kennelskogstassen

så rädd jag blev!!

Det började så smått med, trodde jag, en helt vanlig svensk lagom förarglig fästing. Mitt i knoppen - mitt i bläsen - på Lille-Pille-Bror. Den alltid påpassliga (ähhummmm) matten, med hökögon (när det gäller kryp), nöp om den rackarns fästingen för att avlägsna den från den vackra bläsen, i den vackra pannan på den vackra hunden. Shit oxå - fästingen och skogstassematte hade helt olika åsikt om parkeringen därstädes. Fästingen fick en fyra fem extra sugfötter och nöp sig fast av bara den och bara för att göra  kampen kort, så gick den= fästingen av på mitten. Och!?? Hur många jäkla fästingar har man inte delat på mitten i sina ibland fruktlösa försök att ta död på dom. Och vad händer i 99,99 % av fallen? Jo, efter en dag eller två så ramlar fästingtrynet ut och allt är frid och fröjd. Men icke sa Nicke, denna gången blev det ett KULHÅL i pannan, mitt i den vackra bläsen, i den vackra pannan på den vackra hunden. Och!??
Efter ytterligare någon dag så var det inte ett KULHÅL längre. Det var ett hål som efter ett kanonskott.

Stackars Lille-Pille-Bror.







Han började se lite ynklig ut och började dessvärre oxå tycka lite lagom synd om sig själv. Det KLIADE. Och det uppstod dessutom både blodvite och "pipplor" i hela skallen. Hmmmm. Soleksem? Yes, klart det är soleksem, han ser precis ut som fuxiga hästar med bläs, som har fått för mycket sol i nyllet på betet. Med ett litet undantag - det där kulhålet.......... f´låt, kanonskottet.  Goda råd är alltid dyra, så därför gäller det att fundera lite själv innan man kastar sig iväg till fabror doktorn. Bara för att hos fabror doktorn bli utskrattad för att man inte känner igen symtomen på, typ, soleksem. På med mössa på hunden! Nä, Lille-Pille-Bror är inte en chiahuahua och han tillåter definitivt ingen att skratta åt sig, bara för att han tvingas bära keps. Men ett tjockt, jättekladdigt lager med solkräm, skulle lösa problemet. Trodde matte. Så enkelt var det nu inte.






Nu var det dax för husse att engagera sig i problemlöseriet. Hmmmm, RÄVSKABB!! Vaddå j-a rävskabb?? Voffor då då?
En spruta mot noskvalster/rävskabb och se - efter två-tre dagar slutade spridningen av kulhålet och det såg ut att börja läkas lite smått.

I en veckas tid har köksgolvet sett ut som en malplacerad ryamatta. NÅGON av hundarna fäller, för att inte säga allihop. Och!?? Huset har varit fullt av stövare i många år, men aldrig har det blivit någon ryamatta tidigare i köket. Vem är den skyldiga? Inte Lille-Pille-Bror, hans hår sitter fastborrade i huden (förutom i kanonskottet då), Tasselina Bråkstake rycks i pälsen. Den pälsen är nytrimmad och inte ett hårstrå faller av egen kraft. Dolly-Polly-Supermamma då? Nähä, hon släpper ifrån sig tre strån under magen. Inget att direkt gå i taket för. Den fanatiska strumbäraren och tillika Ridgenosen har en päls som ett putsat mahognybord och inte ett enda hårstrå ramlar vid beröring. Återstår så bara en.............................Super Diva Fisförnäma! Den skyldiga! Nu pratar vi inte om hårfällning i vanlig bemärkelse - nix - här ramlar pälsen av vid minsta beröring. (Fråga mig inte hur jag kunnat undgå att märka det vid alla pussningar och kramningar - hökögonen hade väl inte riktigt gjort tjänst som de ska) En smekning längs med ryggen och hela handen blir full av hundhår. Nu blev jag väl inte så upprörd över detta. Det har hänt en gång tidigare, att hon höll på att få visas i ringen med kinesiska nakenhundar. Och det var på världsutställningen i Stockholm. Det gick åt mycket putsa för att få den pälsen i trim för att gå in i ringen. Vännen Suss putsade och putsade och matte Skogstass pustade och pustade och tyckte det var själve den lede att hårfällningen skulle komma just den dagen. Nåja, resten är historia. Suss blankade upp pälsen så den såg ut som den skulle och Super D blev då just Super D, med sin världsvinnartitel. Men, men, det här såg allt lite värre ut.
Och se på den lede Fi, satt det inte en rackar´ns fästing på bogbladet. En liten förarglig jäkel. Började pilla och pilla, och vad händer? Super D beter sig om matte ska till och mörda henne. Här är det något som inte står rätt till! Håren rasar och hon tål inte att man börjar rota lite i hårbotten. Ähhmmmm, RÄVSKABB??!! Ner med hunden i duschen, shamponerar och sköljer och pälsen ligger i duschsilen i st f  att sitta på hunden. Kinesisk nakenhund,
kanske powder puff, för på huvudet sitter allt kvar!
Åsså blev det förstås behandling av hela packet.

På natten vaknade jag av att Ridgenosen hade parkerat rakt över mina ben, och rakt över hunden låg så husse Skogstass´ ena ben. Och hunden rörde sig inte. Herreminje. Märker hon inget! Flyttade på skogstassehussen och väckte honom. Som bekant är inte väckning av skogstassehusse en enkel procedur. Men när jag vrålade i örat på honom, att jag trodde något var fel med Ridgenosen, så vaknade han. Vi vände hunden - ingen reaktion. Jag drog henne i benen och la henne på kudden. Ingen reaktion. Vi rullade runt henne - ingen reaktion. Jag skrek i örat att det är MAT - ingen reaktion. Men hon andades - det lyckades vi vara ense om. Herreminje, hade hon reagerat på rävskabbsmedicinen och hamnat i koma??? Vi fick bara inte liv i hunden!!! Jag var nog halvvägs till telefon och djursjukhuset i mina tankar, när jag bad husse att dra henne ur sängen, för att se om hon kunde stå på benen. När Ridgenosens bakben nådde golvet och resten av kroppen var på väg att glida över sängkanten så TVÄRVAKNADE sömntutan och fortare än en iller var hon på benen och hoppade vigt upp i sängen. Och PANG rasade hon ihop i en behaglig hög nere vid fotändan. Blicken hon gav oss var inte nådig! STÖRA I SKÖNHETSSÖMNEN.
Riktigt vad som hände och varför hon inte vaknade, vet jag inte. Hon kommer att vara utsatt för div väckningsövningar hädanefter på kvällarna! I morse var hon i full gång som vanligt och brottade omkull Tasselina Bråkstake i matkön. Suck. Samma rutiner - alla dagar!

Nu blir det lite spännande att se hur många hundar som har pälsen i behåll, eller utvuxen, till Ransätershelgen!


Tjingalong pälsbytessäsong