kennelskogstassen

Jissa om jag njuter - hela världen runt den lilla plats på jorden som utgör mitt hem är KRITVIT och luften är KRITVIT p g a alla vita snöflingor som faller, tätt, tätt, tätt. Idag har det kommit en hel del av den vita varan och husse har varit i skogen med Lillebror, som har roat sig med en hare. Eller om det var haren som roade sig med Lillebror, inte vet jag. Haren var i alla fall fram till husse tre gånger och sa "här är jag - var har du din dumma hund?" Jaja, haren kollrade bort hunden i vanlig ordning. Så ska det vara - då finns den kvar nästa gång oxå och kan driva gäck med Lillebror (sade alltså den icke-jagande-matten).
Tittar ut - vitt och tyst! Nog är det fantastiskt detta med snön - hela världen blir TYST. På förmiddagen tog jag en ganska lång promenad med Skogstassens-Diva-Fisförnäma.
Och det var knappt att vi hörde tåget komma rusande bakom oss. För er som inte vet - vår lilla väg och järnvägen går parallellt en lång sträcka och det är säkert inte mer än 10 meter till spåren. Men det var tyst......
Så här kommer vi ångande nu sedan snön kommit. Fast det är fusk, den här bilden tog husse i torsdags. Idag går det inte att ta några kort. Det är alldeles för vitt i luften - det blir nog bara en massa snöflingor av kortet. Men det var så här vi var på promenad. Och idag blev det lite motstånd i pulkan - vägen var oplogad. Å andra sidan blev det motstånd under mattes kängor oxå. Det var bara att pulsa på!

När vi kom hem var det två andra som oxå ville ut på promenad. Så det var ombyte till andra skor som "pumpatassen" gillade bättre (trodde jag i alla fall) och så ny promenad åt andra hållet. Lilla Tasselina och Dolly fick lite tokspader och började leka i snön - i koppel. Det är ingen höjdare egentligen eftersom det bara blir trassel av hela alltet. Men jag lyckades väl i alla fall reda ut alla tåtar och tampar till slut och konstatera vilken snöboll som det fanns en tax i och vilken snöboll som var ett stövarpaket.
Och nu är det dax att gå ut till valphagen. Det är småttingar som är hungriga! Valphögen minskade igår och matte fick uppenbara problem att räkna in barnaskaran efter rastning i valpgården. Herreminje, var är valp nummer nio??? Ut och tittade på andra sidan dörren - VAR ÄR DEN NIONDE VALPEN?? Jag som trodde att i alla fall närminnet var någorlunda intakt! Vanans makt (jag skyller i alla fall på den!) sade att det SKA vara nio valpar innanför dörren efter rastning. Att sen en valp har åkt till sitt nya hem .............. Nåja, nu vet jag att jag idag ska jag ha sex små knyten innanför dörren efter rastning! Och det är lättare att räkna till sex än till nio. De nio hann alltid byta plats med varandra femtioelva gånger innan jag vågade lita på att jag verkligen hade räknat in alla och att ingen stod utanför dörren och frös! 
Nix, nu hör jag genom hela huset att de ropar på eftermiddagskäket - så det är bäst att jag ser till att koka lite välling och förse dem med. En gång om dagen kör vi med välling - majsenavälling med druvsocker och ett par ägg. Det är mumma i små valpmagar.
Tjingelong!

och vinter och sol! Äntligen. Hade faktiskt tänkt att dega idag, kändes som det behövdes lixom. Men när solen öser ner och himlen är klarblå och vinden obefintlig - ja, då kan man inte dega! Men det fanns ett problem - jag var sällskapssjuk. Och vill man inte gå utan mänskligt sällskap på hundpromenad så gäller det att leta upp någon annan "degare", som inte hunnit ut i geografin ännu. Suss hade fastnat framför skidskyttet - jippeeee - och befann sig alltså i degningsställning. Ett offer att släpa ut i snön alltså. Och jag lovar, skogstassebanjojönsson tyckte det var ett jättebra förslag att mamma och syster skulle komma på besök och slita ut matte i vädret.

