Tjo för livet..........
vad är det som gör att en olycka sällan kommer ensam? Talesättet lär oss att så är fallet, och det är dessvärre ofta sant. Men just nu är det "tjo för livet" - Lilla Jonta-Ponta-Ridgenose är hemma efter en sejour på Djursjukhuset i Karlstad. Tack för att ni finns, för att ni har jouröppet (för det är ju alltid då det händer!) och för att ni har underbar personal som möter upp, när man är som mest bekymrad! Hunden är hemma, och försäkringsbolaget (och vi) har fått betala nästan 20 000 kr för två dygns vård! Ja, jag vet, det är MER än sanslöst, men det finns saker som kostar och en snart femårig hund ska vifta svans i förhoppningsvis många, många år ännu!
Jonta verkade i söndags ha drabbats av vinterkräksjuka i kvadrat. Först maten, sedan kaskad efter kaskad med vätska och snabbt blev hon utmattad och glanslös. Kändes inte som något bra läge att "vänta-å-se-vad-som-händer", när man såg hur skinnet torkade fast på hundkroppen. En akuttid ordnades snabbt och undersökning skedde direkt när vi kom till djursjukhuset (vi var hemma inom en timme - suveränt snabbt för undersökning, röntgen och inskrivning).
Och på måndag eftermiddag ringde veterinären - "hon har bajsat ut en strumpa......" Ridå! Men så skönt ändå, att det inte var något elakt virus som skulle svepa med sig hela bataljonen därhemma! En dyr strumpa, kan man tycka, och jag kommer aldrig att någonsin köpa mig ett klädesplagg i den dyrhetskategorin någonsin! Men vad gör det, återigen tassar det omkring 16 "goa" stövartassar på köksgolvet!
Tjo för livet, lilla Jonta! och nu har det blivit
Tjingalong - gömma-strumpor-säsong!!
Kommentarer
Trackback
