En besökares betraktelser
Sedan jag under förra året övertalade min mamma att börja blogga om livet med hundarna har jag följt bloggen med största nöje. Men, efter att nu under ett par dagar och nätter levt "stövarlivet" på nära håll så kände jag att en liten betraktelse från en "utomstående" är på sin plats. Jag är som ni säkert förstår uppväxt med hundar och diverse andra djur, många hemsläpade av den kära modern och för all del många hemsläpade av modern efter övertalning från någon av oss barn. Det har varit Irländska settrar, schäfrar (varför man nu skulle ha en annan ras övergår mitt förstånd) taxar, en terrier och tro det eller ej. Samtliga har det funnits en liten uns av pli på. Till och med min get som jag tjatade mig till när jag fyllde sjutton år uppfyllde vissa lydnadskrav. Visserligen åt hon gärna vid bordet och en och annan stackars tulpan käkade hon upp men lydig var hon. Tro nu inte att jag på något vis ogillar hundar med fart i som äter vid bordet och sover i sängen. Men och jag upprepar det, men.... Det är skillnad att äta från bordet och på bordet. Visserligen hade vi barn en föräldrar som uppfostrade oss att tänka och uttrycka oss fritt men helt fri uppfostran där vi tog över hela familjen, nej, det rådde inte. Detta leder mig nu inte helt osökt in på stövargänget på kennel skogstassen.
Natt nummer ett, jag blir förvisad (nåja kanske inte förvisad) att sova i sängen i källaren. Efter vissa insomningsproblem snarkar jag efter en stund gott (yes, snarkandet har gått i arv). Får snart ett abrupt uppvaknade av att jag bli grundligt rentvättad av en synnerligen lycklig stövare. Buttar ner hunden ur sängen men det hade jag inte mycket för, full fart upp igen och en kall nos rakt i ansiktet. Inser att det bara är att lyfta täcket och göra plats för "lillebror" allt frid och fröjd.
Natt nummer två. Efter att ha kört husse skogstass till bussen sent på kvällen så ska jag krypa ner brevid modern i vattensängen och försöka få lite sömn. Valp rastas, valp placeras i bur, valp somnar. Jag rastar mig själv kryper ner i sängen sen är det stopp. På min kudde lägger sig Fatou demostrativt. Det är bara att glömma. Jag buttar undan henne till mammas sida. Då tar hon spjärn med tassarna och skjuver undan mig. Någon förståelse från modern, nej, det är ju Fatous säng också! Modern frågar om jag vill stänga grinden så att inte alla hundar kommer in. Lite lätt korkad som jag är säger jag, nej det är ingen fara. I mitt stilla sinne inbillar jag mig nämligen att resten av högen med hundar ska stanna kvar i DERAS (ja inte mammas utan deras) tv soffa! Efter lite stök och bök så somnar jag brevid mamma och vi snarkar i kör. Rastar valp under natten somnar om. Sedan börjar morgonen och inte när jag anser det vara morgon utan perverst tidigt när stövarna anser det vara morgon (och lilla taxibraxi såklart). Jag upplyses om att det är dags för morgon buset och det har man visst i sängen. Mamma var förvisso fredlig men vad hjälper det när fyra stora hundar och en limpa på fyra ben drar igång i full fart. Sedan är det så dags för frukost. Egentligen borde jag nog vara här oftare det skulle gynna den ständigt pågående bantningen. För här gäller det att vakta sina smörgåsar eller vad man nu kan tänkas vilja ha till frukost. Tydligen så tilltalar det mesta stövare, proviva, joghurt, smörgås, kaffe. Ja, what ever, allt går ner och bäst smakar det om man kan nalla det direkt från köksbänken alternativt bordet.
I natt, då ska jag stänga grinden till sovrummet. För hur vackra och goa dessa hundar än är så vore en större säng att föredra när den ska delas med samtliga.
Vid pennan , eller snarare tangentbordet
Nina (mellanbarnet Nilsson)
