kennelskogstassen

för årets första utflykt till Kummelön. Trogna läsare torde veta att när våren är här, så är skogstassematte och lekkamrat på utflykt till Kummelön. Förra året fick jag skäll av yngsta dottern efter nämnda utflykt eftersom jag hade den dåliga smaken att plåtografera en huggorm och lägga ut på denna sida. Jag ville ju bara skrävla lite över att jag inte tokskrek och sprang därifrån, när jag mötte Huggo. Men eftersom jag är läraktig så blir det inga fler ormbilder på bloggen - i alla fall inte i år. Vi mötte nämligen ingen...................... Så du kan vara lugn kära dotter, ingen orm och inget farligare än några jyckar! Eftersom folk i allmänhet föredrar vackert väder, när de åker på diverse utflykter till hagar och snår och träd och buskar, så var det bara vi lekkamrater, som tillbringade förmiddagen på Kummelön idag. Åsså några gäss, en fiskgjuse, någon liten kricka och en fisktärna, ÅSSÅ våra vovvar förstås. Alla andra satt inne och väntade på regnet, som var utlovat. Mesproppar - regn blir man vacker
av! 


Det är trångt här - släpp fångarna loss det är vår!


 

Och eftersom jag alltså har publiceringsförbud för Huggo och hans kompisar, så blir det bara bilder av de underbara vårblommorna.




Vem i hela fridens dagar har spillt ut krokuslök i naturreservatet?




Trollträd





Tittut, någon hemma här?





Lekkamraten och Super Diva Fisförnäma försöker komma överens om vem som ska ha utflyktssmörgås, och VART den ska ätas. Super Divor sitter alltid på bordet och käkar





Att sova middag är ett måste




och lika självklart är det, att man gör det på bordet, så att inte några ettriga små myror kryper i pälsen



Det här är inte stackmyror utan helt klart STOCKmyror och lilla Majken Bajken Solstråle tyckte inte alls om dom. I alla fall inte när de letade sig in i munnen





Och lilla Unni-Punni-Pingpongboll var oxå med på utflykt idag





Gott om vacker mossa/lavar (??) på grenarna - ren och fin luft ute på ön


Och nu faller ett lugnt och fint stilla vårregn över 2 ha Solberg och bevattnar av bara farten mina alldeles nysatta penséplantor i krukor och lådor. Vältajmat in i minsta detalj.

Tjingalong vårregnssäsong

lite full i skratt blir jag.....






Tjingalong snart bikinisäsong

Det är snart båtsäsong för hela familjen Skogstass - tvåbeningar såväl som fyrbeningar. Men det här kände jag inte till




reklam från www.smycka.se . Så nu måste jag kolla in smyckesförrådet. Inte sjutton kan man åka motorbåt med smycken som inte matchar. Väldigt vad allt tenderar att krångla till sig!
Smycken som matchar hunden, bilen, kläderna och nu BÅTEN! Tror jag svimmar en stund

Tjingalong smyckessäsong (men INTE för mig)

och lurad aprillo blir man nästan varje dag. I alla fall när man slår upp sina blå och tittar ut på vädret. Eller bristen på väder - fint väder. Ena dagen är det  snålblåst och talgoxarna griper förtvivlat efter en gren att hålla sig fast i och sädesärlorna blåser bort, när de vippar på stjärten och nästa dag är det solsken, ganska varmt och egentligen ganska okej även för undertecknad att gå ut och sätta näbben i solgasset. Och så mitt i alltihopa, så rasar det ner snö. Just det SNÖ - som om vi inte fått nog av det den här vintern.

Mina stackars vårblommor den 21 april........

Men de är makalöst "sega" - de blommar snällt fortfarande och tog ingen större skada av "aprilasnön".
"Aprilasnö är fåragö", sa morfar. Han hade nog rätt, för det hade han oftast.

"Vi hade i alla fall tur med vädret" - på min födelsedag! Så det så.
Och då såg blommorna betydligt gladare ut.




Men nu är det inte mina hortonomiska kunskaper det gäller utan vad man sysselsätter sig med när vädret ständigt lurar en på de aktiviteter man hade tänkt sig.


