kennelskogstassen

och tycker det känns lite visset på fredagskvällen, när foten känns som en jättelik pumpa. Åsså tittar jag på den inser att den ser ut exakt som den brukar, storlek 39,5, varken större eller mindre! Men den känns som en elefanttass! Efter tre-fyra minuter i exakt samma läge börjar den bulta och kännas konstig. Byter ställning och tjosan, så är den ok igen. I tre-fyra minuter. Hmmm, mysko, mysko. Jag drattade på rumpen, när jag tog in taxen idag efter den dagliga skällturnén i hundgården. Is på gräsmattan med ett förargligt snötäcke över. Poff, rumpan blev plattare och tydligen foten oxå. Suck, suck, men det går väl över. Förhoppningsvis till i morgon, när jag hade tänkt följa med husse och Lillebror till skogs. Det ska bli, som de säger här i Värmland, dretväder i morgon, men vi hade hoppats att det kanske skulle kunna inbegripa snö i morgon bitti. Nåja, det kanske varken är spårsnö eller någon bra högertass på matte, så det får väl bli som det blir med "harspåringa i möra".

Lillebror Xsora håller på att träna fotboll - han har rullat sin leksaksboll över golvet i en halvtimma nu och vi börjar bli lite smått trötta på att höra hans aktiviteter.  Bollen HÖRS, och när han rullar den med kraftiga finter med nosen eller jabbar den med tassarna så ramlar det ur små trevliga godisbitar ur den. Jättelajbans - i alla fall för Städpatrullen (läs Tasselina), som är mycket smartare än Lillebror. Han har nämligen lite för bråttom, bollrullandet är jättekul och det går undan på golvet. Så fort att han glömmer  att plocka upp ALLA godisbitar. Bakom Lillebror går alltså Taxen (som aldrig själv skulle nedlåta sig att sätta den där runda saken i rörelse) och plockar upp en massa goda leverbitar.  Så om någon ser min lilla taxfröken och konstaterar att hon eventuellt är tjock om magen, så finns det en anledning. To much candy.