kennelskogstassen

den saken är helt säker! Någon mer än jag som kommer ihåg mina tidigare vädjanden om snö? NU har jag fått mitt lystmäte - snö, snö, snö i fyrkant och på längden, tvären och kors-och-tvärsen och nu vill jag faktiskt inte alls ha någon snö längre. Vill inte skotta fram min bil på parkeringen vid jobbet fler gånger. Nu är det bara lärkor, bofinken (som kom i veckan) och diverse skränande tranor på gärdet utanför köksfönstret som gäller. "Ur led är tiden", det sa redan William Shakespeare i Hamlet. Och jag tycker faktiskt att tiden är ur led, när snön kommer på våren och under hösten är det varmt ända till jul. "Hemma på min gata i stan", som lilla Stina i Saltkråkan sa,  där var det i alla fall snö från oktober till slutet av mars och vi ungar åkte bob, skidor och skridskor hela vintern. För att inte tala om min tids pulka (häpp, född på stenåldern alltså) - d v s att om man hade tur, hittade man som bäst en gammal plywoodbit, som man släpade upp i någon ruskigt hög backe, satte sig på och svishade sig nedför "stupet". Skriver med ett leende "stupet", för jag har vid ett flertal gånger som vuxen besökt min barndoms stad och dess "stup" (Eskilstuna - jag lovar. Plattare stad finns inte) och jag fattar bara inte hur vi över huvud taget kunde få fart på en plywoodbit, eller bit hård kartong, nerför dessa "stup". Det roliga med dessa kartongbitar, som man lyckades komma över, var att efter tre-fyra nedförsfärder så åkte man på byxorna, vilka inte heller höll för alltför många färder. Undrar är det är därför jag brukar säga, när jag fryser, att jag fryser rumpan av mig? Är det månne sviter efter barndomens åkning av kana?