kennelskogstassen

Ibland tycker jag faktiskt att jag är ganska smart - när det gäller att lura datorn till att göra saker som jag vill.  Men det händer understundom att jag får ge upp. Och det är banne mig inte gärna jag erkänner det!! Jag HATAR att förlora. Men igår var det tyvärr en sådan dag. En kamp vann jag, men den hade inte så mycket med datorer att göra utan var mer på det personliga planet. Men DATORKAMPEN - den gick helt förlorad. Jag har nämligen fått  en videoinspelning från en utställningsdag, från en av våra valpköpare. Eftersom det var en sån där STORSLAGEN dag, once in a lifetime, så vill jag förstås dela den med Suss, som oxå var med och visade Banjo-Jönsson och Mats´ Tina under dagen. Men vad händer? Jo, jag förlorar kriget mot datorn! Stoppar i DVD-skivan, fixar en kopia till hårddisken och SEN bryter kriget ut! Jag kan för mitt liv inte bränna ner en kopia till Suss. Det retade mig så till den grad att jag kom av mig i julstöket. Nåja, julgardiner och några adventsstakar och lite julblommor kom fram, som synes.



                                       

Men i övrigt förlorades kriget mot julstöket oxå! Alltså inte alls min dag. Stackars Suss fick ta del av  bekymren. Lika bra hon vänjer sig! Det KAN bli fler - i alla fall om kriget mot tekniken inte kan vinnas. Suck pust och stön. Och vad gör min ständiga datasupport - Data Johan - jorå,  han ligger och skvalpar i bassängen på Selma Spa när man behöver honom. Kan man bli avundsjukare????????
Nåja, tekniken ska inte helt få besegra den Nilssonska listen. Haha, för jag lånar helt enkelt ut min DVD-skiva till Suss så får hon själv skapa en hårddiskkopia - HÖR DU DET DUMMA DATOR - jag lurar dig ändå!!!! Bara så du vet det!
 När jag ändå är inne på gnällsidan - det REGNAR. Varför i hela friden snöar det inte lapphandskar på första advent? Det gjorde det alltid förr!!!!!! Och på allhelgonahelgen var det alltid snöstorm, från Borås och ända till Karlstad. Fråga dotter Nina! Hon har slirat och halkat hem från Borås till Karlstad åtskilliga gånger på allhelgona med mamma vid ratten och ett par ponnyer i trailer bakom. På väg hem efter det stora ponnymeetinget i Borås, Änglahoppet. Det är ingen ordning längre! Det är väl inte stämningsfullt att tända ljusen i adventsgranen på tomten i regnrusk!? Fast det är väl lika bra man vänjer sig. Det är nog tio år sedan det var snö till första advent. Fast när jag är på det tjuriga humör jag är nu, så vägrar jag att vänja mig. Jag vill ha SNÖ, hör du det Gud! Nilsson vill ha snö!!!! Annars tar jag mitt pick och pack och drar norr ut. Moije, min vän, har du SNÖ åt mig?

Jisses vad jag gnäller. Blir nästan förskräckt över mig själv. Vännen Ingrid säger alltid att jag har en ängels tålamod (med både det ena och det andra - förmodligen mest med det ena), men ser du nu Ingrid, ibland tappar även jag (tåla)-modet. Fast det kanske inte var riktigt så du menade?

Fast egentligen är det ganska bra. Sitter vid datorn och det är lugnt och fridfullt så här dax. Vovvarna har fått sin frukost och sina tuggben och har nu knoppat in på div olika platser i huset, var och en på sin älsklingsplats. Husse har  likaså fått frukost (han hoppade över tuggbenet) och har oxå knoppat in igen, tyckte det var på tok för tidigt att vara uppe halv sju - och själv kan jag ta det lugnt en stund och njuta av den relativa tystnaden. Datorn surrar och det knastrar högst betänkligt i mitt gamla tangentbord, när jag skriver. Men ändå, jag tittar ut - det är svart som en kolbinge utanför med undantag av att det är tänt en ljusslinga, fäst längs med hela hundgårdsstaketet och det är lugnt och tryggt i min lilla plätt av världen (förutom det här kriget mot datorn..........)  
Tänk så fint det skulle ha varit med snö...............
Tjingeling

Herreminje - är det grupptryck det kallas, eller?? Så ska man då hemfalla åt denna tids värsta ogräs av skriverier - det s k bloggandet. Suck. Men vad gör man inte för att tillfredsställa andras behov. För inte kan det väl vara mina egna???? Om nu det finns folk som skulle tycka det vore skojsigt att läsa om mina och vovvarnas aktiviteter, so what. Det kan vi vällan bjussa på. Jag har rådgjort med hundpacket och de verkar inte misstycka. Så hädanefter blir det några rader ibland - eller inte ibland utan ofta, eller kanske bara när jag har lust.......... Och ni som känner dotter Nina och läser hennes bloggande kommer att märka att det äpplet inte har fallit så väldrans långt ifrån moderplantan! Fast jag tror att hon är mer förvirrad än jag (hur det nu är möjligt) och har en betydligt sämre bil än jag (hmmm, det kanske man inte skulle ha utmanat ödet med att berätta. I synnerhet inte som jag får åka tillbaka till besiktningen inom några veckor bara för att någon i familjen - nämner inte vem - hade glömt att dragkroken inte får vara fastrostad då den är meningen att kunna fällas in) å så tror jag att hon dessutom har en större faiblesse än sin mor att träffa på alla svartvita folknappare (eller är de inte blåvita nuförtiden?) efter våra vägar. Jag har kört in i betydligt färre poliskontroller under hela min körkortstid, som började på bortre stenålder, alltså 60-talet,  än vad hon gör under loppet av ett halvår.

Att jag tänkte börja bloggkarriären just idag beror också på att jag och resten av familjen, inkl. hundpacket, vill gratulera Banjo-Jönsson till hans första fällda hare. Löjligt förresten - Jönsson har väl inte fällt någon hare. Det är  faktiskt husse Johnny som gjort. Jönsson har bara tokrusat efter harpalten och gläffst ett par timmar. Vilket jobb! Men det resulterade i alla fall i en söndagsstek till husse och matte! Bra jobbat Jönsson!
  Visst ser husse stolt ut? Jönsson verkar vara mer intresserad av fotografen, än av haren!

Tjingeling, vi hörs!