblåsa, om man säger så! Men hellre det än att missa något allvarligt. Under jaktsäsongen trampade Lillebror in en pinne i samma tass. En pinne som husse omedelbart "opererade" bort i skogen vid skadetillfället. Och det var denna förbaskade pinne, som började spöka i våra medvetanden, när han blev så halt. Tänk om det är något pinnebit som sitter kvar och som ger sig till känna nu när han börjar gå på hårdare underlag?! Och ändå - det borde jag väl veta efter så många år med hund och häst, att små pinnebitar yttrar sig inte så om de blir kvar i en tass. De bildar en varböld och kommer "utrinnande" och kan de inte rinna ut ut så ställer de till med bölder som värker hål och tydligt visar att något är i olag. Nåja, så tacksam man är över ett närliggande djursjukhus med underbar personal som behandlar ens hund som den dyrbara familjemedlem den är!
Och nu stiger solen upp i öster, utanför mitt fönster. Lille-Pillebror får väl fortsätta att titta på TV någon dag till, men Super Diva Fisförnäma får nog gå på långpromenad idag, lixom Pirayan, som ska ut i skogen. Får se om vi får med husse till skogs, eller om vi får ta oss en egen tur, Piraya-guppyn och jag.
Och för er som inte redan sett den - det är inte bara jag som får tappa ansiktet ibland. Det gäller även mer känt folk än matte Nilsson, så kolla detta underbara klipp
http://www.youtube.com/watch?v=luRmM1J1sfg&feature=bz301
Ha de´ och tjingalong!
Flashback och harjakt......
Tidig söndagmorgon, solen på väg upp i öster och det är stört omöjligt löjligt att försöka köra mot Stockholm från Karlstad. Solen bländar (så trevligt (!), men inte när man kör bil) och det är vårlikt utanför bilfönstret. Tidig morgon, nästan inga andra tokar ute på vägen. Bara jag och några som kommer körande med hästsläp bakom - på väg till tävling någonstans, precis som jag. Det är bara det att jag numera inte behöver ha hästsläp bakom. Flashback, flashback, bredvid mig sitter dotter Nina, sovandes. Och det är då flashbacken kommer. Så här har har jag suttit så många gånger förr, så oräkneligt många antal mil, på väg österut/västerut/norrut/söderut, i tidig morgon, med en sovande unge och två ponnyer på släp bakom bilen. Några år senare, samma scen, men med en sovande tonåring bredvid och två stora hästar på släp bakom bilen. Periodvis i stället i lastbil med tre hästar bakom förarhytten, men fortfarande med en sovande dotter vid sidan. Vilka gåvor! Att kunna jagas upp av en alltid morgonpigg mamma, gå ut i stallet, göra i ordning sina hästar, lasta grejor (d v s INTE glömma att få med tävlingssadeln), lasta fyrbenta vänner och sedan sätta sig bredvid mamma och bara, hux flux, knoppa in igen! Och vilken gåva att få köra sina ungar till diverse sportevenemang. Två hästtävlande döttrar, en golfspelande/hockyespelande/handbollsspelande/innebandyspelande son. Nu är det många år sedan just den dottern satt bredvid mamma på väg till hästtävling (eget körkort, egna små barn, you name it) men igår hände det igen, dottern satt bredvid mamma i arla morgonstund - OCH sov. Och plötsligt var jag 15 år tillbaka i tiden och klockan bara stannade. Men det hängde inget krängande hästsläp bakom bilen utan i baksätet SOV Super-Diva-Fisförnäma och Lillebror skönhetssömn inför utställning i Stockholm. Själv hade jag satt på min MP 3-spelare med radio i (bilradion urkass, något vajsing med antennen) och lyssnade på P 4 på morgonen. Något sällskap måste man ju ha i 30 långa mil.
Åsså någonstans i Tensta börjar GPS-kriget. Greta (tanten i GPS:en) tiger som muren medan vägskyltarna säger vänster till Kista. Jamenvadå, jag ska ju till Kista. Alltså svänger jag vänster och Greta får spunk! GÖR OM RUTT, GÖR OM RUTT. Eftersom Greta är van vid mina egna utflykter gör hon "om rutt "och plötsligt är allt bara vägar, vägarbeten, skyltar hux flux och tvärtom och det blir som vanligt dubbelt så långt till ankomststället än det skulle ha blivit om inte den Nilssonska hjärnan gått igång på vägskyltningen. ENDERA kör man efter GPS:en ELLER vägskyltningen. En mischmasch slutar alltid med kringelikrångel. Det borde jag ha lärt mig. Och den nu vakna dottern, som är van att lyda sin mor, skriker inte till något i stil med "LITA PÅ GPS:en" . Varannan skyltning litar jag alltså på Greta och varannan på vägskyltningen och plötsligt är det en kilometer kvar till Mässan. Men inte DEN mässan. Och det var faktiskt inte i Sollentuna vi skulle vara............... Ridå. Vi kom fram - i tid - men det tog lite längre tid. Suck och dubbelsuck. När vi sedan körde ut från parkeringen från KISTA-mässan tog jag ett radikalt beslut. Skit i alla skyltningar, kör bara på Gretas anvisningar. Jisses så enkelt det var att komma hem. Två högersvängar och sedan var vi ute på rätt väg. Baahhhh.
