kennelskogstassen

och inte med hjärnan. Det är något genomgående fel med de flesta hundägare - de tänker med hjärtat! Fel och fel, förresten. Det vore väl bra om alla världens ledare tänkte med hjärtat, alltid. Inga krig - inget ont etc.
Men vi "vanliga" människor måste oxå använda hjärnkontoret ibland. Säger ibland. För när det kommer till det här med hundar................................Visst säger väl hela hjärnan - INGEN HUND I HUSET, inget problem med hundhår, inga skitiga tassar på det nyss avtorkade köksgolvet, tv-soffan ograverad från hundhår och eventuella bitmärken, inga problem med att åka på semster utan att fixa hundvakt, aldrig något passande av mattider för de kära fyrbeningarna, inga långa äckliga promenader som man i stället skulle ha kunnat ta på IKEA (HAHAHA), ingen massa insupande av frisk luft i onödan när man vill häcka i den hundhårsbelastade tv-soffan, inget behov av en stor bil med Fido-plats utan man kan rulla omkring i något mindre, ej så energislukande fordon etc etc etc. Har jag gjort klart min ståndpunkt? Bara knäppgökar med hjärnsläpp skaffar hund!  Eller??

Men så är det ju det där med hjärtat. Och då helt plötsligt står HAN där , James-Pames-Dean-Snutfager! En halvårsgammal varghund. Ett monster till hund, (storleksmässigt alltså). Nu räcker det helt plötsligt inte med en vanlig kombivolvo längre - nix pix - nu snackar vi BUSS! Men har hjärtat pratat, så har det. Och hos en stor del av den svenska befolkningen pratar hjärtat högljutt och igår pratade det med Suss! Jag tycker i och för sig hon varit väldigt ståndaktig - hjärtat har pratat i flera månader och hon har kopplat på hjärncellerna i stället. Men HIPP Hipp Hurra, nu tog hjärtat över igår och nu kommer Banjo Jönsson och Skogstassegänget att få en ny kompis