i alla fall påstår matte det! Och visst kan man tro det, när man ser hans pose i soffan! Undrar om han funderar på hur han ska lyckas hålla positionerna i hemmet, nu när matte kommer hem med en sexmånaders vovve som redan passerat honom själv i storlek. Shit happens Jönsson, James-Pames-Dean-Snutfager är bara en bäby!

och inte med hjärnan. Det är något genomgående fel med de flesta hundägare - de tänker med hjärtat! Fel och fel, förresten. Det vore väl bra om alla världens ledare tänkte med hjärtat, alltid. Inga krig - inget ont etc.
Men vi "vanliga" människor måste oxå använda hjärnkontoret ibland. Säger ibland. För när det kommer till det här med hundar................................Visst säger väl hela hjärnan - INGEN HUND I HUSET, inget problem med hundhår, inga skitiga tassar på det nyss avtorkade köksgolvet, tv-soffan ograverad från hundhår och eventuella bitmärken, inga problem med att åka på semster utan att fixa hundvakt, aldrig något passande av mattider för de kära fyrbeningarna, inga långa äckliga promenader som man i stället skulle ha kunnat ta på IKEA (HAHAHA), ingen massa insupande av frisk luft i onödan när man vill häcka i den hundhårsbelastade tv-soffan, inget behov av en stor bil med Fido-plats utan man kan rulla omkring i något mindre, ej så energislukande fordon etc etc etc. Har jag gjort klart min ståndpunkt? Bara knäppgökar med hjärnsläpp skaffar hund!  Eller??

Men så är det ju det där med hjärtat. Och då helt plötsligt står HAN där , James-Pames-Dean-Snutfager! En halvårsgammal varghund. Ett monster till hund, (storleksmässigt alltså). Nu räcker det helt plötsligt inte med en vanlig kombivolvo längre - nix pix - nu snackar vi BUSS! Men har hjärtat pratat, så har det. Och hos en stor del av den svenska befolkningen pratar hjärtat högljutt och igår pratade det med Suss! Jag tycker i och för sig hon varit väldigt ståndaktig - hjärtat har pratat i flera månader och hon har kopplat på hjärncellerna i stället. Men HIPP Hipp Hurra, nu tog hjärtat över igår och nu kommer Banjo Jönsson och Skogstassegänget att få en ny kompis

förlänger livet - visst är det så? Igår kväll måste jag ha förlängt livet med minst ett halvår, om det bara beror på goda skratt (såvida jag inte blir påkörd av en bil på hundpromenaden idag av någon som inte vet att jag har förlängt livet).
Jag har blivit uppmanad, nåja uppmanad kanske är ett starkt ord, men i alla fall blivit ombedd att översätta delar av hemsidan till engelska, eftersom den bevisligen har många icke svensktalande besökare. Vem hade kunnat tro detta för några år sedan, då jag startade sidan.! Men vi har haft besökare från Storbrittanien, Australien-New Zeeland, Nederländerna,  Canada, (som vi ju även fick gäster ifrån) Norge (nåja, de klarar i alla fall språket) och kanske flera andra länder, som jag inte vet om. Ni som är vana internetsurfare vet, att man kan få sidor automatiskt översatta till engelska genom att högerklicka på musen och välja "Translate page into english". Prova det!!! Den manövern höll mig full i skratt länge.
Vad sägs om följande "TV-sofa is busy"  MED VAD??? Naturligtvis - busy och occupied är inte riktigt samma sak! Fast vem vet vad min TV-soffa har för sig, när jag inte ser den!?
"Jag drattade på rumpan"  - I drattade the ass. Haha. Undrar om någon - säg någon - engelskspråkig skulle fatta vad jag gjort?
"Mattes tycke" = carpets liking. Säg inte att inte den är en höjdare!!
"Matte visslar i pipan" = Matte is whistling in the barrel. Haaaaa - nåja, Med tanke på att Diva-Fisförnäma BORDE vara en jakthund, så kanske det skulle kunna tänkas, men att BLÅSA i en gevärspipa????? Eller en tunna?????
"Men lite kort blev tagna" = but a little short..... Fniss, fniss
"goda buna bönor" = good brown prayers. Jag tror jag bryter ihop!
Men den som gjorde det största intrycket på mig och som måste ha haft ett litet helsicke var Banjo Jönsson, där hans vederstyggliga upplevelse i Lungälven beskrivs som att han "fighting against the European States to come up" . Den ni!  Hur i hela friden kan iskanter bli the European States?  Stackars Jönsson - det måste ha varit en kamp!

