Dotter Nina nöjd
inte för att mamma fick rätt vad gällde kampen mellan syskonen på Malmö Internationella - Fatou vann med en vecka över Xsora - utan för att hon fick medhåll av domaren. Vissa, och då menar jag dottern, har inte förstånd att gå och sova direkt efter kvällsmaten efter en ansträngande utställningsdag, utan ska absolut ta en barrunda på hotellet när det är sovadax. Och eftersom nämnda dotter numera är tämligen vuxen, så är det ju lixom ingen större idé att inbilla sig att man ska be henne gå och knyta sig på kvällen. Eftersom hon är ett snällt "barn", så såg hon till att modern somnade snällt, varefter hon angjorde baren och där umgicks med halva domarkåren, som inte heller de förstod att det är sömn som gäller på kvällarna. Närå, Nina och domarkåren umgicks runt både en och två öl och div andra icke nämnbara drycker. Och allra pratsammast var "vår egen domare", som tyckte att "din mamma har allt väldigt fina hamiltonstövare". Att förhållandet mor-dotter var känt, berodde på att Nina i kampen om BIR:et visade Xsora och det då framkom ett visst släktskap mellan snörehållarna. Nina suckade väl någonting i baren i stil med att "ja, jag får ju visa hannen, för han vinner ju inte........" (Alldeles rätt tänkt, kära dotter). Varvid domaren förklarar att "hannen är en mycket snyggare hund, men tiken går in i ringen och vet exakt vad hon ska göra och har överlägsna rörelser, men vänta du, snart vinner hannen!!" Nina nöjd, glad och belåten och går och lägger sig!
Hur mycket plats blir det över, när man ska sova i en trång hotellsäng tillsammans med två stövare, som vet att bre´ut sig?
I övrigt blev vi ordentligt blåsta - i ordets båda bemärkelser. Det var inte alls vår i Malmö. Det var rent ut sagt SVINKALLT och blåste 10 sekundmeter. Blåsta på våren och sönderblåsta i våra "vårkläder". Hädanefter kommer jag inte ett dugg att tro på att våren är tidig i Skåne. Nåja, lite rätt var det väl. Krokusen blommade. Men det var oxå allt. Sen sjöng faktiskt en koltrast på fredagskvällen, när vi angjorde hotellet.
Nu ska jag berätta vad stövare tycker om kaniner!!! Dom tycker om kaniner! Runt Scandic Segevång i Malmö har det alltid varit mycket gott om vildkaniner. Och nu pratar jag inte om att man kan lyckas få se någon med lite tur. Närå, hela marken är full av mullvadshögar och kaninhål och hur lätt är det att kvällsrasta två stövare, när det formligen sprutar kaniner ur marken!!! Det är något helt enormt. De är ÖVERALLT. Fatou som är en ganska njugg jägare konstaterade att de försvann i buskar och hål och kunde koppla av efter en stund medan Xsora totalt ställde in rastningsövningarna. Kaniner är skoj! Men de luktade som väl var inte hare, för det blev inga väckskall i snöret, men väl en hund som stod i kopplet som en pointer framför sittande fågel. Jisses. Vi gick och vi gick och vi gick, rättare sagt, Nina släpade och drog, släpade och drog, och till slut beslöt Xsora sig väl i alla fall för att han hade tid att lyfta benet. Och vad händer då, jorå, ett par svanar brakar iväg över huvudet på den förvirrade hunden. Nu har han återhämtat sig, efter 50 mil i bilen igår kväll och en natts skönshetssömn så börjar han koppla av igen.