Utställningen då? Fatou blev BIR med CACIB och enligt domaren hade Xsora inget förbröst och tappade t o m CK:t. Alla andra domare (och de är ju vid det här laget ganska många) har ansett att Lillebror har ett alldeles utmärkt frontparti! Dessutom var han "vinglig" i gången och det kan jag s a s köpa. Ett idiothalkigt mässgolv utan "springmatta" är ingen höjdare för Lillebror då han är så kraftfull i sina rörelser. Fatou flyter "lite ovanpå" när hon rör sig och lider inte speciellt av halkiga golv så länge matte håller sig på benen i rätt takt i andra änden av snöret. Fatou avslutade sedan sin utställningsdag med att ta andraplatsen bakom den helt oslagbara (???) Skogsbygdens Nora Supernova. Kan det vara den tikens namn som gör henne oslagbar? SUPERNOVA.
Sitter nu och väntar på bättre väder. Och då lär jag nog få vänta enligt SMHI. Det är kanske lika bra att inse att cykelturen med Lillebror idag får ske i lite halvmolnigt väder. Skönt för vovvsingen, förstås. Fatou ska få ut och dra skrindan idag. Vårpremiär. Och Piraya-guppyn ska få en liten skogspromenad. Sen är nog dagen slut!
Lilla Bus i skogen på påskafton
T
itta, lilla bus har blivit stora damen - pejl på!
Benen har blivit så långa och det går undan värre i skogen
Förresten så har det blivit "koppeltvång" på en av systrarna till Pirayan - man får inte jaga hare när man ska ut och kvällskissa på tomten! Duktig tös! Och grattis till husse och matte
Nix, nu ska jag dra iväg ut - städa kan man göra när det regnar!
Kramiz bananiz och tingalong kortkalsong
Åsså någonstans i Tensta börjar GPS-kriget. Greta (tanten i GPS:en) tiger som muren medan vägskyltarna säger vänster till Kista. Jamenvadå, jag ska ju till Kista. Alltså svänger jag vänster och Greta får spunk! GÖR OM RUTT, GÖR OM RUTT. Eftersom Greta är van vid mina egna utflykter gör hon "om rutt "och plötsligt är allt bara vägar, vägarbeten, skyltar hux flux och tvärtom och det blir som vanligt dubbelt så långt till ankomststället än det skulle ha blivit om inte den Nilssonska hjärnan gått igång på vägskyltningen. ENDERA kör man efter GPS:en ELLER vägskyltningen. En mischmasch slutar alltid med kringelikrångel. Det borde jag ha lärt mig. Och den nu vakna dottern, som är van att lyda sin mor, skriker inte till något i stil med "LITA PÅ GPS:en" . Varannan skyltning litar jag alltså på Greta och varannan på vägskyltningen och plötsligt är det en kilometer kvar till Mässan. Men inte DEN mässan. Och det var faktiskt inte i Sollentuna vi skulle vara............... Ridå. Vi kom fram - i tid - men det tog lite längre tid. Suck och dubbelsuck. När vi sedan körde ut från parkeringen från KISTA-mässan tog jag ett radikalt beslut. Skit i alla skyltningar, kör bara på Gretas anvisningar. Jisses så enkelt det var att komma hem. Två högersvängar och sedan var vi ute på rätt väg. Baahhhh.
Utställningen då? Fatou blev BIR med CACIB och enligt domaren hade Xsora inget förbröst och tappade t o m CK:t. Alla andra domare (och de är ju vid det här laget ganska många) har ansett att Lillebror har ett alldeles utmärkt frontparti! Dessutom var han "vinglig" i gången och det kan jag s a s köpa. Ett idiothalkigt mässgolv utan "springmatta" är ingen höjdare för Lillebror då han är så kraftfull i sina rörelser. Fatou flyter "lite ovanpå" när hon rör sig och lider inte speciellt av halkiga golv så länge matte håller sig på benen i rätt takt i andra änden av snöret. Fatou avslutade sedan sin utställningsdag med att ta andraplatsen bakom den helt oslagbara (???) Skogsbygdens Nora Supernova. Kan det vara den tikens namn som gör henne oslagbar? SUPERNOVA.
Sitter nu och väntar på bättre väder. Och då lär jag nog få vänta enligt SMHI. Det är kanske lika bra att inse att cykelturen med Lillebror idag får ske i lite halvmolnigt väder. Skönt för vovvsingen, förstås. Fatou ska få ut och dra skrindan idag. Vårpremiär. Och Piraya-guppyn ska få en liten skogspromenad. Sen är nog dagen slut!
Lilla Bus i skogen på påskafton
T
itta, lilla bus har blivit stora damen - pejl på!
Benen har blivit så långa och det går undan värre i skogen
Förresten så har det blivit "koppeltvång" på en av systrarna till Pirayan - man får inte jaga hare när man ska ut och kvällskissa på tomten! Duktig tös! Och grattis till husse och matte
Nix, nu ska jag dra iväg ut - städa kan man göra när det regnar!
Kramiz bananiz och tingalong kortkalsong
