kennelskogstassen

Tidig söndagmorgon, solen på väg upp i öster och det är stört omöjligt löjligt att försöka köra mot Stockholm från Karlstad. Solen bländar (så trevligt (!), men inte när man kör bil) och det är vårlikt utanför bilfönstret. Tidig morgon, nästan inga andra tokar ute på vägen. Bara jag och några som kommer körande med hästsläp bakom - på väg till tävling någonstans, precis som jag. Det är bara det att jag numera inte behöver ha hästsläp bakom. Flashback, flashback, bredvid mig sitter dotter Nina, sovandes. Och det är då flashbacken kommer. Så här har har jag suttit så många gånger förr, så oräkneligt många antal mil, på väg österut/västerut/norrut/söderut, i tidig morgon, med en sovande unge och två ponnyer på släp bakom bilen. Några år senare, samma scen, men med en sovande tonåring bredvid och två stora hästar på släp bakom bilen. Periodvis i stället i lastbil med tre hästar bakom förarhytten, men fortfarande med en sovande dotter vid sidan. Vilka gåvor! Att kunna jagas upp av en alltid morgonpigg mamma, gå ut i stallet, göra i ordning sina hästar, lasta grejor (d v s INTE glömma att få med tävlingssadeln), lasta fyrbenta vänner och sedan sätta sig bredvid mamma och bara, hux flux, knoppa in igen! Och vilken gåva att få köra sina ungar till diverse sportevenemang. Två hästtävlande döttrar, en golfspelande/hockyespelande/handbollsspelande/innebandyspelande son. Nu är det många år sedan just den dottern satt bredvid mamma på väg till hästtävling (eget körkort, egna små barn, you name it) men igår hände det igen, dottern satt bredvid mamma i arla morgonstund -  OCH sov. Och plötsligt var jag 15 år tillbaka i tiden och klockan bara stannade. Men det hängde inget krängande hästsläp bakom bilen utan i baksätet SOV Super-Diva-Fisförnäma och Lillebror skönhetssömn inför utställning i Stockholm. Själv hade jag satt på min MP 3-spelare med radio i (bilradion urkass, något vajsing med antennen) och lyssnade på P 4 på morgonen. Något sällskap måste man ju ha i 30 långa mil.
Åsså någonstans i Tensta börjar GPS-kriget. Greta (tanten i GPS:en) tiger som muren medan vägskyltarna säger vänster till Kista. Jamenvadå, jag ska ju till Kista. Alltså svänger jag vänster och Greta får spunk! GÖR OM RUTT, GÖR OM RUTT. Eftersom Greta är van vid mina egna utflykter gör hon "om rutt "och plötsligt är allt bara vägar, vägarbeten, skyltar hux flux och tvärtom och det blir som vanligt dubbelt så långt till ankomststället än det skulle ha blivit om inte den Nilssonska hjärnan gått igång på vägskyltningen. ENDERA kör man efter GPS:en ELLER vägskyltningen. En mischmasch slutar alltid med kringelikrångel. Det borde jag ha lärt mig. Och den nu vakna dottern, som är van att lyda sin mor, skriker inte till något i stil med "LITA PÅ GPS:en" . Varannan skyltning litar jag alltså på Greta och varannan på vägskyltningen och plötsligt är det en kilometer kvar till Mässan. Men inte DEN mässan. Och det var faktiskt inte i Sollentuna vi skulle vara............... Ridå. Vi kom fram - i tid - men det tog lite längre tid. Suck och dubbelsuck. När vi sedan körde ut från parkeringen från KISTA-mässan tog jag ett radikalt beslut. Skit i alla skyltningar, kör bara på Gretas anvisningar. Jisses så enkelt det var att komma hem. Två högersvängar och sedan var vi ute på rätt väg.  Baahhhh.
Utställningen då? Fatou blev BIR med CACIB och enligt domaren hade Xsora inget förbröst och tappade t o m CK:t. Alla andra domare (och de är ju vid det här laget ganska många) har ansett att Lillebror har ett alldeles utmärkt frontparti! Dessutom var han "vinglig" i gången och det kan jag s a s köpa. Ett idiothalkigt mässgolv utan "springmatta" är ingen höjdare för Lillebror då han är så kraftfull i sina rörelser. Fatou flyter "lite ovanpå" när hon rör sig och lider inte speciellt av halkiga golv så länge matte håller sig på benen i rätt takt i andra änden av snöret.  Fatou avslutade sedan sin utställningsdag med att ta andraplatsen bakom den helt oslagbara (???) Skogsbygdens Nora Supernova. Kan det vara den tikens namn som gör henne oslagbar? SUPERNOVA.

Sitter nu och väntar på bättre väder. Och då lär jag nog få vänta enligt SMHI. Det är kanske lika bra att inse att cykelturen med Lillebror idag får ske i lite halvmolnigt väder. Skönt för vovvsingen, förstås. Fatou ska få ut och dra skrindan idag. Vårpremiär. Och Piraya-guppyn ska få en liten skogspromenad. Sen är nog dagen slut!