Xsora har en färdighet vi inte visste. Undrar just om jag ska vidareutveckla den. Eftersom söndagens tävlingar inskränkte sig till att visa Fatou i Blå Gula Hund, så hade vi gott om tid till annat. D v s att besikta Öresundsbron. Vilket vi också blev nästan blåsta på. Det var dimmigt och vi kunde bara skönja lite betong i fjärran. Åsså måste man ju besikta Turning Torso. Häftigt. Mässhallarna ligger precis vid "tornet", så vi har besiktat det nogrannt från alla håll och defintivt bestämt oss för 1/ vi skulle MÖJLIGEN vilja åka upp och kolla utsikten, 2/ vi skulle DEFINITIVT inte vilja bo där, utsikt eller inte 3/ kåken kommer att rasa som ett korthus, bara den har bestämt sig för åt vilket håll. Eftersom vi misslyckades med besiktning av bron och s a s hade besiktning av Turning Torso direkt på tävlingsplatsen, så tog vi oss en tripp till Falsterbo och kollade att gamla minnesmärken fanns kvar. Campingen, där barnen hade vansinnigt roligt när föräldrarna var på Falsterbo Horse Show m m. Vi tog en promenad, när solen faktiskt tittade fram ute på Falsterbonäset, och lekte med jyckarna lite på brukshundsklubbens agilitybana, som var alldeles övergiven. Fatou nedlåter sig inte till några dumheter i form av att hoppa, kliva upp på höga ramper, gå serpentiner eller annat fjompigt. MEN, Lillebror. Han tyckte detta var stenkul och han hoppade hinder som om han aldrig gjort annat och han gick i serpentinen och han klev lugnt och tryggt upp på stegen, promenerade på den smala spången 1,5 m över marken och klev sedan ner lugnt och prydligt via stegen på andra sidan. En andra karriär kanske - om hararna tar slut i skogen? Nina och Lillebror kan ställa upp i agility. Matte är alldeles för lat för att jaga runt en hinderbana med en idiotsnabb stövare .
Tävlingarna gick jättebra, MEN om tävlingshallarna kan mycket sägas! Trångt! Bara en enda matta på diagonalen i ringarna. Jobbigt, när man har en "springras". Man är rädd att halka själv och väldigt rädd att hundarna ska halka och inte visa rörelserna, då de blir spända. Finalringen var däremot en ren dröm, där var det en jättebra heltäckningsmatta, grön som gräs, på hela ytan. Vilket fick en hel del hundar att bli jätteglada - ÄNTLIGEN någonstans att kissa, där det inte var spån eller asfalt!!! Finalringen användes hela dagen till agilitytävlingar, så där var det verkligen superfäste för hundtassar och matte-husse-fötter.
"Övernitiska" / feltolkare av regler / osmidiga funktionärer ökade inte på plussidan för ett risigt väder! Tänk så mycket gladare man blir av sol, lite värme och ett leende från funktionärer, som i stället för att bli irriterade glatt springer iväg och löser saker och ting! ÄVEN om (och i det här fallet kanske TACK VARE) det är söndageftermiddag kl. 15.oo och endast finaltävlingarna kvarstår, måste man som funktionär faktiskt orka vara positiv. Att vid insläpp före finalerna sista dagen förvägras att ta med sig båda hundarna in i mässhallen, förhöjer inte tävlingsglädjen hos den som betalat dyra pengar på anmälningsavgifter, hotell, bensin m m. Nix, bara BIR-vinnande hundar från lördagen tilläts att komma in på söndag kl. 15.00, då antalet anmälda hundar var så stort (5.900 totalt på två dagar). Tilläggas bör att hallarna var tomma i stort sett, då ju endast de som ska tävla är kvar, i stort sett. Att i det läget skylla på PLATSBRIST för att inte låta en hund, anmäld till meetinget, komma in syns urbota löjligt!!!! Nåja, efter viss övertalning och vägran att lämna Xsora ensam i bilen (något han aldrig varit utsatt för), släpptes även Xsora in på mässan igen, MEN efter tillropande av veterinär som skulle kolla att hunden inte hunnit dra på sig rabies under nattvistelsen på Scandic!!! Har aldrig varit med om tidigare att en hund anmäld till meetinget förvägrats entré. Att icke anmälda hundar inte kan beredas plats har jag stor förståelse för, när det är trångt (utom i Växjö, där även icke tävlande hundar med vaccinationsintyg var välkomna in). Men att en anmäld hund inte ska kunna gå in båda dagarna verkar löjligt. Dessutom extra löjligt när endas två timmar återstår. Nåja, den tillropade veterinären ansåg att Xsora var tillräckligt frisk för att få göra entré en dag till och slippa ligga i bilen ensam när syrran skulle tävla. T o m på världsutställningen i Stockholm, med 22 000 anmälda hundar, var det fritt fram för anmälda hundar alla dagar, t o m för de som enbart var anmälda till circuit-tävlingarna! Skärpning Sydsvenska Kennelklubben.
