kennelskogstassen

Hon kom!!! Eller kanske var det en "han" som kom. Jag har en barnslig förtjusning över mycket här i livet, men vårfåglarnas ankomst får mig att bli riktigt yster och när "sädespärlan" kommer, då vet jag att jag antingen ska till att fylla år eller oxå precis har fyllt år. Jo, så är det i min ålder - födelsedagar är inte längre så viktiga, men det är ju bra i alla fall att komma ihåg ungefär NÄR på året man fyller år. Och jag vet att när sädespärlan dyker upp och viftar på sin lilla söta rumpa och tokspringer efter någon fluga på gräsmattan - DÅ har jag blivit äldre och kanske klokare. Nåja, det sista är väl inte helt säkert. Jag är kanonbra på att även i denna mogna ålder bära mig korkat åt. Mina barn slutar nog aldrig förundras över hur de kunnat bli så pass välartade som de är...... med tanke på gener och arvsmassa.

Tyvärr hade jag inte någon kamera med mig, så jag fick knycka en bild ute på nätet. Ni får tro mig på mitt ord, när jag säger att jag mötte henne i går morse, när jag parkerat min "missibischi" på Norrstrand  och skulle ta min sedvanliga morgonpromenad till det hus vari jag förtjänar mitt uppehälle. Jag blidde så  glad, för jag hade fått för mig att den långa vintern skulle göra att även min födelsedagstårta skulle skjutas framåt i tiden, precis som våren i övrigt. Men jag räddades alltså av en liten sjärtviftande sädespärla i sin fulla glans. Ohhh, jag älskar våra vårfåglar. Jag har full koll på när lärkan och bofinken och tofsvipan och tranan och sångsvanen och de snattrande gässen kommer............ Och som sagt - sädespärlan hjälper mig att komma ihåg att jag blir äldre och BORDE bli klokare.

Tjingalong vårsång