Och tänk för all del på att - om ni skriver brev till någon engelsktalande kompis - "det kan väl en barnrumpa räkna ut" blir childrens buttocks calculate.  

Tjingalong fågelsång

men samtidigt så sorgligt. Alla små våfflorna har fått nya hem. Inget kan kännas bättre för en uppfödare. Det är ju naturligtvis lite av en skräck att tänka sig att kenneln ska hysa ytterligare nio hundar...................Fast å andra sidan - då kanske man inte skulle hinna med att åka till IKEA, eller till jobbet, för all del. Det förstnämnda skulle förstås vara bra för kontot på bankinrättningen och det andra skulle vara jättedåligt för samma inrättning! Japp, men nu behöver jag alltså inte stanna hem från jobbet för att sköta 13 vovvar. I stället kan jag stanna hemma i alla fall (hmmmm), men då bara för att sköta om fem vovvar. Jätteskillnad!
Husse bjöd på mat - för att "fira" att alla våra små har fått nya familjer. Om jag nu trodde att jag skulle få någon saftig filébit så bedrog jag mig. Kolla konstverken! Goda var de oxå!!!

är en gammal (nåja, 8,5 år i alla fall) hund????????
Vår älskade "mammahund" slutar aldrig att förvåna oss. Och alldeles nyss ropade Erik nerifrån källaren ,,,,, men mer därom senare.

"Småvåfflorna" har  blivit så stora att de börjar estimera lite leksaker i hagen, varför den goda matten knallar iväg till leksaksaffären för hundar (jorå, det finns såna) och inhandlar ett gäng med tuggleksaker, pipleksaker, kastaboll-leksaker m m för att småttingarna ska tugga mindre på varandra och mer på något annat. Påsen ställs på köksbänken, där allt som köps hem av någon anledning mellanlandar, Det kvittar om det är hyvelbänkar eller mjölktetror - allt mellanlandar på köksbänken!  Efter en dag eller så, när mellanlandningen är klar, plockas hundleksakerna ur sin påse och desarmeras från prislappar och emballage. Slängs sedan på golvet, eftersom familjen har en jättebarnslig vuxen hund oxå. Tänker lixom provköra lekvärdet på honom. Fram kommer Dollan - varifrån vete fåglarna allena - och tar tag i en liten gummidinosaurie, MYCKET försiktigt för att den inte ska pipa , kan tänka. Den gode hussen och den goda matten tittar förvånat på henne. VAD I HELA FRIDENS GÖTAPETTER HÅLLER PÅ ATT HÄNDA??? Dollan, åtta och ett halvt på det nionde, som ALDRIG någonsin lekt med en enda leksak, än mindre burit någon,  blir  låg som en tax och försvinner ut ur köket med mycket tysta glidande steg, med en röd dinosaurie i munnen, nerför trappan och är sedan borta! Husse och matte ser nog ut som fågelholkar, när hakorna ramlat ner till knävecken. Vad gör hon??????? Jorå, genom källaren och upp i garaget till valphagen. Där läggs leksaken.  Hur kunde hon räkna ut detta??? Vi vet hur klok hon är - men detta .......