kennelskogstassen

Det har "fuskats" en tid. Det har inte varit skogsonsdagar på flera veckor. Vet egentligen inte vad vi gjort, lekkamraten och jag, men i skogen har vi i alla fall inte varit på onsdagar. Tur att våra hundar är snälla varelser som varken klagar  eller lipar åt oss. Åsså helt plötsligt får Super Diva Fisförnäma för sig, att det är dax att löpa. Och då pratar vi defintivt inte om att "löpa" i skogen. Precis tvärt om. Det blir ingen löpning alls i skogen, varken med ben eller rumpa! Bara skogspromenad i koppel.
Men nu var det så att det började krypa myror i kropparna på oss tvåbenta av uteblivna skogsbesök. Ergo - lasta den Anderssonska jeepen med två hundar, ryggor med kaffe och smörgås och två mattar OCH SÅ UT TILL JAKTMARKERNA.

Och där var det sig likt. D v s knott, mygg och fästingar och annat elände! Ändå så längtar man alltså dit. Stackars Super Divan som bara fick vara åskådare denna onsdag

Spanat in ryggsäcken med sitt goda smörgåsinnehåll

Matte, ska detta föreställa jakt? Sitta bunden vid en jäkla tall?!





Ja, så käkar man då  sin macka till suset av talltoppar och granar, som sätts lite lagom i rörelse av knapp märkbar vind och så passar man på att "gå i kyrkan" lite. Dessa gudagivna onsdagar som bara är våra och hundarnas.

Okidoki, så far Majken Bajken Solstråle  iväg. Oooppps, 160 meter ifrån matte! Här går det undan med kortbenen i blåbärs- och lingonriset. Bort iväg till ungskogen, gläffs gläffs!!! Sköna toner från en unghund som hittills inte varit alltför pratsam i skogen.
Det blev ingen lång litania nu heller - men i alla fall gläffs och voovvvs.

Och vi gick och vi gick. En lång skön promenad där GPS:en kom väl till pass. En molnig dag som denna utan en sol som talar om var väderstrecken är, är det skönt att kunna ha en liten snitsig apparat i fickan!  Och hundens GPS är ju inte så tjatig som en viss Garmin "Greta" i bilen, som ständigt vill få matte att köra vägar som inte stämmer med "kartan i huvudet". Bah. Efter lite diskuterande med grenar som daskar fridstörarna i ansiktet och diverse snubblande över och i  lömska gropar i Vår Herres kyrkgolv, så hittade vi vår waypoint. "Vi ska definitivt vara framme nu!" Det står på kartan  att "Howards koja" ska stå här!"
Och var fanken är då kojan???? Vi ser ingen koja!  Vrider huvudet lite till vänster och där är den! Precis som den brukar. Men anfaller man ett älgkoja från fel håll, så är det inte så säkert att man ser den! Ett älgtorn byggt av skogens eget material smälter in i omgivningen och döljer sig.

Men nu var det dax för påtår! Fullständigt utpumpade som vi var, hihi.
(Det finns många anledningar till en liten påtår)



Hur söt på en skala?

Söt eller inte, nu är jag "tött, jättetött"




Vänder alla ryggen, sa Super Divan




Ska detta kallas jakthundar???????????????

Tjingalong långkalsong jaktsäsong

Jag ÄLSKAR TV. Jag ÄLSKAR rörliga bilder. När jag tänker tillbaka, sisådär 50 år eller så, så kan jag förstå, att jag faktiskt alltid älskat rörliga bilder. Söndagsmatinén på biograferna  Rivolo, Röda Kvarn, Saga, och allt vad de hette i hemstaden, hade en mycket trogen besökare i lilla fröken Carlsson. Och visades Tarzan på någon av biograferna så var lyckan gjord för den veckan. Klockan 13.oo och kl. 15.oo öppnades de magiska dörrarna in till salongen åsså kastade sig en hop ungar in, var och en försedd med en ask Domino, Tulo eller dylikt. Pop Corn på bio existerade inte. Jag vågar nog påstå, att jag inte var den enda ungen i hemstaden som hade exakt 1 kr  i veckopeng, varav 75 öre gick till en biobiljett och resterande 25 öre till en ask tabletter. Vad kostar det att gå på bio idag?
Men nu blev det en utvikning ifrån detta med TV. Hemmets "dumburk" är ju en liten bio. I synnerhet nu när var och varannan människa sitter behagligt nedsjunken i en TV-soffa och tittar på en enorm plasmahistoria med bättre kvalité på bilderna än mången bio.
BIO - TV. Rörliga bilder. Kul.
Och min fascination är ungefär lika stor nu, som då. Gamla filmer, nya filmer, dåliga filmer, bra filmer, spännande filmer - allt slukas om det inte finns något roligare att göra. Och sömnlösa nätter blir trevligare med hjälp av rörliga bilder. Okidoki, skulle kunna läsa böcker i stället för att titta på TV, men efter att ha fått mina tegelstensromaner i huvudet ett antal gånger då jag somnat med boken i hand, så har jag övergått till TV-tittande. TV:n slår mig inte i skallen, när jag somnar.

