kennelskogstassen

Det har "fuskats" en tid. Det har inte varit skogsonsdagar på flera veckor. Vet egentligen inte vad vi gjort, lekkamraten och jag, men i skogen har vi i alla fall inte varit på onsdagar. Tur att våra hundar är snälla varelser som varken klagar  eller lipar åt oss. Åsså helt plötsligt får Super Diva Fisförnäma för sig, att det är dax att löpa. Och då pratar vi defintivt inte om att "löpa" i skogen. Precis tvärt om. Det blir ingen löpning alls i skogen, varken med ben eller rumpa! Bara skogspromenad i koppel.
Men nu var det så att det började krypa myror i kropparna på oss tvåbenta av uteblivna skogsbesök. Ergo - lasta den Anderssonska jeepen med två hundar, ryggor med kaffe och smörgås och två mattar OCH SÅ UT TILL JAKTMARKERNA.

Och där var det sig likt. D v s knott, mygg och fästingar och annat elände! Ändå så längtar man alltså dit. Stackars Super Divan som bara fick vara åskådare denna onsdag

Spanat in ryggsäcken med sitt goda smörgåsinnehåll

Matte, ska detta föreställa jakt? Sitta bunden vid en jäkla tall?!





Ja, så käkar man då  sin macka till suset av talltoppar och granar, som sätts lite lagom i rörelse av knapp märkbar vind och så passar man på att "gå i kyrkan" lite. Dessa gudagivna onsdagar som bara är våra och hundarnas.

Okidoki, så far Majken Bajken Solstråle  iväg. Oooppps, 160 meter ifrån matte! Här går det undan med kortbenen i blåbärs- och lingonriset. Bort iväg till ungskogen, gläffs gläffs!!! Sköna toner från en unghund som hittills inte varit alltför pratsam i skogen.
Det blev ingen lång litania nu heller - men i alla fall gläffs och voovvvs.

Och vi gick och vi gick. En lång skön promenad där GPS:en kom väl till pass. En molnig dag som denna utan en sol som talar om var väderstrecken är, är det skönt att kunna ha en liten snitsig apparat i fickan!  Och hundens GPS är ju inte så tjatig som en viss Garmin "Greta" i bilen, som ständigt vill få matte att köra vägar som inte stämmer med "kartan i huvudet". Bah. Efter lite diskuterande med grenar som daskar fridstörarna i ansiktet och diverse snubblande över och i  lömska gropar i Vår Herres kyrkgolv, så hittade vi vår waypoint. "Vi ska definitivt vara framme nu!" Det står på kartan  att "Howards koja" ska stå här!"
Och var fanken är då kojan???? Vi ser ingen koja!  Vrider huvudet lite till vänster och där är den! Precis som den brukar. Men anfaller man ett älgkoja från fel håll, så är det inte så säkert att man ser den! Ett älgtorn byggt av skogens eget material smälter in i omgivningen och döljer sig.

Men nu var det dax för påtår! Fullständigt utpumpade som vi var, hihi.
(Det finns många anledningar till en liten påtår)



Hur söt på en skala?

Söt eller inte, nu är jag "tött, jättetött"




Vänder alla ryggen, sa Super Divan




Ska detta kallas jakthundar???????????????

Tjingalong långkalsong jaktsäsong