kennelskogstassen

är ett sedan några år nytt inlärt begrepp i skogstassemattens värld. Liksom en hel mängd andra specifika uttryck, i stil med" femgångare, fyrgångare, vindòtt" m m. Och det kommer alldeles säkert att dyka upp fler förvirrande ord, oftast med isländska inslag, i min värld. Detta p g a  en enda anledning, nämligen den, att en av halvblodsmänniskorna i familjen "förföll" till islandshästarnas värld för ett antal år sedan. Och då blev hästar inte längre "tregångare" (skritt, trav och galopp). Och som "förfallen" fick nämnda barn betraktas i något år, ända tills hon lurade upp sin mor på "tocken där ponny" och någon stans vid den tidpunkten slutade "förfallet". Och sen börjar alltså alla inlärda ord och uttryck att få en ny mening,  plus att man trots ett helt liv bland ponnyer och hästar helt plötsligt ska börja om från början ................. för när man sätter sig på en islandshäst, så är  invanda hjälper till att få en häst att trava inte alls nödvändigtvis riktigt desamma som de  ALLTID varit. Nix, här ska läras att rida på nytt! Det man lärde sig på en kvart som tioåring, tar nu dessutom inte nödvändigtvis en kvart att lära sig. Multiplicera 15 minuter  med något lämpligt tvåsiffrigt tal, så kanske sanningen kan skönjas. Men skam den som ger sig!

Jag har i alla fall kommit så långt att jag lärt mig skritta utan större besvär. Sitter jag på underbare Gimsteinn, Hugmynd, Saeta, Kolgrima m fl  då kan jag faktiskt rida fyra gångarter utan större besvär. MEN, så köper jag mig en alldeles egen underbar pålle, OCH DÅ minsann, får jag inse, att jag måste lära mig mer än att bara skritta och tölta, i synnerhet som nämnde egne häst dessutom är begåvad med tre gångarter till, i alla fall enligt dotter Nina, och bevis finns på foton jag tagit själv.  Och så kan jag lätt inse, att man kanske borde provrida samtliga gångarter INNAN man förälskar sig och shoppar sig  en Garpur! Eller inte............ För nu är det ju riktigt spännande! Idag har jag faktiskt använt mig av hela hans femgångarregister - fast inte nödvändigtvis i den ordning jag själv hade tänkt, eller trott. Eller som Lena trott heller.

 

 

 

Och för er som händelsevis inte vet; Tölt är en gångart, där rörelsemönstret  egentligen är en typ av snabb skritt, men istället för att ha tre ben i marken och ett lyft har hästen i tölt ett ben på marken och tre lyfta. Tack vare att tölten inte innehåller något svävmoment blir detta väldigt bekvämt för ryttaren. Tölten är en fyrtaktig gångart med fotförflyttningen vänster bak - vänster fram - höger bak - höger fram osv. (enl allas vårt Wikepedia)

Garpur och matte är HELT överens om töltens bekvämhet för båda parter. Liksom att vi är överens om, att en bra vägvinnande skritt är ett förträffligt sätt att ta sig fram. Men sen börjar det knasa till sig, i alla fall för matte.