Mitt i allt renoverande, rumsbytande, tapethängande, snickrande, skruvande och mojjande, så har det minsann kokats gelé oxå! Vet du om någon annan som plockar 6 kg rönnbär  och slänger i frysen på hösten för att någon gång, förslagsvis på våren,  när andan faller på koka rönnbärsgelé till älgsteken? Nä, kunde just tro det. Du vet ingen annan som har halva frysen full av röda vackra rönnbär. Och nu känner du defintivt INGEN för i den skogstassiska frysen finns det heller inga frysboxrönnbär kvar. De är uppkokade! Ihop med div äpplen från ICA Kvantum. Gröna vackra Golden Delicious som inte hamnade i den skogstassemattiska magen.
Vet du hur många olika sätt man kan misslyckas med ett gelékok på? Jag vet i alla fall ett sätt att misslyckas. Och vad värre är - det är inte första gången samma sätt till misslyckande används. Förra gelékoket, för två - tre år sedan, misslyckades oxå. Men resterna fanns kvar jordkällaren.  Nu undrar förstås vän av ordning hur jäkla mycket rönnbärsgelé ett tvåpersoners hushåll med vidhängande fyrbeningar kan trycka i sig på en livstid. Inte vet jag - koken har ju inte varit så himla lyckade. Det har mest blivit en seg rinnande massa som undertecknad inte alls velat befatta sig  med efteråt. Fast ibland har jag tvingats av en övernitisk husse. Han har övertygat mig om, att allt löser sig med lite konstgjort pektin. HAAA BAAHH, trodde han ja! Efter femtielva flaskor med Certo har det förmodade geléet fortfarande varit hopplöst likt en något trögflytande, men besk, saft!


Detta är absolut inte vad du tror! Apselut inget besök i en laggård för att kolla kor som mjölkar Proviva.
Nix, detta är två damstrumpor, fyllda med det som någon timma tidigare varit vackra röda rönnbär och vackra gröna äpplen. Och så drippedroppar saften från geggamojan ner i en alldeles vanlig gammal mjölkhink från anno dazumal.



Det är SEN, efter denna manöver, som det stora allvaret tar vid. Att få saften att koka ihop till gelé! Det hjälper inte med Certo - garanterat inte. Men att koka den vackra klara ljust röda saften till den blir hälften så mycket och nästan svart. DÅ är det gelévarning!  Fast någonstans mittemellan det där stadiet med saft och nästintill svart saft så skulle spisen ha varit avstängd och innehållet i grytan förpassats till geléburkar. Nu kan man nästan spela pingpong med innehållet. Men garanterat smakar det rönnbärsgelé och älgsteken kommer att bli så glad av sällskapet och såsen kommer att bli så god och mumsig.......


Och någonstans mitt i tapethängning och gelékokning kom det kärt besök


"Lill-Erik" har blitt så stor, så stor




och lilla syster-yster Alva har tagit jobb i grävskopebranschen





Lunchrast måste man ha mitt i jobbet




Och är man tvillingmamma måste man ha simultankapacitet.

Och nu känns det som om det borde vara lunchrast här oxå!

Tjingalong gelésäsong!

Jag visste det!!! Att lite omändringar på 2 ha Solberg skulle ställa till med dråpligheter. Vad jag INTE visste, var att jag faktiskt skulle vara oskyldig. Det finns andra som kan klanta sig - mig förutan - så det så!
Eftersom det blivande sovrummet var tomt igår kväll, så tomt att inte ens skydd över kontakterna var monterade, så försökte jag att bomma igen rummet igår kväll. Det är inte helt enkelt, när rummet t o m är tomt på en dörr! Men med hjälp av div "bröte" så lyckades jag till slut få till något som liknade krigsvagnshinder i ingången till det blivande rummet för horisontella aktiviteter. Det gick jättebra. Krigsvagnshindret stod pall ända tills i morse. Då lyckades den fanatiska strumpbäraren och pirayaliknande varelsen, Lillasyster Jonta, göra en kringgående rörelse (född till general kanske?) och ta sig förbi mitt monument och ta sig in i det som jag trodde plomberade rummet. Och trots att rummet är ca 10-11 kvm stort med ett absolut rent, nylagt golv att åka kana på, så hittar naturligtvis strumpbärerskan den 1 kdm stora oskyddade kontakten. Med en blöt, nyfiken liten nos. Tjong!!! Jag tänker inte försöka beskriva den väg hon tog UT UR och IGENOM krigsvagnshindret! Låt oss säga att det mer liknade ett plockepinn än något annat! Och hunden påminde något lite grann om ett piggsvin, både vad beträffar ljud och utseende.
Stackars lilla Lillayster Jonta! Övriga hundar avhöll sig resten av morgonen för besök i det självspökande rummet. Så något gott hade det väl med sig, även om strumpbärerskan blev lite slak en stund och var MYCKET tacksam när matte viftade med kopplet och sa att det var dags för "dagis" i hundgården.