Uppdatering av hemsidan direkt från hotellet - Nina i farten
Xsora hjälper till från fåtöljen bredvid
medan Super-Diva-Fisförnäma vaktar ett tuggben i sängen.
Nixepix, nu s
Hur mycket plats blir det över, när man ska sova i en trång hotellsäng tillsammans med två stövare, som vet att bre´ut sig?
I övrigt blev vi ordentligt blåsta - i ordets båda bemärkelser. Det var inte alls vår i Malmö. Det var rent ut sagt SVINKALLT och blåste 10 sekundmeter. Blåsta på våren och sönderblåsta i våra "vårkläder". Hädanefter kommer jag inte ett dugg att tro på att våren är tidig i Skåne. Nåja, lite rätt var det väl. Krokusen blommade. Men det var oxå allt. Sen sjöng faktiskt en koltrast på fredagskvällen, när vi angjorde hotellet.
Nu ska jag berätta vad stövare tycker om kaniner!!! Dom tycker om kaniner! Runt Scandic Segevång i Malmö har det alltid varit mycket gott om vildkaniner. Och nu pratar jag inte om att man kan lyckas få se någon med lite tur. Närå, hela marken är full av mullvadshögar och kaninhål och hur lätt är det att kvällsrasta två stövare, när det formligen sprutar kaniner ur marken!!! Det är något helt enormt. De är ÖVERALLT. Fatou som är en ganska njugg jägare konstaterade att de försvann i buskar och hål och kunde koppla av efter en stund medan Xsora totalt ställde in rastningsövningarna. Kaniner är skoj! Men de luktade som väl var inte hare, för det blev inga väckskall i snöret, men väl en hund som stod i kopplet som en pointer framför sittande fågel. Jisses. Vi gick och vi gick och vi gick, rättare sagt, Nina släpade och drog, släpade och drog, och till slut beslöt Xsora sig väl i alla fall för att han hade tid att lyfta benet. Och vad händer då, jorå, ett par svanar brakar iväg över huvudet på den förvirrade hunden. Nu har han återhämtat sig, efter 50 mil i bilen igår kväll och en natts skönshetssömn så börjar han koppla av igen.
Xsora har en färdighet vi inte visste. Undrar just om jag ska vidareutveckla den. Eftersom söndagens tävlingar inskränkte sig till att visa Fatou i Blå Gula Hund, så hade vi gott om tid till annat. D v s att besikta Öresundsbron. Vilket vi också blev nästan blåsta på. Det var dimmigt och vi kunde bara skönja lite betong i fjärran. Åsså måste man ju besikta Turning Torso. Häftigt. Mässhallarna ligger precis vid "tornet", så vi har besiktat det nogrannt från alla håll och defintivt bestämt oss för 1/ vi skulle MÖJLIGEN vilja åka upp och kolla utsikten, 2/ vi skulle DEFINITIVT inte vilja bo där, utsikt eller inte 3/ kåken kommer att rasa som ett korthus, bara den har bestämt sig för åt vilket håll. Eftersom vi misslyckades med besiktning av bron och s a s hade besiktning av Turning Torso direkt på tävlingsplatsen, så tog vi oss en tripp till Falsterbo och kollade att gamla minnesmärken fanns kvar. Campingen, där barnen hade vansinnigt roligt när föräldrarna var på Falsterbo Horse Show m m. Vi tog en promenad, när solen faktiskt tittade fram ute på Falsterbonäset, och lekte med jyckarna lite på brukshundsklubbens agilitybana, som var alldeles övergiven. Fatou nedlåter sig inte till några dumheter i form av att hoppa, kliva upp på höga ramper, gå serpentiner eller annat fjompigt. MEN, Lillebror. Han tyckte detta var stenkul och han hoppade hinder som om han aldrig gjort annat och han gick i serpentinen och han klev lugnt och tryggt upp på stegen, promenerade på den smala spången 1,5 m över marken och klev sedan ner lugnt och prydligt via stegen på andra sidan. En andra karriär kanske - om hararna tar slut i skogen? Nina och Lillebror kan ställa upp i agility. Matte är alldeles för lat för att jaga runt en hinderbana med en idiotsnabb stövare .