Kommersiell TV eller inte - jag har inget större problem med att titta vare sig på reklam-TV eller SVT:s olika utbud, men ibland blir jag verkligen fascinerad av våra reklammakare. Och ibland blir jag faktiskt lite upprörd............ Man ska inte tänka FÖR mycket på de budskap man får, och definitivt inte svälja informationen med hull och hår. Men det vet väl alla.

Vanish - "lita på Rosa" - är lite skojsigt.
"Vanish, med aktivt syre" Jaha, ock? Finns det inaktivt syre? Hoppas jag ALDRIG behöver andas in något sådant. I min lilla värmländska värld är nämligen allt syre aktivt. Hur är det hemma hos dig? Lite sämre kvalité kanske i ett sammanträdesrum efter en lång sittning, men inaktivt, nä, det tror jag inte. Då skulle vi ligga som döda sillar allihop efter ett möte.  Baah

TELE2:s ordlek med sheep  - cheap tycker jag inte är så klockren som man skulle önska. Kanske mest för att jag själv inte förstod den först (ja, jag är lite seg emellanåt, mest för att jag är lite av en språkpolis och därför inte såg någon som helst koppling under en hel veckas reklamtittande. Att det stavas olika är ju ok, men det uttalas ju dessutom olika. Så????  Q 8 och Kuwait är ok, men sheep och cheap. Dessutom tycker jag fåret är rent anskrämlig fult. Men det speglar  kanske mer min egen känsla. Jag gillar inte får (möjligen små söta lamm, men lammtillståndet i ett fårs liv är synnerligen kort). Jag gillar getter.



Viss är han ful?


I viss reklam för mascara skrävlar man med att man har SERUM i mascaran. Enligt uppslagsboken så är Serum (plural: sera)  en gulaktig transparent vätska som blir resultatet efter att man låtit blod koagulera och sedan avlägsnat blodceller och koagulationsproteiner. Serum innehåller proteiner, bland annat antikroppar.

Serum är även en form av antidot (motgift) mot tex. ormbett, som då framställs ur ormartens eget gift.

Jaha, varför i mascara? Mot ormbett kanske?

Tjingalong mascarasäsong

är det gott om idag. Luften är full av små pippijåglar, som tigger mat och ute på gärdet - till stövarnas uppenbara förtrytelse - går det två rådjur, som smaskar på det goda gräset som fortfarande spirar i stubbåkern efter havreskörden. En gudagåva att bo i en djurpark, även om jag tycker att vissa djurarter inte är lika roliga att ha på gården. Ingen nämnd - ingen glömd, men en bekant meddelade igår, att hans schäfer vägrade att gå ut och morgonkissa i trädgården. Så vovven fick gå in igen - okissad. Huruvida det ledde till någon olycka inomhus, det vet jag inte, men förklaringen fick husse omgående, när han tittade ut. I trädgården stod två vargar. JAG VILL INTE HA DET SÅ. Jag tycker faktiskt att vargarna kan vara i Stockholm.  För vi som bor på landsbygden vill inte ha dem i trädgården. Och inte heller lugnt promenerande på vägen utanför Konsum i Lekvattnet.

Nåja, det var mina små kompisar det gällde. Visst är de härliga?
  

Ooops, något som skrämmer?



Smart att kolla åt varsitt håll!



Kolla att jag har pilfinkskolibrier utanför köksfönstret!



Åsså har jag "upp-och-ned-fåglar"



Blåmesen blev blyg och  ville inte vara med på bild, men talgoxen är en jäkla linslus. OCH HUNGRIG.

Nix, nu ska jag stänga datorn och gå på "vovvegå" med lekkamrat, taxar, "fåvve" och Super Divan och hennes lilla goa mamma.

Tjingalong fågelsäsong

skulle man kunna tro att jag är "utsatt" för. I måndax var jag till en öronspecialist, och igår torsdag till en ortopedkonsult plus lungröntgen. Allt inom loppet av några dagar. Och på lasarettet ligger två remisser och väntar på ortopedverkstan och på scintigrafi. Håller Skogstassematte att falla i bitar? Yes and no. Och allt är egentligen den förbaskade "pumpatassens" fel. Fast egentligen inte - problem i axlar och armar började redan på 90-talet, men har hållits i schack med hjälp av cortison och div andra magiska finter och knep.
Men pumpatassen, som jag satte mig på i februari, har lixom inte velat bli bra. Sjukgymnasten hittade direkt senskadan som blev när den stora starka taxen drog omkull matte på isfläcken, men det var liasom inte bara det......... Det började värka på andra ställen i foten. Smärtor som gått över när foten varit igång en stund bara för att sedan ställa till ett sjuhelsickes liv, när jag ska gå och möta John Blund. Men nu vet jag - doktorn mumlade något om Mårtens sjukdom. MÅRTENS???? Det var väl min sjukdom! Nu visade det sig att det faktiskt var varken Mårtens eller min sjuka - det var MORTONS neurom/syndrom.  Så det så. För mig har denne Morton väldigt gärna fått behålla eländet för sig själv.

