kennelskogstassen

och lurad aprillo blir man nästan varje dag. I alla fall när man slår upp sina blå och tittar ut på vädret. Eller bristen på väder - fint väder. Ena dagen är det  snålblåst och talgoxarna griper förtvivlat efter en gren att hålla sig fast i och sädesärlorna blåser bort, när de vippar på stjärten och nästa dag är det solsken, ganska varmt och egentligen ganska okej även för undertecknad att gå ut och sätta näbben i solgasset. Och så mitt i alltihopa, så rasar det ner snö. Just det SNÖ - som om vi inte fått nog av det den här vintern.

Mina stackars vårblommor den 21 april........

Men de är makalöst "sega" - de blommar snällt fortfarande och tog ingen större skada av "aprilasnön".
"Aprilasnö är fåragö", sa morfar. Han hade nog rätt, för det hade han oftast.

"Vi hade i alla fall tur med vädret" - på min födelsedag! Så det så.
Och då såg blommorna betydligt gladare ut.




Men nu är det inte mina hortonomiska kunskaper det gäller utan vad man sysselsätter sig med när vädret ständigt lurar en på de aktiviteter man hade tänkt sig.


Mitt i allt renoverande, rumsbytande, tapethängande, snickrande, skruvande och mojjande, så har det minsann kokats gelé oxå! Vet du om någon annan som plockar 6 kg rönnbär  och slänger i frysen på hösten för att någon gång, förslagsvis på våren,  när andan faller på koka rönnbärsgelé till älgsteken? Nä, kunde just tro det. Du vet ingen annan som har halva frysen full av röda vackra rönnbär. Och nu känner du defintivt INGEN för i den skogstassiska frysen finns det heller inga frysboxrönnbär kvar. De är uppkokade! Ihop med div äpplen från ICA Kvantum. Gröna vackra Golden Delicious som inte hamnade i den skogstassemattiska magen.
Vet du hur många olika sätt man kan misslyckas med ett gelékok på? Jag vet i alla fall ett sätt att misslyckas. Och vad värre är - det är inte första gången samma sätt till misslyckande används. Förra gelékoket, för två - tre år sedan, misslyckades oxå. Men resterna fanns kvar jordkällaren.  Nu undrar förstås vän av ordning hur jäkla mycket rönnbärsgelé ett tvåpersoners hushåll med vidhängande fyrbeningar kan trycka i sig på en livstid. Inte vet jag - koken har ju inte varit så himla lyckade. Det har mest blivit en seg rinnande massa som undertecknad inte alls velat befatta sig  med efteråt. Fast ibland har jag tvingats av en övernitisk husse. Han har övertygat mig om, att allt löser sig med lite konstgjort pektin. HAAA BAAHH, trodde han ja! Efter femtielva flaskor med Certo har det förmodade geléet fortfarande varit hopplöst likt en något trögflytande, men besk, saft!


Detta är absolut inte vad du tror! Apselut inget besök i en laggård för att kolla kor som mjölkar Proviva.
Nix, detta är två damstrumpor, fyllda med det som någon timma tidigare varit vackra röda rönnbär och vackra gröna äpplen. Och så drippedroppar saften från geggamojan ner i en alldeles vanlig gammal mjölkhink från anno dazumal.



Det är SEN, efter denna manöver, som det stora allvaret tar vid. Att få saften att koka ihop till gelé! Det hjälper inte med Certo - garanterat inte. Men att koka den vackra klara ljust röda saften till den blir hälften så mycket och nästan svart. DÅ är det gelévarning!  Fast någonstans mittemellan det där stadiet med saft och nästintill svart saft så skulle spisen ha varit avstängd och innehållet i grytan förpassats till geléburkar. Nu kan man nästan spela pingpong med innehållet. Men garanterat smakar det rönnbärsgelé och älgsteken kommer att bli så glad av sällskapet och såsen kommer att bli så god och mumsig.......


Och någonstans mitt i tapethängning och gelékokning kom det kärt besök


"Lill-Erik" har blitt så stor, så stor




och lilla syster-yster Alva har tagit jobb i grävskopebranschen





Lunchrast måste man ha mitt i jobbet




Och är man tvillingmamma måste man ha simultankapacitet.

Och nu känns det som om det borde vara lunchrast här oxå!

Tjingalong gelésäsong!