Husse slet hela måndagskvällen med det sista av förarbetet.




Och på tisdag eftermiddag kallades förstärkning in, Lenas lilla Lovisa är en redig hjälpreda bland golvläggargrejorna





Golvläggningen ser ut att fungera bra, även om far och dotter ser lite bekymrade ut



Och i morse kördes så slutspurten - tapeter upp




och FONDTAPET  - jag är så impregnerad/importerad/imponerad



Och mitt ibland allt tapetserande och hängande och klistrande så hörs från rummet ett illtjut och ytterligare en varelse med håret på ända och låtande som ett piggsvin kommer utfarande. Denna gång dock inte hindrad av något hemmabyggt hinder. "Jisses jävlar - fy bubblan - tapeten är strömförande!!!!"
Först är man ju böjd att tro att vederbörande skojsar aprillo, men så var ingalunda fallet. "Jag glömde märka ut var kontakten är - hela den fuktiga väggen är strömförande".
Ibland är jag så förbaskat glad över att någon annan oxå gör stölligheter! Nu var det Lena som glömde kontakten och glatt tapetserade över den och alla skakar förstås på huvudet och tycker att det är förbaskat olustigt men jag är helt övertygad om att OM jag skulle ha gjort samma sak, skulle hela församlingen ha skrattat sig fördärvade. Bara för att det vore precis det man skulle kunnat förvänta sig av mig! Orättvist, suck. Två strömförande tjejer på en dag - lite i mesta laget!


Färdigt!!!



Och över alltihop lyste moder sol och blommade krokusarna för fullt i rabatten



Om någon till äventyrs skulle undra vad jag har gjort när alla andra har jobbat, så kan jag ärligen berätta, att jag varit tvångsförpassad till trossen. Ingen vettig människa vill ha mig med bland lim och tapetvåder. Förmodligen skulle jag klistra fast golvet och spika upp tapeterna. Nix, köttgrytorna är min lott (och till nöds får jag alltså föreviga händelser med kamera)

Singasong - tjingalong - vårsol över alltihopa

att jag i tolv år levt tillsammans med en obotlig romantiker!!!!! Nä, det hade nog inte du gissat heller, men nu VET jag. Det är inte bara jag som blir påmind, när sädespärlan dyker upp - detsamma gäller skogstassehusse, som oxå har lärt sig genom de tolv åren, att när den lilla svartvita stjärtvipparen dyker upp så är det en påminnelse om att det borde firas någons födelsedag.
När jag så släpade mig ur sängen i lördags morse så var det FÖRSTA gången (nja, förutom någon enstaka jaktdag då...), som husse var före mig i köket, och inte bara i köket!
Titta hur det såg ute

Minsann, jag har aldrig blivit flaggad för tidigare!

Och frukostbordet var dukat



JAG ÄR SÅ IMPORTERAD!!!!!

Nåja, födelsedagar och sädespärlor - DET ÄR VÅR på 2 ha Solberg! Snön är borta från gräsmattan och krokusen blommar i rabatten. Jiippeeeee - är det undra på om man blir yster!