Visst är det lustigt - när du morsar på folk på stan så säger du (nästan) alltid "Läget" - "Hur mår du" - "Är allt bra" etc etc. Just nu skulle jag kunna rapa upp en jäkla lång lista på att allt inte är ett dugg bra, men vad svarar man kompisen på stan? "Jorå, det är bara bra!"  HA HA. Man gör sig själv till lögnare! Det är INTE ALLS bra, men vem sjutton vill höra en litania om alla förbaskade krämpor? Inte nån - jag lovar. Så från och med nu tror jag faktiskt att jag själv ska sluta hälsa med fraser som "Läget?", "Hur mår du?" o s v. För det är faktiskt egentligen inte det jag vill höra om jag inte UTTRYCKLIGEN ställer frågan längre in i ett eventuellt samtal. Bahhhh.

- Hur är läget Nilsson? - Jorå tack, det knallar!
Bara så ni vet!
Och det regnar. Ordentligt. För första dagen på lång tid. Denna höst har varit förunderligt fin, om dock lite kall. Skrapat rutorna på bilen många morgnar redan. Ifjol tror jag  det var en frostnatt i september - sedan dröjde det ända till december innan det blev kallt igen. Verkar som klimatuppvärmningen gått i baklås just nu. Fast just idag är det varmgrader här runt Vänern, men bara några mil härifrån snöar det för fullt.



Fatou har intagit tv-soffan. Regnet skapar god sömn

Tjingalong regnkalsong

 När jag packar för att resa iväg några dagar, så fattas det ALLTID grejor. Dock inte Super Divans utrustning. Men jag kan ju, som ni sett förrut,  för egen del glatt åka iväg i rosa foppatofflor........
Ja, efter åren med tältning i hela vårt avlånga land kom så åren med köra ungar kors och tvärs med ponnyer och hästar. Och så nu - hundutställningar. Kul att det alltid finns anledning att lufta sig! Och inte nog med det. Jag har ju dessutom en lagom reslysten lekkamrat, som ser till att vi berikar våra kulturella sinnen, hihihihi, med lite tripper till slott och herresäten och snygga dass lite runt om i Värmland och övriga världen.

Och i fredax var det dax igen. Packa bil, hundväska och Suss för att dra till Sundsvall, 56 mil hemifrån.

Något som alltid gör mig nyfiken är olika ortsnamn. Varför heter det si eller så? I olika delar av vårt land är vissa ändelser av ortsnamn mer frekventa än på andra ställen. Och när man åker genom ÅNGERmanland, så passerar man Harmånger, Enånger,  Njutånger och ånger, ånger, ånger. Vad i helskotta betyder "ånger". Google är bra, lixom Wikipeida. "Ånger" betyder "trång vik". Och det är ju inte så svårt att förstå, om man tittar på kartan över kusten!
Så var den gåtan löst.

Och vilka mysiga andra ortsnamn, som står på vägskyltarna efter kustenlandet norröver från Gävle. Jag tror jag skulle vilja tillbringa en stund hos "Snäckmora" och varför inte i  Långvind, som låter som det är taget ur en visa av Taube. Långvind. Skulle det inte kunna vara namnet på en älskad segelbåt? Mmmmm, flera underbara namn såg vi - men glömde tyvärr lika fort.

På hemvägen från Sundsvall passerade vi Falkenberg (felnavigering av stora mått, eller hur), Hebron (ännu större felnavigering). Och inte kan vi skylla på "tanten i GPS:en heller", hon gjorde allt rätt. Vi passerade dessutom Kumla. När man ansöker om kennelnamn, stuterinamn m fl andra prefix och suffix, så är det noga med att det inte finns fler av samma sak. Men tydligen kan vi ha flera både Falkenberg och Kumla....... och vad folket i Israel gillar att vi har ett eget Hebron, det vet jag inte.
Men jag vet en person, som bor väldigt nära Paradishyttan! Fast om det är något Paradis, när vargen står på gårdsplanen, när man ska ut och kvällsrasta hundarna, det vete sjutton.

Sundsvall?? Jodå, det finns kvar oxå. Och Divan gjorde sitt jobb - d v s att bara vara vacker!

Tjingalong Blåsväder