Tävlingarna gick jättebra, MEN om tävlingshallarna kan mycket sägas! Trångt! Bara en enda matta på diagonalen i ringarna. Jobbigt, när man har en "springras". Man är rädd att halka själv och väldigt rädd att hundarna ska halka och inte visa rörelserna, då de blir spända. Finalringen var däremot en ren dröm, där var det en jättebra heltäckningsmatta, grön som gräs, på hela ytan. Vilket fick en hel del hundar att bli jätteglada - ÄNTLIGEN någonstans att kissa, där det inte var spån eller asfalt!!! Finalringen användes hela dagen till agilitytävlingar, så där var det verkligen superfäste för hundtassar och matte-husse-fötter.
"Övernitiska" / feltolkare av regler / osmidiga funktionärer ökade inte på plussidan för ett risigt väder! Tänk så mycket gladare man blir av sol, lite värme och ett leende från funktionärer, som i stället för att bli irriterade glatt springer iväg och löser saker och ting! ÄVEN om (och i det här fallet kanske TACK VARE) det är söndageftermiddag kl. 15.oo och endast finaltävlingarna kvarstår, måste man som funktionär faktiskt orka vara positiv. Att vid insläpp före finalerna sista dagen förvägras att ta med sig båda hundarna in i mässhallen, förhöjer inte tävlingsglädjen hos den som betalat dyra pengar på anmälningsavgifter, hotell, bensin m m. Nix, bara BIR-vinnande hundar från lördagen tilläts att komma in på söndag kl. 15.00, då antalet anmälda hundar var så stort (5.900 totalt på två dagar). Tilläggas bör att hallarna var tomma i stort sett, då ju endast de som ska tävla är kvar, i stort sett. Att i det läget skylla på PLATSBRIST för att inte låta en hund, anmäld till meetinget, komma in syns urbota löjligt!!!! Nåja, efter viss övertalning och vägran att lämna Xsora ensam i bilen (något han aldrig varit utsatt för), släpptes även Xsora in på mässan igen, MEN efter tillropande av veterinär som skulle kolla att hunden inte hunnit dra på sig rabies under nattvistelsen på Scandic!!! Har aldrig varit med om tidigare att en hund anmäld till meetinget förvägrats entré. Att icke anmälda hundar inte kan beredas plats har jag stor förståelse för, när det är trångt (utom i Växjö, där även icke tävlande hundar med vaccinationsintyg var välkomna in). Men att en anmäld hund inte ska kunna gå in båda dagarna verkar löjligt. Dessutom extra löjligt när endas två timmar återstår. Nåja, den tillropade veterinären ansåg att Xsora var tillräckligt frisk för att få göra entré en dag till och slippa ligga i bilen ensam när syrran skulle tävla. T o m på världsutställningen i Stockholm, med 22 000 anmälda hundar, var det fritt fram för anmälda hundar alla dagar, t o m för de som enbart var anmälda till circuit-tävlingarna! Skärpning Sydsvenska Kennelklubben.
Uppdatering av hemsidan direkt från hotellet - Nina i farten
Xsora hjälper till från fåtöljen bredvid
medan Super-Diva-Fisförnäma vaktar ett tuggben i sängen.
Nixepix, nu s
Kommentarer
Trackback