Jag skrev för en tid sen, att det skulle ske förändringar på 2 ha Solberg. Förändringar som nog skulle ge anledning till ett och annat  gott skratt. Man HALLÅ - hittills har hälften av det jobbet föregått utan att det blivit en enda pytteliten anledning till lustifikationer.  Skogstassefamiljen har nämligen fått för sig att "sanera" mattes och hundarnas kombinerade tv/vovverum. Så hundarna är f n lite "hemlösa" och allmänt förvirrade. Men vem är inte det!
Nåja, tapeterna (naturligtvis tockna där med skrynklig yta som inte kan tapetseras över) är nerrivna utan att jag eller någon annan lyckades fastna i gammalt klister och elände och elementet är nedmonterat för rengöring och ommålning. Och inte ens då hände några större överraskningar, om man bortser från att att undertecknad fick en liten dusch gammalt äckligt elementvatten över ena armen, men shit den som ger sig för så lite! Större katastrofer hade nog förväntats!
Sen åkte den gamla (sen 60-talet!!!!!! Antikvärde????) linoleummattan ut



Nu återstår bara det roliga. Nytt trägolv och nya tapeter. Åsså drar det förstås med sig div annat, eftersom rummet dessutom ska ändra "status" och uppgraderas till sovrum. Sen blir det tv-rum med nya möbler i det gamla sovrummet. Stor rockad alltså. Nu väntar jag bara på att jag ska trassla in mig i en tapetvåd eller något annat fånigt. Överlåter nog tapethängandet åt någon mer praktiskt lagd än jag själv. Golvet skulle jag inte ens drömma om att ge mig i kast med. Jag har mycket klara gränser för mitt kunnande. Ett kunnande som definitivt inte hör hemma i det för mig outgrundliga landet där div duktiga hantverkare håller till. Jag kan till nöds slå i en spik och hänga upp en tavla. Nåja, det var nog en överdrift - jag har många gånger blivit beskylld för att skjuta mygg med kanon. Jag hänger gladeligen upp ett litet nätt fotografi på jättespiken allan medan jag stunden senare tar en tung tavla och försöker fästa i väggen med hjälp av nubb. Martin Timell och kompani skulle svimma om de såg mina försök i hantverksbranschen. Kanske skulle jag platsa i tv:s nya satsning "Fuskbyggarna", eller vad det heter.

Nu ska jag glädja mig åt att det finns andra som klarar tapethängning och golvläggning och att jag kan sitta som värsta besserwissern på en pall i hallen, titta in i vårt kommande sovrum och bara nicka hummande, instämmande och förnöjt och eventuellt försöka mig på att fälla någon förnumstig kommentar.
I övrigt ska jag bara njuta av våren och lapa sol vid söderväggen




Tjingalong ystervår

Hon kom!!! Eller kanske var det en "han" som kom. Jag har en barnslig förtjusning över mycket här i livet, men vårfåglarnas ankomst får mig att bli riktigt yster och när "sädespärlan" kommer, då vet jag att jag antingen ska till att fylla år eller oxå precis har fyllt år. Jo, så är det i min ålder - födelsedagar är inte längre så viktiga, men det är ju bra i alla fall att komma ihåg ungefär NÄR på året man fyller år. Och jag vet att när sädespärlan dyker upp och viftar på sin lilla söta rumpa och tokspringer efter någon fluga på gräsmattan - DÅ har jag blivit äldre och kanske klokare. Nåja, det sista är väl inte helt säkert. Jag är kanonbra på att även i denna mogna ålder bära mig korkat åt. Mina barn slutar nog aldrig förundras över hur de kunnat bli så pass välartade som de är...... med tanke på gener och arvsmassa.

Tyvärr hade jag inte någon kamera med mig, så jag fick knycka en bild ute på nätet. Ni får tro mig på mitt ord, när jag säger att jag mötte henne i går morse, när jag parkerat min "missibischi" på Norrstrand  och skulle ta min sedvanliga morgonpromenad till det hus vari jag förtjänar mitt uppehälle. Jag blidde så  glad, för jag hade fått för mig att den långa vintern skulle göra att även min födelsedagstårta skulle skjutas framåt i tiden, precis som våren i övrigt. Men jag räddades alltså av en liten sjärtviftande sädespärla i sin fulla glans. Ohhh, jag älskar våra vårfåglar. Jag har full koll på när lärkan och bofinken och tofsvipan och tranan och sångsvanen och de snattrande gässen kommer............ Och som sagt - sädespärlan hjälper mig att komma ihåg att jag blir äldre och BORDE bli klokare.

Tjingalong vårsång