kennelskogstassen

är det någon som hört den frasen tidigare? Jorå, alldeles säkert ni som har ett barn eller två eller tre. Under någon period av barnens uppväxt hör man den frasen till leda....... det är tomt i fruktskålen, en prydnadssak ligger sönderslagen i vardagsrummet, i kylskåpet är den färdigbredda ostmackan putz weg, gungan hänger fast i bara ena snöret och cykeln har helt plötsligt punktering. Man tittar ut över barnaskocken med förmanande ögon och allt man får till svar är "det var i alla fall inte jag......"  Samma sak gäller för mig just nu - det var i alla fall inte jag! Minnesgoda bloggläsare torde komma ihåg att det något i förbifarten nämndes om ett "båtbyte" vid utflykt med förväntansfulla barnbarn. Typ så här:  "Här sitter skogstassehusse på Majas badbrygga, eftersom Kaisabåten låg för ankare - och då menar jag bokstavligen "låg för ankare" och inte i någon överförd bemärkelse för att vara på fyllan."  Ja, så skrev jag då och sedan dess har inte Kaisabåten legat i sjön över huvud taget. Hon bogserades in till land, togs upp och har fått sig en ordentig genomgång, men det "var i alla fall inte jag" som ställde till det!

Det SMALL och pangade och skramlade och lille kloke Carl spände blicken i mormor och sa att "det här känns inte säkert"! Så liten, och så klok! Storasyster Elvira tyckte inte det var så mycket att bli upprörd över utan såg framtiden an med tillförsikt. Även om framtiden kunde innebära en längre simtur till Kärrholmen. Närå, så farligt var det nu inte, så länge det inte är plast som trasas sönder i kölen så är det LUGNT. Nu har visserligen även detta skett för några år sedan, och jag är glad att kunna skriva att "det var i alla fall inte jag" (den gången heller)! Det finns en definitiv skilllnad när jag påstår, att det i alla fall inte var jag och när barnaskaran med troskyldiga ögon och munnar påstod det samma. Jag är OSKYLDIG medan det av tre barn alltid fanns EN som var skyldig.

Nåja, båtbyte skedde efter en halvtimme. Det var utlovat bad vid stranden och till stranden skulles det! Och Maja-båtens ägare var på landbacken, så allt var enkelt fixat. Och badning blev det, även om lille kloke Carl noga förhörde sig om Maja-båtens säkerhet. Han var helt nöjd med att Maja-båten, till skillnad från Kaisabåten, är en stålbåt. Han förväntade sig väl att vid nästa grundstötning skulle det krascha i plasten. Då är det förvisso mycket säkrare med stål. Det ska till en sjudjäkla grundstötning i hög fart för att stålet ska trasas sönder. Och Maja-båten går inte tillräckligt fort för att kunna dundra på någon sten i tillräckligt hög hastighet för att göra hål i skrovet. Lille Carl tyckte det var alldeles utomordentligt säkert. Klokt barn - klokheten ärvd efter mormor, förstås!





Propeller, som ett garnnystan


Nåja, igår var det sjösättning - IGEN - för Kaisa detta år. Prydlig och fin efter" någons" stenpåkörning. Säger inte vems........ men det var i alla fall inte jag!

Det är vackert på Vänern



Det går nämligen inte att köra med en propeller som ser ut som ett garnnystan. Och definitivt inte om man dessutom har krökt roderaxeln, så det inte finns plats för propellern, skrynklig eller ej. Byte av propeller, tillbockning av roderaxeln och sen var det dax att köra BÅT igen, igår. Den kapten, som (säger inte vem) skrynklat till propellern fick inte förtroendet att köra mellan marinan i Skattkärr och hemmahamnen på Sollaren. Det finns nämligen ett par stenkistor längs med rutten.  Ack nej - dotter Nina kan hälsa sin kloke lille son att mormor körde själv. Då är i alla fall propellern intakt till nästa tur. Hahaha. Det finns vissa listor man inte vill toppa. Och  på "köra-på-grund/sten"-listan vill  inte skogstassarnas matte förekomma i alls! Åsså var det förstås tänkt, att det skulle bli sovning ute på sjön, men REGNET DET BARA ÖSER NER, så jag tror nog vi hoppar det för den här gången. Inte ens jyckarna vill ut på sjön. Det sovs och snarkas och muttras lite överallt i huset just nu. Vid mina fötter, i Biabädden under skrivbordet, ligger Dollly-Polly-Super-mamma och drömmer förmodligen om harjakt, för benen springer och nosen jobbar febrilt. I buren bredvid har Tasselina Bråkstake och Super Diva Fisförnäma ankrat tillsammans. Tasselina snarkar så jag flera gånger tittat om husse kommit in......... Super Diva Fisförnäma sover naturligtvis utan olater. I tv-rummet, ihoprullade som nystan, sover Lille-Pille-Bror och den fanatiska Strumpbäraren, Jonta.  Det är regnväder - surväder - sovaväder!



Tjingalong båtsovasäsong igen